bladlusen

Grekland betyder så mycket för mig, det är en kärlek som är obeskrivbar.
En del av den person som jag är idag, beror på all den tid som jag vistats i Gudarnas land.

En av de saker som jag tycker om att göra när jag är på resande fot är att fantisera
om svunna tider. Det är också säkert därför jag inte skulle tveka om jag fick chansen att
åka i en tidsmaskin. Hur levde människor förr, vilka tankar gick de omkring och hade.

Det är oerhört spännande att läsa gamla reseskildringar och dagböcker,
för det ger en inblick i vad som var viktigt då och vad som upptog deras tankar.
Vi tycker om att gå i andra personers forspår, både kända personer i dåtid och nutid,
se bara på alla guidningar som beskriver olika personer och vad de har gjort på
olika platser. Men vi tycker också om att gå i våra landsmäns fotspår.
Det blir något speciellt om vi får höra att vi följer t.ex. den första svensken eller
skandinavien som gjorde något speciellt på denna plats.

Men det jag undrar är om vi gör några avtryck till nästa generation på de platser
som vi besöker. Jag älskar Grekland och känner mig hemma här, men
älskar Grekland mig? En plats som jag befunnit mig på en längre tid, vars
gator som jag vandrat upp och ner som t.ex. Aten kommer min ande att
finnas kvar? Jag förstår att jag kommer att finnas kvar i de människors minne
som jag tyckte mycket om.

Men kommer platsen att komma ihåg mig?
Hur mycket påverkar jag som privatperson en plats egentligen?
Genom min närvaro har jag på något sätt påverkat platsen, dess människor
och framtid, eller är det så att det bara är platsen som oåverkat mig.
Går det överhuvudtaget att påverka en plats på samma sätt som det
går att påverka en människa?

Eller är detta bara ett desperat försök från min sida och en önskan
om att livet skall ha en mening och allting som påverkat mig genom
mitt liv och jag skall haft en chans att ha påverkat tillbaka?