bladlusen

En viktig dag för alla som är pappa, eller upplever
de bara att det är en av köphetsens högtidsdagar?

Att vara pappa är ett viktigt arbete, en närvarande far
som finns där för sina barn i ur och skur.
Som väljer att prioritera dem och närvaro med sina
barn så högt som möjligt. Gärna innan arbete och
personliga fritidsintressen.

Idag upplever jag att män är mer närvarande fäder,
att de vill och kräver att få vara med om sina barns
uppfostran och det är jag glad för.

På 60-talet när jag föddes var papparollen inte lika inarbetat,
och jag tror inte att den hade någon status alls.
Det viktiga var att försörja familjen och ansvaret över
uppfostran på barnen fick inte lika stor plats.

Min far, för jag har en far, valde en ganska vanlig och
enkel väg på den tiden. Han ville inte bli pappa och
valde att stoppa huvudet i sanden och accepterade inte
fakta om att jag föddes eller senare existerade.

Idag har jag förlåtit honom, för jag inser att han i sitt
strutsbeteende har förlorat mer av sitt liv än mig.
Jag hoppas att han istället njöt och tog bra hand om
min bror som föddes 9 år senare och som var planerad.

Men länge var hans tystnad och totala iskalla tystnad
mot mig ett stort öppet sår i själen som inte kunde läka.
Både som barn och vuxen är det svårt att förstå själva
handlingen och framför allt att bara sopa under mattan
det som inte passar i sitt liv. Även om förnuftet säger
att det inte finns någon logik i handlingen tror själen
att det handlar om mig - det måste vara något fel på mig.

Då jag aldrig haft en pappa, endast en biologisk far,
vill jag tacka alla underbara män som tog den rollen
i mitt liv. Det är först och främst min morfar och två
av mina underbara morbrödrar.