bladlusen

Varför drömmer vi om det omöjliga, det som vi inte kan få.
Varför inte gå ut och se vilka möjligheter det ger och våga hoppa.

Denna dikt är vacker, men vi kanske kan vända på den och inte
göra den lika en olycklig grekisk kärlekssång.

"Varför skola jag väl älska, älska den jag aldrig kan få,
varför tändes i mitt hjärta kärlek vid så unga år,
varför skola jag väl se dig, varför korsade du min väg,
ödet förde oss tillsammans, säg mig varför, säg och säg.

Jag har älskat, jag är lidit, kärlekens djupa kval för dig,
men du visste aldrig att jag älskade dig så."

Nu egen tolkning efter filmen jag såg igår och där
en man säger att en kvinna får den kärlek som
hon förväntar sig... alltså skall vi bara förvänta
oss självsfränden och lyckliga slut... om det nu stämmer.
Ja, detta är min tolkning av kärlek, du bestämmer
och tolkar din egen.

Tack för att jag kan älska, tack för alla kärlekar som passerat
mitt liv, i kortare och längre tidsperioder.
Tack för att jag i hela mitt liv har fått känna kärlek
och för att jag har kunnat få ge den till dig.
Tack för att mina ögon fann dig och du kom just förbi min väg.
Tack för att ödet förde oss tillsammans.
Tack för att du har funnits där och stöttat mig, när jag som mest
behövde det och tack för att jag har fått kunna vara där för dig.

När du ingår ett äktenskap, lovar du att älska på nöd och på lust,
trots att vi alla önskar att det skall vara mycket lust och lite nöd.
Tack för all den kärlek som du gett mig, tack för alla känslor
som jag gått igenom och tack för vi kunnat kommunicera
och visa varandra kärlek och slippa tristen och alla missförstånd
som ibland kommer efter vägen och när den första passionen
har lagt sig. Tack för att vi fortsatte att uppvakta varandra
och att vi aldrig tar varandra för givet.

Tack för att du finns i mitt liv, och oavsett hur just vår
kärlekshistoria kommer att sluta, kommer jag aldrig
att ångra mig, utan vårda ditt minne i mitt hjärta.
Tack för att du är du.