bladlusen

Varför är det så svårt att säga ja, och då tänker jag när det kommer positiva förändringar.

Jag kan ibland säga nej av rena farten, och inte hinna se vad som faktiskt är bra.
Jag vet inte varför det blir så, men ibland säger jag bara nej.

Nu tänker jag inte bara på arbetet, om det var det du trodde det. Jag tänker
på hela livet och att jag ibland är alldeles för förnuftig och tackar nej till
spännande äventyr som jag inte borde säga nej till. Jag börjar fundera
på om jag har fastnat för mycket i en roll och blivit rädd för att ta chanser
och hoppa ut i det okända. Om det är själva hoppandet som skrämmer
mig, varför tar jag inte då bara ett kliv rakt ut i.

Någon klok person sa en gång, att för att vinna måste du våga chansa,
våga ge av dig själv och framför allt ge dig hän... det är lätt sagt,
men svårare att efterleva.

Jag tror att jag måste sätta igång och inrätta fler jadagar, då jag inte
får ge ett annat svar än ja. Jag är helt övertygad om att mitt liv då
kommer att få ett annat slutresultat.