bladlusen

Jag vill tacka för era synpunkter, tankar och stöd.
Det uppskattas enormt mycket från mig,
för det hjälper också mig att se från andra synvinklar.

Det passar bra med gårdagens citat som alla
studenter fick på informationsväggen.

" Det er hvad vi tror vi allerede ved som hindrer
oss fra at laere noget nyt."

Kloka ord på norska från en okänd författare-

I fredags var det dags igen att återvända till Gilleleje och
rigga upp nästa utbildning.
Det är märkligt att det inte behövs någon tid för att komma
in i allting som är här upp:) På mindre än 24 timmar kom
jag i tvivel om jag någonsin har lämnat denna plats.
Med all rätta börjar det känns som mitt andra hem eftersom
jag har tillbringat så mycket tid här upp under detta år.

Imorse när vi var ute och gick den obligatoriska morgonprommenaden,
fick vi tillrop av en cyklist. "Härligt att ni är tillbaka igen."
Så det går inte att säga annat än att Gilleleje tar emot oss med
öppna armar. Det är också roligt att få följa en plats och se dess
olika säsonger efter årets olika skiftningar.

Idag är sista dagen av förberedelser och kl 18 ikväll sätter
vi igång med startskottet på utbildningen. Våra deltagare är
på väg från Skandinaviens alla hörn och vi kommer snart att
få nöjet att träffa dem för första gången. Det ser vi i lärarteamet
verkligen fram till...

Det är något speciellt med syskonskap,
jag är ledsen för alla som inte har syskon.

Själv fick jag tjata länge, i 9 år innan min familj
uppfyllde mina önskningar.

På den tiden hade jag inte så realistiska tankar
på hur min syster skulle vara- jag ville bara separera
våra saker. Jag hade sett hur andra småsyskon kunde
förstöra ett rum och glömde undan allting som jag
var rädd om när min lilla syster kom hem från BB.

Men idag kan vara bara säga att syskonskap
är fantastiskt och det är så underbart när man
finner gemensamma intressen.
I mitt och syrrans fall är det musik och vi har
blivit riktiga musiknördar:)

Det är intressant hur en person kan ge dig massor av energi,
bara genom ett meddelande. Du blir glad och världen ler mot dig.

Sedan finns det personer som på något sätt suger all kraft
ur dig och du har ingen aning om vad som har skett.
Efter mötet är du på dåligt humör och känner dig helt urlakad.

Energitjuvar och energigivare. Det gäller att finna på en
måttstock på vem du vill ha i ditt liv och vem som du skall släppa.
Det är också viktigt att fundera på vilken roll du har i andras liv.
Det sista jag vill är att vara en energitjuv.

Allting i livet är ett val.

Många människor accepterar inte det faktum utan försöker skylla
på omständigheterna eller andra personer i deras närheter som
har gjort eller borde ha gjort det ena eller det andra.
Men krasst handlar det bara om att befria sig från det egna ansvaret.

Men vi har alla ett val, varje dag och i varje sekund över hur vi väljer
att reagera över det som sker runt omkring oss och vad vi själva
väljer att göra eller inte göra.

Att välja att avstå från valet, att istället segla iväg planlöst på
livets ocean, är att ge bort makten från dig själv och dina
livsmöjligheter. Oavsett ditt val att vara aktiv eller passiv,
är det fortfarande ett aktivt val.

Om du vill att ditt liv skall vara annorlunda, finns det ingen
annan som kan hjälpa dig att ändra kurs om du själv
inte aktivt gör kursändringen.

" Låt inte ditt liv likna en fallande stjärna som endast
lyser upp himlen ett kort ögonblick.

Låt ditt liv bli som solen, som ständigt skiner starkt och
skänker ljus och värme åt alla jordens varelser.
Låt ditt ljus skina!"

Inledningen i boken Livets Rytm av Matthew Kelly

" Det finns frestelser som är så ohyggliga,
att det krävs både styrka och mod att falla för dem."

" Erfarenhet är vad man brukar kalla sina misstag."

"Att älska sig själv är början på en livslång kärleksaffär."
/ Oscar Wilde

Tre kloka citat. Hur tolkar du dem?

Jag lovar att utveckla mina tankar imorgon.

Jag har en annan favoritserie och det är "Men in trees."
Jag förstår inte varför den inte säljs i Sverige eller
att den inte visats på ett tag. Jag hörde att serien blivit
nerlagt i USA och det är i mitt tycke en katastrof.
Jag älskar den serien.

I avsnitt 3 första säsongen dör en gammal man
och följande kloka filosofiska tankar diskuteras:

"Alla kommer att bli ihågkomna efter sin död,
och om det nu är så, hur vill du bli ihågkommen?
Måste du fråga dig själv. Hur skall din berättelse vara?
Vill du bli ihågkommen för för ditt arbete, för dina prestationer
eller hur människor kände i din närhet?

Varje dag är en ny chans för dig att bestämma dig vem du
vill bli, en chans att utmana dig själv, att bli en annan
version av dig. En modigare version av dig. En person som
inte är rädd för att bjuda in glädje och njuta av det.

Att släppa in någon är aldrig lätt, det är enklare att vara kvar
i det förflutna, när det känns bra.
Men ibland måste du släppa för att ge rum åt resten
av ditt liv. Hur svårt det än kan känns att lämna det gamla
du bakom dig, kan det också få dig att känna dig mer
levande än någonsin tidigare..."

Fritt översatt från Men in trees om avsked.

För 1 1/2 år sedan fick jag en ängel i julklapp av en samarbetspartners.
Hon har vakat över mitt ve och väl sedan dess.

Ängeln har fått en hederplats i köksfönstret fram till igår, efter att jag hade
tvättat fönstret glömde jag att stänga. I ett obevakat ögonblick flög
fönstret upp och alla blommor tillsammans med ängeln flög ner på golvet.
Det blev ett kaos av jord, blommor och skärvor från blomkrukorna.
Ängeln klarade inte heller sig oskadd, hon tappade sina vingar, båda
två samt sin gloria på huvudet. Men kroppen var helt oskadad och lika
så ljuset som hon höll i sin hand.

Ängeln var innan skadorna uppkom snudd på perfekt och många
gånger tror jag att jag försöker att jaga det perfekta i livet. Jag har
svårt att acceptera att jag endast kan lyckas på ett område,
jag vill gärna vara framgångsrik på allt. Låter det märkligt?
Inte om du läser tidningar som handlar om personlig utveckling,
är vi många som letar efter att vara perfekta.

Vi vill ha det spännande och utvecklande arbetet, vi vill ha ett
underbart hem som då gärna också skall vara välstädat och
hela tiden klart för att ta emot besökare. Vi vill ha en fantastiskt
relation och livspartner. Vi vill ha det bästa och förstår inte att
det många gånger bidrar till att relationen går sönder, för ingen varken
du eller din partner klarar av den typen av krav i längden.
Vi vill ha barn men skaffar dem senare och senare i livet,
och blir förvånad om de inte passar in i vår plan över hur livet
skall vara. Vi vill gärna ha många vänner och leva ett intressant
liv, där det hela tiden sker saker.

Går det att lyckas med allt detta? Nej, jag tror inte det.
Ett av de mest plågsamma upptäckterna i livet är nog att
inse sin egen begränsning och framför allt sin dödlighet.

Det är kanske det ängelns fall vill visa mig.
Att jag är inte mer än människa, jag som alla andra.
Att jag med åren genom erfarenheter blivit vingklippt
och lite skamfilad i kanterna, och att glorian är borta.
Men att jag fortfarande har kvar hoppet, som symboliserar
hennes ljus i handen. Hoppet som kanske hjälper mig
att komma fram till vad som är min livsuppgift.
Hoppet som gör att jag fortsätter att hela tiden stäva
efter någonting bättre, än det som jag har idag.
Hoppet kanske också kan hjälpa mig att bli mer
tacksam för det som jag redan har.

Latheten och jag vill inte känslan håller i sig. Tack för stödet och förståelsen...

Därför låter jag en annan person prata idag, som har blivit en av mina favoriter
- Sanna Ehdin.

" Var levande.
Lyssna på din inre röst, fin din röst
och var sann mot dig själv.
Då lever du ditt liv."

Jag är en två åring just nu som precis har lärt sig ordet nej,
eller ännu bättre - jag vill inte.

Jag har inte lust med någonting, jag vill bara ligga i soffan,
äta chokladpraliner och se på film.
Vad är det som gör att en sådan aktiv kvinna som jag helt
plötsligt går på lågvarv och inte fixar att göra någonting.

Ok, arbetet fungerar, men privatlivet... jag vill bara slappa
och ta det lugnt. Jag vill inte göra någonting.
Jag hoppas att detta tillstånd snart går över...
har du någonting känt likadant.

Jag har insett att jag är en person som är 100% engagerad,
det innebär antingen att jag gör allt och är effektiv som tusen
eller att jag inte gör något alls.
Jag gillar att fundera över vad som händer och skriva om
det - men inte ens det gör jag just nu.

Är  det sommaren som har gjort att jag kommit i detta tillstånd.
Jag hoppas att det snart går över.

Sture Linnér har skrivit en underbar lite bok och hyllning till människor som berört
honom under hans liv. Som läsare slås du av hans spännande liv och intressant
människoöden som korsat hans väg. Sture är också en akademiker ut i fingerspetsarna
som hela tiden varvar sin text med andra duktiga författare genom olika sekler.

" En värld är varje människa," skriver Gunnar Ekelöf, och visst hade han rätt.
ur ömkliga och obetydliga vi ibland må känna oss, är varenda en av oss ett
spännande universum.

Men ingen, hur själsligen rik hon än må vara, kan leva helt i sin egen värld.
Uthärdligt och meningsfullt blir livet först när vi går andra till mötes,
ger av oss själva, innlemmar oss i ett vidare sammanhang... 1600-talets
poet John Donne vill ha det sagt med orden " Ingen människa är en ö,
fulständig i sig själv, utan en del av det stora hela."

" Solen är varje morgon ny, sa Herakleitos,
och hos er är allting nytt och varje dag en skapelsedag.
För den som så är inställd har själva förtvivlan ett slags glädje,
och det undret kan inträffa att nässlorna blommar med nyponrosor.
Ert liv blev en vacker seger över prövningar och svårigheter som skulle
ha knäckt en vanlig människa. Livet gjorde mycket för att svika er,
men ni svek aldrig livet." / Sture Linner - Ingen människa är en ö

I dödens skugga kan jag inte hjälpa att reflektera över livet.
Det är först när vi inser vår dödlighet som vi faktiskt börjar leva
och uppskatta livet.

" Ta dig tid att drömma - det betyder att sikta mot stjärnorna.
Ta dig tid att älska och bli älskad - det är ett gudomligt privilegium.
Ta dig tid att se dig omkring - dagen är allt för kort, för att stänga dig inne.
Ta dig tid att skratta - det är balsam för själen."
/Gammal engelsk bön.

De kära gamla grekerna sa på sin tid:

"Den gudarna älskar dör ung, medan han ännu har kvar sin styrka,
sinnen och förnuft i behåll." / Plautus  död 184 f.Kr.

Profeten säger:

" Ty vad är det att dö annat än att stå naken i vinden och smälta in i solen?
Och vad är det att sluta att andas annat än att befria andedräkten från
dess rastlösa ebb och flod, och låta den stiga och växa och utan fjättrar
söka Gud?

Först när ni dricker ur tystandens flod, skall ni verkligen sjunga.
Och när du nått bergets topp, då skall ni börja att klättra.
Och när jorden begär era lemmar, då skall ni i sanningen dansa."

I dödens skugga behövs hopp, och det är då vi behöver förstå med ordet varför?
Det är då vi finner tillbaka till vår andlighet, och försöker finna vår själsro.

Nu är det inte alla som får ett sådant hedervärt avsked som Michael Jackson,
frågan är om alla vill ha det. Men på hans begravning ser vi hur många generationer
som han berört med sin musik och hur många musiker och artister som
inspirerats av honom.

Hans död var oväntad och plötslig - jag tror inte att många känner när det
är dags att lämna detta liv. Därför är det viktigt att bestämma hur du vill
att ditt avsked skall vara och hela tiden leva i dödens skugga för att få
ut allt som livet har att erbjuda dig.

Jag har haft en fantastisk helg med två av mina närmaste vänner.

Vi har diskutera många av livet djupa och extensiella frågor. Den största och viktigaste av dem alla är kärleken.

Vänskap - kärleken som aldrig försvinner och som följer med dig från det era vägar möts tills dess
att det är dags att gå vidare till en annan verklighet.
En del vänner finns där endast under en period, då ni båda har behov av varandra. Vänner finns där genom svårigheter, lycka, genom äktenskap och skiljsmässa, genom barn och tonårsperiod. Vänner finns där genom arbeten, skolor och alla dina fritidsintressen. Vänskap är en ouppskattat och fantastisk gåva som dessvärre underskattas och det skrivs alldeles för lite om äkta vänskap.
 
" En äkta vän värmer dig med sin närvaro, anförtror dig sina hemligheter, och kommer ihåg dig i sina böner."

"Jag tvivlar inte på att jag förtjänar mina fiender, men jag tror inte att jag förtjänar mina vänner."
/ Walt Whitman

"Jag håller fast vid mina vänner som en girig till sin skatt, eftersom allt det som man fått genom visdom,
finns det inget större eller bättre än vänskap."
/Pietro Aretino

" En vän kommer glatt att sjunga när du står på en bergstoppen, och gå tyst bredvid dig genom dalen."

Kärleken till ett barn - jag tror att de flesta föräldrar kan säga att det inte finns en större kärlek.
Det är en förmån att få vara med om ett eller flera barns utveckling från baby och hela vägen till att bli en vuxen person,
den tiden går oftast alldeles för fort. Så det gäller att försöka att ta vara på så många magiska ögonblick som möjligt.

"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem kärlek, inte inte era tankar. Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Ni kan stäva att efterlikna dem, men sök inte göra dem lika er. Ty livet vänder inte åter och det dröjer inte vid gårdagen. Ni är de bågar från vilka era barn flyger som levande pilar..."
/Profeten av Kahlil Gibran

Kärleken till en man/partner. Kärleken till en annan person, varför har den blivit så svår idag? Hur skall jag veta vad som är äkta kärlek och vad som bara är en attraktion? Är det valmöjligheterna som gör det svårt? Har vi blivit bortskämda med för många valmöjligheter? Varför tar kärleken idag många gånger slut alldeles för snabbt eller varför har vi inte hittat receptet som gör att vi kan fortsätta med samma person tills döden skiljer oss åt. Är det bara en romantisk dröm och har den västerländska människan istället blivit en seriemonogam person? Vet vi ens vad som skulle vara den optimala kärlekspartnern för just mig?

" ...Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den helldre vara likt ett öppet hav mellan era själars ständer. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam, liksom stängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära, ty templets pelare står åtskilda. Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."
Profeten av Kahlil Gibran

PS! tidningen har kommit med en del bra handfasta tips som jag vill dela med mig vidare:

Ställ frågan till dig själv om du är statusberoende? Hur skall du veta det fråga du kanske?
Ja, om du mår dåligt av att vara utan internet i flera dagar under din semester, att du
inte kan klara dig utan din mobiltelefon och ha helt mobilfritt.
Du som är statusberoende har en önskan att hela tiden meddela omvärlden vad
du gör, genom statusraden på facebook, tvittra eller smsa.
Tydligen skapar detta både stress och beroende:)

Hela tiden får vi höra olika rön om vad som är bra för oss och inte, oftast är det
experter som uttalar sig. Här får vi rådet att inte lyssna på dessa experter?
Vi skall istället börja ifrågasätta mer och våga lita på vårt eget omdöme.
En mycket bra tanke. Svenskar gå ut och våga tro på er själv...
Om du tycker att jag är orättvis i mitt omdöme rekommenderar jag en bok
som kommer att få dig att både skratta av igenkännande och samtidigt bestämma
dig för att det får vara slut på daltandet. Boken heter I trygghetsnarkomanernas land
av David Eberhard och handlar om Sverige och det nationella paniksyndomet.

Tillhör du samma skara som mig som en dag eller två kan begrava mig i min
favorit tv-såpa och glömma världen utanför och bara leva i deras värld.
Ibland kan jag tycka att det är märkligt, men tydligen är det helt ok.
Skönt att få den bekräftelsen:) Att se sin TV såpa gör att vi skapar relationer
till de olika rollfigurerna och känner oss mindre ensamma.
En bra anledning till att titta vidare... men det känns bra ensamt också,
eller hur? Jag är så glad att jag har så många fantastiska vänner som
finns där i vått och torrt.

Du kan hjälpa andra människor att mildra deras smärta. Bara någon klappar
dig på kinden eller armen sänds positiva signaler till hjärnan och dessa
kan konkurrera ut smärtsignalerna från annat håll. Det är säkert därför vi
kramar våra barn så ofta - men det innebär också att vi skall kramas mer
med varandra genom hela livet.

Härliga och positiva tankar en måndag eller hur?

Nu har jag äntligen fått bekräftat vad jag hela tiden visst.
Det är svårt för hjärnan att tänka annorlunda, och den gillar att gå på rutiner.

En av mina favorittidningar PS! berättar om det i sin inledning,
så nu har vi något att skylla på eller om vi skall kämpa och vara duktiga arbeta emot:)

"Det går tyvärr inte att ändra tankebanor i ett nafts. Vi på PS! var och lyssnade på en läkare
som berättade att vi har hur många olika tankebanor som helst i hjärnan.
Men vi fastnar lätt i samma spår. Då bildas det som små stigar i hjärnan, upptrampade vägar
där vi går om och om igen i tankarna, trots att vi har miljoner andra möjliga vägar att gå.
Det är möjligt att byta väg och tänka nytt, men eftersom tankarna gärna vill gå sina bekanta
vägar krävs det träning. Vi måste lära oss att tänka:" / PS! sid 5

Vad måste vi lära oss att tänka, på det som vi vill tänka nytt. Lite grann av självhjärntvättning.
I tidningens fall fortsätter de genom att tala om vilken att älska sin kropp oavsett hur den
ser ut, men varför stanna där... det handlar om att älska hela sig själv med alla sina fel
och brister.

Så nästa gång jag blir förbannad på mig själv och har en elak konversation med mig
själv, så skall jag säga, nej den vägen har jag gått förrut och den har inte hjälpt.
Nu gäller det att vara kreativ och hitta på ett helt annat tankesätt.
Är du med mig och provar för att se om det lyckas?

Det är fantastiskt hur hon finner på vägar att tjäna pengar
och se till att få uppmärksamhet. Hon söker verkligen
efter uppmärksamhet och det skulle inte förvåna mig
om hon älskar alla som följer efter henne.

Hur som helst är hon ett modernt och intressant
fenomen att följa, hon har på sitt eget sätt skapat
sitt eget speciella varumärke, där hon gör allt
som hon själv vill.

Michael är också mer eller mindre född i rampljuset,
till skillnad från Paris valde han när han blev vuxen
att undvika massmedia. Han var popens kung,
som försvann och ryktena falska och sanna började
att byggas kring honom. Nu är han död och alla
är chockade för att skulle precis göra en serie med
flera uppträdanden i London.

I hans fall tycker jag att det är synd att han och
hans familj inte kan få lugn och ro nu med sin sorg.
Spekulationerna om honom och vad som har hänt
är värre än någonsin.

Kommer du ihåg berättelsen från bibeln när du var liten om den förlorade sonen.
Det handlar om två bröder, varav den yngsta i förskott vill ta ut sitt arv och får
det, åker iväg till utlandet och lever upp alla sina tillgångar medan den älsta
sonen arbetar hemma på gården och arbetar med att få faderns gård att
växa.

Den yngsta sonen tvingas att ta anställning efter sitt liv i sus och dus
och när alla pengar har tagit slut som svinaherde. Då inser han att hans
far behandlar sina anställda bättre än hans egen arbetsgivare och
bestämmer sig att återvända hem och ta anställning på sin gamla
färdenegård.

Fadern tillåter dock inte detta, han blir överlycklig när han ser sin yngsta
son och väljer att säga. " Min son var död, men nu har han fått liv igen,
min son var borttappad och nu har han blivit funnen igen."
Den älsta sonen gillar inte detta firande av den yngsta brodern, eftersom
han slösat bort alla sina tillgångar men fadern förmanar honom och
säger att allting han äger tillhör honom, men det är viktigt att glädjas
när hans bror kommit tillbaka och blivit levande igen. Att det är viktigt
att förlåta och visa förståelse.

Ingenstans vet jag mig att finna en berättelse om en förlorad dotter.
Beror det på att döttrar under biblisk tid och senare aldrig blivit förlorade,
eller är det så att de inte blivit mottagna väl igen om de av någon anledning
valt att gå sin egen väg. Eller vågar döttrarna inte gå sin väg med risk
för att bli utfrusna. Bibeln är full av starka kvinnor att se upp till,
men av någon anledning har de aldrig blivit borttappade.
Jag undrar hur en sådan berättelse skulle se ut.