Anorexia
Jag sitter och ser på ett program om flickor som har anorexi, och jag blir så ledsen. Vad gör vi människor med oss själva egentligen? Vilken drivkraft är det som gör att vi tar olika val.
Denna sjukdom varit känd sedan slutet av 1800-talet, det är över 90 % flickor som drabbas och det är stor dödlighet på sjukdomen. Flickorna är helt enkelt duktiga på att svälta sig själv till döds, och hela deras lycka ligger i att bli smal, smalare och smalast och förlora ett till kilo. Tydligen är de flickor som väger så lite oftast deprimerade också. De mår dåligt och är inte nöja med sig själva. De får dåligt samvete om de inte äter rätt eller motionerar ordentligt.
En flicka säger att det spelar igen roll om hon dör, för det finns i alla fall ingen bra anledning till att leva. När de ser sig själv i spegeln, så ser de en helt annan person än den som faktiskt står där.
Allting sitter tydligen i hjärnan och många av dessa flickor är mycket duktiga och högpresterande. Anorexi kan bli en form av långsamt självmord. Hur många av oss har inte själva någongång eller många gånger bantat och önskat vara smalare. Hur många av oss har inte vänner eller personer i vår närhet, som har anorektiska tendenser.
Idag vill jag sända en tanke till alla som haft problem med vikten, ej varit nöjd med sig själva eller som söker sin egen lycka i sin egen vikt.
