bladlusen

Resa är verkligen livet och det ger så mycket nya tankar och energi,
men det är fantastiskt att komma hem igen.
Jag skall försöka att dela med mig av dessa tankar så myket jag
kan under denna vecka och innan jag själv förlovar bort dem i minnets
förrädiska träsk.

Då jag har rest så mycket detta år, bestämde jag mig för att göra
en påvegest vid hemkomsten. Det är ju inte bra om mitt hem
känner sig ensamt och övergivet, eller hur?
Så jag böjde mig ner i hallen och kysste golvet. Viskade tyst;
"Hej kära hem, nu är jag hemma igen. Det är underbart.
Jag har saknat dig så."

Det är inte bara jag som har hemlängtan. På vägen i flyget igår,
satt jag bredvid en turkisk ingengör från Ankara. Han var på väg
på jobb till Ludvika och skulle sedan spendera helgen i Stockholm.
Det var hans första besök i Sverige och han hade massor av
frågor, precis som jag har när jag kommer till ett nytt land.
Han tog chansen nu när han satt bredvid en svensk. Han trodde
att jag var arkeolog, när jag berättade att jag varit på arbete i
Turkiet. Det tog jag som en komplemang.

Det var så många frågor som var söta. Hur kan jag t.ex. sova
när det är ljust hela natten. Stämmer det att det är kallt i Sverige,
han hade för säkerhetsskull tagit med sig en dunjacka.
Det är driftigt, för det är inte alltid som det är så bra väder som nu,
och bara för två veckor sedan trodde vi att sommaren som vanligt
skulle regna bort.

Den sötaste frågan kom dock på slutet av vår gemensamma resa.
Han frågade om jag längtade hem, när jag var ute på resande fot.
Ja, svarade jag. Även om jag försöker att njuta av varje minut,
så händer det att jag längtar hem, speciellt på hemresedagen.
Han svarade att han hade åkt från Ankara igår och även om detta
var ett stort och spännande äventyr för honom, så längtade han
redan hem till Turkiet, sin stad och sitt hem. Men, för att kunna
uppskatta sitt hem och allt som jag har, behöver jag ibland
resa bort. Det är så sant, jag kan inte annat än instämma
med honom. Jag älskar mitt hem.

Jag är på resandet fot till nästa helg, då jag inte finns våra bokstäver
på internetcafeer kommer jag istället att skriva en summering av
alla mina tankar när jag är tillbaka i Svea rike.

Jag hoppas på din förståelse!

Bladlusen

Regn är en resebyrås dröm och en svensk som måste semestra i sitt eget lands mardröm.

Regn, som det var idag med hällregn - så du blir helt blöt in på bara kroppen är inte
speciellt behagligt. Jag kan inte hjälpa att tycka synd om alla som inte kommer att
få en chans att åka iväg åtminstone en vecka i sommar och få lite sol och värme.

Men om vi tittar på tendenserna sedan de sista åren, om jag kommer ihåg rätt:)
Börjar sommaren efter midsommar och att solen numera kommer mer fram i
juli och augusti, så det får vi hoppas på...

Är det inte världens bästa serie? Jag kan bara inte sluta att se den,
och jag kan definitivt inte längre boka in någonting på onsdagar
för jag vill inte missa ett avsnitt när jag kan.

Igår var det denna säsongs sista avsnitt och spänningen är nu
olidlig inför nästa omgång. Må denna serie aldrig sluta...

Grace med alla dess skådisar forever....

Jag kan inte säga att jag är fotbollsgalen,
men efter Råsunda i lördags är önskan att det skall gå bättre för Sverige.

Idag blev det 4-0 till Malta. Det gäller nu att kämpa på och fortsätta
att vinna varje match så att vi kan få möta danskarna igen i Sydafrika.

Vi svenskar är bra i underläge och nu får vi verkligen visa det.

Tack för idag, svenska hjältar!

Jag har fått nöjet att resa på två platser som jag inte varit på flera år.

Det är spännande att få höra mina kollegors kärleksförklaringar
till sin destination. I många fall är det slumpen som gjorde att
de först kom dit. Det är inte eget val, utan den destination som
de fick. Men så är oftast den första utlandsdestination något
som länge finns kvar i minnet och som betyder mycket:)

Men platsen har av någon anledning tagit deras hjärta och själ,
de känner sig hemma där och oavsett vad som händer kommer
det att vara en plats som de alltid återvänder till.

Frågan är vad som började triggade deras kärlek?
Det är inte alltid det är kärlek vid första ögonblicket,
många gånger har den första säsongen varit tuff,
men det har varit envisheten och viljan som har bidragit
till den senare enorma kärlek.

Om en människa känner en sådan enorm kärlek
till en plats, måste det finnas någon form av motsvarig
känsla tillbaka. Jag vill inte tro något annat.

Det blir en rysare ikväll. Frågan är vem av mina vänner som kommer att vara glada efter matchen?

För mig skall det bli kul att gå på en riktig landskamp, tror aldrig att jag har gjort det tidigare
på fotboll. Min sport är hockey framför allt...

Som vanligt skriver svenska tidningar och jämför vilket land som är bäst,
Sverige eller Danmark. Vi har en helt annan relation än Norge.
Danmark är och kommer alltid vara en konkurrent till oss,
historisk har de många gånger varit en stark och svår fiende,
men idag är det mest vänskapligt kärleksfullt gnabb.

Må bästa lag vinna!

Handen på hjärtat, skulle du kunna klara dig utan den idag?

Jag hade problem med min laddare förra veckan och telefonen laddade ur.
Jag fick nästan panik innan jag kom hem till Sverige och kunde köpa
en ny laddare som fungerade. Tänk om det var någon som hade sökt mig.

En vän till mig glömde sin laddare nu när hon skulle på semester och
var lika frusterad som mig. Hon var tvungen att ha telefonen avstängd
för att kunna bli nådd när det var extra viktigt.

Det är bara att säga grattis till mobiltillverkarna. Om det var någon som
hade sagt detta till mig för 10 år sedan hade jag skrattat och aldrig
trott att jag skulle vara så beroende av en teknisk pryl.
Idag har jag inte ens ett vanligt telefonabonnemang. Alla ringer
på mobilen i alla fall, så varför skall man ha ett nummer som bara
försäljare och ens mamma ringer på.

Frågan är om arbetsgivarna visste detta för 10 år sedan och
kunde tänka sig hur tillgängliga vi alla skulle vara idag.
Det finns ju inte längre någon fredad zon där det inte finns
mobiltelefon eller bärbart internetabonnemang.

Det är ju bara att konstatera att vi alla är så lättlurade.

Många i min generation kommer ihåg Staffan Wästerberg och hans barnprogram...
det är inte utan en viss ångerst... jag gillade inte dem alls.
Så här i efterhand har jag hört att de skall vara pedagogiska, kanske är programen
det med vuxna ögon, jag vet inte men de var inte roliga när jag var barn.

Denna vecka har jag varit på Mallorca med jobbet och häromdagen kände
jag mig bildligt vilse i pannkakan, Jag har en bild av mig själv att jag är
ganska bra på lokalkännedom ,.. men det var innan jag skulle hitta till
kontoret på Mallorca.

Instruktionerna var lätta, följ skyltarna till flygplatsen och sedan skulle
jag tänka på hur jag åkte i en rondell. Kontorshusen är två stora
runda byggnader och om jag såg dem visste jag att jag hade åkt för långt.

In på avtagsvägen till flygplatsen, vägen delar sig i två delar, jag följer skyltarna
till flygplatsen och får då köra runt hela flygplatsen och kommer sedan ut på
motorvägen igen. Nya tag, åka och vända på nästa avfart, komma från andra hållet.
När jag kommer in på flygplatsvägen tar jag första avfartvägen istället för att åka
mot flygplatsen och kommer då istället in i en by, snurra runt, ut och upp på
motorvägen, åka in på nästa avfart, vända och åka tillbaka igen.
Prova nästa avfart från första hållet, sängde ner rätt hittade rondellen som jag
letade efter och så var det 4 exit, jag tar fel exit ser de runda byggnaderna
och helt plötsligt är jag ute på motorvägen igen. Jag han prova tre vägar
innan jag äntligen kom rätt och helt plötsligt tog resan från hotellet till kontoret
1 1/2 timme istället för 10 minuter.

Snacka om att bli frusterad. Resten av dagen fortsatte i samma tecken,
jag tror aldrig att jag har kört så mycket fel på en och samma ö.
I så fall är det så länge sedan att jag inte längre kommer ihåg det.

Men det viktiga är att jag inte gav upp. Livet är många gånger likadant.
Det är inte alltid vi väljer rätt första gången, och ibland gör vi samma
misstag flera gånger innan vi ser vilken som är den rätta vägen och
kan ta oss vidare.

Hur skall jag beskriva denna ö?

Det är inte för intet som den är Greklands mest besökta och fotograferade ö,
då den inte liknar någon annan ö i hela världen.

Det är kyrkornas ö, med fler kyrkor än årets dagar. Frågan är om det
beror på att det behövts många kyrkor för att få hem sjömännen
eller om religionen är extra stark just här. 

Dess historia är både spännande och dramatisk, och det är historien
som har skapat dess speciella karaktär.

Vulkanutbrott och sunami på 1600 -talet före kristus, gjorde att större
delen av ön förstördes, gjorde att Grekland precis som Italien fått
sitt eget Pompej, Akrotiri är staden som begravdes i lavan och
på så sätt bevarandes till eftervärlden. Det som är mest slående från
staden som dessvärre inte längre går att besöka pga av rasrisk är
dess vackra fresker och väggmålningar t.ex. den unga fiskarens som
stolt bär sin fångst.

Vulkanutbrottet skapade calderan, där det på flera ställen är mer än
200 meter mellan havet och land, och där hela öns insida mot calderan
fullkomligen stupar i vattnet. Denna syn går inte att beskriva, den kan
bara upplevas.

I och med att ön har sina dramatiska färger, rött, svart och vita vulkanrester,
har den fått en mycket vacker solnedgång. Det gör Santorini till en
av kärleksparens stora favoriter.

Vi hade tur och fick vara med om en förlovning när vi åkte båt på calderan
för att se den vackra solnedgången. En ung norsk man hade under ett
år planerat att överraska sin käraste. Han hade bokat resan, han hade
valt ut en ring och han hade bestämt sig för att fira till henne på båten
i samband med att solens sista strålar låg över havet. Hon blev rörd
och svarade ja. Det är en mycket vacker historia, och det får en att
inse att det är viktigt att överraska varandra. Så det går verkligen att
säga att romantiken flödar på denna vackra och magiska ö.

Santorini är en lagom stor ö för en vecka, och en perfekt bas
om du vill ut och upptäcka fler öar i kykladerna under din semester.

Det är också speciellt på så sätt att när du är i Thira, kan du se hela ön,
och det gör att du mer än på många andra öar kan se hela dess
kosmos och universum. Från början tyckte jag att det var skrämmande,
jag är inte så förtjust i små platser - men det är mysigt.
Men jag skall också säga handen på hjärtat att det är en sak att
komma ner på semester och en helt annat sak att bo på en plats.
Jag skulle inte kunna bosätta mig på Santorini, då är det för litet.

Det som jag fortfarande tycker är så häftigt med Grekland är att
varje ö verkligen har sin egen karaktär och jag förstår att det är
många som sparar på öar, och besöker nya år efter år efter år.
Det finns ju några öar och att se. Enligt information finns 3000 öar
i den grekiska arkepelagen varav 300 är bebodda - så det håller
dig helt klart sysselsatt under några år.

De flesta besökare på Santorini är dagsbesökare och kommer
från kryssningsfartyg. Det är alldeles för kort tid i min mening
för att få mer än en första bild av ön och en önskan om att återkomma
och se mer vid nästa tillfälle.

Ja, helt klart kan jag rekommendera Santorini som ett semesterresmål,
och du behöver inte ta med din käraste eller vara förälskad när du kommer
dit. Du kommer att bli förälskad i ön.

Jag försökte få mina kära reskamrater att säga ord idag om vad som är viktigt när man
åker på semester tillsammans,och jag inser att de har lika svårt som mig.

En stor del av vikten för att en resa skall vara bra är resesällskapet. Jag har bara en
gång gjort felet att inte välja min reskamrat med omsorg - det blev en katastrof och
det misstaget har jag sedan dess aldrig gjort om.
Det är viktigt att resa med personer som jag tycker om, känner mig bekväm med
och framför allt som jag kan vara mig själv med. Det skall kunna gå att säga ja
och nej till olika aktiviteter som sker.
 
Hotellets vikt beror på hela syftet med resan. Jag har inga problem att bo enkelt
eller lyxigt, allt beror på vad jag skall göra, upptäcka ett land, vila upp mig, åka
på en kärlekssemester eller åka med familj och vänner.

Vad gör man då på en semester? Ja, det beror också så mycket på vilken
destination du åker till, vilket mål du har. En storstadssemester är mycket
shopping, se staden och dess olika kulturaktiviteter.

En plats som du varit på tidigare, ger ett annat lugn för du behöver inte
stressa med att se för mycket saker, utan kan koppla av och ta det lugnt
eller välja ut de bästa gobitarna. För det går inte att lita på andra personers
omdömen om du inte känner dem väl. Smaken är subjektiv och därför
är det många gång lättare att lita på det egna omdömet.

Det är viktigt att försöka komma utanför turiststråken och finna det genuina.
Det är olika svårt på olika resmål, men det handlar om att finna platser
dit ortens egen befolkning väljer att besöka och det är lättast att hitta
genom att fråga sig fram.

En plats handlar också mycket om dess natur och atmosfär. Det kan vara
speciellt att bara känna in en stämning och sitta och njuta av dem.

Oavsett syfte tycker jag personligen att det är viktigt att ha en balans,
mellan aktivitet och vila. Att kunna vara så länge som du vill på en plats,
att inte bara komma för att ha sett något, utan att sätta dig ner och verkligen
ta tid att uppleva.

En klok man inom diplomatin har sagt att det går
att resa hela året utom i maj för då visar Sverige
sin absolut bästa sida och det går inte att
missa vitsippor, syrener och hägg.

Jag förstår hans uttalande även om det inte
alltid går att leva efter den regeln.

Hur som helst är det allting jätteskönt
att komma hem till fint väder och glada människor
som maj ger.

Idag med den moderna tekniken har det blivit oerhört enkelt
att ta fotografier i tid och otid. Det finns många spännande
objekt att ta kort på, men jag har upptäckt att vi alla har
olika objekt som lockar oss.

Min syster älskar att ta foton på allting som är levande
och då helst från alla vinklar som överhuvudtaget är
möjligt. Från början kunde jag känna en lätt frustration,
för jag tycker inte om att vara med på kort, men efter en
veckas fotomodellande har jag vant mig och t.o.m
börjat att posera :)

Själv tycker jag om att ta kort på natur, landskap, berg
och vatten. Men eftersom de aldrig kommer till rättvisa
på ett kort, utan mer ser ut som en kuliss är frågan om
det inte är bäst att i alla fall ta kort på allting som
är levande istället.

Resan i sig är minnesvärd men alla kort är det
som bidrar till att resan är en upplevelse med
hållbarhet under resten av ditt liv och en bra
minnesbank när du behöver friska upp ditt minne.

Grekland betyder så mycket för mig, det är en kärlek som är obeskrivbar.
En del av den person som jag är idag, beror på all den tid som jag vistats i Gudarnas land.

En av de saker som jag tycker om att göra när jag är på resande fot är att fantisera
om svunna tider. Det är också säkert därför jag inte skulle tveka om jag fick chansen att
åka i en tidsmaskin. Hur levde människor förr, vilka tankar gick de omkring och hade.

Det är oerhört spännande att läsa gamla reseskildringar och dagböcker,
för det ger en inblick i vad som var viktigt då och vad som upptog deras tankar.
Vi tycker om att gå i andra personers forspår, både kända personer i dåtid och nutid,
se bara på alla guidningar som beskriver olika personer och vad de har gjort på
olika platser. Men vi tycker också om att gå i våra landsmäns fotspår.
Det blir något speciellt om vi får höra att vi följer t.ex. den första svensken eller
skandinavien som gjorde något speciellt på denna plats.

Men det jag undrar är om vi gör några avtryck till nästa generation på de platser
som vi besöker. Jag älskar Grekland och känner mig hemma här, men
älskar Grekland mig? En plats som jag befunnit mig på en längre tid, vars
gator som jag vandrat upp och ner som t.ex. Aten kommer min ande att
finnas kvar? Jag förstår att jag kommer att finnas kvar i de människors minne
som jag tyckte mycket om.

Men kommer platsen att komma ihåg mig?
Hur mycket påverkar jag som privatperson en plats egentligen?
Genom min närvaro har jag på något sätt påverkat platsen, dess människor
och framtid, eller är det så att det bara är platsen som oåverkat mig.
Går det överhuvudtaget att påverka en plats på samma sätt som det
går att påverka en människa?

Eller är detta bara ett desperat försök från min sida och en önskan
om att livet skall ha en mening och allting som påverkat mig genom
mitt liv och jag skall haft en chans att ha påverkat tillbaka?

Jag vet inte vad det är med mig och berg. Men vi har alltid haft en kärlekshistoria till varandra.

Jag gillar att se ut över havet, men den bästa kombinationen är hav och berg i kombination.
Berg och vacker karg natur får mig att känna respekt och inse min litenhet som människa.
Att bestiga ett berg är något som känns som ett Herakles dåd, och en stor bragd.
Det finns ingenting som får mig att bli lyckare än att sitta på ett berg, titta ner över utsikten,
då gärna berg, stad och hav.

Nu är det inte bergsbestigning, mitt enda intresse som kvinnan i satansverserna. Hon som gick upp för
det högsta berget i världen och sedan tog livets mening slut för henne.  Det är en oerhört
vacker beskrivning på en sida i boken om vikten att ha mer än ett intresse i livet.
För kvinnan tappade livet mening och smak efter att hon varit på de gudomliga höjderna
och känt sig som en gud. Ingenting kunde liknas vid den upplevelsen och allting annat
förlorade sin mening och livet tappade all sin smak. I berättelsen slutar det med att hon
går upp för det högsta berget igen utan syrgasmask och kommer aldrig mer ner igen.

Nej, det är inte den fixeringen som jag har kring berg. Men jag tycker om att att besöka
och gå upp för berg och kullar på de platser som jag kommer till.
Jag kan uppleva att verkligheten är så oerhört vacker och det bästa sättet att uppleva
det är inte genom olika transportmedel utan med mina egna ben.
Hur mycket jag sedan tar bilder av dessa vackra utsikter, så kan de aldrig så känslan
och den glädje som jag kände när jag var där.

Om jag inte går upp på en höjd som jag är intresserad av, kan jag inte vara klar
med den platsen för då kommer den alltid att ligga som ett frågetecken om hur det
ser ut i mina tankar.

Hur ser du på att flyga iväg?

Får du en frihetskänsla som ser dig själv breda ut vingarna
och flyga iväg till en ny okänd och spännande plats?

Eller får du en klump i magen, och tycker att det är jättejobbigt för trots alla
försäkringar i världen om att det är säkrare att flyga än att köra bil,
så känns det inte så. Dina känsla och räddsla
säger att det är livsfarligt och du vet inte om du kommer levande ner igen.

Om du känner så är du inte på något sätt ensam. Ungeför 1/3 av alla som
flyger har allt från en lätt obehaglig känsla till de som är livrädda.
Då är det verkligen tufft trots den egna räddslan och ge sig iväg i alla fall.

Att vi kan flyga idag, ger oss en enorm frihet och möjlighet som inte funnits
bara en till två generationer tidigare. Världen är nu öppen.

Ibland kan jag få en känsla av overklighet när jag flyger - det känns som allting
bara är en kuliss och det är konstigt att jag under loppet av några timmar helt
kan flytta mig från en plats till en annan. Drömmen skulle även vara att kunna
flytta sig mellan olika tidsepoker...

Andra gånger är jag lätt uttråkad av att flyga. Jag tycker att det bara är en trist
transportsträcka och jag vill bara komma fram. Den känslan kommer oftast
när jag är på väg hem, och inte till något. Det känns som jag aldrig kan komma
hem fort nog... resdagen är och förblir alltid en resdag. Då jag endast väntar
in tiden på att komma hem.

Jag önskar att jag skulle kunna uppskatta flygningar mer än vad jag gör.
En gäst på flyget ner sa något underbart som jag skall försöka att
ta med mig varje gång jag flyger.

"Tänk vem kunde tro att jag kunde dricka kaffe uppe bland molnen,
det är dröm."

En sak som jag är mycket förundrad över är folks vana att bedömma
toaletter utomlands. Varför gör vi det? När vi inte skulle komma
på att bedömma en toalett hemma, hur skulle det låta.

Jag var och hälsade på några vänner igår, men toaletten den var ej ok.
Eller berätta om hur toaletten såg ut på affären, restaurangen eller
diskoteket i Sverige. Det är ingen som talar om det.

Men så fort vi kommer utanför Sveriges gränser får jag utan någon
som helst önskan en beskrivning av toaletter i tid och otid, hur de
såg ut, hur de luktade och vad personen som besökte toaletten
tyckte om den. Jag har t.ex. hört dem som ger poäng från 1-5.
Frågan är vilken nytta det gör? Om du inte gillar toaletten är det
väl bara att vänta och gå på nästa, måste hela omgivningen
få ta del av denna information? Att gå på toaletten är ett behov,
som alla har och som inte är något märkvärdigt. Snälla, låt
det stanna vid det.

Det är samma sak med magproblem. Jag är helt övertygad
om att de finns hemma också, men så fort man kommer utomlands
är det legitimt att tala om hur magen mår hela tiden.

Snälla fokusera på allt annat än toaletter - jag är inte intresserad.

Vad är charter egentligen och varför är det så många som ser ner på det?

Jag gillar att resa, men gör det bäst på egen hand. Ok, hur vet du vart du skall åka,
vilka hotell som du skall boka in dig på och vilka upplevelser som du skall besöka?
Jag slår vad till 90 % att du har läst en resebok. Hur många läser inte en resebok,
och går det verkligen  att säga att du varit på en unik plats om du följt lonely planets tips.

I min värld är det inte så. Visst är det roligt att åka på äventyr. Att åka till ett land
och mellanlanda på tre flygplatser för att du vill åka reguljärt. Men det är oerhört
bekvämt att åka direkt med en chartermaskin, att slippa väntetider och byta
och komma fram direkt.

Visst är det roligt att välja hotell själv, men det gör du oavsett om du åker
med charter eller om du bokar direkt via nätet. Skillnaden är att du har en
hjälp, om det mot förmodan skulle vara något problem med hotellet om
du åker charter. Hotellproblem är en av de största klagomålen som kommer
in, så hotellet är en viktig del av din semester.

Sedan har du frihet både på charter och egen resa att välja om du vill tillbringa
en större eller mindre del av tiden på hotellet och med dess faciliteter eller
om du vill gå ner och njuta av det vackra havet.

Du kan välja om du vill resa på en utflykt med andra människor på eget eller
andra språk för att få information lättillgängligt eller om du vill hyra en bil,
köpa en guidebok och åka runt på egen hand.
Åka på en rundresa med en grupp människor ger en rad fördelar, dels
träffar du likasinnade som har samma intressen som du, dels får du
enorm kunskap av din guide och sedan har du en bra och planerad
resväg mellan olika intressanta platser. Det är verkligen synd att det
fortfarande är en ganska hög medelålder på rundresor, för den passar
verkligen alla åldrar som har ett specifikt intresse.

När du är ute på ett resmål, vad är det då som lockar, det lokalt genuina
eller de platser där du kan finna andra människor som kommer från
samma del av världen som dig själv?

Det är ditt val, och glöm inte att säga grattis till dig själv då du är en av
de 10 % av  jordens befolkning som har råd att resa utanför sina egna
gränser.

Chartern är inte död, eller ens bortglömd. Den lever och frodas och hittar
istället hela tiden nya vägar att tillmötesgå sina resenärer.