bladlusen

Tittade igenom DN idag och det är fullt av bilder för det stundande bröllopet med vår kronprincessa.
Det verkar som Sverige generellt fått bröllopsyra och om du går i egna giftastankar finns det
gott om tävlingar för att som vanlig person gifta sig kungligt.

Men den stora frågan som kommer upp så fort det snackas för mycket om vår kungafamilj
är om du är för eller emot monarkin? Personligen tycker jag att det är märkligt att skriva
det i samma uppslag som det står allt om bröllopet, allt från vart du kan köpa ringar till
vart man kan åka på bröllopsresa. Historien om de unga två och de likheter och skillnader
som finns mellan dem under respektive uppväxt. Mitt i allt detta står det att de svenska
republikanerna har tagit mer marknadsandelar och det nu bara är 54 % som vill ha
kungahuset kvar? Det är fortfarande en majoritet om vi skall vara krassa och det parti
som skulle få så många röster i höstens val skulle vara överlyckliga för det innebär
att de skulle få styra själva utan att ta hjälp av andra.

Varför måste denna diskussion komma upp varje gång kungafamiljen får mer än
en dags tidningsskriverier? Kan vi inte få njuta av festligheterna och allt det faktiskt
innebär att Stockholm kommer att vara kärlekens huvudstad i juni? Att alla internationella
blickar faktiskt kommer att vara på oss?

Diskussionen om för och emot kan diskuteras vid ett annat tillfälle, men inte just nu.
I alla fall inte i min värld.

Sedan är det oerhört förenklat att hela tiden bara ha en svartvit hållning till livet
där det bara finns utrymme för ja eller nej. Det finns så många grånyanser och
andra saker som kan förklara en specifik situation eller händelse.

Jag tror att jag arbetar mot att själv sluta vara så mycket ja eller nej och istället
försöka se det grå i tillvaron eller vad som låter bättre i mina öron hela färgskalan
som livet faktiskt erbjuder.