Skriva bort sina spöken
Jag gillar att skriva och reflektera över tillvaron,
både det lilla och det stora.
Att reflektera över mig själv och mina privata tankar,
som både kan vara knäppa, roliga och helt galna.
En sak som jag inte förstår, är varför jag slutar att skriva
när det sker jobbiga saker i livet. Det är egentligen då som
jag behöver skrivandet och reflekterandet som mest.
Det är en sak att tänka samma tanke om och om igen i huvudet,
och en helt annan sak att verkligen få ner det på pappret.
Allting blir så mycket klarare när det försvinner utanför min kropp,
på något sätt neutraliseras och förminskas det som är jobbigt
när det kommer på pränt.
När jag lärde mig att skriva, började jag att skriva dagbok,
från början var det som de flesta andra ett berättade om vad
jag hade gjort under dagen. Ganska snabbt kom mina känslor
in i bilden. Jag skrev om dem som jag blev förälskade i.
Som ung kunde det det ena dagen vara den ena pojken och
nästa dag en helt annan. Allt berodde på vad som skedde i skolan.
Min identitet som ung flicka var nog att det var viktigt att tänka
på någon pojke i skolan. Ibland undrar jag om den känslan
någonsin försvinner. Kärlek som vuxen kvinna är annorlunda,
men det är fortfarande bäst när det finns en man som jag kan
tänka på och drömma om. Det absolut bästa är så klart om
mina fantasier blir verklighet:)
Men skrivandet utvecklades snabbt till en stark fantasi som
fanns bakom nyhetsrubriker, önskan om att skriva om slut
på böcker eller bygga på en fortsättning. Fantasin om vad som
kunde hända i det verkliga livet. Under några år bara forsade
berättelserna ut ur mig. Jag älskade att skriva och det fanns
ingen tvekan om vad jag skulle bli när jag blev vuxen.
Men så kom livet i vägen, som det så vackert heter, andra
spännande möjligheter kom upp och det enda skrivandet
som blev kvar var dagboksskrivandet och reflekterandet.
Reflekterandet på vem jag är, vad jag vill, och hur jag
kan bli bättre i framtiden. Detta ständiga förbättrande och
framtidstron på att kunna göra om sig själv som hela min
generation lever i.
Under flera år var jag tyst. Jag skrev ingenting. Jag var rädd
för att få ner mina tankar på print, precis som det var otillåtna
tankar. Det var viktigt att vara glad, att ge av sin tid till viktigare
saker eller var det kanske bara en undanflykt från mig själv?
Var jag så rädd för att se mina egna spöken att jag inte ens
kunde skriva en rad... troligtvis. Samtidigt som det inte finns
något mer förlösande än att just ta fram spöken i dagsljus och
se dem i ögonen. Att verkligen inse vad jag är rädd för och
vad som hindrar mig från att gå vidare på livets stig.
Leva har skrivit i sitt septembernummer att det visats sig att
dagbokskrivande är mycket bra och en form av terapi.
Att det faktiskt gör dig friskare som person och att det är bra
att få fram både det ljusa och mörka som ligger långt inne
i din själ. Jag skall försöka anama detta.
Marianne Fredriksson skrev just om detta med vikten av
skrivande. " Man måste sätta namn på sina troll för
att de skall försvinna."
Mariannes troll är mina spöken.
både det lilla och det stora.
Att reflektera över mig själv och mina privata tankar,
som både kan vara knäppa, roliga och helt galna.
En sak som jag inte förstår, är varför jag slutar att skriva
när det sker jobbiga saker i livet. Det är egentligen då som
jag behöver skrivandet och reflekterandet som mest.
Det är en sak att tänka samma tanke om och om igen i huvudet,
och en helt annan sak att verkligen få ner det på pappret.
Allting blir så mycket klarare när det försvinner utanför min kropp,
på något sätt neutraliseras och förminskas det som är jobbigt
när det kommer på pränt.
När jag lärde mig att skriva, började jag att skriva dagbok,
från början var det som de flesta andra ett berättade om vad
jag hade gjort under dagen. Ganska snabbt kom mina känslor
in i bilden. Jag skrev om dem som jag blev förälskade i.
Som ung kunde det det ena dagen vara den ena pojken och
nästa dag en helt annan. Allt berodde på vad som skedde i skolan.
Min identitet som ung flicka var nog att det var viktigt att tänka
på någon pojke i skolan. Ibland undrar jag om den känslan
någonsin försvinner. Kärlek som vuxen kvinna är annorlunda,
men det är fortfarande bäst när det finns en man som jag kan
tänka på och drömma om. Det absolut bästa är så klart om
mina fantasier blir verklighet:)
Men skrivandet utvecklades snabbt till en stark fantasi som
fanns bakom nyhetsrubriker, önskan om att skriva om slut
på böcker eller bygga på en fortsättning. Fantasin om vad som
kunde hända i det verkliga livet. Under några år bara forsade
berättelserna ut ur mig. Jag älskade att skriva och det fanns
ingen tvekan om vad jag skulle bli när jag blev vuxen.
Men så kom livet i vägen, som det så vackert heter, andra
spännande möjligheter kom upp och det enda skrivandet
som blev kvar var dagboksskrivandet och reflekterandet.
Reflekterandet på vem jag är, vad jag vill, och hur jag
kan bli bättre i framtiden. Detta ständiga förbättrande och
framtidstron på att kunna göra om sig själv som hela min
generation lever i.
Under flera år var jag tyst. Jag skrev ingenting. Jag var rädd
för att få ner mina tankar på print, precis som det var otillåtna
tankar. Det var viktigt att vara glad, att ge av sin tid till viktigare
saker eller var det kanske bara en undanflykt från mig själv?
Var jag så rädd för att se mina egna spöken att jag inte ens
kunde skriva en rad... troligtvis. Samtidigt som det inte finns
något mer förlösande än att just ta fram spöken i dagsljus och
se dem i ögonen. Att verkligen inse vad jag är rädd för och
vad som hindrar mig från att gå vidare på livets stig.
Leva har skrivit i sitt septembernummer att det visats sig att
dagbokskrivande är mycket bra och en form av terapi.
Att det faktiskt gör dig friskare som person och att det är bra
att få fram både det ljusa och mörka som ligger långt inne
i din själ. Jag skall försöka anama detta.
Marianne Fredriksson skrev just om detta med vikten av
skrivande. " Man måste sätta namn på sina troll för
att de skall försvinna."
Mariannes troll är mina spöken.
090909
Den magiska dagen,
dagen som är häftigt att ha i sitt personnummer,
dagen som många väljer att gifta sig.
Nu är det för sent för mig att göra detta i år,
men vänta vara till 101010:)
dagen som är häftigt att ha i sitt personnummer,
dagen som många väljer att gifta sig.
Nu är det för sent för mig att göra detta i år,
men vänta vara till 101010:)
Omdöme
" Framgång följer av gott omdöme,
gott omdöme följer av erfarenhet.
Erfarenhet följer ofta av dåligt omdöme."
Så med andra ord beroende på hur texten
skall tolkas, handlar det om att skaffa mer
erfarenhet genom ibland eller ofta ha dåligt
omdöme?
För vem vill inte ha ett gott omdöme?
gott omdöme följer av erfarenhet.
Erfarenhet följer ofta av dåligt omdöme."
Så med andra ord beroende på hur texten
skall tolkas, handlar det om att skaffa mer
erfarenhet genom ibland eller ofta ha dåligt
omdöme?
För vem vill inte ha ett gott omdöme?
Räddsla för att misslyckas
Är du rädd för att misslyckas?
Jag är det och jag har insett att det många gånger hindrar mig
när jag skall leva mitt liv. Jag vill gärna gå från klarhet till klarhet
och det tar hårt på mig när det inte går som jag vill.
Frågan är om jag är bortskämd eller om det är så enkelt att jag
inte gillar att misslyckas, och därför inte försöker tillräckligt.
Det som saknas då är den rätta motivationen och viljan.
Problemet är då att jag sätter krockben för min egen succé.
Jag tror att det mesta kan lyckas om du har rätt tro och vilja,
men i samma stund som du själv tappar tron är hela målsättningen
förstörd. Det är så lätt att säga att jag har provat så många gånger,
men handen på hjärtat hur många gånger försöker vi egentligen.
Det är inte många projekt som jag kan säga att jag provat 100 gånger
utan att ge upp, oftast räcker det med 2-5 gånger så är jag trött
och tror inte längre på projektet.
Frågan är hur jag vänder mina tankar och ser misslyckandet
som en nödvändig del av processen?
Jag tror att jag skall ha Edison som försökte nära 1000 gånger
innan han fick glödlampan som min nya mentor och ledljus.
Han sa; "Jag är inte modstulen, eftersom varje misslyckande
leder ännu ett steg framåt."
Jag är det och jag har insett att det många gånger hindrar mig
när jag skall leva mitt liv. Jag vill gärna gå från klarhet till klarhet
och det tar hårt på mig när det inte går som jag vill.
Frågan är om jag är bortskämd eller om det är så enkelt att jag
inte gillar att misslyckas, och därför inte försöker tillräckligt.
Det som saknas då är den rätta motivationen och viljan.
Problemet är då att jag sätter krockben för min egen succé.
Jag tror att det mesta kan lyckas om du har rätt tro och vilja,
men i samma stund som du själv tappar tron är hela målsättningen
förstörd. Det är så lätt att säga att jag har provat så många gånger,
men handen på hjärtat hur många gånger försöker vi egentligen.
Det är inte många projekt som jag kan säga att jag provat 100 gånger
utan att ge upp, oftast räcker det med 2-5 gånger så är jag trött
och tror inte längre på projektet.
Frågan är hur jag vänder mina tankar och ser misslyckandet
som en nödvändig del av processen?
Jag tror att jag skall ha Edison som försökte nära 1000 gånger
innan han fick glödlampan som min nya mentor och ledljus.
Han sa; "Jag är inte modstulen, eftersom varje misslyckande
leder ännu ett steg framåt."
Hemma igen
Jag är så glad, för jag är hemma, hemma, hemma, hemma, hemma.
Det är helt fantastiskt. Jag ser fram emot några månader hemma
och då jag bygger upp mitt liv och mina rutiner på nytt.
Jag är hemma, hemma, hemma, hemma, hemma.
Jag tror aldrig att jag har förstått uttrycket borta bra,
men hemma bäst tidigare:)
Jag älskar att resa, men det betyder ännu mer när jag har något
att komma hem till:) Mitt fantastiska hem, familj och mina vänner.
Det är helt fantastiskt. Jag ser fram emot några månader hemma
och då jag bygger upp mitt liv och mina rutiner på nytt.
Jag är hemma, hemma, hemma, hemma, hemma.
Jag tror aldrig att jag har förstått uttrycket borta bra,
men hemma bäst tidigare:)
Jag älskar att resa, men det betyder ännu mer när jag har något
att komma hem till:) Mitt fantastiska hem, familj och mina vänner.
citat på utbildningen
" Förvänta dig att människor är bättre än de är;
det hjälper dem att bli bättre.
Men var inte besviken när de inte är det;
det hjälper dem att fortsätta försöka."
/ Merry Browne
"Begynn med å gjöre det som er nödvändigt,
deretter det som er mulig og
plutselig gjör du det umulige."
/ St. Francis av Assini
" Vår störste glede er ikke at vi aldri mislykkes,
men at vi reiser oss etter hvargang vi faller."
/Confucius
"Om vi inte hade vinter,
skulle inte våren vara njutningsfull;
om vi inte ibland får känna smaken av motgångar,
skulle framgångarna inte vara så välkomna."
/ Anne Brandstreet
det hjälper dem att bli bättre.
Men var inte besviken när de inte är det;
det hjälper dem att fortsätta försöka."
/ Merry Browne
"Begynn med å gjöre det som er nödvändigt,
deretter det som er mulig og
plutselig gjör du det umulige."
/ St. Francis av Assini
" Vår störste glede er ikke at vi aldri mislykkes,
men at vi reiser oss etter hvargang vi faller."
/Confucius
"Om vi inte hade vinter,
skulle inte våren vara njutningsfull;
om vi inte ibland får känna smaken av motgångar,
skulle framgångarna inte vara så välkomna."
/ Anne Brandstreet
Dag 14
Idag var det dags för 10 minuter i rampljuset. Videoinspelning under examen.
Jag minns själv när jag fick se mig själv framföra något på video första gången,
jag tyckte att det var förfärligt. Men efter första chocken och jag verkligen började
att titta ordentligt var det kanske intressant att se på sig själv i perspektiv:)
Examen är alltid så intressant för då får vi lärare ett kvitto på vilken
kunskap som har fastnat under veckan.
En sak har vi förstått att en del studenter har funderat över lärarnas
DISC profiler. De visst med egen säkerhet vem som var Samantha, Carry,
Charlotte och Mirandra. Vi lärare kan inte annat än att le och hålla med.
Självklart har aldrig våra studenter fel.
Jag minns själv när jag fick se mig själv framföra något på video första gången,
jag tyckte att det var förfärligt. Men efter första chocken och jag verkligen började
att titta ordentligt var det kanske intressant att se på sig själv i perspektiv:)
Examen är alltid så intressant för då får vi lärare ett kvitto på vilken
kunskap som har fastnat under veckan.
En sak har vi förstått att en del studenter har funderat över lärarnas
DISC profiler. De visst med egen säkerhet vem som var Samantha, Carry,
Charlotte och Mirandra. Vi lärare kan inte annat än att le och hålla med.
Självklart har aldrig våra studenter fel.
Dag 13
Hubbelkaniner, dammråttor och nullemän har spelat en stor roll
i dagens lektion. Har du någon aning vad det är för något?
Det skandinaviska språket är fantastiskt och en sak kan vi
konstatera att det utökar vår själ när vi lär oss nya roliga ord.
Det är nästan så att jag vill gå på jakt efter dessa spännande djur.
En av mina kollegor funderade över vad män har med dessa hubbelkaniner
att göra. Ja, frågan är vad det finns för likheter mellan män och kaniner,
eller för den delen råttor. Det får du tänka på i din egen fantasi för även
om vi är ett lag av kvinnor som styr denna utbildning, så tillhör ingen
av oss grupp 8 generationen och vi gillar vår andra motsvarighet för
mycket för att anklaga dem för något.
i dagens lektion. Har du någon aning vad det är för något?
Det skandinaviska språket är fantastiskt och en sak kan vi
konstatera att det utökar vår själ när vi lär oss nya roliga ord.
Det är nästan så att jag vill gå på jakt efter dessa spännande djur.
En av mina kollegor funderade över vad män har med dessa hubbelkaniner
att göra. Ja, frågan är vad det finns för likheter mellan män och kaniner,
eller för den delen råttor. Det får du tänka på i din egen fantasi för även
om vi är ett lag av kvinnor som styr denna utbildning, så tillhör ingen
av oss grupp 8 generationen och vi gillar vår andra motsvarighet för
mycket för att anklaga dem för något.
Dag 12
Har du drömt om vad som händer bakom kulisserna på ett charterresemål?
Det är svårt att förstå arbetsgången om du inte fått insyn i vad som sker.
Det var något som skedde i lördags. Att våra studenter fick en inblick
i vad som händer egentligen:)
Det var en mycket uppskattad lektion och tillhör en av favoriterna.
Det är svårt att förstå arbetsgången om du inte fått insyn i vad som sker.
Det var något som skedde i lördags. Att våra studenter fick en inblick
i vad som händer egentligen:)
Det var en mycket uppskattad lektion och tillhör en av favoriterna.
Dag 11
Idag har vi talat om storytelling och en kollega till mig hade en mycket bra metafor.
Att planera ett tal är som att rita en fisk i tre delar med huvud, kropp och bakfena.
I huvudet skall du planera in inledning och berätta om föremålet med din
berättelse och det skall vara ungefär 10 % av helheten.
Fiskens kropp är själva innehållet med fakta, visualisering, struktur och
historier och skall vara ungefär 80 % av helheten.
Slutligen har vi bakfenan som skall visa budskapet, vara en uppsummering
och en avslutning och bestå av de sista 10%.
Det är sedan upp till dig att mixa hela historien i en bra och personlig blandning.
Fisken simmar bäst med alla sina delar och därför är det inte viktigt att glömma
något. För fisken simmar inte så bra utan huvud eller bakfena.
Bra exempel på tal finns på ted.com och youtube. Mitt tips är också att titta på
vår senaste retoriker på på stjärnhimlen. Titta efter Obamas tal i Cairo nyligen
som du kan hitta på youtube. Lyssna och njut av hans kompetens och vändningar
i sitt tal från den ena sidans ståndpunkt till den andra.
Att planera ett tal är som att rita en fisk i tre delar med huvud, kropp och bakfena.
I huvudet skall du planera in inledning och berätta om föremålet med din
berättelse och det skall vara ungefär 10 % av helheten.
Fiskens kropp är själva innehållet med fakta, visualisering, struktur och
historier och skall vara ungefär 80 % av helheten.
Slutligen har vi bakfenan som skall visa budskapet, vara en uppsummering
och en avslutning och bestå av de sista 10%.
Det är sedan upp till dig att mixa hela historien i en bra och personlig blandning.
Fisken simmar bäst med alla sina delar och därför är det inte viktigt att glömma
något. För fisken simmar inte så bra utan huvud eller bakfena.
Bra exempel på tal finns på ted.com och youtube. Mitt tips är också att titta på
vår senaste retoriker på på stjärnhimlen. Titta efter Obamas tal i Cairo nyligen
som du kan hitta på youtube. Lyssna och njut av hans kompetens och vändningar
i sitt tal från den ena sidans ståndpunkt till den andra.
Dag 10
Halvlek på utbildningen, halva tiden har gått och halva tiden är kvar.
Det är så märkligt detta med tiden för den går hela tiden för snabbt
eller alldeles för sakta. Har du någongång upplevt det?
Det är sällan tiden står still, men det är kanske lika bra att den inte
gör det, för det kan vara en stund som du vill vidare till en ny
verklighet. Eller när du vill att det skall ske någonting annat.
På natten önskar jag ibland att jag fick några extra timmar till
att sova, och jag tycker att morgonen kommer alldeles för
snabbt - men situationen kan ju också vara den omvända
och jag aldrig vill att natten skall ta slut.
Det är bara att konstatera att det är svårt att tillfredställa
oss människor och att vi aldrig är nöjda.
Det är så märkligt detta med tiden för den går hela tiden för snabbt
eller alldeles för sakta. Har du någongång upplevt det?
Det är sällan tiden står still, men det är kanske lika bra att den inte
gör det, för det kan vara en stund som du vill vidare till en ny
verklighet. Eller när du vill att det skall ske någonting annat.
På natten önskar jag ibland att jag fick några extra timmar till
att sova, och jag tycker att morgonen kommer alldeles för
snabbt - men situationen kan ju också vara den omvända
och jag aldrig vill att natten skall ta slut.
Det är bara att konstatera att det är svårt att tillfredställa
oss människor och att vi aldrig är nöjda.
Dag 9
Idag upptäckte vi att det fortfarande finns en värld utanför Gilleleje.
Vi har fått möjlighet att komma utanför feriecentret och åkt in
till den stora huvudstaden Köpenhamn. Det har varit en skön dag
ute i det fria där vi har fått många tankar kring en av de mest
spännande och roliga delarna av jobbet som reseledare,
nämligen att hålla en utflykt.
Vi har fått möjlighet att komma utanför feriecentret och åkt in
till den stora huvudstaden Köpenhamn. Det har varit en skön dag
ute i det fria där vi har fått många tankar kring en av de mest
spännande och roliga delarna av jobbet som reseledare,
nämligen att hålla en utflykt.
Dag 8
Hur många känner sig själva egentligen? Verkligen vet hur de fungerar?
Det är en sak att få presenterat alla sina positiva sidor, men det är
inte alltid lika lätt att få veta hur andra personer uppfattar en och vad
de upplever som förbättringspotensial:)
Det kan vara häftigt att få läsa en text om sig själv som känns rätt,
samtidigt som det kan vara tufft. Det viktiga med alla former av
tester och självinsikt är att ta det på rätt sätt. Det är att vara öppen
för vad som är dina egna drivkrafter och hur ditt beteende kan uppfattas
av andra personer, men som inte inte alltid får veta av dem personligen.
Jag har genom åren tagit en del tester och uppskattar idag det som
jag lär mig. Men första gången var jag inte riktigt enig och ville inte
riktigt och gilla min egen profil:)
Om det är jobbigt kan man alltid tänka:
"Det som inte dödar mig, gör mig starkare."
Dag 7
Den första examen är överstökad, och lättnaden har sänkt sig över utbildning.
Eftermiddagen har det funnits luft att vara sig själv, gå ner till Gilleleje by eller
att bara vara. Det är också viktigt - att kunna prioritera att slappna av och
bara vara utan krav på sig själv och få några samvetskval.
Det är en av de svåraste sakerna i vårt liv tycker jag personligen.
Detta att faktiskt bara tycka att det är ok att göra ingenting:)
Hela livet känns vara uppbyggt kring att göra... allt möjligt som att jobba,
plugga, uppleva, träna men väldigt lite tid är inriktad på återhämtning
och vila. Vi har verkligen blivit människor som ständigt är tillgängliga,
påkopplade och vara med på allting som händer överallt.
På en utbildning av detta slag eller för den delen att arbeta ute
på en destination där du hela tiden står i helluften, är det svårt
att bara vara eller koppla av. Många gånger blir den lediga dagen istället
ett sovmarathon som inte ger vila och avkoppling utan det slutar
med att du är mer trött när du haft dina lediga dag än innan.
Så att bara vara och få energi och återhämtning, fungerar inte alltid
om du inte gör det på rätt sätt och då är du tillbaka på att göra:)
Ett av mina bästa personliga sätt till återhämtning är att åka
på Yasuragi:) Det är helt fantastiskt sätt att båda glömma tid
och rum och bara vara med sig själv.
Dag 6
Hur är det status idag på utbildningen idag?
Jag har ett enda ord. Examensnerver...
Imorgon är det första elddopet, första riktiga examen.
Det är två muntliga presentationer imorgon som
skall avklaras och då är det examen nerver av
stora mått:)
Vi i lärarteamet önskar lycka till och ser fram
emot att höra alla fina presentationer imorgon.
Whitney Houston rules
Härligt att kvinnan med en av världens bästa röster är tillbaka.
Hon har verkligen funnit en låt som passar hennes comeback
och som talar till mig rakt in i själen. Jag måste skriva ner
den fantastiska texten direkt.
" Lost touch with my soul...
I had nowhere to turn,
I had nowhere to go.
Lost sigth of my dream...
Thougth it would be the end of me...
A, I thougth I never make it througth
I had no hope to hold on to,
I thougth I would break.
I didn´t know my own strength...
And I crashed down
and I tumbled
But I didn´t crumble.
I got througth the pain.
I didn´t know my own stength.
Survived my darkest hour
My fate keep my alive
I picked Myselg back up
Hold my head up higt
I was not build to break.
I didn´t know my own strength...
Found hope in my heart
I find the ligth in life.
My way out of the dark
Found all that I need,
here inside of me.
A, I thougth I never find my way.
I thougth I never lift that weigth
I thougth I would brake.
I didn´t know my own strength...
It was so many times
I woundered how I´d get throu the nigth
I thougth i hade take all i could take
I didn´t know my own stength...
Hon har verkligen funnit en låt som passar hennes comeback
och som talar till mig rakt in i själen. Jag måste skriva ner
den fantastiska texten direkt.
" Lost touch with my soul...
I had nowhere to turn,
I had nowhere to go.
Lost sigth of my dream...
Thougth it would be the end of me...
A, I thougth I never make it througth
I had no hope to hold on to,
I thougth I would break.
I didn´t know my own strength...
And I crashed down
and I tumbled
But I didn´t crumble.
I got througth the pain.
I didn´t know my own stength.
Survived my darkest hour
My fate keep my alive
I picked Myselg back up
Hold my head up higt
I was not build to break.
I didn´t know my own strength...
Found hope in my heart
I find the ligth in life.
My way out of the dark
Found all that I need,
here inside of me.
A, I thougth I never find my way.
I thougth I never lift that weigth
I thougth I would brake.
I didn´t know my own strength...
It was so many times
I woundered how I´d get throu the nigth
I thougth i hade take all i could take
I didn´t know my own stength...
citat
Vi har blivit tokiga i citat här nere:) Det är verkligen något som förgyller
tilllvaron och sätter igång tankarna. Här kommer två bra citat som
suttit uppe på anslagstavlan och som jag vill dela med mig av.
" Goda tillfällen att hjälpa andra uppstår sällan,
men små tillfällen omger oss varje dag."
/ Sally Kock
"En klok person er ikke den som gir rette svar,
men den som stiller de rette spörsmåelene."
/ Claude Levi-Strauss
tilllvaron och sätter igång tankarna. Här kommer två bra citat som
suttit uppe på anslagstavlan och som jag vill dela med mig av.
" Goda tillfällen att hjälpa andra uppstår sällan,
men små tillfällen omger oss varje dag."
/ Sally Kock
"En klok person er ikke den som gir rette svar,
men den som stiller de rette spörsmåelene."
/ Claude Levi-Strauss
Dag 5
Lördag. En dag som normalt är viktig på veckan, men nu har flera studenter
tappat kontroll på dagarna. En det är en viktig begivenhet idag och det är
att på kvällen skulle det ordnas en liten guidefest som ett avbrott på
den vanliga vardagen. Frågan som har kommit upp är om det är ok att
ta en kvälls avbrott eller inte.
I min mening är det ok. För att kunna göra om information till kunskap,
kan du inte hela tiden sitta med näsan över böckerna och hela tiden
läsa, tala och skriva det du lär dig. Att ta en paus och göra någonting
helt annat för att senare komma tillbaka till information som skall
läras, gör att den sätter sig mycket bättre.
På festen kom vi alla fram till att det har gått snabbt att lära känna 41 andra
medstudenter och att det är otroligt vad man faktiskt kan hinna med på
en vecka. Flera hade redan lärt känna varandra på tåget och flyget till
själva utbildningen och det skapade en större trygghet tills de kom fram
till själva kursutbildningen. Det är också en viktig egenskap som reseledare
att snabbt lära känna andra personer och öva på sin sociala kompetens.
tappat kontroll på dagarna. En det är en viktig begivenhet idag och det är
att på kvällen skulle det ordnas en liten guidefest som ett avbrott på
den vanliga vardagen. Frågan som har kommit upp är om det är ok att
ta en kvälls avbrott eller inte.
I min mening är det ok. För att kunna göra om information till kunskap,
kan du inte hela tiden sitta med näsan över böckerna och hela tiden
läsa, tala och skriva det du lär dig. Att ta en paus och göra någonting
helt annat för att senare komma tillbaka till information som skall
läras, gör att den sätter sig mycket bättre.
På festen kom vi alla fram till att det har gått snabbt att lära känna 41 andra
medstudenter och att det är otroligt vad man faktiskt kan hinna med på
en vecka. Flera hade redan lärt känna varandra på tåget och flyget till
själva utbildningen och det skapade en större trygghet tills de kom fram
till själva kursutbildningen. Det är också en viktig egenskap som reseledare
att snabbt lära känna andra personer och öva på sin sociala kompetens.
Dag 4
Tiden är sin egen i Gilleleje. Det är inte bara klockorna som stannar,
eller går helt sin egen tid. De har också en förmåga att gå sönder:)
Jag och en kollega har haft sönder två sedan vi startade att komma
hit i januari.
Tiden får också ett annat perspektiv, allting snurrar kring morgonmål,
lektion och inspiration där vi tillsammans reflekterar och löser
olika utmaningar. Tiden går vidare till frukost en stund att sitta ute
och njuta av vädret och sedan tillbaka till lektionen för ett eftermiddagspass
och sedan middag.
Världen som finns utanför Gilleleje är borta, allt som finns är här och
nu och tankar på att lösa nästa spännande uppgift som kommer
längst vägen.
Tiden i Gilleleje är nu inte på 4 dagar sedan ankomst. Det känns
inte som det stämmer överens med verkligheten. På en och samma
gång känns det som vi kom igår och som det var en vecka sedan,
tempot är snabbt och vi lär oss mycket på kort tid.
eller går helt sin egen tid. De har också en förmåga att gå sönder:)
Jag och en kollega har haft sönder två sedan vi startade att komma
hit i januari.
Tiden får också ett annat perspektiv, allting snurrar kring morgonmål,
lektion och inspiration där vi tillsammans reflekterar och löser
olika utmaningar. Tiden går vidare till frukost en stund att sitta ute
och njuta av vädret och sedan tillbaka till lektionen för ett eftermiddagspass
och sedan middag.
Världen som finns utanför Gilleleje är borta, allt som finns är här och
nu och tankar på att lösa nästa spännande uppgift som kommer
längst vägen.
Tiden i Gilleleje är nu inte på 4 dagar sedan ankomst. Det känns
inte som det stämmer överens med verkligheten. På en och samma
gång känns det som vi kom igår och som det var en vecka sedan,
tempot är snabbt och vi lär oss mycket på kort tid.
Dag 3
Ett av de bästa sakerna med resebranschen är att du får chansen att träffa så många nya
och underbara människor som har samma grundintressen som dig själv.
Det är verkligen inte en underdrift att säga att de vänner som du får under dina utlandsår,
är de som snabbast avancerar och kommer in i den innersta vänkretsen.
Det flera av mina absolut bästa vänner har jag träffat genom mitt jobb de sista åren.
En av de tuffaste sakerna är avsked. Ibland sker saker som gör att en kollega och vän
snabbt måste dra vidare till nya utmaningar. Rent logiskt förstår du detta utan problem,
men rent mentalt är det synd och superjobbigt för att uttrycka sig i klartext.
Även om du vet att det inte finns något som heter adjö utan på återseende,
är det mycket tufft i själva avskedsögonblicket.
I slutet av en utbildning är det alltid mycket känslosamt, då du måste åka ifrån dina
nyfunna vänner som du delat allting med under de senaste tre veckorna och som vet
allting om ditt nya liv och som har fått varit tillsammans med dig i dina senaste
upptäckter i livet.
Men i slutändan är det fördelarna som överväger nakdelarna och jag skulle
inte vilja vara utan en sekund av mina erfarenheter eller arbetsår utanför
Sverige.
och underbara människor som har samma grundintressen som dig själv.
Det är verkligen inte en underdrift att säga att de vänner som du får under dina utlandsår,
är de som snabbast avancerar och kommer in i den innersta vänkretsen.
Det flera av mina absolut bästa vänner har jag träffat genom mitt jobb de sista åren.
En av de tuffaste sakerna är avsked. Ibland sker saker som gör att en kollega och vän
snabbt måste dra vidare till nya utmaningar. Rent logiskt förstår du detta utan problem,
men rent mentalt är det synd och superjobbigt för att uttrycka sig i klartext.
Även om du vet att det inte finns något som heter adjö utan på återseende,
är det mycket tufft i själva avskedsögonblicket.
I slutet av en utbildning är det alltid mycket känslosamt, då du måste åka ifrån dina
nyfunna vänner som du delat allting med under de senaste tre veckorna och som vet
allting om ditt nya liv och som har fått varit tillsammans med dig i dina senaste
upptäckter i livet.
Men i slutändan är det fördelarna som överväger nakdelarna och jag skulle
inte vilja vara utan en sekund av mina erfarenheter eller arbetsår utanför
Sverige.
