Att vända en annan persons värld

En av de häftigaste sakerna i världen att är att kunna påverka en annan person.
Då tänker jag inte på påverkan = manipulation, utan att du kan påverka en
person att få en aha-upplevelse och helt plötsligt börja ifrågasätta sina egna föreställningar
och tankar. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag själv tycker om att
vidareutbilda mig själv, för då får jag chans att ifrågasätta mina egna tankar
och min världbild. Inte alltid och absolut inte av alla lärare - men så kommer
den speciella dagen då en helt ny tanke kommer och det är bara helt fantastiskt.
Det är en av mina drivkrafter i min lärargärning, att kunna hjälpa andra att
ibland kunna vända upp och ner på sin värld och tänka annorlunda.
Jag tycker om, men motvilligt när någon vänder upp och ner på min
föreställningsvärld.

I kärlek är det om ännu mer häftligt att kunna påverka en annan person,
att vända upp och ner på hans värld. Lika spännande är det när du träffar
en man som får dig att se hela världen i ett rosarött skimmer.
Att bli drabbad av kärlek och passion, är att inte kunna låta bli att le mot den
person som står ditt hjärta när, att inte kunna hålla inne med sina känslor
av glädje, att vilja stå nära och känna värmen från den andra personens kropp
och bara att få en kram eller handtryckning får hela världen att snurra.
Oavsett om du vet eller inte vet om din kärlek är besvarad, så är livet så mycket
lättare i närheten av en person som du håller mycket av.

Under min period av pluggande av egyptisk historia fick jag läsa en underbar
berättelse som just handlade om kärlek och passion. En ung man för 3000
år sedan skrev om sin kärlek till en ung kvinna och att det räckte för honom
att möta henne på vägen varje morgon och få ett leende. När hon helt plötsligt
försvann och han inte såg henne på flera dagar blev han sjuk av längtan,
så sjuk att han blev sängliggande tills han fick veta vart hans älskade befann sig
och att allting var ok med henne. Så hon hade verkligen mannens hjärta
och värld i sin hand.

En sådan kärlek gör att du kan ta steget och gå bakom en person, under
förutsättning att det är den rätta. En sådan kärlek gör att du kan flytta
till din kärlek, om han ber om det. En sådan kärlek kan förflytta berg.


Att stå ett steg bakom

Jag tänker på Daniel och hans situation som vanlig person som nu måste sluta sitt liv i skymundan
och kliva ut och bli en del av det svenska kungahuset. Jag förstår om han har tvekat, för det är
inte en liten uppgift som han har fått på sin lott. Samtidigt vill jag säga att det var en bra intervju
med de båda nyförlovade som visade kärlek, mänsklighet och en ödmjukhet inför den plikt
som Viktoria ar burit i större delen av sitt liv.

Som man skall du helst gå jämsides med eller framför din kvinna beroende på land, kultur och religion.
En vanlig person som gifter sig med en kunglighet tvingas att göra tvärtom.
Inte för att jag tror att den stora svårigheten ligger där, utan istället i att han måste lägga hela
sitt liv åt sidan för att finnas vid sin frus sida och försöka verka för Sveriges bästa.
Frågan är hur många av oss andra, män som kvinnor som skulle klara av att göra det,
att helt plötsligt komma ut i offentligheten, ständigt bli bevakad och gå ett steg bakom.

Svenska folket har gett sitt godkännande, men vi vet hur snabbt en favör kan ändras och
vem som helst kan bli utslängd i kylan. Där står verkligen offentliga personer med kungafamiljen
i spetsen i ständig skottlinje. Varenda steg de tar iaktas och kommenteras. En ständig fiende
är pressen, de flesta vill ha en annan ordning i landet, inte en person som är född in i en titel
utan de vill istället att vårt statsöverhuvud skall vara folkvald. Med jämna och ojämna mellanrum
skriv kungahuset och dess förtjänster ner i ett syfte om att en dag skall folket vara redo
att ta ett annat beslut om statsöverhuvud.

Jag kan inte annat än önska all lycka till det nyförlovade paret. Jag hoppas dem allt väl
och att de i sitt offentliga liv även skall få en chans att vara privata, att få leva för sig själva
och med sin familj. Livet består inte bara av förpliktelser för någon av av oss och
det är viktigt att vi alla arbetar på att finna den berömda balansen i våra liv, oavsett
vår titel, arbete eller andra delar som påverkar våra liv.

Ja, jag är rojalist ut i fingerspetsarna och i den form i har en monarki, ser jag ingen
som helst anledning till ändring. Kungahuset tjänar oss väl, jag ser fram till bröllopet
och det fokus det kommer att ge Sverige samt att kungafamiljen är väl värd den lön
och investering som vi lägger ner som land i dem.

Ja dagar

Har du dagar då du bestämmer dig för att säga ja till allting som kommer upp i din väg,
som du kan göra. Ett spännande och lite farligt experiment...

För vad gör du om någon frågar dig om något du inte vill? Kan det vara så att du
får en chans som du inte trodde. Vågar hoppa och göra något helt annorlunda.

Jag har en vännina som hjälper mig med galna upptåg och köra jadagar mellan
varven med jämna och ojämna mellanrum. Vem vet vilka chanser jag får av
att säga ja, ja och ja istället för att hela tiden vara så förnuftlig och bara säga
nej det går inte eller bara ett enkelt nej.

Skrivandets konst

Jag har haft svårt att skriva på ett tag. Det är andra gången som jag säger det.
Men denna gång skall jag verkligen ta tag i denna.
Ibland tror jag att rtystnaden beror på att jag ställer för höga krav på mig själv.

Först skall jag ta tag i lilla Anne, vi skall nämligen ha hjärt och lungräddningslektion
snart och det är min favoritlektion framför andra.

Tack mina trogna läsare för ert tålamod.

Våren har kommit till Gilleleje

När jag kom till Gilleleje denna gång var det full med snö
och så har det varit i flera dagar. Men vinden kan vända
så fort och det är en av fördelarna med att bo och leva
i Skandinavien.

På en natt ändrar sig vädret, snön smälter och försvinner
och små små vårlökar kommer upp. Igår när jag gick
med en kollega in till byn såg jag årets första snödroppar.
Det är verkligen stort.

Så nu har jag fått vårkänslor.

Vanor

Varför är det så svårt att bli av med en dålig vana och så lätt att tappa en ny vana som jag försöker att arbeta upp?
Jag vet att det inte handlar om dålig karaktär eller någon av alla andra underbara argument varför en sak
inte fungerar, allting handlar egentligen om vad du väljer att prioritera i ditt liv och vad som är mest viktigt.

Det är en sanning som jag inte alltid själv tycker om att höra. För hur skall jag förklara för någon att jag
väljer att prioritera arbetet framför mig själv - vem förstår sig på det ? Vad vi vet har vi alla bara ett liv
och det är viktigt att göra det bästa möjliga ut ur dessa möjligheter. Jag vet det, men jag ligger fortfarande
kvar i min lugna sköna arbetsbubbla och låter livet passera.

I min ungdom hittade jag en fantastiskt livsdomsfras ur en film. Livet handlade om : Keep passning the
open windows." Men nu börjar jag fundera om jag missförstod det hela. Fönstren kanske är chanser
i livet och inte någonting annat. Då är det dumt att passera dem istället för att våga öppna fönstren,
titta ut och i vissa fall välja att tappa kontrollen och hoppa.

Vad är viktigast?

Många gånger har jag hört och talat om Marslows behovspyramid,
men det är inte så ofta som jag får uppleva det första trappsteget
i verkligheten...

Men idag med lågkonjunkturen som ger många av oss skrämselhicka,
så börjar jag reflektera över vad som egentligen är viktigt.
Köpfesten är slut och habegäret efter att hela tiden få nya saker är slut.
Det är kanske lika bra att eftertanken kommit i fatt oss och vi kan se
annat än den korta tillfredställelsen som ett inköpt plagg kan ge oss.
Om lågkonjunkturen leder till en sådan förändring, måste jag
säga att de kommer det verkligen någonting positivt ut allting.

Men i natt fick jag uppleva vilka behov som egentligen är viktiga,
men på en helt annan nivå. Jag tappade nykeln till min stuga,
och för att göra en lång och dråplig historia kort, stod jag helt
plötsligt ute mitt i natten i ett snöoväder med minusgrader,
trött som få efter flera tuffa arbetsdagar och kunde inte hitta min nykel.

Tänk dig att kunna titta in genom fönstret. Se sängen och tänka
på den underbara värmen, men inte kunna komma in. Helt
plötsligt är värme och vila oerhört viktigt. Jag hade kunnat slå
sönder ett fönster bara för att komma in. Samtidigt stoppar
samvetet en sådan handling. Ett trasigt fönster skulle helt klart
leda till att värmen försvann. Så vad gör du mitt i natten om
du står i en snöstorm och är utelåst?

Den spännande fortsättningen följer...

Tillbaka till Gilleleje

Idag kom jag tillbaka till Gilleleje. Det är dags för en ny utbildningsomgång - men denna gång en ledarutbildning.

Danmark har visat sig från i mitt tycke en ovanlig sida detta besök. När jag landade på Kastrup igår var det kallt och snöigt. Det var faktiskt kallare än i Stockholm. Intressant. Samtidigt fick jag se soluppgången och det var otroligt vackert med morgonronaden och gnistrande snö. Vi får se hur länge det varar. Men det verkar som vintern är här för att stanna.

För mig är Gilleleje så mycket förknippat med mina arbetskamrater, det känns tomt att nu vara här utan er... vi var ett mycket bra team och jag hoppas att vi någongång i framtiden har möjlighet att arbeta ihop i samma team igen.

Annars känns Gilleleje tryggt och det är skönt att vara tillbaka. Det är som en gammal kär vän kommer på besök. Denna lilla by i Danmark har nu blivit en del av mitt liv. När jag är här, så ser och fokuserar jag inte på någonting annat.
Det är faktiskt som att vara på en destination, jag sköter hela tiden och ser på utomstående utmaningar,
men behöver inte på något sätt ta tag i några egna.

Koma

Ledsen att jag har varit tyst så länge. Jag har varit i koma. Men nu skall det bli ändring.

Tandvärk, utdragning av en visdomstand, inflammation. Behöver jag säga mer...
Det jag behöver är medkänsla - nej egentligen inte. Men jag känner mig verkligen ynklig.

Pencillinet i kombination av smärta och enorm trötthet har gjort mig trött på mig själv.
Det finns ingenting värre än att känna sig gnällig, tråkig och energilös.
Det känns som jag inte gjort någonting alls de två sista veckorna, mer än att existerat
och knappt det. Nej nu måste det bli slut på självömkan och dags att börja bli aktiv igen.
Så här kan det inte fortsätta.

melodifestivalscirkusen

Idag startar melodifestivalen,
jag är helt övertygad om att det inte finns något land som tar det så allvarligt som Sverige.

Vi kommer nu de närmaste två månaderna att diskutera vilka bidrag som har varit med,
om rätt bidrag gick vidare till finalen och allting runt fika och lunchbordet kommer att
handla om melodifestivalen. Då kanske du frågar dig om vi inte har något annat
att prata med? Vi tycker om att tala om det som är dagsaktuellt, och just nu är
det melodifestivalen. Skall jag vara krass, så är det bättre än att tala om vädret som är
ett annat favoritämne.

Det enda som är jobbigt är att vi alltid har så höga förväntningar på vår placering
i den internationella festivalen. Vi räknar alltid med att vårt bidrag skall vinna eller
komma på en av de tre första platserna. Vi blir fullkomligt vansinniga om vi inte
kommer på dessa placeringar och är i de svenska tidningarna mycket dåliga förlorare.
Om vi inte kommer på rätt placering, är det inte heller vårt fel, det är all svågerpolitik
i röstningen mellan olika Europeiska länder som har täta förbindelser och samarbete.
Det jag skulle önska är att vi drog ner våra förväntningar och bara njöt av spelet
istället för att sätta in så mycket negativa omdömmen av den ena eller andra anledningen.

Mina danska och norska kollegor tycker att vi svenskar är helt otroliga på denna punkt
och förstår inte detta enorma intresse, och jag är helt övertygad om att de skämtar
om oss i smyg kring detta.  Men det är skönt att vi har något att bjuda dem på...

Har jag förstört spänningen eller tycker du att jag är negativ för melodifestivalen?
Jag skall se till att njuta av melodifestivalen och önskar det samma till alla
engagerade tittare och må bästa melodi vinna hela vägen till the grand final.

Slöheten smyger på

Efter en period av mycket intensivt arbete- blir jag den totala motsatsen.
Jag har inte lust att göra någonting. Jag vill bara ligga på min soffa och
se på film och gå in i en helt annan värld. Det är så skönt att inte fokusera
på någonting annat än att leva sig in i en film och andra personers
karaktärer, drömmar och problem.

Favoritserien framför alla är Grey´s Anatomi. Alla personer är så
underbart mänskliga och jag kan inte hjälpa det, men jag tycker
om alla karaktärer. Jag njuter av varje program och känner mig
härligt ytlig för att jag inte har större problem att fokusera på.

Avsked

Det finns egentligen bara en sak som är trist när du åker ut som reseledare,
det är att du möte fantastiska människor och att du sedan skall skiljas
ifrån dem. Att säga farväl är tufft, speciellt när vi inte har en aning om när
vi ses igen. Det är också anledningen till att vi inte längre säger farväl,
utan på återseende.

Imorgon startar resan hem till verklighet... trevlig resa hem,

24 timmar

And now the end is near, and we face the final curtain...

Slutet är nära, mycket nära om 24 timmar är alla examen över,
och de sista samtalen är avklarade. Då kommer det att festas
runt hela natten innan det är dags att resa från Gilleleje.

Hem till vardagen i Sverige, Norge och Danmark.
Hem till vänner och familjen och berätta om allting som skett
under dessa tre veckor. Om alla fantastiska vänner som jag
har mött och mina drömmar för framtiden.

Hem till arbete eller skola, hem till kalendern och till möjligheten
att styra över mitt liv igen. När inte allting fokuserar runt en enda sak.
Tänk att få ligga i ett långt varmt bad, sova i sin egen säng med
en sin egen kudde och att ligga i soffan och bara mysa och
koppla av framför TV.
Hem till normal matlagning, hem till träning och sunt ätande,
hem till käraste och hem till alla kläder och ombyte.
Hem till det egna rummet och lägenheten.
Hem, hem och hem....

Men nu skall jag njuta av att vara här och nu i ytterligare
24 timmar.

RSS 2.0