bladlusen

Med våren och ljuset kommer hoppet tillbaka. Det är egentligen inte så konstigt
att med alla knoppar som spricker, fåglar som sjunger och hormoner som
flyger runt i naturen att vi människor också blir förälskade... det är vår
reaktion på naturen och dess tillstånd. Att bli förälskad är underbart
och ett läge som jag gärna befinner mig i ofta.

För några dagar sedan var jag i Skellefteå med en halv meter snö.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, där snön i stort helt har försvunnit.
Visserligen är det blött i skog och mark, men det går nu att gå
igen min favoritstig runt skogen och prommenaden på morgonen
med strimlande solljus mellan träden känns helig och speciell.
Vad jag har saknat att gå i skogen hemma! Sist snubblade jag
mest runt, och det gick inte att gå runt men nu är våren här.

Sedan hittade jag en liten tussilago på vår lilla kulle utanför
huset. Vårt område är oftast lite långsammare än runtomkring.
Vet inte varför, men det är så.

När jag sedan satt och drack kaffe ute med grannen kom både
en liten humla och en liten solfjäril på väg.
Det är så underbart med vår, och jag vill bara ta hela världen
i famnen och tacka för att jag bor i ett land med årstider.
Det kan låta banalt, men det gör verkligen att man uppskattar
naturen och dess skiften mycket bättre.