Vintervita landskap och julljus
Min födelsestad - hur kan den blivit så liten sedan jag flyttade därifrån? Jag förundras varje gång jag kommer hem över att staden är liten och det går att ta sig från den ena sidan av stenstaden till den andra i centrum på drygt tio minuter. När jag var barn, var detta hela mitt universum - men i samband med min flytt och andra upplevelser är det inte längre så. Hur kan perspektivet ändras så? Det känns overkligt. Jag kan helt klart konstatera att staden och platsen inte längre tillhör mig, utan jag är endast en genomresande besökare.
Men en stor fördel är vintern, det är någonting som jag verkligen kan sakna, när jag nu bor dit vintern sällan finner sin väg. Att gå i ett vintervitt landskap, se vitklädda träd, frusna bäckar, islagd sjö. En plats full av aktivitet, där folk som åker slalom och längdskidor eller små barn som åker pulka eller som mig bara promenerar runt spåret. Att gå i skymningen när hela himlen färgas av norrsken, när temperaturen är några minusgrader och det biter i kinden och du känner dig helt uppfriskad. Att gå och höra hur snön knarrar under dina fötter. Promenader är underskattat, det är verkligen en av de saker i livet som får dig att känna absolut lycka. Att vara ute i naturen, att få vara en del av den och att bara få vara människa. En människa bland alla andra. En människa utan några som helst krav - utan tankarna ligger helt på vägen och naturen runt omkring dig.
En av de bästa sakerna med december är alla ljus som sätts upp. I denna tid, då mörkret är som störst lyses världen upp av ljus i överflöd. För mig är det allt från det vackra enkla stearinljuset i vardagsrummet - till alla vackra elektriska ljus som finns i fönster och på balkonger. Det är fantastiska dekorationer som sätts upp i var mans fönster, och det är ett nöje att vara gå en kvällstur och se alla dessa ljus. En del grannar lägger verkligen ner stor möda på att få större delen av huset att bada i ljus både inomhus och utomhus. Det finns vissa hus och lägenheter som jag åker förbi varje år, för att se vad deras senaste påhitt är. Att se en ljusfest och en människas hårda ansträngningar för att glädja sig själv och andra, är en billig och trevlig kvällsunderhållning.
Efter att ha sett ett TV program förstår jag att det finns människor som har gjort julbelysningen till årets största hobby och som lägger ner all sin tid, kraft och pengar på nästa års ljusshow. Detta program kom visserligen från överdriftens land USA, där allting hela tiden blir större. Men det var oerhört intressant att höra dessa människor tala om sitt största intresse och drivkraft till att varje år gör mer och mer juldekorationer. En man berättade att han gjorde detta för sin mammas skull, och att hon kände sig som en drottning i ett sagoland under hela december. En annan man talade om den enorma tillfredställelse han fick att se människor stanna och beundra hans arbete. Hur barn stod med lysande ögon och pekade på det som de gillade mest. En kvinna med sin familj berättade att alla pengar gick till att finna juldekorationer och att de började förberedelserna 4 månader innan jul. Det är härligt när människor hittar på olika sätt att skapa något och jag tror att detta är en av de bästa möjligheterna som vi kan finna på att vara lyckliga.
