bladlusen

Min födelsestad - hur kan den blivit så liten sedan jag flyttade därifrån? Jag förundras varje gång jag kommer hem över att staden är liten och det går att ta sig från den ena sidan av stenstaden till den andra i centrum på drygt tio minuter. När jag var barn, var detta hela mitt universum - men i samband med min flytt och andra upplevelser är det inte längre så. Hur kan perspektivet ändras så? Det känns overkligt.  Jag kan helt klart konstatera att staden och platsen inte längre tillhör mig, utan jag är endast en genomresande besökare.

Men en stor fördel är vintern, det är någonting som jag verkligen kan sakna, när jag nu bor dit vintern sällan finner sin väg.  Att gå i ett vintervitt landskap, se vitklädda träd, frusna bäckar, islagd sjö. En plats full av aktivitet, där folk som åker slalom och längdskidor eller små barn som åker pulka eller som mig bara promenerar runt spåret. Att gå i skymningen när hela himlen färgas av norrsken, när temperaturen är några minusgrader och det biter i kinden och du känner dig helt uppfriskad. Att gå och höra hur snön knarrar under dina fötter. Promenader är underskattat, det är verkligen en av de saker i livet som får dig att känna absolut lycka. Att vara ute i naturen, att få vara en del av den och att bara få vara människa. En människa bland alla andra. En människa utan några som helst krav - utan tankarna ligger helt på vägen och naturen runt omkring dig.

En av de bästa sakerna med december är alla ljus som sätts upp. I denna tid, då mörkret är som störst lyses världen upp av ljus i överflöd.  För mig är det allt från det vackra enkla stearinljuset i vardagsrummet - till alla vackra elektriska ljus som finns i fönster och på balkonger. Det är fantastiska dekorationer som sätts upp i var mans fönster, och det är ett nöje att vara gå en kvällstur och se alla dessa ljus.  En del grannar lägger verkligen ner stor möda på att få större delen av huset att bada i ljus både inomhus och utomhus. Det finns vissa hus och lägenheter som jag åker förbi varje år, för att se vad deras senaste påhitt är. Att se en ljusfest och en människas hårda ansträngningar för att glädja sig själv och andra, är en billig och trevlig kvällsunderhållning.

Efter att ha sett ett TV program förstår jag att det finns människor som har gjort julbelysningen till årets största hobby och som lägger ner all sin tid, kraft och pengar på nästa års ljusshow. Detta program kom visserligen från överdriftens land USA, där allting hela tiden blir större.  Men det var oerhört intressant att höra dessa människor tala om sitt största intresse och drivkraft till att varje år gör mer och mer juldekorationer.  En man berättade att han gjorde detta för sin mammas skull, och att hon kände sig som en drottning i ett sagoland under hela december. En annan man talade om den enorma tillfredställelse han fick att se människor stanna och beundra hans arbete.  Hur barn stod med lysande ögon och pekade på det som de gillade mest. En kvinna med sin familj berättade att alla pengar gick till att finna juldekorationer och att de började förberedelserna 4 månader innan jul.  Det är härligt när människor hittar på olika sätt att skapa något och jag tror att detta är en av de bästa möjligheterna som vi kan finna på att vara lyckliga.

Tanken att börja skriva och dela med mig av mina tankar har funnits längre. Men jag är en världsmästare på att skjuta fram projektet till framtiden eller det fantastiska ordet - jag startar imorgon. Men i mitt förflutna hade jag en enorm skrivklåda och skrev dagbok i stort sätt varje dag. Men någonstans på vägen, tappade jag bort skrivandet och jag har verkligen saknat det.  Jag har skrivit en del för arbetet, och fått positiv respons ger det också en vilja till att fortsätta.

 Förutom de vanliga tankarna och reflektionerna om livet, så tycker jag om att fundera över all den information som vi översköljs av varje dag. Det är inte lite information. En kurskamrat berättade för mig efter en psykologikurs, att vi får lika mycket information idag på en vecka som en människa på 1700-talet fick i hela sitt liv. Vad kommer detta att handla om? Svårt att säga i dagsläget - det närmaste jag kan komma är tankar om livet.

Jul är helig för mig - den ultimata familjehögtiden framför andra. Jag kan inte sluta att tänka på hur lyckligt lottad jag är med min familj. Alla har inte det - och just jul skulle vara fruktansvärt att tvingas fira ensam om jag inte själv har valt det. Precis som i många andra familjer har vi våra traditioner. Vad skall ätas till frukost, vad skall ätas till lunch och när skall middagen serveras och vad skall julbordet bestå av. Det som jag tycker är mest spännande är inte allting som alltid varit på ett visst sätt, utan de nya förändringarna som smyger sig på. Det kan vara allting från en liten maträtt som kommer in och blir en tradition. I år har vi blivit introducerade för morfars gröttårta, ett spännande recept som är ett bra komplement till vår tidigare favorit blåbärsgröt.

Diskussionerna i Sundsvallstidning, går kring att monarkin är död och Kalle Anka på julafton har spelat ut sin rätt till existens. Det är märkligt att journalister i allmänhet är så negativa till det svenska kungadömet medan det alltid haft stort stöd bland svenska folket. Men önskan är säkert att om du som journalist tar upp frågan tillräckligt många gånger - kanske någon gång kommer svenska folket att påverkas och hålla med dig. Om det inte händer någonting allvarligt - tror jag personligen att monarkin kommer att stanna. Kungen har i sitt jultal valt att ta fram vår största fokus nu, finanskrisen, men att vända den och se hur den i ett positivt perspektiv kommer att vända och att det kommer ljusglimtar och innovation. I kristider tvingas vi tänka och våga vara annorlunda. Svenska folket älskar traditioner precis som på julafton och kungafamiljen är en av våra största traditioner. Det förklarar också det andra fenomenet - Kalle Ankas julafton. Jag tror inte att det finns något land som efter flera decennier fortsätter att visa exakt samma program, samma klockslag och datum. Men det är en trygghet och startskottet på julaftons eftermiddag, skymningen har fallit, familjen samlas runt TV och maten håller på att förberedas i köket. Det häftiga med traditioner är att de hela tiden förändras och att vi själva är med och bygger upp nya traditioner både i familjen och i landet.

Tanken att börja skriva och dela med mig av mina tankar har funnits längre. Men jag är en världsmästare på att skjuta fram projektet till framtiden eller det fantastiska ordet - jag startar imorgon. Men i mitt förflutna hade jag en enorm skrivklåda och skrev dagbok i stort sätt varje dag. Men någonstans på vägen, tappade jag bort skrivandet och jag har verkligen saknat det.  Jag har skrivit en del för arbetet, och fått positiv respons ger det också en vilja till att fortsätta.

 Förutom de vanliga tankarna och reflektionerna om livet, så tycker jag om att fundera över all den information som vi översköljs av varje dag. Det är inte lite information. En kurskamrat berättade för mig efter en psykologikurs, att vi får lika mycket information idag på en vecka som en människa på 1700-talet fick i hela sitt liv. Vad kommer detta att handla om? Svårt att säga i dagsläget - det närmaste jag kan komma är tankar om livet.

Jul är helig för mig - den ultimata familjehögtiden framför andra. Jag kan inte sluta att tänka på hur lyckligt lottad jag är med min familj. Alla har inte det - och just jul skulle vara fruktansvärt att tvingas fira ensam om jag inte själv har valt det. Precis som i många andra familjer har vi våra traditioner. Vad skall ätas till frukost, vad skall ätas till lunch och när skall middagen serveras och vad skall julbordet bestå av. Det som jag tycker är mest spännande är inte allting som alltid varit på ett visst sätt, utan de nya förändringarna som smyger sig på. Det kan vara allting från en liten maträtt som kommer in och blir en tradition. I år har vi blivit introducerade för morfars gröttårta, ett spännande recept som är ett bra komplement till vår tidigare favorit blåbärsgröt.

Diskussionerna i Sundsvallstidning, går kring att monarkin är död och Kalle Anka på julafton har spelat ut sin rätt till existens. Det är märkligt att journalister i allmänhet är så negativa till det svenska kungadömet medan det alltid haft stort stöd bland svenska folket. Men önskan är säkert att om du som journalist tar upp frågan tillräckligt många gånger - kanske någon gång kommer svenska folket att påverkas och hålla med dig. Om det inte händer någonting allvarligt - tror jag personligen att monarkin kommer att stanna. Kungen har i sitt jultal valt att ta fram vår största fokus nu, finanskrisen, men att vända den och se hur den i ett positivt perspektiv kommer att vända och att det kommer ljusglimtar och innovation. I kristider tvingas vi tänka och våga vara annorlunda. Svenska folket älskar traditioner precis som på julafton och kungafamiljen är en av våra största traditioner. Det förklarar också det andra fenomenet - Kalle Ankas julafton. Jag tror inte att det finns något land som efter flera decennier fortsätter att visa exakt samma program, samma klockslag och datum. Men det är en trygghet och startskottet på julaftons eftermiddag, skymningen har fallit, familjen samlas runt TV och maten håller på att förberedas i köket. Det häftiga med traditioner är att de hela tiden förändras och att vi själva är med och bygger upp nya traditioner både i familjen och i landet.