bladlusen

Hur ser du på att flyga iväg?

Får du en frihetskänsla som ser dig själv breda ut vingarna
och flyga iväg till en ny okänd och spännande plats?

Eller får du en klump i magen, och tycker att det är jättejobbigt för trots alla
försäkringar i världen om att det är säkrare att flyga än att köra bil,
så känns det inte så. Dina känsla och räddsla
säger att det är livsfarligt och du vet inte om du kommer levande ner igen.

Om du känner så är du inte på något sätt ensam. Ungeför 1/3 av alla som
flyger har allt från en lätt obehaglig känsla till de som är livrädda.
Då är det verkligen tufft trots den egna räddslan och ge sig iväg i alla fall.

Att vi kan flyga idag, ger oss en enorm frihet och möjlighet som inte funnits
bara en till två generationer tidigare. Världen är nu öppen.

Ibland kan jag få en känsla av overklighet när jag flyger - det känns som allting
bara är en kuliss och det är konstigt att jag under loppet av några timmar helt
kan flytta mig från en plats till en annan. Drömmen skulle även vara att kunna
flytta sig mellan olika tidsepoker...

Andra gånger är jag lätt uttråkad av att flyga. Jag tycker att det bara är en trist
transportsträcka och jag vill bara komma fram. Den känslan kommer oftast
när jag är på väg hem, och inte till något. Det känns som jag aldrig kan komma
hem fort nog... resdagen är och förblir alltid en resdag. Då jag endast väntar
in tiden på att komma hem.

Jag önskar att jag skulle kunna uppskatta flygningar mer än vad jag gör.
En gäst på flyget ner sa något underbart som jag skall försöka att
ta med mig varje gång jag flyger.

"Tänk vem kunde tro att jag kunde dricka kaffe uppe bland molnen,
det är dröm."