bladlusen

Då har jag äntligen kommit till Indien... planen var att komma hit redan för ett år sedan,
men livet blir inte alltid som man har tänkt eller planerat.
Kanske skulle man träna mer på att tänka att planer är just planer, och det är inte
alltid som de kommer att uppfyllas. Livet blir troligen mycket enklare och lättare då:)
Men å andra sidan, vem vill ha ett lätt liv? Inte jag, och i alla fall inte på det sättet
som jag lever.

Men nu skall jag inte tappa ämnet, utan att tala om Indien.
Jag har fått flera fina råd innan jag kom hit. Inte ta med något som jag är rädd om,
inga smycken, inga vita kläder eller kläder som jag är rädd om. Ta med toalettpapper
och vänta på att få en kulturchock.

Det är bra för att jag blivit så förberedd, för det har förmodligen inneburit att jag
inte blivit förvånad över någonting mer än sett positiva saker om landet.
Otroligt vänliga människor och kontaktsökande, det är lätt att få massor av
spännande tankar och svar på frågor. Kvinnorna som säljer på stranden tar också
varje tillfälle i akt att lära sig mer om oss och jag om dem.

Havet är underbart och likaså stranden, då allting är så avslappnat här,
har man inte samma krav på att vara konstgjort vacker...
Jag behöver lugn och ro och få perspektiv på livet och det är jag helt övertygad
om att Indien kommer att ge mig.

Min vänninna har varit en riktig hjältinna som kommit ner med flyget trots så
ont i ryggen. Nu har vi tagit det lugnt de två första dagarna. Lärt känna omgivningarna
och njutit av att vara i Indien.

Det spännande med att resa är att man får massor av frågor:
Sedan finns det saker som jag går omkring och funderar på, t.ex. varför är tidsskillnaden
4,5 timme. Jag trodde inte att det kunde vara tidsskillnad på mer än heltimmar.
Det finns fullt med dekorationer och lyktor, så det borde innebär att det sker något
speciellt just nu. Vi har också många indiska familjer på hotellet, så det är någon form
av semester eller helig tid.

Jag ser fram emot att snart upptäcka mer...