bladlusen

Ett ämne som vi älskar att hata?

När jag var ett barn tyckte jag att det var mysigt att alla grannar
kände mig och jag hade många kompisar på samma gata som
jag bodde. Tror att det är ganska vanligt bland barn, att man
accepterar de flesta och tycker att andra människor är spännande
och att de flesta är ok.

Tonåren är det frågan om man egentligen gillar någon.
Ibland är man så självcentrerad att man tror att hela världen
är emot en. Grannarna skall man inte prata om.

Man ser till en annan stad eller ett annat land och tror
att man är anonym och att grannarna inte ser dig.
Men ingenting kan vara mer fel, bara för att du inte känner
din grannar - så vet de vem du är och framför allt vad du gör.

Sedan kommer tiden då du gillar grannar igen,
då det är viktigt att vara vänner med dem och känna
gemensam. Frågan är om det inte är när barnen
kommer och när du har ett behov av att sätta ordentligt
bo och hitta trygghet.

Sedan ser man ett program som grannfejden och
undrar hur människor kan vara så fruktansvärt
otrevliga och hota att döda varandra.
Det verkar vara småsaker och miss i kommunikation
som utlöser bråken. Det är verkligen trist
och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva
uppleva det.

Jag är mycket tacksamma för mina grannar
och har genom den fått en extra familj.