24 timmar
Slutet är nära, mycket nära om 24 timmar är alla examen över,
och de sista samtalen är avklarade. Då kommer det att festas
runt hela natten innan det är dags att resa från Gilleleje.
Hem till vardagen i Sverige, Norge och Danmark.
Hem till vänner och familjen och berätta om allting som skett
under dessa tre veckor. Om alla fantastiska vänner som jag
har mött och mina drömmar för framtiden.
Hem till arbete eller skola, hem till kalendern och till möjligheten
att styra över mitt liv igen. När inte allting fokuserar runt en enda sak.
Tänk att få ligga i ett långt varmt bad, sova i sin egen säng med
en sin egen kudde och att ligga i soffan och bara mysa och
koppla av framför TV.
Hem till normal matlagning, hem till träning och sunt ätande,
hem till käraste och hem till alla kläder och ombyte.
Hem till det egna rummet och lägenheten.
Hem, hem och hem....
Men nu skall jag njuta av att vara här och nu i ytterligare
24 timmar.
Överraskning
från tidigare deltagare, vänner och klasskamrater har de hört att en guideskola innehåller en eller
flera nattövningar. I natt fick de med besked svar på sin fråga. Samtliga studenter blev uppringda
kl 03:45 och kallades till konferensrummet inom 15 minuter.
Den stora frågan var i början om det var en annan student som drev med dem,
eller om det faktiskt var lärarna som kallade in dem till klass.
Men nästan ingen vill chansa och de flesta kom direkt. Vad vi har hört var det några som under
några kvällar sovit med kläderna på, för att vara beredd... andra har varit ute på Gilleleje och
precis just kommit hem från sitt nattliga äventyr.
Klassen delades in i för dagen olika team, de fick flera arbetsuppgifter och deadlines som
skulle arbetas med under morgonen och dagen.
I skrivande stund har studenterna ingen aning om hur länge de kommer att arbeta, och vilka
arbetsuppgifter som vi lärare fortfarande håller i våra händer.
Alla är vid mycket gott mod och trots att de nästan inte har sovit någonting, så arbetar de
intensivt och mycket engagerat.
slutet är nära...
separationsångersten har slagit in....
Men ännu har inte sista bägaren blivit uppdruken och imorgon kommer alla studenter
att göra Gilleleje osäkert...
Annars är det väldigt mycket examensnerver... exakt hur skall vi göra, hur länge
skall vi tala och vilken typ av information skall vi tala om och hur skall vi hinna
med detta på endast tio minuter. Det är examensnerver med stora mått.
Jag vet att det kommer stt gå bra för alla, men jag förstår att det känns tufft
med många examen nu på slutet. Det är nu som stresshanteringen kan
hjälpa.
Ett stort lycka till för er alla...
Cuba for ever
flera kollegor som haft lyckan att arbeta på Cuba och de flesta har haft
oerhört positiva upplevelser och kan verkligen rekommendera landet.
Samtidigt säger också alla kollegor att det är ett tufft land att arbete i,
och att det verkligen är en utmaning.
Men idag har jag verkligen blivit överbevisad att detta är landet att resa till.
Ett bättre föredrag om den Cuba eller ett annat land för den delen har
jag inte varit med om. Att ge så mycket av sig själv, att berätta så spännande
och levande om landets historia, dess människor, deras tro och livsstil.
Cuba, nu skall det inte dröja länge innan jag åker ditt detta fantastiska
land. Så spännande och stolta människor skall man inte missa.
Tack fortsättning
Det är spännande att vi kan samlas på en utbildning och bli ett sådant starkt
och bra team som kompletterar på några få korta dagar.
Jag får samma känsla som jag är ute på en destination under 6 månader,
teamet kommer inte längre att vara ett team när vi skiljs åt -
utan vi har hunnit kommit varandra mycket närmare.
Gilleleje har en effekten både på lärare och elever, att vi kommer varandra mycket
närmare och ser mer av varandra än i Egypten där det fanns så mycket annat
som distraherade och tog bort fokus från utbildningen och deltagarna.
Jag vill fortsätta vidare på min hyllning av mina kollegor, och idag har det blivit
resten av teamets tur.
En av mina kollegor är mycket duktig på storytellning, han får mig verkligen
att följa med i tanken med sitt underbara målade av bilder i sina berättelser.
En av mina kollegor är oerhört lekfull, glad och charmerande som en
bra motpol till den organiserade person som finns i klassrummet.
En av mina kollegor och jag är verkligen varandras motsatser i allt,
och det hjälper mig att hålla skärpan uppe och hela tiden blir utmanad.
Nätet är tillbaka...
Hurra, vad vi är glada i dag.
Mitt på dagen upptäckte vi att Gilleleje åter hade kontakt med omvärlden.
Nätet fanns helt plötsligt i våra stugor igen och nu behöver vi inte längre
sitta instänga med oss själva - även om det är mycket trevligt och
jag kommer att ha separationsångerst från detta härliga gäng
och alla mina underbara kollegor på tisdag.
Nätet ger ju oss möjlighet att skriva rapporter om hur vi mår,
vad som händer här vid kattegatts kust och tala med våra nära
och kära. Häromdagen talade vi just om detta med att leva i sin
egen bubbla och jag blev glatt överraskad att det är många som
tvärtemot mig är bra på att höra av sig till omvärlden.
Hallo, hallo hör ni oss här i Gilleleje. Nu kommer vi snart
att åka härifrån och ta hela världen med storm...
Då skall ni titta efter oss.
Tack
Vi har så lätt att trycka ner varandra och spela på jäntelagen,
idag fick jag insikt att jag inte är bättre än folk i allmänhet.
Varför skall jag ta ner på andra personers förmåga som är fulla av liv,
och som står där med ett underbart självförtroende och fullkomligen
strålar. Det finns ingen som helst anledning. Det är en sådan Gud
som jag träffat idag och som gett mig den insikten. Han sa, ta
inte min gudomlighet ifrån mig och njut av min självkänsla.
Jag skall i fortsättningen börja att leta efter alla personers gudomlighet,
för det där extra underbara finns i alla - svårigheten kan bara vara
att fånga det ögonblick när gudomligenheten kommer fram som den
gjorde nu.
En av mina kollegor har en underbar humor som lockar fram
skratt och glädje i oss alla,
en annan av mina kollegor har en fantastisk utstrålning som
fyller oss med en sådan lugn och harmoni varje gång vi
träffar henne.
En av mina kollegor har en sådan omtanksamhet om oss
alla i lärarteamet och får oss att bara må allmänt bra
och känna oss speciella och ompysslade.
Då har jag bara talat om hälften av mina kollegor.
den andra underbara hälften kommer jag att tala om imorgon.
The winners takes it all
Eller som en av studenterna sa efteråt - the principale rules... i de lugnaste vattnen går de farligaste fiskarna.
"The Winner Takes It All"
I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play
The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That's her destiny
I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense
Building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool
Playing by the rules
The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It's simple and it's plain
Why should I complain.
But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed
The judges will decide
The likes of me abide
Spectators of the show
Always staying low
The game is on again
A lover or a friend
A big thing or a small
The winner takes it all
I don't wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize
If it makes you feel bad
Seeing me so tense
No self-confidence
But you see
The winner takes it all
The winner takes it all...
Att lyfta sig själv på en dålig dag...
Att om du ser hela din värld i rosa, så kommer den att vinka rosa tillbaka till dig,
och du kommer att minska den snåriga stigen och göra den helt hanterbar.
Jag förstår allt det där och gör allt jag kan för att leva efter att vara positiv, engagerad och professionell,
men vad gör jag den dagen det bara inte går. Det bara inte går, trots att jag vet enligt förnuftet
borde jag försöka vara glad.'
Den dagen jag inte vill gå upp, jag vill inte ens gå utanför täcket. Jag vill inte, jag bara vill inte.
Jag vill inte heller bete mig som ett litet barn, och inte vilja någonting.
Vad är lösningen? Att gå en prommenad längst stranden och känna hur kattegatts vindar
smeker i sitt ansikte och ta en stor kram av mina fantastiska vänner när jag kommer hem
som säger att jag duger precis som jag är.
Men andra ord, ingen kan vi vara en superman eller superkvinna hela tiden och det
är helt ok...
Min världsbubbla
kan många gånger känns som du går in i en helt annan verklighet.
Du kliver in i ett annat landskap och är så fokuserad på att lära
känna dina nya omgivningar att du glömmer allting om var du kommer
ifrån, du glömmer kontakta dina vänner och familj och världshändelser
blir bara som ett tyst bakgrundsbrus. Du kan få denna overklighetskänsla,
är detta på riktigt eller finns det någonting annat utanför denna världsbubbla.
Att komma in på en utbildning som denna ger lite grann av den samma
känsla. Vi ligger långt borta ifrån det vanliga livet i Danmark. Allt som
existerar för oss är Gilleleje feriecenter. Vi deltagare pendlar mellan
att gå till restaurangen och äta våra måltider, som frukost, lunch och
middag, vidare till konferenslokalerna för att se vad är dagens ämne
och vilka är våra lärare idag...Sedan går vi tillbaka igen till våra stugor,
eller någon annans stuga för ett kvälls eller nattbesök, några timmar
i sängen och sedan börjar livet om på nytt igen.
Jag var på byn idag en kort sväng, det kändes nästa overkligt att se
och tala med andra människor än den ligga världsbubbla med
personalen, studenterna och lärarna. Det var skönt att komma bort
en stund och tänka på någonting helt annat, samtidigt som det
kändes skönt och tryggt att komma tillbaka hem till skolan igen.
Hela min världsbubbla just nu är Gilleleje med allt vad det innebär,
jag har svårt att förstå att jag någonsin har varit någon annanstans,
jag känner tillhörighet och hemkänsla. Det är det enda som betyder
någonting just nu... att känna dagsformen och se vad Gilleleje skall
bjuda på för spännande utmaningar denna dag.
Semestersvenskar
en mycket ensidig bild av livet som reseledare och där alla prototyper tas fram för att
skapa en form av underhållningstv.
Jag vet att det finns många som säger att all reklam är god reklam, men jag håller inte
med. Programet semestersvenskar bara bekräftar tidigare fördomar om vad resebranschen
idag står för, istället för att visa vilken utveckling resandet, resenärerna och resebranschen
genomgått de sista fem till tio åren.
Men all respekt för de gäster som medverkar och för de kollegor som arbetar i detta program,
jag hoppas att vi för allas skull får se mer olika bilder av Thailand och hur svenskar väljer
att semestra där i resten av programmen.
10 dagar har gått och 10 dagar kvar...
Idag har vi nått halvlek, 10 dagar har gått och 10 dagar återstår. Ännu har insikten om att tiden nu för varje dag blir mindre inte kommit till gemene person, utan vi lever alla i tron att detta är vårt liv och här kommer vi att vara för evigt. Jag har själv en känsla att precis nu, i detta ögonblick skulle jag vilja frysa tiden. Den kunde stå stilla några dagar, låta oss alla njuta av utbildningen, klasserna och platsen.
För den jobbigaste delen på en utbildning är när det är dags att säga farväl. Det är något som vi helst inte alls gör i min bransch, vi säger istället på gensyn, vi ses snart igen. Avsked är trist, för efter en utbildning eller efter en säsong, så vet vi att alla människor som delat denna tid tillsammans, som har sitt eget kodspråk, sina egna speciella upplevelser och som delade gemensamma mål, alla dessa underbara människor kommer aldrig att träffa på samma sätt igen.
I och med att jag tar flyget, bussen, tåget eller båten vidare, så vet jag att förändringens vind har börjar att blåsa, och att ingenting någonsin kommer att bli det samma. Våra bilder och gemensamma minnen kommer att hänga fast. För de personer som kommit mig riktigt nära, så kommer jag att kunna ringa dem på telefonen och ta upp kontakten direkt igen. För gamla kollegor och gamla kurskamrater är speciella och de får samma plats i ditt hjärta som barndomsvänner och din familj. Så även om avskedet i sig är trist, är du glad för alla nya vänner och erfarenheter som du har fått på din väg genom livet.
Men innan vi kommer in i avskedets känslomässiga stund skall vi ännu i tio dagar njuta av att vara här och nu, och lära känna våra nya vänner ännu bättre.
Du duger precis som du är
Vi lever i en värld där många som jag känner hela tiden springer i ett ekorrhjul. De arbetar på att bli bättre och bättre, men stannar aldrig upp och glädjes åt sina framgångar eller tillåter sig själv fira när någonting gått bra. Fokusen ligger istället på allting som inte hunnits med, på allting som fortfarande ligger i en hög full med måste och som ger mer och mer dåligt samvete. Det är så lätt att hamna i tankarna, att alla andra hinner med sitt liv, varför gör jag inte det? Alla andra verkar vara så lyckliga och tillfredställda, varför är inte jag det.
Det finns så många åtaganden som vi egentligen med handen på hjärtat skulle kunna tacka nej till, för att ge plats till att kunna njuta av det vi har, och att komma ut det förbannade ekorrhjulet om så bara för en liten stund. Men hur många av oss prioriterar så hårt. Kommer någon att dö om jag inte fixar detta tills imorgon? Måste det verkligen vara jag som skall göra detta, eller kan jag delegera det till någon annan? Hur många strider tar jag för min egen skull och hur många strider tar jag för andra människor skull? Hur ofta visar jag tacksamhet mot mina nära och kära, som är dem som jag går upp för på morgonen och de som gör att jag somnar med ett leende på läpparna. Vad är viktigt egentligen?
Jag håller på att läsa Eva Rusz bok att bli en vinnare med kognitiv coaching, och vill dela med mig några av hennes tankar.
" Försök inte vara en perfekt människa, det blir varken du själv eller någon annan glad åt. Perfektionism är just att låta sig regleras av måsten och borden. Perfektionism är absolut inte att ha roligt. Vem bestämmer egentligen vad som är perfekt? Varför välja mellan allt eller inget? När vi visar våra mänskliga sidor, misslyckas lite lagom mycket, erkänner våra hemliga svagheter, skrattar åt en eller annan skavank istället för att putsa på vår skinande fasad - visst är det då vi alla mår bäst? Du är bra nog! Du har oanade styrkor. Och säkert alldeles betagande svagheter."
Rusz 2008:129
examen
Examensnerver, vad skall jag prioritera och vad kan jag välja bort?
Vad är det egentligen som lärarna förväntar sig av mig? Av två examen försäljning och muntliga examen, vilken är viktigast? Är det verkligen så att jag kan välja.
Hur skall jag lyckas få med allting, ethos, logos, pathos och de fem sinnen samtidigt?
Är det inte att ställa för höga krav? Att tala inför andra människor är en av de fem största rädslorna, och jag har bestämt mig för att övervinna detta. Vad vart det egentligen som jag tänkte på. Denna utbildning går ut på att tala varje dag och helst flera gånger om dagen.
Efter examen:
Lättnaden har spridit sig över hela kroppen. Nu är det första kraftprovet gjort. Nu kan jag slappna av och dra en lättnadssuck. Jag har reflekterat över min första vecka, jag har träffat gäster och gett dem en upplevelse. Det är mycket möjligt att detta är en träningslokal - men en examen är en examen och det är alltid skönt när det är överstökat.
En vecka har gått på skolan, 1/3 del av utbildningen och tiden både känns lång och kort på samma gång. Ibland kändes som det var igår som jag satt på tåget till Gilleleje och såg fram till att träffa nya människor. I nästa minut kändes som jag varit här i flera månader. Med all press som vi utsätts för, har jag nästan glömt bort mitt liv utanför utbildningen. Allting som existerar just nu, är precis här och nu.
Flera har blivit sjuka, både bland lärare och studenter. Inte så konstigt med tanke på att vi är så många personer som samlas på en plats, och om en person blir dålig så har det en förmåga att sprida sig till de andra. Det gäller nu att se till att hålla sig frisk, eller om jag mot förmodan blir sjuk, ta det lugnt för att snabbt kunna vara uppe på benen igen. Lärarna talade om kvalitativ vila. Att det är viktigt att direkt efter en stressad situation t.ex. en examen vila en kväll innan jag kavlar upp armarna och tar hand om nästa spännande arbetsuppgift. Att jag skall vara bra på att fira mina segrar och de olika steg som jag går igenom under utbildningen.
Teknik
Men det har inte alltid varit så, och vi behöver inte gå så lång tillbaka för att
det var helt annorlunda.
När jag började att arbeta utomlands hade vi telefax, en fantastiskt modern
uppfinning där vi kunde kommunicera mellan två länder med en skrivmaskin.
För att veta att det var någon som ville tala fanns ett pling ljud som du skulle
trycka en, två eller tre gånger och det betydde ungefär att hallå finns det någon
på andra sidan. Jag skulle gärna vilja tala med dig. Vi betala
Men någonting som är oerhört frusterande är när
tekniken helt plötsligt inte fungerar längre, eller när den blir alldeles för långsam.
Dimma över Gilleleje
vi befinner oss längst upp på Själland längst kusten och havet kattegatt mellan Sverige och Danmark.
I min fantasi måste detta vara en speciell plats. Vi bor i en liten stuga uppe på en kulle.
På morgonen ligger dimman tjock och det är svårt att se många meter. Havet är helt försvunnet,
och det är bara grått i olika toner som skiftar.
Jag har fått höra berättelser från lokalbefolkningen att det i alla tider bott fiskare här, det kan
jag förstå med närheten till det öppna havet. Men havet visar inte alltid sin bästa sida
och många har arbetat hårt för sin fångst, och en del har fått gett sitt liv.
De måste vara tuffa män och kvinnor som valt att tillbringa sina liv i denna del av Danmark.
Gilleleje är en vacker plats med vattendrag, luftíga skogar, kuperade kullar och jordbrukslandskap.
Många av husen är byggda med halmtak och de är sällan mer än 1-2 våningar.
Det finns en oerhört vacker strandprommenad som du kan gå och känna havets bris och
bara vara ett med naturens element.
Jag kan sitta länge och titta ut genom dimman och fantisera vad som finns bakom den.
Men jag skall inte avslöja vad jag har sett idag, utan det får vi ta en annan dag...
Norskt bidrag om livets mening
Jag har hittat denna en gång på svenska, men det var länge sedan
och jag har den inte kvar, så jag ger denna text som jag idag på
mail vidare till dig. Njut av lördagskvällen.
Syltetøyglasset, golfballer, steiner og kaffe....
> >
> >
> > Når tingene i ditt liv virker nesten uoverkommelige; når 24 timer pr. dag
> > ikke er nok, så husk syltetøyglasset og kaffen ....
> > En dansk professor stod foran sine filosofistudenter med noen ting foran
> > seg. Da timen begynte, tok han uten å si et ord, et meget stort og tomt
> > syltetøyglass fram og begynte å fylle det med golfballer. Da han hadde gjort
> > det, spurte han klassen om glasset var fullt, og de var enige om at det var.
> >
> > Så tok professoren en kasse med småstein fram, og begynte å helle dem ned i
> > glasset. Han ristet glasset lett, så småsteinene fordelte seg imellom
> > golfballene. Deretter spurte han igjen studentene om glasset var fullt, og
> > det mente klassen at det var.
> >
> > Deretter tok professoren en kasse med sand fram og begynte å helle den opp i
> > glasset. Sanden fylte naturligvis det resterende hulrommet i glasset. Igjen
> > spurte han om det var fullt. Klassen svarte enstemmig ja.
> >
> > Til slutt tok professoren to kopper kaffe og helte dem begge ned i glasset.
> > Hulrommet som var mellom sandkornene, ble nå effektivt fylt.
> > Studentene lo.
> >
> > 'Nåvel', sa professoren, da latteren var stilnet. 'Hvis dere nå forestiller
> > dere, at dette glasset representerer deres liv. Golfballene er de viktige
> > ting i livet - deres familie, kjærester, barn, helse, venner og
> > yndlingspasjoner - de ting som, selv om alle andre ting gikk tapt, og bare
> > disse tingene var tilbake, likevel ville gjøre deres liv fullkomment.
> > Småsteinene er de andre tingene, som betyr noe - sånn som jobb, hus, bil
> > osv.. Sanden er alle andre småting'.
> >
> > Professoren fortsatte: 'Hvis dere putter sanden ned i glasset først, er det
> > ikke plass til verken småsteinene eller golfballene. Det samme gjelder i
> > livet. Hvis dere bruker all deres energi og tid på de små ubetydelige
> > tingene, får dere aldri plass til det som er viktig for dere. Vær oppmerksom
> > på de tingene som er avgjørende for deres lykke. Lek med barna. Pass på
> > helsen! Inviter deres partner på middag. Ta enda en tur ut i skogen!
> >
> > Det vil alltid være tid til å gjøre huset rent og ordne avløpene. Ta dere de
> > morsomme tingene først - de tingene som virkelig betyr noe. Få styr på det
> > dere vil prioritere - resten er bare sand.
> >
> > En av studentene rakte hånden i været og spurte hva kaffen representerte.
> > Professoren smilte: Jeg er glad for at du spør. Det er bare for å vise, at
> > uansett hvor fullt ditt liv synes å være, så er det alltid plass til et par
> > kopper kaffe sammen med en venn.
> >
> >
Husräddaren
mig väldigt fånig att jag känner så.
På TV 3 finns det ett program house makeover. Helt otroligt program som visserligen
kan uppfattas väldigt amerikanskt, men som jag fullkomligen älskar.
Programmet väljer ut familjer som av olika anledningar har haft det svårt i livet,
det kan ha varit en av föräldrarna som har dött, problem med huset som möggel,
en familj som inte har några ekonomiska medel, men som hjälper andra människor.
De intervjuar familjen och tar reda på vad de har för intressen och vad som är viktigt
för dem.
Sedan skickar de iväg familjen på semester och under tiden, plockar de ut de saker
som de uppfattat att familjen tycker är viktigt. De förstör sedan huset från grunden
och bygger upp ett helt nytt hus. Byggarbetare, inredare, arkitekter och frivilliga
arbetar sedan hårt med huset
2 dygns frånvaro
underbart välkomnande som jag får av mina kollegor.
Det märks redan stora ändringar på guideskolan. Det är häftigt hur snabbt det går att gå från en situation till en annan.
Vad är det då som har ändrats? Studenterna har börjat bli bekväma med varandra,
med Gilleleje och med lärarna. De har börjat finna personer som betyder extra
mycket för dem och som de umgås extra med under lediga stunder.
Det har kommit ett annat självförtroende för alla studenter från första dagen när allting var nytt,
och jag inte visst något om någon, till att jag nu har kommit in i rutiner och känner mig säker.
Det är så skönt när man kommit över den första osäkerheten som en ny situation, oavsett
var det är, ger och till att faktiskt börja förstå och få ett första stadium av kontroll på läget.
Så för er som läst ledarskap eller psykologi kan vi säga att etableringsfasen nu är här.
En annan som som gärna sker när många människor möts är sjukdomar. Det kan
vara att man har med sig någonting hemifrån som snabbt sprids. Det är precis som
en skolstart efter jullov eller sommarlov. Det andra är att vi har en förmåga att slarva
med att klä på sig ordentligt. Nu förstår jag varför mamma alltid tjatade på att jag skulle
klä på mig ordentligt. Att slarva kan dessvärre innebära förkylning och feber.
Är det något som personer i servicebranschen inte har tid med, så är det att ligga hemma
i sängen och vara sjuk.
Beslut
Vilka drivkrafter påverkar oss, som bestämmer om vi går framåt eller bakom. Vilka rädslor, drömmar och tankar
finns bakom dessa beslutstagande.
Vägval, som ibland kan betyda så oerhört mycket och speciellt när du senare tittar i bakspegeln. En klok vän till mig
sa att vi människor har ett behov av att skapa mening i våra liv, och därför finner vi alltid fram rationella förklaringar i efterhand. Livet som så ofta är kaotiskt och oförståeligt, behöver en mening.
Jag läste i tidningen idag att man tror att konsumtionssamhället är på väg att försvinna, och det är en konsekvens av lågkonjunkturen. Men också att för att få mening med sitt liv, behöver jag som människa finna mening. Jag behöver känna mig behövd. Det går att göra på många olika sätt. Allt från att ta hand om och hjälpa sina vänner och familj, till den totala motpoolen att åka iväg och arbeta för en hjälporganisation. Trenden att satsa på värden som familj och vänner istället för att satsa på saker och status. Jag vet inte om det är så enkelt, men det är helt klart tänkvärt.
Att det bästa du kan göra för att ge ditt liv mening, är att finnas där för någon annan.
Så ett beslut om att bli mer hjälpsam, att sluta konsumera, att se andra människor bortanför familj och vänner,
det är ett beslut som kan få stora konsekvenser för din framtid. En av de viktigaste komponenterna för att bli
lycklig är just att finnas där för andra människor.
