Borta, hemma och borta igen...
Vad är egentligen hemma och vad är borta?
Jag inser att jag missbrukar dessa ord, och detta utan att ens tänka på det.
Är det så att jag har många hem? Jag landade i Danmark idag och har
kommit upp till mitt lilla Gilleleje, det har blivit ett hem.
För mig blir en plats ett hem när jag känner trygghet, känner människor
och vet vart jag skall ta vägen. Då tänker jag inte på de vanliga turiststråken,
utan när man lär sig det lokala... de speciella hemliga platserna som inte
så många finner.
När jag reser till Grekland och landar på Athens flygplats eller en av Kretas
flygplatser, så känner jag mig som en förlorad dotter som äntligen har
kommit tillbaka igen... jag har ett band med Grekland som inte går att
beskriva. Det är en kärlek som går över alla gränser.
Det är inte ett år i min historia sedan 1991 som jag inte tillbringat
några dagar,veckor eller månader i Grekland.
Egypten är också ett land som ligger mig nära. Första besöket
var inte så bra, jag var i landet i 10 timmar och drabbades av alla turist-
fällor som går att tänka sig... men från 2000 när jag kom ner på ett
riktigt besök till landet har jag verkligen fått möjlighet att känna av
landets magi. Jag förstår att det alltid har setts som ett av gudarnas
länder. Egypten har allt. Det kommer att ta många bloggar innan
jag kan beskriva alla tankar som jag har om detta underbara land
som stal mitt hjärta.
Sverige är mitt hemland, men jag tillhör än av alla dessa ofrivilliga
svenskar, som helst vill vara någon annanstans. Jag har under
de sista åren sedan jag flyttat hem insett hur många fördelar
landet faktiskt har, och jag älskar mitt hem och mitt lilla krypin.
Men jag är fortfarande på många sätt en svenska som gärna
upplever världen istället för att vara hemma för mycket.
Jag inser att jag missbrukar dessa ord, och detta utan att ens tänka på det.
Är det så att jag har många hem? Jag landade i Danmark idag och har
kommit upp till mitt lilla Gilleleje, det har blivit ett hem.
För mig blir en plats ett hem när jag känner trygghet, känner människor
och vet vart jag skall ta vägen. Då tänker jag inte på de vanliga turiststråken,
utan när man lär sig det lokala... de speciella hemliga platserna som inte
så många finner.
När jag reser till Grekland och landar på Athens flygplats eller en av Kretas
flygplatser, så känner jag mig som en förlorad dotter som äntligen har
kommit tillbaka igen... jag har ett band med Grekland som inte går att
beskriva. Det är en kärlek som går över alla gränser.
Det är inte ett år i min historia sedan 1991 som jag inte tillbringat
några dagar,veckor eller månader i Grekland.
Egypten är också ett land som ligger mig nära. Första besöket
var inte så bra, jag var i landet i 10 timmar och drabbades av alla turist-
fällor som går att tänka sig... men från 2000 när jag kom ner på ett
riktigt besök till landet har jag verkligen fått möjlighet att känna av
landets magi. Jag förstår att det alltid har setts som ett av gudarnas
länder. Egypten har allt. Det kommer att ta många bloggar innan
jag kan beskriva alla tankar som jag har om detta underbara land
som stal mitt hjärta.
Sverige är mitt hemland, men jag tillhör än av alla dessa ofrivilliga
svenskar, som helst vill vara någon annanstans. Jag har under
de sista åren sedan jag flyttat hem insett hur många fördelar
landet faktiskt har, och jag älskar mitt hem och mitt lilla krypin.
Men jag är fortfarande på många sätt en svenska som gärna
upplever världen istället för att vara hemma för mycket.
Hemmakvällar är underskattat
Vad är väl en bal på slottet? Vad är en het saltsakväll i Stockholm?
Vad är en bouzoukikväll på en häftlig grekisk klubb?
När du kan stanna hemma och titta på Petra och melodifestivalen.
Att njuta av älskade vänners sällskap och bara kunna vara
dig själv...
Tv som står på och spelar snälla, snälla, snälla.
Det är nog den låten som blivit min favoritlåt ikväll,
chips i skålen och chokladbollar.
Kan livet bli bättre...
Vad är en bouzoukikväll på en häftlig grekisk klubb?
När du kan stanna hemma och titta på Petra och melodifestivalen.
Att njuta av älskade vänners sällskap och bara kunna vara
dig själv...
Tv som står på och spelar snälla, snälla, snälla.
Det är nog den låten som blivit min favoritlåt ikväll,
chips i skålen och chokladbollar.
Kan livet bli bättre...
Hemma
Det är något alldeles fantastiskt att få vara hemma,
hemma i mitt hem och bland mina saker och mina vänner.
Jag tror aldrig jag varit så hemmakär som de sista åren.
Kanske beror det på att jag reser mer än tidigare.
Det är inte så att jag har problem när jag är borta.
Jag är bra på att fokusera och vara precis där jag är.
Ibland undrar jag t.o.m om jag är för bra på att fokusera
på platsen jag är på, för allting annat försvinner eller jag
tappar fokus på allting annat.
Jag är så tacksam att jag har förstående vänner,
som står ut med mina perioder av frånvaro och
den tystnad som jag har just då.
Denna gång är jag bara hemma över helgen,
min kära granne är så underbar och pysslar om mig,
så jag kan koppla av och stänga allting annat ute.
Jag tror att det är viktigt, att efter en intensiv arbetsperiod,
Stänga av och bara göra helt andra saker för dig själv.
Blommor är lycka
Denna tid på året när det går att njuta av vårlökar är fantastiskt.
Att se hur en blomma utvecklar sig, hur den slår ut och
visar sig i all sin prakt.
Hur får vi människor att växa, att också slå ut och bli
den bästa versionen av sig själva?
Vem är jag som överhuvudtaget tror att jag kan eller
förstår det undret som ibland sker...
Personligen arbetar jag hela tiden på att finna en
bättre version av mig själv, men det är kanske fel
taktik. Kanske det istället handlar om att inte försöka
för mycket, utan istället slappa av och bara uppskatta
att vara sig själv.
Jag kan tycka synd om människor som har svårt att ta
emot positiv respons, men om jag skall vara helt ärlig,
så har jag också svårt attta emot det själv.
Jag vet inte varför, det är den absolut
finaste gåva som man kan få. Det är som att få en
bukett med blommor som precis är på väg att
slå ut.
Separation
Egentligen är livet bra märkligt.
Du är tillsammans med personer under en kort och intensiv period,
då ni tillsammans fokuseras på en uppgift. Du kan inte se någonting
som ligger utanför denna värld som ni delar tillsammans.
Helt plötsligt är arbetstiden slut och du står och känner dig så tom.
Vad var det egentligen som hände? Varför gick tiden så snabbt
och varför uppskattade du inte er gemensamma tid bättre.
Många gånger kan jag inte låta bli att fundera över varför en
viss person kommer in i ditt liv vid en viss tidpunkt och
om det finns något speciellt syfte? Det är inte alltid som jag kommer
på syftet förrens det är för sent...
Du är tillsammans med personer under en kort och intensiv period,
då ni tillsammans fokuseras på en uppgift. Du kan inte se någonting
som ligger utanför denna värld som ni delar tillsammans.
Helt plötsligt är arbetstiden slut och du står och känner dig så tom.
Vad var det egentligen som hände? Varför gick tiden så snabbt
och varför uppskattade du inte er gemensamma tid bättre.
Många gånger kan jag inte låta bli att fundera över varför en
viss person kommer in i ditt liv vid en viss tidpunkt och
om det finns något speciellt syfte? Det är inte alltid som jag kommer
på syftet förrens det är för sent...
Vad är verklighet?
De senaste åren har jag stött på ett nytt begrepp eller en ny mening.
"Jag agerar så nu, men i verkligheten skulle jag göra någonting helt annat."
Vad menas egentligen med det? Vad är skillnad på verklighet och verklighet?
Om du i en träningssituation agerar på ett visst sätt, t.ex. om du tränar
fotboll och inte kan slå bollen på mål, hur stor är chansen att du skall kunna
få bollen i mål på en match, för jag antar att det är vad som menas med
verkligheten? För vad är skillnaden mellan träning och match?
Är det ena verklighet men inte det andra... Snälla förklara för mig för jag
förstår inte.
För mig är allt jag upplever varesig det är i en träningssituation eller
verkligheten är det lika mycket verklighet för mig. Det enda som inte
är verklighet för mig, är när jag drömmer mig in i en film och ser någon
annars liv.
Men det är kanske så att jag har missförstått allting? Att träna kanske
inte är att leva? Frågan är hur eniga våra idrottsmän är om detta.
För vad jag förstår, så är det när de tränar som de verkligen känner
att de lever.
"Jag agerar så nu, men i verkligheten skulle jag göra någonting helt annat."
Vad menas egentligen med det? Vad är skillnad på verklighet och verklighet?
Om du i en träningssituation agerar på ett visst sätt, t.ex. om du tränar
fotboll och inte kan slå bollen på mål, hur stor är chansen att du skall kunna
få bollen i mål på en match, för jag antar att det är vad som menas med
verkligheten? För vad är skillnaden mellan träning och match?
Är det ena verklighet men inte det andra... Snälla förklara för mig för jag
förstår inte.
För mig är allt jag upplever varesig det är i en träningssituation eller
verkligheten är det lika mycket verklighet för mig. Det enda som inte
är verklighet för mig, är när jag drömmer mig in i en film och ser någon
annars liv.
Men det är kanske så att jag har missförstått allting? Att träna kanske
inte är att leva? Frågan är hur eniga våra idrottsmän är om detta.
För vad jag förstår, så är det när de tränar som de verkligen känner
att de lever.
Arbete och fritid
Varför är det så lätt att glömma bort sig själv och prioritera arbete hela tiden?
Jag tror att det är så när man har ett roligt arbete, så är det lätt att komma in i en flow,
ett tillstånd där allting bara flyter iväg som du vill och du blir så ivrig för att komma
fram till slutmålet och resultatet att du glömmer bort dig själv.
Jag kan bara konstatera att jag har ett alldeles för roligt och stimulerande arbete
och att jag måste börja att ge mig själv lite egen tid varje dag. Men det är inte
lätt när du bor och arbetar under perioder på ett och samma ställe.
Det är lätt att tala om hur andra skall leva och vad de skall göra,
men den svåraste utmaningen är att leva som du lär ut.
Jag tror att det är så när man har ett roligt arbete, så är det lätt att komma in i en flow,
ett tillstånd där allting bara flyter iväg som du vill och du blir så ivrig för att komma
fram till slutmålet och resultatet att du glömmer bort dig själv.
Jag kan bara konstatera att jag har ett alldeles för roligt och stimulerande arbete
och att jag måste börja att ge mig själv lite egen tid varje dag. Men det är inte
lätt när du bor och arbetar under perioder på ett och samma ställe.
Det är lätt att tala om hur andra skall leva och vad de skall göra,
men den svåraste utmaningen är att leva som du lär ut.
Tillit
Idag har vi haft en intressant diskussion kring tillit. Vilka fantastiska effekter tillit kan ge.
På ett arbete har en ledare möjlighet att styra kommunikationsflödet och kan välja
om hon/han skall involvera sina medarbetare genom att ge kommunikation.
Att ge information, handlar om att ge makt och inflytande, eftersom du aldrig vet vad
den person som du visar tillit till kan göra med den informationen som du ger.
Samtidigt ger det många positiva effekter, genom att ge tillit och information, får
du dina medarbetare att växa och de kommer att känna större engagemang
och intresse av det företaget som de arbetar för.
I ett vänskapsförhållande är tillit viktigt, för att komma förbi ordet bekantskap
den första ytan av kontakt mellan 2 personer, behöver du visa och ge mer
av dig själv samtidigt som du skall vara intresserad av den andra personen.
Samtidigt kan det vara tufft att ge av sig själv, vad kan jag säga, vad vill jag
säga och vad vill jag ge. En vänskapsrelation blir djupare ju större tilliten
är mellan de båda parter och när du delar språk och ger förtroenden som
få andra människor vet någonting om.
I ett kärleksförhållande är tanken att du skall gå ytterligare ett steg.
Du skall dela allting med den andra personen, både i vått och torrt,
i överflöd och i fattigdom och om relationen leder till barn och giftemål.
Samtidigt är det svårt att ge av sig själv, för att ge av sig själv, innebär
att blottlägga din själ och det är inte säkert att dina tankar blev väl mottagna.
Svårigheten kan ligga i tidigare missbruk av förtroende eller av dåliga
erfarenheter, trots detta är det viktigt att fortsätta att ge förtroende till sin
omgivning.
Du kan aldrig bedömma en person utifrån tidigare erfarenheter.
Även om det kan finnas många likheter, är alla människor unika och
varje situation är annorlunda. Så det gäller att våga hoppa, våga ta chansen,
den dagen du finner en person som gör att det är värt att ta risken.
Det gäller att våga blottlägga sin själ och inte lägga dina egna tankar
som andra personers sanningar. Ditt sätt att se på livet behöver inte
alls vara på samma sätt som den person som sitter framför dig.
Tillit och förtroende är en fantastisk gåva till alla som får den,
det är värt att ta chansen för de få personer i alla tre katergorier
arbete, vänskap och kärlek som inte klarar av att förvalta det och
stolt som person själv gå vidare. Jag tror att det är en av de saker
som du inte kommer att ångra på ålderdomshemmet när du kör
rullstolsrace, jag vågade ge tillit och jag vågade tro på andra
människor och se hur långt det har fått mig på min livsväg.
Men det skall också säga att det kan vara svårt att leva
som man lär... det kräver lång övning.
På ett arbete har en ledare möjlighet att styra kommunikationsflödet och kan välja
om hon/han skall involvera sina medarbetare genom att ge kommunikation.
Att ge information, handlar om att ge makt och inflytande, eftersom du aldrig vet vad
den person som du visar tillit till kan göra med den informationen som du ger.
Samtidigt ger det många positiva effekter, genom att ge tillit och information, får
du dina medarbetare att växa och de kommer att känna större engagemang
och intresse av det företaget som de arbetar för.
I ett vänskapsförhållande är tillit viktigt, för att komma förbi ordet bekantskap
den första ytan av kontakt mellan 2 personer, behöver du visa och ge mer
av dig själv samtidigt som du skall vara intresserad av den andra personen.
Samtidigt kan det vara tufft att ge av sig själv, vad kan jag säga, vad vill jag
säga och vad vill jag ge. En vänskapsrelation blir djupare ju större tilliten
är mellan de båda parter och när du delar språk och ger förtroenden som
få andra människor vet någonting om.
I ett kärleksförhållande är tanken att du skall gå ytterligare ett steg.
Du skall dela allting med den andra personen, både i vått och torrt,
i överflöd och i fattigdom och om relationen leder till barn och giftemål.
Samtidigt är det svårt att ge av sig själv, för att ge av sig själv, innebär
att blottlägga din själ och det är inte säkert att dina tankar blev väl mottagna.
Svårigheten kan ligga i tidigare missbruk av förtroende eller av dåliga
erfarenheter, trots detta är det viktigt att fortsätta att ge förtroende till sin
omgivning.
Du kan aldrig bedömma en person utifrån tidigare erfarenheter.
Även om det kan finnas många likheter, är alla människor unika och
varje situation är annorlunda. Så det gäller att våga hoppa, våga ta chansen,
den dagen du finner en person som gör att det är värt att ta risken.
Det gäller att våga blottlägga sin själ och inte lägga dina egna tankar
som andra personers sanningar. Ditt sätt att se på livet behöver inte
alls vara på samma sätt som den person som sitter framför dig.
Tillit och förtroende är en fantastisk gåva till alla som får den,
det är värt att ta chansen för de få personer i alla tre katergorier
arbete, vänskap och kärlek som inte klarar av att förvalta det och
stolt som person själv gå vidare. Jag tror att det är en av de saker
som du inte kommer att ångra på ålderdomshemmet när du kör
rullstolsrace, jag vågade ge tillit och jag vågade tro på andra
människor och se hur långt det har fått mig på min livsväg.
Men det skall också säga att det kan vara svårt att leva
som man lär... det kräver lång övning.
Att vända en annan persons värld
En av de häftigaste sakerna i världen att är att kunna påverka en annan person.
Då tänker jag inte på påverkan = manipulation, utan att du kan påverka en
person att få en aha-upplevelse och helt plötsligt börja ifrågasätta sina egna föreställningar
och tankar. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag själv tycker om att
vidareutbilda mig själv, för då får jag chans att ifrågasätta mina egna tankar
och min världbild. Inte alltid och absolut inte av alla lärare - men så kommer
den speciella dagen då en helt ny tanke kommer och det är bara helt fantastiskt.
Det är en av mina drivkrafter i min lärargärning, att kunna hjälpa andra att
ibland kunna vända upp och ner på sin värld och tänka annorlunda.
Jag tycker om, men motvilligt när någon vänder upp och ner på min
föreställningsvärld.
I kärlek är det om ännu mer häftligt att kunna påverka en annan person,
att vända upp och ner på hans värld. Lika spännande är det när du träffar
en man som får dig att se hela världen i ett rosarött skimmer.
Att bli drabbad av kärlek och passion, är att inte kunna låta bli att le mot den
person som står ditt hjärta när, att inte kunna hålla inne med sina känslor
av glädje, att vilja stå nära och känna värmen från den andra personens kropp
och bara att få en kram eller handtryckning får hela världen att snurra.
Oavsett om du vet eller inte vet om din kärlek är besvarad, så är livet så mycket
lättare i närheten av en person som du håller mycket av.
Under min period av pluggande av egyptisk historia fick jag läsa en underbar
berättelse som just handlade om kärlek och passion. En ung man för 3000
år sedan skrev om sin kärlek till en ung kvinna och att det räckte för honom
att möta henne på vägen varje morgon och få ett leende. När hon helt plötsligt
försvann och han inte såg henne på flera dagar blev han sjuk av längtan,
så sjuk att han blev sängliggande tills han fick veta vart hans älskade befann sig
och att allting var ok med henne. Så hon hade verkligen mannens hjärta
och värld i sin hand.
En sådan kärlek gör att du kan ta steget och gå bakom en person, under
förutsättning att det är den rätta. En sådan kärlek gör att du kan flytta
till din kärlek, om han ber om det. En sådan kärlek kan förflytta berg.
Att stå ett steg bakom
Jag tänker på Daniel och hans situation som vanlig person som nu måste sluta sitt liv i skymundan
och kliva ut och bli en del av det svenska kungahuset. Jag förstår om han har tvekat, för det är
inte en liten uppgift som han har fått på sin lott. Samtidigt vill jag säga att det var en bra intervju
med de båda nyförlovade som visade kärlek, mänsklighet och en ödmjukhet inför den plikt
som Viktoria ar burit i större delen av sitt liv.
Som man skall du helst gå jämsides med eller framför din kvinna beroende på land, kultur och religion.
En vanlig person som gifter sig med en kunglighet tvingas att göra tvärtom.
Inte för att jag tror att den stora svårigheten ligger där, utan istället i att han måste lägga hela
sitt liv åt sidan för att finnas vid sin frus sida och försöka verka för Sveriges bästa.
Frågan är hur många av oss andra, män som kvinnor som skulle klara av att göra det,
att helt plötsligt komma ut i offentligheten, ständigt bli bevakad och gå ett steg bakom.
Svenska folket har gett sitt godkännande, men vi vet hur snabbt en favör kan ändras och
vem som helst kan bli utslängd i kylan. Där står verkligen offentliga personer med kungafamiljen
i spetsen i ständig skottlinje. Varenda steg de tar iaktas och kommenteras. En ständig fiende
är pressen, de flesta vill ha en annan ordning i landet, inte en person som är född in i en titel
utan de vill istället att vårt statsöverhuvud skall vara folkvald. Med jämna och ojämna mellanrum
skriv kungahuset och dess förtjänster ner i ett syfte om att en dag skall folket vara redo
att ta ett annat beslut om statsöverhuvud.
Jag kan inte annat än önska all lycka till det nyförlovade paret. Jag hoppas dem allt väl
och att de i sitt offentliga liv även skall få en chans att vara privata, att få leva för sig själva
och med sin familj. Livet består inte bara av förpliktelser för någon av av oss och
det är viktigt att vi alla arbetar på att finna den berömda balansen i våra liv, oavsett
vår titel, arbete eller andra delar som påverkar våra liv.
Ja, jag är rojalist ut i fingerspetsarna och i den form i har en monarki, ser jag ingen
som helst anledning till ändring. Kungahuset tjänar oss väl, jag ser fram till bröllopet
och det fokus det kommer att ge Sverige samt att kungafamiljen är väl värd den lön
och investering som vi lägger ner som land i dem.
och kliva ut och bli en del av det svenska kungahuset. Jag förstår om han har tvekat, för det är
inte en liten uppgift som han har fått på sin lott. Samtidigt vill jag säga att det var en bra intervju
med de båda nyförlovade som visade kärlek, mänsklighet och en ödmjukhet inför den plikt
som Viktoria ar burit i större delen av sitt liv.
Som man skall du helst gå jämsides med eller framför din kvinna beroende på land, kultur och religion.
En vanlig person som gifter sig med en kunglighet tvingas att göra tvärtom.
Inte för att jag tror att den stora svårigheten ligger där, utan istället i att han måste lägga hela
sitt liv åt sidan för att finnas vid sin frus sida och försöka verka för Sveriges bästa.
Frågan är hur många av oss andra, män som kvinnor som skulle klara av att göra det,
att helt plötsligt komma ut i offentligheten, ständigt bli bevakad och gå ett steg bakom.
Svenska folket har gett sitt godkännande, men vi vet hur snabbt en favör kan ändras och
vem som helst kan bli utslängd i kylan. Där står verkligen offentliga personer med kungafamiljen
i spetsen i ständig skottlinje. Varenda steg de tar iaktas och kommenteras. En ständig fiende
är pressen, de flesta vill ha en annan ordning i landet, inte en person som är född in i en titel
utan de vill istället att vårt statsöverhuvud skall vara folkvald. Med jämna och ojämna mellanrum
skriv kungahuset och dess förtjänster ner i ett syfte om att en dag skall folket vara redo
att ta ett annat beslut om statsöverhuvud.
Jag kan inte annat än önska all lycka till det nyförlovade paret. Jag hoppas dem allt väl
och att de i sitt offentliga liv även skall få en chans att vara privata, att få leva för sig själva
och med sin familj. Livet består inte bara av förpliktelser för någon av av oss och
det är viktigt att vi alla arbetar på att finna den berömda balansen i våra liv, oavsett
vår titel, arbete eller andra delar som påverkar våra liv.
Ja, jag är rojalist ut i fingerspetsarna och i den form i har en monarki, ser jag ingen
som helst anledning till ändring. Kungahuset tjänar oss väl, jag ser fram till bröllopet
och det fokus det kommer att ge Sverige samt att kungafamiljen är väl värd den lön
och investering som vi lägger ner som land i dem.
Ja dagar
Har du dagar då du bestämmer dig för att säga ja till allting som kommer upp i din väg,
som du kan göra. Ett spännande och lite farligt experiment...
För vad gör du om någon frågar dig om något du inte vill? Kan det vara så att du
får en chans som du inte trodde. Vågar hoppa och göra något helt annorlunda.
Jag har en vännina som hjälper mig med galna upptåg och köra jadagar mellan
varven med jämna och ojämna mellanrum. Vem vet vilka chanser jag får av
att säga ja, ja och ja istället för att hela tiden vara så förnuftlig och bara säga
nej det går inte eller bara ett enkelt nej.
som du kan göra. Ett spännande och lite farligt experiment...
För vad gör du om någon frågar dig om något du inte vill? Kan det vara så att du
får en chans som du inte trodde. Vågar hoppa och göra något helt annorlunda.
Jag har en vännina som hjälper mig med galna upptåg och köra jadagar mellan
varven med jämna och ojämna mellanrum. Vem vet vilka chanser jag får av
att säga ja, ja och ja istället för att hela tiden vara så förnuftlig och bara säga
nej det går inte eller bara ett enkelt nej.
Skrivandets konst
Jag har haft svårt att skriva på ett tag. Det är andra gången som jag säger det.
Men denna gång skall jag verkligen ta tag i denna.
Ibland tror jag att rtystnaden beror på att jag ställer för höga krav på mig själv.
Först skall jag ta tag i lilla Anne, vi skall nämligen ha hjärt och lungräddningslektion
snart och det är min favoritlektion framför andra.
Tack mina trogna läsare för ert tålamod.
Men denna gång skall jag verkligen ta tag i denna.
Ibland tror jag att rtystnaden beror på att jag ställer för höga krav på mig själv.
Först skall jag ta tag i lilla Anne, vi skall nämligen ha hjärt och lungräddningslektion
snart och det är min favoritlektion framför andra.
Tack mina trogna läsare för ert tålamod.
Våren har kommit till Gilleleje
När jag kom till Gilleleje denna gång var det full med snö
och så har det varit i flera dagar. Men vinden kan vända
så fort och det är en av fördelarna med att bo och leva
i Skandinavien.
På en natt ändrar sig vädret, snön smälter och försvinner
och små små vårlökar kommer upp. Igår när jag gick
med en kollega in till byn såg jag årets första snödroppar.
Det är verkligen stort.
Så nu har jag fått vårkänslor.
och så har det varit i flera dagar. Men vinden kan vända
så fort och det är en av fördelarna med att bo och leva
i Skandinavien.
På en natt ändrar sig vädret, snön smälter och försvinner
och små små vårlökar kommer upp. Igår när jag gick
med en kollega in till byn såg jag årets första snödroppar.
Det är verkligen stort.
Så nu har jag fått vårkänslor.
Vanor
Varför är det så svårt att bli av med en dålig vana och så lätt att tappa en ny vana som jag försöker att arbeta upp?
Jag vet att det inte handlar om dålig karaktär eller någon av alla andra underbara argument varför en sak
inte fungerar, allting handlar egentligen om vad du väljer att prioritera i ditt liv och vad som är mest viktigt.
Det är en sanning som jag inte alltid själv tycker om att höra. För hur skall jag förklara för någon att jag
väljer att prioritera arbetet framför mig själv - vem förstår sig på det ? Vad vi vet har vi alla bara ett liv
och det är viktigt att göra det bästa möjliga ut ur dessa möjligheter. Jag vet det, men jag ligger fortfarande
kvar i min lugna sköna arbetsbubbla och låter livet passera.
I min ungdom hittade jag en fantastiskt livsdomsfras ur en film. Livet handlade om : Keep passning the
open windows." Men nu börjar jag fundera om jag missförstod det hela. Fönstren kanske är chanser
i livet och inte någonting annat. Då är det dumt att passera dem istället för att våga öppna fönstren,
titta ut och i vissa fall välja att tappa kontrollen och hoppa.
Jag vet att det inte handlar om dålig karaktär eller någon av alla andra underbara argument varför en sak
inte fungerar, allting handlar egentligen om vad du väljer att prioritera i ditt liv och vad som är mest viktigt.
Det är en sanning som jag inte alltid själv tycker om att höra. För hur skall jag förklara för någon att jag
väljer att prioritera arbetet framför mig själv - vem förstår sig på det ? Vad vi vet har vi alla bara ett liv
och det är viktigt att göra det bästa möjliga ut ur dessa möjligheter. Jag vet det, men jag ligger fortfarande
kvar i min lugna sköna arbetsbubbla och låter livet passera.
I min ungdom hittade jag en fantastiskt livsdomsfras ur en film. Livet handlade om : Keep passning the
open windows." Men nu börjar jag fundera om jag missförstod det hela. Fönstren kanske är chanser
i livet och inte någonting annat. Då är det dumt att passera dem istället för att våga öppna fönstren,
titta ut och i vissa fall välja att tappa kontrollen och hoppa.
Vad är viktigast?
Många gånger har jag hört och talat om Marslows behovspyramid,
men det är inte så ofta som jag får uppleva det första trappsteget
i verkligheten...
Men idag med lågkonjunkturen som ger många av oss skrämselhicka,
så börjar jag reflektera över vad som egentligen är viktigt.
Köpfesten är slut och habegäret efter att hela tiden få nya saker är slut.
Det är kanske lika bra att eftertanken kommit i fatt oss och vi kan se
annat än den korta tillfredställelsen som ett inköpt plagg kan ge oss.
Om lågkonjunkturen leder till en sådan förändring, måste jag
säga att de kommer det verkligen någonting positivt ut allting.
Men i natt fick jag uppleva vilka behov som egentligen är viktiga,
men på en helt annan nivå. Jag tappade nykeln till min stuga,
och för att göra en lång och dråplig historia kort, stod jag helt
plötsligt ute mitt i natten i ett snöoväder med minusgrader,
trött som få efter flera tuffa arbetsdagar och kunde inte hitta min nykel.
Tänk dig att kunna titta in genom fönstret. Se sängen och tänka
på den underbara värmen, men inte kunna komma in. Helt
plötsligt är värme och vila oerhört viktigt. Jag hade kunnat slå
sönder ett fönster bara för att komma in. Samtidigt stoppar
samvetet en sådan handling. Ett trasigt fönster skulle helt klart
leda till att värmen försvann. Så vad gör du mitt i natten om
du står i en snöstorm och är utelåst?
Den spännande fortsättningen följer...
men det är inte så ofta som jag får uppleva det första trappsteget
i verkligheten...
Men idag med lågkonjunkturen som ger många av oss skrämselhicka,
så börjar jag reflektera över vad som egentligen är viktigt.
Köpfesten är slut och habegäret efter att hela tiden få nya saker är slut.
Det är kanske lika bra att eftertanken kommit i fatt oss och vi kan se
annat än den korta tillfredställelsen som ett inköpt plagg kan ge oss.
Om lågkonjunkturen leder till en sådan förändring, måste jag
säga att de kommer det verkligen någonting positivt ut allting.
Men i natt fick jag uppleva vilka behov som egentligen är viktiga,
men på en helt annan nivå. Jag tappade nykeln till min stuga,
och för att göra en lång och dråplig historia kort, stod jag helt
plötsligt ute mitt i natten i ett snöoväder med minusgrader,
trött som få efter flera tuffa arbetsdagar och kunde inte hitta min nykel.
Tänk dig att kunna titta in genom fönstret. Se sängen och tänka
på den underbara värmen, men inte kunna komma in. Helt
plötsligt är värme och vila oerhört viktigt. Jag hade kunnat slå
sönder ett fönster bara för att komma in. Samtidigt stoppar
samvetet en sådan handling. Ett trasigt fönster skulle helt klart
leda till att värmen försvann. Så vad gör du mitt i natten om
du står i en snöstorm och är utelåst?
Den spännande fortsättningen följer...
Tillbaka till Gilleleje
Idag kom jag tillbaka till Gilleleje. Det är dags för en ny utbildningsomgång - men denna gång en ledarutbildning.
Danmark har visat sig från i mitt tycke en ovanlig sida detta besök. När jag landade på Kastrup igår var det kallt och snöigt. Det var faktiskt kallare än i Stockholm. Intressant. Samtidigt fick jag se soluppgången och det var otroligt vackert med morgonronaden och gnistrande snö. Vi får se hur länge det varar. Men det verkar som vintern är här för att stanna.
För mig är Gilleleje så mycket förknippat med mina arbetskamrater, det känns tomt att nu vara här utan er... vi var ett mycket bra team och jag hoppas att vi någongång i framtiden har möjlighet att arbeta ihop i samma team igen.
Annars känns Gilleleje tryggt och det är skönt att vara tillbaka. Det är som en gammal kär vän kommer på besök. Denna lilla by i Danmark har nu blivit en del av mitt liv. När jag är här, så ser och fokuserar jag inte på någonting annat.
Det är faktiskt som att vara på en destination, jag sköter hela tiden och ser på utomstående utmaningar,
men behöver inte på något sätt ta tag i några egna.
Danmark har visat sig från i mitt tycke en ovanlig sida detta besök. När jag landade på Kastrup igår var det kallt och snöigt. Det var faktiskt kallare än i Stockholm. Intressant. Samtidigt fick jag se soluppgången och det var otroligt vackert med morgonronaden och gnistrande snö. Vi får se hur länge det varar. Men det verkar som vintern är här för att stanna.
För mig är Gilleleje så mycket förknippat med mina arbetskamrater, det känns tomt att nu vara här utan er... vi var ett mycket bra team och jag hoppas att vi någongång i framtiden har möjlighet att arbeta ihop i samma team igen.
Annars känns Gilleleje tryggt och det är skönt att vara tillbaka. Det är som en gammal kär vän kommer på besök. Denna lilla by i Danmark har nu blivit en del av mitt liv. När jag är här, så ser och fokuserar jag inte på någonting annat.
Det är faktiskt som att vara på en destination, jag sköter hela tiden och ser på utomstående utmaningar,
men behöver inte på något sätt ta tag i några egna.
Koma
Ledsen att jag har varit tyst så länge. Jag har varit i koma. Men nu skall det bli ändring.
Tandvärk, utdragning av en visdomstand, inflammation. Behöver jag säga mer...
Det jag behöver är medkänsla - nej egentligen inte. Men jag känner mig verkligen ynklig.
Pencillinet i kombination av smärta och enorm trötthet har gjort mig trött på mig själv.
Det finns ingenting värre än att känna sig gnällig, tråkig och energilös.
Det känns som jag inte gjort någonting alls de två sista veckorna, mer än att existerat
och knappt det. Nej nu måste det bli slut på självömkan och dags att börja bli aktiv igen.
Så här kan det inte fortsätta.
Tandvärk, utdragning av en visdomstand, inflammation. Behöver jag säga mer...
Det jag behöver är medkänsla - nej egentligen inte. Men jag känner mig verkligen ynklig.
Pencillinet i kombination av smärta och enorm trötthet har gjort mig trött på mig själv.
Det finns ingenting värre än att känna sig gnällig, tråkig och energilös.
Det känns som jag inte gjort någonting alls de två sista veckorna, mer än att existerat
och knappt det. Nej nu måste det bli slut på självömkan och dags att börja bli aktiv igen.
Så här kan det inte fortsätta.
melodifestivalscirkusen
Idag startar melodifestivalen,
jag är helt övertygad om att det inte finns något land som tar det så allvarligt som Sverige.
Vi kommer nu de närmaste två månaderna att diskutera vilka bidrag som har varit med,
om rätt bidrag gick vidare till finalen och allting runt fika och lunchbordet kommer att
handla om melodifestivalen. Då kanske du frågar dig om vi inte har något annat
att prata med? Vi tycker om att tala om det som är dagsaktuellt, och just nu är
det melodifestivalen. Skall jag vara krass, så är det bättre än att tala om vädret som är
ett annat favoritämne.
Det enda som är jobbigt är att vi alltid har så höga förväntningar på vår placering
i den internationella festivalen. Vi räknar alltid med att vårt bidrag skall vinna eller
komma på en av de tre första platserna. Vi blir fullkomligt vansinniga om vi inte
kommer på dessa placeringar och är i de svenska tidningarna mycket dåliga förlorare.
Om vi inte kommer på rätt placering, är det inte heller vårt fel, det är all svågerpolitik
i röstningen mellan olika Europeiska länder som har täta förbindelser och samarbete.
Det jag skulle önska är att vi drog ner våra förväntningar och bara njöt av spelet
istället för att sätta in så mycket negativa omdömmen av den ena eller andra anledningen.
Mina danska och norska kollegor tycker att vi svenskar är helt otroliga på denna punkt
och förstår inte detta enorma intresse, och jag är helt övertygad om att de skämtar
om oss i smyg kring detta. Men det är skönt att vi har något att bjuda dem på...
Har jag förstört spänningen eller tycker du att jag är negativ för melodifestivalen?
Jag skall se till att njuta av melodifestivalen och önskar det samma till alla
engagerade tittare och må bästa melodi vinna hela vägen till the grand final.
jag är helt övertygad om att det inte finns något land som tar det så allvarligt som Sverige.
Vi kommer nu de närmaste två månaderna att diskutera vilka bidrag som har varit med,
om rätt bidrag gick vidare till finalen och allting runt fika och lunchbordet kommer att
handla om melodifestivalen. Då kanske du frågar dig om vi inte har något annat
att prata med? Vi tycker om att tala om det som är dagsaktuellt, och just nu är
det melodifestivalen. Skall jag vara krass, så är det bättre än att tala om vädret som är
ett annat favoritämne.
Det enda som är jobbigt är att vi alltid har så höga förväntningar på vår placering
i den internationella festivalen. Vi räknar alltid med att vårt bidrag skall vinna eller
komma på en av de tre första platserna. Vi blir fullkomligt vansinniga om vi inte
kommer på dessa placeringar och är i de svenska tidningarna mycket dåliga förlorare.
Om vi inte kommer på rätt placering, är det inte heller vårt fel, det är all svågerpolitik
i röstningen mellan olika Europeiska länder som har täta förbindelser och samarbete.
Det jag skulle önska är att vi drog ner våra förväntningar och bara njöt av spelet
istället för att sätta in så mycket negativa omdömmen av den ena eller andra anledningen.
Mina danska och norska kollegor tycker att vi svenskar är helt otroliga på denna punkt
och förstår inte detta enorma intresse, och jag är helt övertygad om att de skämtar
om oss i smyg kring detta. Men det är skönt att vi har något att bjuda dem på...
Har jag förstört spänningen eller tycker du att jag är negativ för melodifestivalen?
Jag skall se till att njuta av melodifestivalen och önskar det samma till alla
engagerade tittare och må bästa melodi vinna hela vägen till the grand final.
Slöheten smyger på
Efter en period av mycket intensivt arbete- blir jag den totala motsatsen.
Jag har inte lust att göra någonting. Jag vill bara ligga på min soffa och
se på film och gå in i en helt annan värld. Det är så skönt att inte fokusera
på någonting annat än att leva sig in i en film och andra personers
karaktärer, drömmar och problem.
Favoritserien framför alla är Grey´s Anatomi. Alla personer är så
underbart mänskliga och jag kan inte hjälpa det, men jag tycker
om alla karaktärer. Jag njuter av varje program och känner mig
härligt ytlig för att jag inte har större problem att fokusera på.
Jag har inte lust att göra någonting. Jag vill bara ligga på min soffa och
se på film och gå in i en helt annan värld. Det är så skönt att inte fokusera
på någonting annat än att leva sig in i en film och andra personers
karaktärer, drömmar och problem.
Favoritserien framför alla är Grey´s Anatomi. Alla personer är så
underbart mänskliga och jag kan inte hjälpa det, men jag tycker
om alla karaktärer. Jag njuter av varje program och känner mig
härligt ytlig för att jag inte har större problem att fokusera på.
Avsked
Det finns egentligen bara en sak som är trist när du åker ut som reseledare,
det är att du möte fantastiska människor och att du sedan skall skiljas
ifrån dem. Att säga farväl är tufft, speciellt när vi inte har en aning om när
vi ses igen. Det är också anledningen till att vi inte längre säger farväl,
utan på återseende.
Imorgon startar resan hem till verklighet... trevlig resa hem,
det är att du möte fantastiska människor och att du sedan skall skiljas
ifrån dem. Att säga farväl är tufft, speciellt när vi inte har en aning om när
vi ses igen. Det är också anledningen till att vi inte längre säger farväl,
utan på återseende.
Imorgon startar resan hem till verklighet... trevlig resa hem,
