bladlusen

Jag vet inte hur det är med er, men jag skall inte sticka under stolen med att jag inte
varit så positiv på mina födelsedagar de sista åren... Inte så att jag har haft en ålderskris,
men jag har inte heller hoppat av glädje över att ännu ett år har gått.

Men det sista året har något förändras - det känns som jag äntligen börjar komma ikapp
min egen ålder och uppskatta mitt liv bättre. Det känns som livet aldrig varit bättre
än nu, att jag inte längre ställer för tuffa krav på mig själv och tillåter mig själv att
ha roligt och inte bara vara så allvarlig hela tiden. Jag jobbar på att ta bort min privata/
personliga mobbare, som finns i mitt huvud och som aldrig är nöjd med något som jag gör.
Mobbaren ser bara allt som jag inte hann med... Ett stort steg i min personliga
välmåendekampanj är också att ha kontakt och träffa personer som betyder mycket
för mig samt rensa ut onödiga saker i mitt liv.

Jag undrar om mitt umgänge inte har haft en tillräcklig räckvidd på ålder och erfarenhet.
Många av mina vänner är yngre än mig, och det är viktigt att ha vänner i alla åldrar.
Det kan också ibland känns märkligt att höra om kollegor/vänner som är 20 år yngre
än mig men som har livskriser och ångerst som jag aldrig själv upplevt.
Och jag funderar en hel del, och även om det kan verka som jag oftast ser livet
i ett positivt ljus, har även jag mörka stunder - som jag inte alltid delar med mig
av andra.

En av mina mentorer och nära vänner som skrivit denna hälsning till mig

"43 blir du, (19)43 föddes jag och 43 (f Kr) dog Cicero.
 Det finns säkert spännande som har hänt i samband med 43,
men nu på fredag är du viktigast."

Så då kan mitt 43:e år inte bli annat än fullkomligt underbart...