bladlusen

Grekland är hemma för mig. Efter alla dessa år känns det fel att inte komma till
landet åtminstone en gång per år och få en ordentlig dos av allt som det har
att erbjuda. Ibland känns det som jag aldrig flyttat härifrån, och andra gånger
känns det som all tid som jag spenderat här nere bara varit en vacker dröm.

Vad är egentligen Grekland för mig? Det är det uppdukade bordet med
massor av smårätter som grekisk sallad, saganaki, tzatsiki, kalimares,
giganter, shorta och halvt kilo vin. Det är att sitta och titta på havet och
avnjuta en frappe metrio med poli gala.

Det är också att bada i det enorma havet, och känna sig som en del
av kosmos. Havet kan avnjutas både tidig morgon, förmiddagen,
en siesta när det är som varmast 15-17 och sedan ett kvälls - eller nattbad.

Grekland är de höga bergen som sträcker sig ut över nästa varje liten ö.
Jag är glad för att fastlandet ännu inte blivit ordentligt upptäckt, för
det ger mig mer avkoppling från andra turister:) och mer möjligheter att
leva i en grekisk värld.

Det finns så mycket mer vacker grekisk natur och dess historia slutar
aldrig att farcinera mig.

Att komma ner hit och känna av deras livstempo, deras temperament,
deras livsglädje och frustration. Att få ta del av känslor på ett helt annat
sätt än hemma i Skandinavien. De har verkligen trots sitt hårda arbetstempo
anamat uttrycket carpe diem.

Att känna doften när jag landar på flygplatsen, doften av Grekland.
Att lyssna på den grekiska musiken en mörk varm natt.
Soluppgångar, solnedgångar, fåglar som sjunger en välkomstsång
på morgonen och cikadorna som sjunger dig till sömns om natten.

Jag har svårt att alla inte blir kär i landet vid första ögonkastet.
En dag kommer jag att ha ett eget litet kryp in härnere, dit jag kan
söka en tillflyktsort och finna tillbaka till mig själv.
Det är vad Grekland gör... får mig att koppla av och finna ro i själen.