bladlusen

Min mormor sa alltid att man skall vara glad så länge man överlever tingen. Att föremålen oftast har en längre livstid än oss människor. Jag börjar fundera om det inte gäller i det förflutna. På mormors tid hade tingen längre varaktighet än idag. Jag börjar fundera om inte livslängden på det mesta idag ligger på endast fem till tio år, vissa saker ännu kortare. Men å andra sidan lever vi mycket längre idag än igår. 

Men det finns många anledningar till att jag kan vara glad över att ha överlevt ett ting. Idag när jag stod och diskade råkade en av mina favorittallrikar gå sönder. Förmodligen hade jag först diskat den för varmt och sedan sköljde jag tallriken i för kallt vatten. Snacka om otur.  Jag hörde ett knackande och jag fick se en perfekt spricka genom hela tallriken precis i mitten. En perfekt delning av en perfekt tallrik som jag inte kommer att kunna använda mer. En tallrik som jag samlar på och som jag varit mycket glad över att få möjlighet att köpa. Men vi har för mycket saker idag, och det gäller även mig. Vi lever i ett konsumtionssamhälle, så om en sak går sönder skall jag vara tacksam. Det blir en sak mindre att göra mig av med och städa ut ur mitt överfulla hem,  men jag kan inte hjälpa att jag sörjer över min vackra tallrik.

Mormor var en mycket vis kvinna och jag skall försöka ta till mig hennes tankar, att jag skall vara glad varje gång jag överlever tingen, då de oftast överlever oss.