bladlusen

Jag håller på att läsa en intressant och nyttig bok för mitt vidkommande.

Det första påståendet är att acceptera allting precis som det är.

Det låter enkelt, men det är faktiskt ganska svårt.
Hur många gånger på en dag arbetar man emot händelser istället
för att faktiskt bara acceptera dem och inte lägga några
värderingar i det som sker.

Ett tydligt exempel. Tåget är försenat. Jag kan antingen acceptera
att det är försenat och välja att inte bli irriterad och försöka
att ändra en situation som inte går att ändra.
Jag kan också bli arg, låta min ilska fullkomligen välla fram och
se till att förstöra hela dagen för mig själv.
Jag kan också påverka situationen genom att välja att gå hem
igen och arbeta hemifrån och säga att det var inte meningen
att jag skulle komma till jobbet den dagen.

Men påstående fungerar lika bra på människor.
Att acceptera dem för vem de är istället för att försöka göra
om dem eller reta upp sig på något som ingår i deras
beteendemönster. Om du acceptera dem för vad de är
kommer du att uppskatta alla människor runt omkring
dig mycket bättre.

Sedan har vi detta fantastiska tankar om allt som vi skall
hinna med, alla dessa måsten. Hur vi blir arga på oss själva,
när allting inte går som planerat, eller att vi inte hinner
med allt som vi har tänk. Istället för att acceptera allt
som vi faktiskt hinner med och klappa oss på axeln för det.

Så det är ett magiskt ord, detta att acceptera allt som är...