bladlusen

Att arbeta som reseledare är ett sätt att komma ut och möta världen.

Att arbeta som reseledare ger dig också möjlighet att lära dig service och dess innersta väsen,
att kunna sätta en annan person i centrum fullständigt och lyssna efter dess önskningar och behov.
Att arbeta som reseledare innebär att arbeta proaktivt, att se saker innan de sker och förhindra dem.

Att abeta som reseledare innebär att du har ett varierande arbete, där ingen dag är lik den andra.
Det är beroendeframkallande, genom att du gärna i resten av ditt liv hela tiden vill vara med
om olika former av äventyr och genuina upplevelser. Du blir en person som inte är rädd
att tala för dig själv, din sak, dina kollegors och dina gästers. Du kan ställa in fokus på dig
själv eller på en annan person, beroende på vad det behövs just nu.

Reseledare sägs ofta ge det lilla extra, men det är få som verkligen ger den svåra konsten.
Det handlar om att överträffa gästens förväntningar, genom att ge det oväntade och gärna
se och förstår gästens behov innan de själva ser och förstår dem.

Att vara reseledare innebär att kunna den plats du arbetar på, att verkligen känna till alla
fantastiska och annorlunda platser som kan ge din gäst ett mervärde. Att vara reseledare
innebär att vara bofast i ett annat land och känna till alla dess hemligheter och möjligheter.
En sådan reseledare blir du genom att ta fram den nyfikenhetslust som du hade som
barn, och där allting skulle utforskas.

Att vara reseledare innebär att se och då verkligen se varje person som du möter,
att se just den person som du har framför dig.
Att vara reseledare innebär att se ljus i allting som sker, och om du inte finner
ett ljus hämta ett nytt som lyser upp hela rummet. Att se och uppskatta utmaningar,
och att ha en positiv inställning till livet.

Vem vill inte anställa en person med ett sådant CV?

24 timmar kvar och sedan kommer de, våra studenter. Vad roligt det skall bli...

Idag har vi arbetat med mission, vision och mål. Vi är ett nytt härligt lärargäng som skall 
arbeta tillsammans och då är det viktigt att vi alla är på samma våglängd.

Att starta ett nytt samarbete är som att starta en ny relation.
Att starta en relation i vänskap, arbete eller för den delen kärlek handlar om att lära känna varandra.
Hur kan du snabbt komma in på livet på en person. Att känna dig bekväm i personens sällskap.

Att få veta vem är personen som står mitt emot mig, vad är viktigt för mig att veta i detta samarbete.
Hur skall vi kunna hitta en kommunikationsväg och tala ord och tankar som vi båda förstår.
Är det en allvarlig eller humoristiskt person?

Vilket budskap har denna person? Vad kan jag lära mig av honom / henne?
Det är en av de mest spännande med att träffa nya människor, att få veta vem de är,
vilka intressen som de har, vad som döljer sig bakom det första intrycket.

Att gå på guideskola var en av mina bästa upplevelser i livet. Helt plötsligt träffade
jag flera människor som hade precis samma intressen som mig. Som kunde
satsa alla sina pengar på att åka till ett annat land. Att inte bara titta på de stora
sevärdigheterna, utan att våga komma närmare kulturen och människorna
genom att gå på bakgatorna- möta och få nya vänner. Att våga fråga om var andra
människor gör och varför. Vad är det egentligen som är speciellt med denna plats,
vilken mystik finns, vilka berättelser och orginal finns just här.

Att resa är att uppleva, att resa är att känna sig fullkomligt levande och med
rätt resesällskap kan det bli helt magiskt. Var det HC Andersen som sagt detta?
Kommer ärligt talat inte ihåg...

Att åka ut och arbeta i världen, att få vara på en plats en längre tid tillsammans
med kollegor som har precis samma intresse som dig, det är det perfekta
resandet.  Det är först så som du kan stilla din nyfikenhet och verkligen
lära känna en plats, bli en del av samhället och bli hemtam på flera platser
i världen.

Jag har sett en bra logga som säger att arbeta som reseledare är din biljett
till världen, och efter att ha arbetat i resebranschen i 18 år kan jag inte annat
än att hålla med. Mitt jobb har gett mig världen och jag kan bara säga grattis
till alla som imorgon på guideskolan kommer att starta sin reseledarbana.

Vad är din förhållning till fåglar?

Tillhör du som min vän, skaran av personer som är rädd för fåglar
och tittade för mycket på Hitchock i din ungdom och tror att fåglarna kan vända sig emot dig.

Eller tillhör du dem som ser fåglarna som den ultimata friheten? Hur många djur finns det
som kan flytta från en världsdel till en annan?

I personlighetstester kan du tala om vilken fågel som du representerar:

Rovfågeln som skoninglöst går på sitt byte och inte skyr några medel för att gå ut efter vad den vill ha.
Rovfågeln sätter ut en riktning och går efter den utan några avbrott.

Papegojan som stoltserar med sina fjädrar, där utseendet och vilka personer som du känner
är det viktigaste. Papegojan som kan tala ihjäl sin omgivning, men som inte är lika bra att lyssna.

Duvan som antingen kan ses som en fredsduva som arbetar för samarbetet och konsensus,
samtidigt som den är en allätare och inte har någon urskiljning i sin mathållning.

Ugglan som är klok och noggrann, undersöker allting men som har svårt att bli färdig
för ugglan aldrig är nöjd med sitt arbete.

Föräldrar kan ställa till problem när de vill skydda sina barn från farliga djur och därmed
ger dem ett oförtjänat dåligt rykte. Jag ser duvan i första hand som en fredens budbärare
medan min vän ser det som flygande råtter som är fulla av sjukdomar och som äter döda
saker.

En annan förälder säger att fågelbajs i huvudet betyder tur, och då är frågan varför den
idé kom upp. Har du någonsin hört om någon som haft tur efter att de fått fågelbajs
i huvudet? Eller är det bara ett dåligt sätt att uppmuntra den stakars person som
råkar komma i den situationen?

Vad betyder fåglar för dig?

Jag sitter och ser på ett program om flickor som har anorexi, och jag blir så ledsen.  Vad gör vi människor med oss själva egentligen? Vilken drivkraft är det som gör att vi tar olika val.

Denna sjukdom varit känd sedan slutet av 1800-talet, det är över 90 % flickor som drabbas och det är stor dödlighet på sjukdomen. Flickorna är helt enkelt duktiga på att svälta sig själv till döds, och hela deras lycka ligger i att bli smal, smalare och smalast och förlora ett till kilo. Tydligen är de flickor som väger så lite oftast deprimerade också.  De mår dåligt och är inte nöja med sig själva. De får dåligt samvete om de inte äter rätt eller motionerar ordentligt.

En flicka säger att det spelar igen roll om hon dör, för det finns i alla fall ingen bra anledning till att leva. När de ser sig själv i spegeln, så ser de en helt annan person än den som faktiskt står där.

Allting sitter tydligen i hjärnan och många av dessa flickor är mycket duktiga och högpresterande. Anorexi kan bli en form av långsamt självmord. Hur många av oss har inte själva någongång eller många gånger bantat och önskat vara smalare. Hur många av oss har inte vänner eller personer i vår närhet, som har anorektiska tendenser.

Idag vill jag sända en tanke till alla som haft problem med vikten, ej varit nöjd med sig själva eller som söker sin egen lycka i sin egen vikt.

Januari sägs vara årets tuffaste månad. Det är inte bara förväntningarna på det nya året och slaget om att hålla sina nyårslöften som bidrar till att januari är en lång månad.

Många håller i sina pengarna  efter  alla festligheter och inköp och suger mer eller mindre på ramarna. Av någon anledning kommer det också extra mycket räkningar i januari. Vad kan det bero på? Borde inte räkningarna ha en fri månad, då de helt enkelt vägrade att komma och istället tog en välförtjänst semester.
 

December är ljuset månad, det är så underbart att bara gå runt och titta in i människors fönster och titta på deras juldekorationer. I januari och efter trettonhelgen försvinner ljuset, och med den kommer vinterdepressionen. Jag har inte någonting emot vintern i sig, tvärtom älskar jag vintern med snö för det gör hela världen så mycket ljusare. De sista åren har jag också blivit klokare att ta på mig kläder när det är extra kallt ute och då går det att njuta av den friska luften. Det är mörkret som jag mår dåligt av. Januari är en lång månad, när det fortfarande är mörkt länge - det är en månad efter alla fester som gör att jag når någon form av antiklimat, där det känns som ingenting händer och att livet står still.

Profetens tankar kring vänskap av Kahlil Gibran.

Och en yngling sade, tala till oss om vänskapen. Och han svarade och sade: Er vän är svaret på era behov. Han är er åker som ni sår med kärlek och skördar med tacksamhet. Han är ert bord och er härd. Ty ni kommer till honom med er hunger, och ni söker honom för att få ro.

När er vän säger sin mening fruktar ni inte ert eget nej, ej heller håller ni tillbaka ert ja. Och när han är tyst upphör inte ert hjärta att lyssna till hans hjärta; Ty utan ord bär och delar vänskapen alla tankar, alla önskningar och all förväntan med en glädje utan gräns. När ni skiljs från er vän sörjer ni inte; Ty det ni älskar mest hos honom kan framträda tydligare i hans frånvaro, liksom berget för bergbestigaren framträder tydligare från slätten.

Och låt inte vänskapen ha något annat syfte än fördjupandet av er själ. Ty kärleken som söker något annat än svaret på sitt eget mysterium är inte kärlek, utan ett utkastat nät som endast ger värdelös fångst.

Och ge åt er vän det bästa inom er. Om han måste lära känna ert tidsvattens ebb, låt honom också lära känna dess flod. Ty vem är er vän att ni skulle söka upp honom med timmar att slå ihjäl? Sök honom alltid med timmar att leva. Ty han vill fylla era behov, inte är tomhet. Och låt vänskapens ljuvhet fyllas av skratt och delade fröjder. Ty i de små tingens dagg skall hjärtat finna sin morgon och sin vederkvickelse. //

Vackra tankar - frågan är om det är vänskap eller någon annan form av kärlek? Hur som helst är all form av kärlek i min värld vacker. Jag gillar speciellt den sista meningen, att det i de små tingen dagg som hjärtat skall finna sin morgon och sin vederkvickelse... Jag skall med andra ord lära mig att uppskatta vardagens små under.

Vem är det egentligen som lyfter dig när du mår dåligt? Vem är det som får dig att se på ditt liv från ett klarare ljus och som får dig att ta tag i ditt liv när det behövs? Vem accepterar dig precis för den personen som du är. Vem finns där med dig i med och motvind, skrattar, gråter och är arg tillsammans med dig. Vem lyfter din självkänsla när den är i knävecken? Vem firar dina framgångar tillsammans med dig? Vem öppnar dörren för dig, när du har gjort ett otroligt dåligt val och bara öppnar famnen och säger att allt är ok. Inte säger "vad var det jag sa?" Utan säger nu är du en erfarenhet rikare, och vad har du lärt dig av detta. Vem kan lyssna på dina reflektioner i timmar, oavsett vad det handlar om. Jag tycker att vänskap är alldeles för underskattat. Vi borde hylla våra vänner oftare, och tala om för dem hur mycket de betyder.

Men vem är jag att tala om vänskap. Jag är själv en person som är dålig på att visa uppskattning och tala om för alla fantastiska människor i min närhet hur mycket de betyder. Alla mina fantastiska vänner runt om i världen. Tack för att ni finns och förgyller mitt liv.

Här kommer några andra kloka personers tankar kring vänskap:

"Äkta lycka består inte av massor av vänner, utan i värdet och valet." / Benjamin Jonson

"Jag tvivlar inte på att jag förtjänar mina fiender, men jag tror inte att jag förtjänar mina vänner."

/ Walt Whitman

"Du kommer aldrig att få en vän om du måste ha någon utan fel." / Okänd

Jag läste i tidningen om äventyraren Dave Freemans olyckliga död. Han snubblade i hallen så illa, slog i huvudet och dog 47 år gammal. Hans bedrift var att skriva en bok om 100 saker som man skulle göra innan man checkade ut för sista gången från jorden. Enligt artikeln i aftonbladet hann han göra 50 saker av sin egen lista och 50 saker ligger fortfarande ogjorda. Dave livsfilosofi var att leva varje dag som den sista, och verkligen krama ur droppen av varje dag med dess möjligheter. Det ironiska i hela situationen får mig att reflektera över livet.

Daves lista över de 100 saker som han vill göra innan han dog är många spännande och annorlunda som t.ex. att gå på en Oscarsgala, vara med på en skriktävling i ett exotiskt land och nakensurfa i Australien. Allting är mycket spännande på sitt sätt och jag skulle utan problem kunna skriva upp en lista på 100 saker som jag gärna skulle vilja hinna med i mitt liv. Min lista skulle dock bli mycket annorlunda från Dave, helt enkelt för att vi har olika intressen och drivkrafter. Men är det vad livet egentligen handlar om? Att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går? Om du stressar i den omfattningen och hela tiden kräver mer spännande och utmanande händelser, hinner du verkligen leva och njuta? Hinner du förstå vad du är med om, eller är det bara ytterligare en punkt på listan som skall bokas av. Ja, då har jag nakensurfat i Australien. Vad skall jag göra sedan...

Under min utlandstid kunde jag förundras över de gäster som reste för att ha sett, men som inte stannade upp och upplevde en plats. När jag guidade på en utgrävning, kunde en gäst gå sin väg, gå runt på 5 minuter och sedan sitta och vänta tills gruppen kom tillbaka 1 ½ timme senare. Gästen var nöjd, eller sa helt enkelt, ok då har jag varit här. Det är sant, gästen har varit där men har gästen upplevt mystiken, tagit till sig av gammal visdom eller bara gått runt och reflekterat? Jag är glad att jag har varit reseledare, för det innebär att jag fått sett en och samma plats många gånger, och fått chansen att lära mig mycket mer än genomsnittet på de platser som jag har arbetat på. Jag kan lekande lätt spendera en hel dag i ett museum eller arkeologisk utgrävningsplats eller en plats som är viktig av andra orsaker. Jag tycker om att känna av stämningar, gå omkring och lyssna på mina medmänniskors reaktioner av en plats. Åldern och erfarenheten har lärt mig att det alltid finns mycket mer att lära och förstå än att bara skrapa på ytan...

100 saker att göra innan jag dör, kommer säkert att vara ett sätt för framtiden att beskriva oss som lever nu. Generationerna som hade så bråttom, som sprang från det ena till det andra. Generationerna som hade så många valmöjligheter i livet och som inte kunde välja. Konsekvensen blir antingen att de sprang för snabbt i hjulet för att hinna med så mycket som möjligt och aldrig hann stanna upp och njuta, för tanken fanns redan på nästa upplevelse och projekt eller de som stannade och blev handlingsförlamade. De som inte visste alls vad de ville, åt vilket håll de skulle gå och därför inte gick alls.

Det finns inga rätt och inga fel, jag tror att det bara handlar om att ha ett eget medvetet val om vad jag vill med mitt liv.

Det är något speciellt med årets första dag. Min mamma sa till min när jag var liten, att det som du gjorde på årets sista och första dag skulle spegla hur resten av året skulle bli. En intressant tanke som jag genast tog till mig. Det innebär att jag aldrig har så fin hemma som på nyårsdagen, för det innebär att resten av året kommer att bli lika fint. Jag är ute och motionerar, för det innebär att jag kommer att vara hälsosam resten av året. Jag äter bra och nyttig mat, för det innebär... jag du förstår resten inte sant. Detta gör jag med allting.

Jag är ganska övertygad om att det är flera med mig som är extra duktiga det nya årets första dagar. Många gånger är det löftena som spelar roll. Om du lyckas hålla ett löfte i 21 till 28 dagar, så klarar du ofta av att byta en vana och göra en ny.

Andra gånger fungerar det med omvänd metod, återigen min oerhört kloka mor som sa till mig att jag aldrig skulle klara av och röka. Det var inte konstigt att hon sa det. Jag rökte vid den tidpunkten en till två paket om dagen. Jag bestämde mig för att prova några dagar, men att sluta röka låg inte alls i mitt intresse. Det skulle bara vara kul och se hur länge kunde hålla upp...

När jag kom tillbaka till arbetet efter nyårshelgen, kom de vanliga vännerna och frågade om jag inte skulle med på en rökpaus. När jag sa att jag testade att sluta röka, började de att skratta och sa att det aldrig skulle gå. Då blev jag riktigt irriterad och förstod inte varför de inte trodde på mig. Vad blev resultatet? Ja, de som känner mig idag kan inte se mig som en rökare eller ens förstå att jag en gång har gjort det. Det är verkligen ett bra resultat och personligen förstår jag inte ens längre att jag en gång rökte. Så det finns nyårslöften som håller mer än januarimånad ut.

Lycka till med ditt nyårslöfte! Du kan allt du vill, det handlar bara att bestämma sig.

Tiden går framåt, det är en av de få krafter som inte går att stoppa.... Det är den tron vi lever i. Tiden är värdefull, vi jagar den och försöker att dra ut och utnyttja varenda sekund.

Vad är tiden egentligen? Är det sekunderna blir till minuter, minuterna som blir till timmar och timmarna blir till dagar, dagarna blir till veckor och slutligen kommer åren.

Nu är vi mitt i ett årsskifte igen.  Vad kommer jag att komma ihåg av året 2008? Vad kommer jag att tänka på i efterhand med saknad och vad är jag glad över att ha lämnat över till det förflutna. Tidningarna säger idag att det är bra att göra ett bokslut över året - vad har jag åstadkommit och samtidigt göra upp planer för framtiden, hur vill jag att nästa år skall gestalta sig. Men att hela tiden blicka tillbaka till det förflutna eller drömma om framtiden, det är väl ändå inte ett sätt att leva?

Att leva i nuet, att njuta av det som jag gör just här och nu. Att vara närvarande och göra saker med hjärtat som en kär gamla vän sa till mig. Hur ofta är jag med i hjärtat med allting jag gör? Oftast gör jag personligen en sak medan mina tankar är någon helt annanstans. Är det någon som känner igen sig?  Det är svårt att vara totalt närvarande - men det är fantastiskt när man väl lyckas.

En person som är lycklig är inte den som hela tiden blickar framåt och önskar mer, utan den personen som är tacksam för alla gåvor som världen redan har gett henne. Hur ofta visar jag egentligen tacksamhet och vad är jag tacksam för? Det är lätt att önska och vilja ha mer, eller att vara missnöjd, men det är svårt att vara tacksam. Det är en av de första lärdomar som vi får i livet, men som vi har svårast att komma ihåg.

Ja, det finns mycket att tänka på under årets sista skälvande timmar. Jag tror att det är bra att med jämna mellanrum ägna sig åt lite eftertanke och bokslut över vart du står i ditt liv.

Men tillbaka till tiden, där jag startade. Vad handlar egentligen tiden om? I en klok bok som jag läste skrev en man från söderhavet skrev en man att alla människor har lika mycket tid mellan soluppgång och sol nergång - skillnaden mellan människor är hur du bestämmer dig att tillbringa denna tid.

En annan god tanke som jag fick från Stockholm statsmuseumet i slutet av 90-talet. Det var en väl full av tickande klockor, alla som hade olika tider. På en skrift på vägen stod det: " Det finns ingen tid, det finns bara klockor."  Tänk om det är så enkelt, jag har hört det förr. Att tiden egentligen inte existerar, utan att det bara är en mänsklig uppfinning. Oavsett så skall jag tillsammans med alla er andra, fira in ett nytt år imorgon 2009. Gott nytt år till er alla!

Min mormor sa alltid att man skall vara glad så länge man överlever tingen. Att föremålen oftast har en längre livstid än oss människor. Jag börjar fundera om det inte gäller i det förflutna. På mormors tid hade tingen längre varaktighet än idag. Jag börjar fundera om inte livslängden på det mesta idag ligger på endast fem till tio år, vissa saker ännu kortare. Men å andra sidan lever vi mycket längre idag än igår. 

Men det finns många anledningar till att jag kan vara glad över att ha överlevt ett ting. Idag när jag stod och diskade råkade en av mina favorittallrikar gå sönder. Förmodligen hade jag först diskat den för varmt och sedan sköljde jag tallriken i för kallt vatten. Snacka om otur.  Jag hörde ett knackande och jag fick se en perfekt spricka genom hela tallriken precis i mitten. En perfekt delning av en perfekt tallrik som jag inte kommer att kunna använda mer. En tallrik som jag samlar på och som jag varit mycket glad över att få möjlighet att köpa. Men vi har för mycket saker idag, och det gäller även mig. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, så om en sak går sönder skall jag vara tacksam. Det blir en sak mindre att göra mig av med och städa ut ur mitt överfulla hem,  men jag kan inte hjälpa att jag sörjer över min vackra tallrik.

Mormor var en mycket vis kvinna och jag skall försöka ta till mig hennes tankar, att jag skall vara glad varje gång jag överlever tingen, då de oftast överlever oss.

De senaste åren har talats mycket om självförtroende och självkänsla. Att vara stolt för sig själva, för den egna personen och inte lyssna till den gamla jantelagen som fortfarande har stor vikt i hela Skandinavien. I mellanösten är du någon om du kommer från rätt familj, och du är en del av den familjen. I Sverige är du någon om du har ett speciellt och spännande arbete, det är också en av de första saker som du berättar när du träffar en ny bekantskap. Men räcker det inte att bara vara sig själv... Jag är bladlusen och jag duger precis som jag är... Tycker du att det låter patetiskt? Kanske men med positiva tankar mår jag mycket bättre än om jag hela tiden trycker ner mig själv och inte är nöjd.

  Idag fann jag en sådan vacker text som är omvänd jantelag som jag gärna vill dela med mig.

"Du skall tro att du är något.  Du skall också tro att vi är någonting tillsammans.

Du skall inte bara tro att du är god utan också att du kan bli godare med hjälp av oss andra.

Du skall inte bara tro att du är klok utan att din klokhet kan växa när vi arbetar tillsammans.

Oavsett vilka uppdrag vi representerar eller vilka uppgifter vi utför så är vi alla något. Dessa tankar sätter ord på vad vi menar. Vi behöver inte blåsa ut andra ljus för att vårt eget ljus skall lysa starkare. Tillsammans lyser våra ljus starkt där alla har något att bidra med." ( Aili - Mentorskap 2003.)

Med andra ord skall vi inte behöva känna någon konkurrens eller rädsla för att träffa en person med stor kapacitet av olika slag, och tro att det kommer att förminska oss själva. Två lågor som dansar tillsammans är starkare än en låga. Ensam är inte stark - utan styrkan kommer av att våga visa och vara beroende av sina medmänniskor och glädjas åt deras framgångar lika mycket som för mina egna.

Vad lätt det är att sysselsätta sig med allting som man inte måste. Jag tror eller rättare sagt är helt övertygad om att själva ordet måste uppfattas som tvång.

Även om du tvingar dig själv till någonting - så är det istället ett utmärkt sätt att välja att göra någonting annat. Det finns inget bättre sätt att döda sin egen inspiration. Jag måste det och jag måste det...

Men säger du kanske, byt ut ordet till någonting helt annat som t.ex. jag vill detta och jag vill detta. Om det nu är så lätt, varför gör jag inte det.? Är jag en självplågare av stora mått eller finns det någon fördel att faktiskt använda ordet jag måste... kan det vara en taktik att senare säga till mig själv att jag var duktig för att jag faktiskt tog hand om alla mina måsten, eller åtminstone hälften av dem. Tycker jag i hemlighet om att vara en martyr och smygtycka synd om mig själv? Eller lever jag i föreställningen att bli vuxna handlar om måsten mer än om att ha roligt?

Att bryta en vana, vilken som helst är inte lätt och snart kommer vi in i nyårslöftenas tid - då många löften kommer men som också försvinner snabbt under januari månad. Det vanligaste löftet är nog att sluta röka, börja träna, sluta äta godis, börja göra saker istället för att sitta framför den ena efter den andra TV serien vid TV. Börja umgås mer och ringa familjen och vänner, bli mer effektiv på arbetet eller med mina studier, har jag glömt något?

Hur många har ett nyårslöfte som säger att nästa år skall jag ta bort alla måste och bara göra det jag vill? Nästa år skall jag vara extra snäll mot mig själv och bli min egen bästa vän? Nästa år skall jag göra minst en rolig sak i veckan och ha en veckodag helt fri från planläggande. En dag i veckan som jag gör precis vad jag har lust just då. Även om det skulle vara mina vanliga favoritsysselsättningar som jag gör på min lediga dag, så är minskade krav balsam för själen.  Den person som hela tiden kan vara närvarande och njuta i alla sina sysslor beundrar jag och ser som ett framtida ideal. Att kunna vara här och nu och verkligen vara i ögonblicket. Skall det bli mitt framtida måste... nej, jag menar naturligtvis skall detta vara min framtida önskan och personliga löfte?