bladlusen

Det finns en alldeles speciell känsla att vara tillsammas med ett litet barn, det är underbart att höra de spontana skratten, se det öppna kroppspråket där hela känsloregistret visas. Barn har inte lärt sig att dölja sina känslor, utan uttrycker dem direkt när det kommer. Det finns inte heller några förbjudna känslor, allt finns där från sog, ilska till glädje. Barn har också en sådan underbar tillit till alla männisor runt omkring sig och har ännu inte blivit misstänksam mot andra. Jag undrar varför vi egentligen lär oss en del av dessa mönster, att dölja vem vi själva är. Barn lär sig hur de skall agera och vara av oss. Det är kanske så att vi borde lära oss mer av dem och deras spontanitet.