Svamp
och idag kungjordes det i tidningen att svampen redan
kommit. Är det något som gör mig helt vild - så är det
svampplockning. Frågan mig inte varför:) Det är bara
helt underbart att hitta svamp. Gillar mer att plocka än
att äta det om jag skall vara helt ärlig.
Tiden har verkligen gått snabbt i år, i och med att
svampen redan kommit. Frågan är när blåbären
kommer då? Jag som har missat mellan hägg och
syren, att plocka liljekonvaljer som jag också älskar.
Jag måste se till att stoppa tiden och verkligen försöka
njuta av denna sommar.
Rojalist
Vet inte vems fel det är egentligen? Mormor älskade kungligheter
och en av veckans viktigaste inköp var svensk damtidning.
Vad jag vet missade hon aldrig ett nummer så länge hon levde.
Det gör mig ledsen att journalisterna inte ens kunnat gömma
kritiken under själva bröllopet som varit i helgen.
Kungligheter är på många sätt deras levebröd och därför lever
många av våra journalister i en märklig värld där de hyllar
kungafamiljen med den ena handen och slår med den andra.
Jag tröstar mig med att det förekommit en kampanj för
republik så länge jag har levt, men ännu har 3:e världsmakten
inte lyckats.
Bröllopet i helgen var fantastiskt. Jag vet inte hur många glädje
tårar som jag har haft för att det varit så vackert och romantiskt.
Viktoria och Daniel fick en fantastisk bröllopsdag, och det
var speciellt att få vara med och få se så mycket av deras kärlek.
Själva festen, kläderna, offentligheten är jag inte avundsjuk på,
jag tackar däremot för att jag fått närvara. Men det som jag också
önskar av ett bröllop och äktenskap är den kärlek och de ord
som de trots rampljuset hade kraft och mod att säga till varandra.
Ja, Daniel, jag håller med dig fullständigt och använda dina ord
en vecka tidigare i en kyrka i ett dop till min lilla guddotter som
jag fått äran att vara delaktig i hennes uppväxt.
Oavsett vart i livet man befinner sig och med med vem/vilka
är verkligen " störst av allt är kärleken."
För eller emot?
Det verkar som Sverige generellt fått bröllopsyra och om du går i egna giftastankar finns det
gott om tävlingar för att som vanlig person gifta sig kungligt.
Men den stora frågan som kommer upp så fort det snackas för mycket om vår kungafamilj
är om du är för eller emot monarkin? Personligen tycker jag att det är märkligt att skriva
det i samma uppslag som det står allt om bröllopet, allt från vart du kan köpa ringar till
vart man kan åka på bröllopsresa. Historien om de unga två och de likheter och skillnader
som finns mellan dem under respektive uppväxt. Mitt i allt detta står det att de svenska
republikanerna har tagit mer marknadsandelar och det nu bara är 54 % som vill ha
kungahuset kvar? Det är fortfarande en majoritet om vi skall vara krassa och det parti
som skulle få så många röster i höstens val skulle vara överlyckliga för det innebär
att de skulle få styra själva utan att ta hjälp av andra.
Varför måste denna diskussion komma upp varje gång kungafamiljen får mer än
en dags tidningsskriverier? Kan vi inte få njuta av festligheterna och allt det faktiskt
innebär att Stockholm kommer att vara kärlekens huvudstad i juni? Att alla internationella
blickar faktiskt kommer att vara på oss?
Diskussionen om för och emot kan diskuteras vid ett annat tillfälle, men inte just nu.
I alla fall inte i min värld.
Sedan är det oerhört förenklat att hela tiden bara ha en svartvit hållning till livet
där det bara finns utrymme för ja eller nej. Det finns så många grånyanser och
andra saker som kan förklara en specifik situation eller händelse.
Jag tror att jag arbetar mot att själv sluta vara så mycket ja eller nej och istället
försöka se det grå i tillvaron eller vad som låter bättre i mina öron hela färgskalan
som livet faktiskt erbjuder.
Snö
Det är helt förståligt i så fall, för det var längre
sedan vi hade sådan vinter.
Jag har kollegor som tycker att det är nog,
men jag tycker fortfarande om snön och
är glad varje gång jag går utanför dörren.
Det är det vackert glittrande vita,
det är den den speciella vinterluften
och härliga vinterdoften och ljudet
av skorna som går i snön.
Det är bara att konstater att jag
blivit en vintertjej:)
Sedan går det inte att komma ifrån att
det är skönt att sitta hemma och kura
med ljus och se hur snön yrar utanför.
Det är tydligen ett djur som kan säga
när det blir vår och det blir det om
6 veckor. Det tycker jag är precis
lagom, det blir i mitten av mars.
Rensa rensa och åter rensa
Jag imbillar mig att jag har för mycket saker och genom att
gå igenom varje rum från golv till tak, slänga eller lämna till
försäljning kommer jag att bli lyckligare.
Faktum är att allting som jag någonsin slängt har jag
inte saknat efteråt.
Det har bara varit skönt att bli av med lite bagage.
Frågan är varför det är så svårt att slänga och varför
man är som en jordekorre eller korp som bara samlar
och samlar.
När jag tänker efter mådde jag som bäst precis när
jag flyttade till denna lägenhet och inga saker hade
kommit från Athen. Där satt jag i en tom lägenhet
full med möjligheter. Idag är den full med saker.
Jag gillar min lägenheten, det är mitt slott,
min borg och dit som jag vilar och hämtar krafter.
Men för att må ännu bättre, så skall jag se till
att få mer luft i lägenheten och rensa ut allt
från böcker, kläder och annat som spelat ut sin roll.
SL
men jag kan inte förstå varför det skall vara så svårt att
komma till jobbet.
Det har blivit ett skämt att jag kommer försent 1-2
dagar i veckan för att SL har problem med sina tåg.
Om det inte är för mycket snö på spåren,
så är det växelfel eller fel på dörrarna i en vagn.
Varför blir det inte bättre, jag förstår att det
blir förseningar ibland, men nu har jag varit med
om detta i två månader och det börjar bli mycket tröttsamt.
Hur länge skall jag fortsätta att ha tålamod?
För helt klart är det på upphällningen nu.
Det verkar inte spela någon roll längre om jag
planerat att åka 1-3 timmar innan jag börjar
arbeta, jag kommer hela tiden försent i alla fall.
Snälla SL, gör något. Gör något nu.
Musik - ett världsspråk
Musik kan med dess rytmer komma direkt in i ditt hjärta,
utan att du behöver förstå orden eller språket som sjungs.
Musik kan öppna alla dina känslor från glädje till sorg,
det kan få dig att blir lugn men också att tappa fattningen och blir arg.
Musik talar till ditt omedvetna och det finns de som säger
att musik är farligt och beroendeframkallande.
Idag sjunger musiken och dess artister kärleken, empatin,
förståelsens språk. Hela min kropp ryser och mina ögon
fylls av tårar - tårar för människors generositet och samtidigt
för den obalans som finns i världen.
Jag kan inte förstå vad Haiti går igenom, jag har ingen
aning som sitter här i trygga Sverige. Så länge jag
själv inte sätts i den situationen kan jag inte förstå.
Visst jag kan åka till andra länder, se orättvisa och
arbeta för deras bättre välbefinnande men frågan
är om jag någonsin kommer att förstå.
Jag har aldrig behövt gå barfota, jag har inte varit
föräldralös och jag vet inte vad det är att inte
få mat för dagen.
Det enda jag kan göra är att visa mitt stöd genom
att skänka pengar för att underlätta deras återarbete
av landet igen. Jag kan också tillsammans med
alla andra se till att Haitis situation inte blir bortglömd
igen när den störta katastrofen är över och vi som inte
bor där återgår till vårt vanliga liv.
Tack George Clooney
Tack för att du och dina kollegor bryr er.
Tack för att du så snabbt samlat så många
av dina kollegor för att ni alla kände ett
behov av att hjälpa.
Tack för att ni genom era röster ser till
att Haitis historia kommer fram till oss
och att vi förstår dess omfattning.
Steget mellan att tänka en god gärning
och faktiskt uträtta en god gärning är stor.
Det är så lätt att göra under i tanken,
men så svårt i verkligheten.
Tack för att ni har förstått era möjligheter
att påverka och se till att vi tillsammans
hjälps åt och skapa en bättre värld.
Tack för att ni tillsammans gör en
gala för att samla in pengar till Haitis folk.
En gala som denna ger mig hopp,
att medkänsla och empati finns i oss alla.
Att vi alla har möjlighet att förändra och
att det finns någon annan där när mörkret
är som störst.
Tack George. Tack för denna fantastiska
insats med gala.
Stoppa medelmåttornas tyranni!
och att allting skall vara lika?
Varför tar vi upp våra svagheter
istället för att skyta om våra styrkor.
Vem faan kom på jäntelagen
och hur kan det komma sig
att vi fortfarande lever efter det?
Varför är det fel att sticka ut och vara annorlunda?
Vad är egentligen normalt?
Skulle inte livet vara mer spännande om
vi alla fick vara oss själva och ge av våra styrkor
och våra spännande personligheter.
Det är min definition av medelmåttornas tyranni.
Grannar
När jag var ett barn tyckte jag att det var mysigt att alla grannar
kände mig och jag hade många kompisar på samma gata som
jag bodde. Tror att det är ganska vanligt bland barn, att man
accepterar de flesta och tycker att andra människor är spännande
och att de flesta är ok.
Tonåren är det frågan om man egentligen gillar någon.
Ibland är man så självcentrerad att man tror att hela världen
är emot en. Grannarna skall man inte prata om.
Man ser till en annan stad eller ett annat land och tror
att man är anonym och att grannarna inte ser dig.
Men ingenting kan vara mer fel, bara för att du inte känner
din grannar - så vet de vem du är och framför allt vad du gör.
Sedan kommer tiden då du gillar grannar igen,
då det är viktigt att vara vänner med dem och känna
gemensam. Frågan är om det inte är när barnen
kommer och när du har ett behov av att sätta ordentligt
bo och hitta trygghet.
Sedan ser man ett program som grannfejden och
undrar hur människor kan vara så fruktansvärt
otrevliga och hota att döda varandra.
Det verkar vara småsaker och miss i kommunikation
som utlöser bråken. Det är verkligen trist
och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva
uppleva det.
Jag är mycket tacksamma för mina grannar
och har genom den fått en extra familj.
Julen är slut
lika trist tycker jag att det är efter jul när det är dags
att plocka bort dem. Jag skjuter det så mycket som
jag kan... skall jag göra det ikväll eller skall jag vänta
ytterligare en vecka? Jag vet flera vänner som redan plockade
bort allting direkt efter nyår eller till trettonhelgen.
Men det är också en tröst att veta att jag inte är värst.
En arbetskollega till mig behöll julgranen ett år till
midsommar. Det tycker t.o.m. jag är lite långt om
man inte skall återanvända julgranen och göra en
midsommarstång av den:)
Julen med sina saker ger en underbar stämning och
det är absolut nödvändig denna tid på året.
Nu har vi haft en underbar jul med snö i nästa hela
december och halva januari, så det är bara att tacka
för julfriden och ge julsakerna möjlighet att få vila
och gå i idé till nästa år.
Varje år handlar jag någonting nytt, skulle lätt kunna
förköpa mig och jag tror att det är en påverkan som
jag fått från min familj. Därför har jag en regel för
mig själv. Jag får högst köpa in 3 saker varje år
och vill jag ta mer får jag köpa det på rean och
istället glädja mig året efter när jag packar upp det.
Julen är verkligen en underbar tid - det är den tid
på året som jag blir som barn på nytt.
Din kropp till vetenskapen
Men jag själv erkänna att jag själv inte tänker på det så ofta.
Men egentligen borde man vara organiserad och fundera över
viktiga frågor för att underlätta för sina nära och kära den
dagen som man går bort.
Jag tänker på allting från att det skall vara ordning på pappren,
en plats där de kan finna lösenord på dator, vilka utgifter/räkningar
som skall avbokas och ett testamente.
Alla saker som du bor med, borde egentligen sorteras och allting
som är onödigt och som du vet att ingen vill ha och som du skall
slänga en gång, borde också slängas på en gång.
Men allt detta är egentligen bagateller. Den viktigaste frågan
är vad du gör med din kropp. För faktum är att om du dör
hastigt - kanske du kan rädda livet på någon annan.
Det kan vara svårt för dina anhöriga i efterhand att veta vad
du tycker är ok eller inte. Speciellt om döden kommer plötsligt
och de har fullt upp med att faktiskt inte inse att du fortfarande
inte finns kvar.
Om vi bortser från organdonation går det också att ge sin
kropp till vetenskapen. Just nu letar man efter dödssjuka
personer i Storbrittanien både för att testa egyptiernas mumifiering,
genom att kropparna skall bli balsamerade, visa hur det går
till i TV samt att kropparna kommer att vara på museum några
år om donatorn godkänner detta. Tanken är att TV tittarna
också skal följa med personen under den sista levnadstiden
och sedan komma med på dödsresan över till andra sidan.
Det är viktigt med vetenskap, men jag vet inte riktigt hur
jag skall ta ställning till detta sista?
Det är klart, som person skulle du få dina 15 minuter av
kändisskap efter din död. Men jag tror att jag personligen
inte skulle klara av att ge så mycket av mig själv till
okända människor som skall sitta och titta på min dödskamp.
Då blir min död en form av underhållning och jag hade
varit mycket mer bekväm med hela situationen om
det inte skett framför TV tittare.
Barn på flygplatser
Jag har en förmåga att fastna för notiser i tidningar,
och fundera mycket kring dem.
I måndags stod det om en ung pojke, 3-4 års åldern
som när mamma checkade in kröp upp på bagagebandet
på Köpenhamns flygplats och åkte iväg.
Då han inte hade fått på sig en bagagetagg, kom han tillslut
fram till avdelningen för okänt gods.
En liten söt historia, eller? Vi vet ingenting mer men det
väcker många tankar.
Jag tänker på den lilla pojken när han inte längre tyckte
att det var spännade att åka omkring i gångarna på bagagebandet.
Han måste känt sig väldigt ensam och måste varit ganska ledsen
innan han äntligen fick träffa en människa igen som kunde hjälpa
honom tillbaka till hans mamma.
Jag tänker på hans mamma, vilken panik hon måste fått när hon
inte hittade sin son. Jag skulle inte tänkt på att leta på bagagebandet
utan sprungit runt flygplatsen som en yr höna. Frågan är hur lång
tid det tog innan hon tittade sin son.
Hur fungerar bagagebandet egentligen? Fanns det någon risk
för pojken när han åkte runt där inne? Borde det inte finnas
något som indikerar på att det är något fel på bagaget?
Jag är helt övertygad om att ingen tänkt på att detta skulle kunna
ske - det skulle inte jag göra och det kommer helt klart att åtgärdas nu.
De resvanas klubb
Jag har talat med en vännnina och trots att jag reser så mycket
kvalar jag dessvärre inte in. Det hade varit lite kul annars.
Reglerna är att du skall varit i lika många länder som din egen ålder.
Du skall ha varit i ett land i minst 24 timmar, vilket jag tycker är
rimligt, det går inte att räkna att du har landat på en flygplats för
det är bara ett internationellt område och säger ingenting om
landet som du kommer till.
Jag har varit i 26 länder och det var några år sedan jag var 26 år.
Inte för att jag klagar, det stämmer att alla åldrar har sin charm
men det gäller att ligga i för att komma upp i rätt antal.
Mitt största fel i denna tävling är att jag reser tillbaka till samma
länder hela tiden och i snitt har har varit i 3-5 länder / år
men det skall vara nya länder. Egypten har jag besök 35 ggr/
under loppet av 9 år och Grekland mitt andra hemland har jag
varit i över 100 besök de sista 18 åren. Efter vi slutade med
stämplarna i passet inom Europa, så tappade jag räkningen.
Men rekordet för mig personligen var förra året att jag jag besökte
9 länder under ett och samma år. Det är nästa dubbelt så mycket
som ett normal år och jag hade 172 resdagar om man både räknar
arbetsresor och privat.
Kanske skall jag skicka in en ansökan till de resvanas klubb
och be dem göra ett undantag. Vad säger du?
Resor
" ...Ett skäl kan vara att resor ger oss möjligheter att upptäcka saker
om oss själva som vi kanske inte kände till. Hur ter sig bilden av
dig själv i en ny och obekant inramning? Hur reagerar du på
situationer som du sällan finner därhemma? På Antarktis is,
i Afrikas djungler, finns svaren på frågor som varit meningslösa
att ställa därhemma. Köp en biljett till ditt inre. Res på
upptäcktsfärd till dig själv..." / Mats Holmberg DM 3/1 2010
Mats har rätt i att vi oftast på resor har mer tid att själva
reflektera över vardagen och oss själva. Allt det som
påkallar vår uppmärksamhet i vanliga fall finns inte där
och stör. Det vanliga livet ligger på vänt.
I en annan omgivning än den vanliga, blir du också mer
medveten om allting omkring dig, från människor, till
landskap och allting som du kan upptäcka med hjälp
av sinnena.
Det är en av anledningarna till att jag tycker om att resa,
samtidigt är det mycket krävande att resa och för att
få ut det maximala av en upplevelse gäller det att inte vara
borta för länge. Då kommer du åter in i vardagslunken,
slutar att reflektera och ser inte längre allt det unika och
speciella just på de platsen som du befinner dig.
En viktig bit med en resa är också den sköna känslan
när du sedan kommer hem till det trygga och välbekanta igen.
Det som inte kräver något av dig, där du kan slappna av
och drömma tillbaka till den fantastiska resa som du nyss
gjorde.
Nyårslöften
Enligt tidningarna är de två vanligaste löftena på nyårsafton,
antingen att sluta att röka eller att gå ner i vikt och börja motionera.
Reklamen har verkligen gjort en grej av nyårslöften.
De senaste två dagarna har jag hört på radion stort grattis
för dig som bestämt dig för att sluta och röka och hur du
kommer att lyckas med nikoretts hjälp.
Ja, pengarna som tidigare gick till cigaretter kommer nu
att gå till tuggummi och vi slåss alla om att få ta del
av hushålllens pengar.
Av egen erfarenhet vet jag hur tufft det är att sluta att röka,
jag gjorde det själv för ganska många år sedan nu och
det som jag är mest tacksam för är att jag inte fastnade för
något annat hjälpmedel på vägen.
Vad det gäller rökning, så är det många som har slutat
de senaste tio åren, så det ser verkligen lovande ut.
Gå ner i vikt verkar dock enligt tidningarna vara mycket
svårare, även om vi får massor av bra tankar och idéer.
Här finns det lika många som vill med hjälpmedel, dieter
och våra pengar hjälpa oss att komma till vår målvikt.
I DN står det att de flesta bantare misslyckas med sin mission.
Det är konstigt med tanke på att det är en viktig del för
att ha ett bra självförtroende som de flesta människor
strävar efter. Det verkar som övervikt är en större fiende
än cigaretter och ändå är det svårare att sluta.
Anledningen till överintag av mat, alkohol eller socker
är samma anledning som att ta till cigaretter.
Man äter för att belöna sig själv eller för att man är
ledsen och behöver må bättre. Maten, cigaretten,
alkoholen får en tillfälligt att göra det samtidigt som det
sätter igång ett självförakt för att man inte klarar sin egen
målsättning och dåligt samvete varför kan inte jag,
när alla andra kan.
Vad säger då forskarna? Varför är det svårare att gå ner
i vikt? Brist på självkontroll, brist eller dålig motivation -
är det verkligen det man vill, eller är vikten ett sätt att
gömma sig undan världen? Att det tar för lång tid innan
du ser ordentliga resultat av viktminskning.
Det slutar med att mer än 50 % går upp i vikt igen och
då mer än ursprungsvikten och endast 1/3 av de som
bestämt sig för att gå ner i vikt lyckas med sin målsättning.
Det är tråkiga siffror, men å andra sidan kan man tänka,
att nu finns det mer sätt att visa att just du har en
speciellt förmåga. Det är svårt att gå ner i vikt, att bli
beroende av motion som tröst istället för godis och andra
onyttigheter, men tänk vilken seger att tillhöra den där
1/3 som är så speciella och som faktiskt lyckas.
Årets ledstjärna
Vad sägs om följande ledord.
"Låt inte ditt liv likna en fallande stjärna,
som endast lyser upp himlen ett kort ögonblick.
Låt ditt liv bli som solen, som ständigt skiner starkt
och skänker ljus och värme åt alla jordens varelser.
Låt ditt ljus skina."
/ Matthew Kelly - Livets rytm
Löftenas afton
nu har du chansen att lägga allt bakom dig som du inte vill ha
eller som du anser att du inte behöver och gå vidare.
Ikväll blir det inte bara ännu ett nytt år, utan ett helt nytt
spännande decenium ligger framför oss.
Vad kommer det nya deceniumet att innebära vad det
gäller nya och gamla vänner, nya och gamla kärlekar?
Hur kommer familjen att se ut? Vet inte vad du tänker på
när du tänker på familjen, men för mig är det min släkt
och mina alldra närmaste vänner. Så här under årets
sista timmar vill jag tacka för den underbara familj
som jag har. Alla ni som finns där och lyser upp min dag.
Vad kommer det nya årtiondet innebära när det gäller
resor, bostad, arbete och utbildning? Vad kommer det
att komma för prylar som vi bara inte kan leva utan?
Det är verkligen spännande, för det är så mycket som
vi inte vet och jag tillhör inte den som vill titta framåt
i kristallkulan, utan jag vill istället bli överraskad.
Jag har fått för mig att det är lättare att hantera livet
på det sättet.
Men jag är inte heller den som vill sitta passivt och
vänta på att livet skall komma till mig.
Om det är något som jag verkligen vill, så är det
att leva och när jag en dag slår igen mina gröna
ögon verkligen känna att jag har levt. Jag önskar
och arbetar med att bli mer närvarande i nuet.
Jag önskar att jag kommer att våga ta mer chanser
inom livets alla områden under de närmaste åren.
Jag önskar att jag inte kommer att vara rädd för
att visa kärlek och inte bara vara behövd utan även
själv våga vara den som är behövande.
Lova att älska mig själv, så att jag kan älska andra.
Men detta är massor av stora löften som är
svårt att göra konkreta. Jag skall se till att ha ordentliga
löften till 12 slaget... och även göra en tankekarta
över de 3 viktiga delarna i mitt liv och vart jag vill
komma med dessa delar. De tre viktiga delarna
är mig själv, min omgivning och mitt arbete.
Så man kan lugnt säga att det är mycket självreflektion
från mig denna sista vecka och dag på året.
Gott nytt år!
Nyårshälsning
Fick denna nyårshälsning, är den inte vacker så säg:)
" Till en fin tjej
Ge ett tack till året som gått.
För de framgångar och lyckostunder som du har nått.
Förlåt dig för det du missat och glömt.
För du har gjort så många rätt och alla du glatt och berömt."
Helt klart tänkvärt. Jag behöver helt klart bli snällare och
mer förstående för mig själv och inte bara ha den
känslan för andra. Vi får se om det blir nyårslöftet ikväll.
Vinter
Det är helt underbart. Jag kan inte säga något annat. Idag kom rimfrosten igen på träden
och hela landskapet utanför mitt fönster ser ut som en underbar sagovärld.
Trodde inte att jag skulle säga detta för några år sedan - men jag gillar vintern.
Jag tror att jag gillar när det är ordentligt väder, varesig det är kallt eller varmt,
jag gillar inte detta mellanväder som vi ibland blir bjuda på.
Om jag var en vädergud, skulle jag helldre ha extremt väder i olika riktningar
med en del variation istället för halvtrist och tråkigt väder.
Det är så vackert när vi får behålla det vita, det finns en speciellt frisk doft när det är lite kallare
ute och det vädret ger energi. Jag vill bara ut och åka pulka, åka skidor och göra snöänglar.
Det är tur att jag har små anledningar som ger mig en legitimitet att gå ut och leka med
dem i snön:)
Tack för den underbara snön, jag är så glad att vi fått en sådan fin december.
Det är något helt annat än det regn och rusk som Stockholm normalt brukar
bjuda på. Jag vill ha snö, snö, snö. Det skall bli min nya sång.
Jag vill ha snö, snö, snö.
