bladlusen

Att vi en dag skall dö - är något som vi alla är medvetna om.
Men jag själv erkänna att jag själv inte tänker på det så ofta.
Men egentligen borde man vara organiserad och fundera över
viktiga frågor för att underlätta för sina nära och kära den
dagen som man går bort.

Jag tänker på allting från att det skall vara ordning på pappren,
en plats där de kan finna lösenord på dator, vilka utgifter/räkningar
som skall avbokas och ett testamente.
Alla saker som du bor med, borde egentligen sorteras och allting
som är onödigt och som du vet att ingen vill ha och som du skall
slänga en gång, borde också slängas på en gång.

Men allt detta är egentligen bagateller. Den viktigaste frågan
är vad du gör med din kropp. För faktum är att om du dör
hastigt - kanske du kan rädda livet på någon annan.

Det kan vara svårt för dina anhöriga i efterhand att veta vad
du tycker är ok eller inte. Speciellt om döden kommer plötsligt
och de har fullt upp med att faktiskt inte inse att du fortfarande
inte finns kvar.

Om vi bortser från organdonation går det också att ge sin
kropp till vetenskapen. Just nu letar man efter dödssjuka
personer i Storbrittanien både för att testa egyptiernas mumifiering,
genom att kropparna skall bli balsamerade, visa hur det går
till i TV samt att kropparna kommer att vara på museum några
år om donatorn godkänner detta. Tanken är att TV tittarna
också skal följa med personen under den sista levnadstiden
och sedan komma med på dödsresan över till andra sidan.

Det är viktigt med vetenskap, men jag vet inte riktigt hur
jag skall ta ställning till detta sista?

Det är klart, som person skulle du få dina 15 minuter av
kändisskap efter din död. Men jag tror att jag personligen
inte skulle klara av att ge så mycket av mig själv till
okända människor som skall sitta och titta på min dödskamp.
Då blir min död en form av underhållning och jag hade
varit mycket mer bekväm med hela situationen om
det inte skett framför TV tittare.