bladlusen

Jag älskar julen, men jag har förstått
att det finns många olika känslor för denna högtid.

Jag önskar att situationen kunde vara annorlunda
och att julen verkligen var en tid då alla kunde få
ha nära och kära omkring sig, känna lugn, ro och frid.

Att det borde vara tid för eftertanke inför det kommande
året. Dagarna mellan jul och nyår önskar jag att alla
kunde vara lediga, att inga affärer skulle vara öppna
och att alla bara fick möjlighet att vara med varandra,
ute i naturen och framför allt bara vara.

Så tänkte många i de äldre kulturerna, att dagarna innan
de nya året var heliga och att det skulle förvaltas
på ett förnuftligt sätt och att då inte bara att produceras.
Det var fest, olika tester och samvaro som stod i centrum.

Jag tror att en av utmaningarna är alla krav på hur
julen skall vara. Min syster sa något klokt igår -
pga av olika omständigheter kunde vi inte ha en
jul som vanligt med alla vanliga traditioner.
Men det viktiga är inte en perfekt jul,
utan en jul där vi faktiskt är tillsammans.
Julafton blev som vanligt fantastisk.

Vem gillar förresten det perfekta?
Det skapar bara dåligt samvete och prestationskrav.
 Nej, tacka vet jag alla underbara orginal som
vågar och vill vara sig själva.

Jag har sett Astrid Lindgrens jular i korta filmsnuttar,
och jag inser en sak som jag inte förstod som liten.
Alla barn i hennes värld är starka, vågar vara sig
och framför allt vågar gå sin egen väg och lyssna
på sitt hjärta och vad de tror på. De gör många fel,
men det är dem som ger barnen de stora lärdomarna
och vikten av att våga lita på andra människor.
Hennes filmer ger hopp och får mig att tro på det
goda som finns i alla människor.

Det är väl vad julen egentligen handlar om,
att vi firas människans godhet och tron på livet.