bladlusen

Idag har jag fått min egen stalker, en indisk fiskare eller vad han var...

Jag var ute och gick längst stranden och njöt av naturen, vattnet, vågorna
och ron. Av någon anledning fick jag gå i fred, ända tills helt plötsligt en
man kom och började att skricka på mig. Då han inte talade något språk
som jag förstod var det svårt att kommunicera.
Jag försökte att förklara att jag inte ville ha hans sällskap på ett trevligt
sätt, att jag ville vara i fred, men det gick inte. Han fortsatte att gå
bredvid mig och ville inte lämna mig i fred. Det började kännas riktigt
obehagligt och han var lite hotfull.

Helt plötsligt ser jag ett europeiskt par i vattnet och går ut till dem.
Jag hoppas att den galna killen inte kan simma och det kan han
lyckligtvis inte. Jag förklarar min belägenhet och får stå ute i vågorna
med dem medan den walsiska killen försöker att kommunicera med
mannen men det går lika dåligt som för mig. Han står och skickar
och pekar på mig och vägrar att gå därifrån. Efter ett tag kommer
ett indiskt par och jag ber dem att hjälpa mig att översätta till honom
att lämna mig i fred. Nu när han kan tala med någon, påstår han
att jag tagit sönder hans fisketråd och vill ha ekonomisk ersättning.
Den indiska mannen säger att han bara ljuger och ber honom lämna
mig. Själv har jag inte något som helst dåligt samvete, för jag vet
att jag inte gjort något. Han har kommit från tomma intet och
jag har inte haft något att göra med honom tidigare.

Det walsiska paret är så söta. De märker att han inte går, så
de följer med mig tillbaka till mig till hotellet och solstolen där
min väninna ligger och solen. Turen tar gått och väl en halvtimme.
Detta är precis när solen börjar gå ner över horisonten.
( Fantastiska solnedgångar som de har här nere förresten:))
Den galna fiskaren höll sig på ett litet avstånd, men slutade
inte att följa efter.

Vad vill jag säga med denna berättelse? Att det finns så
mycket godhet i världen och att vi borde skriva om den oftare.
Alla dessa vardagshjältar som finns där när man behöver
dem och som inte kräver någonting i utbyte.

Idag är mina vardagshjältar de fantastiska walsiska paret
som tog hand om mig och såg till att jag kom tillbaka
till säkra omgivningar.