bladlusen

Kommer du ihåg berättelsen från bibeln när du var liten om den förlorade sonen.
Det handlar om två bröder, varav den yngsta i förskott vill ta ut sitt arv och får
det, åker iväg till utlandet och lever upp alla sina tillgångar medan den älsta
sonen arbetar hemma på gården och arbetar med att få faderns gård att
växa.

Den yngsta sonen tvingas att ta anställning efter sitt liv i sus och dus
och när alla pengar har tagit slut som svinaherde. Då inser han att hans
far behandlar sina anställda bättre än hans egen arbetsgivare och
bestämmer sig att återvända hem och ta anställning på sin gamla
färdenegård.

Fadern tillåter dock inte detta, han blir överlycklig när han ser sin yngsta
son och väljer att säga. " Min son var död, men nu har han fått liv igen,
min son var borttappad och nu har han blivit funnen igen."
Den älsta sonen gillar inte detta firande av den yngsta brodern, eftersom
han slösat bort alla sina tillgångar men fadern förmanar honom och
säger att allting han äger tillhör honom, men det är viktigt att glädjas
när hans bror kommit tillbaka och blivit levande igen. Att det är viktigt
att förlåta och visa förståelse.

Ingenstans vet jag mig att finna en berättelse om en förlorad dotter.
Beror det på att döttrar under biblisk tid och senare aldrig blivit förlorade,
eller är det så att de inte blivit mottagna väl igen om de av någon anledning
valt att gå sin egen väg. Eller vågar döttrarna inte gå sin väg med risk
för att bli utfrusna. Bibeln är full av starka kvinnor att se upp till,
men av någon anledning har de aldrig blivit borttappade.
Jag undrar hur en sådan berättelse skulle se ut.