bladlusen

Vad är egentligen hemma och vad är borta?
Jag inser att jag missbrukar dessa ord, och detta utan att ens tänka på det.

Är det så att jag har många hem? Jag landade i Danmark idag och har
kommit upp till mitt lilla Gilleleje, det har blivit ett hem.
För mig blir en plats ett hem när jag känner trygghet, känner människor
och vet vart jag skall ta vägen. Då tänker jag inte på de vanliga turiststråken,
utan när man lär sig det lokala... de speciella hemliga platserna som inte
så många finner.

När jag reser till Grekland och landar på Athens flygplats eller en av Kretas
flygplatser, så känner jag mig som en förlorad dotter som äntligen har
kommit tillbaka igen... jag har ett band med Grekland som inte går att
beskriva. Det är en kärlek som går över alla gränser. 
Det är inte ett år i min historia sedan 1991 som jag inte tillbringat
några dagar,veckor eller månader i Grekland.

Egypten är också ett land som ligger mig nära. Första besöket
var inte så bra, jag var i landet i 10 timmar och drabbades av alla turist-
fällor som går att tänka sig... men från 2000 när jag kom ner på ett
riktigt besök till landet har jag verkligen fått möjlighet att känna av
landets magi. Jag förstår att det alltid har setts som ett av gudarnas
länder. Egypten har allt. Det kommer att ta många bloggar innan
jag kan beskriva alla tankar som jag har om detta underbara land
som stal mitt hjärta.

Sverige är mitt hemland, men jag tillhör än av alla dessa ofrivilliga
svenskar, som helst vill vara någon annanstans. Jag har under
de sista åren sedan jag flyttat hem insett hur många fördelar
landet faktiskt har, och jag älskar mitt hem och mitt lilla krypin.
Men jag är fortfarande på många sätt en svenska som gärna
upplever världen istället för att vara hemma för mycket.