bladlusen

Greys Anatomy, jag älskar den serien. De säger så många kloka saker,
just nu kör jag avsnitt efter avsnitt och lever i mitt eget Greys anatomy universum.

Ett av avsnitten handlar om misstag, och vad vi egentligen lär oss om dem.

"Timmar. Timmar i vårt liv. Det är allt jag kan tänka på. Varför kommer du
inte ihåg dessa timmar. Vad beror minnesförlust på? Att timmarna inte
var viktiga att komma ihåg?...

Om otrohet känns så bra, är det Guds vilja.
Tror du verkligen att Gud vill att du skall vara otrogen? Gud är inte logisk,
han såg till att en oskuld blev gravid...

Patient slarvade och gjorde ett dåligt beslut,
men vad betyder det? Att det inte finns någon mer chans?
Du måste fixa det, världen är oftast full av misstag och det är
sällan som det finns något bra, därför måste det fixas...

Jag borde tagit in henne tidigare. Jag gjorde ett misstag.
Hon var inte redo att lämna dig, men hon var redo att lämna
sin kropp. Men hon var rädd för att du tagit på dig så mycket
av hennes sjukdom att du frysit till is och var på väg att bli en sten.
Du har ägnat så mycket tid åt att planera och kalkylera bort risker
för henne, jag förstår att du har gjort det. Men du är frisk, och 
om du faller kommer du inte att bli förvandlad till en sten.
Din mamma ville så gärna att du skulle få chansen att falla.

Att göra misstag - det är vad som gör oss till människor.
Det är vad som ger oss erfarenhet och då det är så vi lär oss.
Där vi finner glädje i de saker som vi inte planerar.
De de saker som kommer helt oväntat och som vi själva
aldrig kunde förutse.

Vi gjorde ett misstag, vi planerade inte att göra ett misstag.
Men nu har det skett och vi får bestämma hur vi skall
gå vidare därifrån."

Snacka om undermeningar i varje rad. Det är spänning,
mänsklig smärta och mina känslor kommer fram i nästan
varje avsnitt och tårarna trillar ner för kinderna.
Men det är inte för att jag är ledsen, utan oftast för att
det är vackert.