Överraskning
från tidigare deltagare, vänner och klasskamrater har de hört att en guideskola innehåller en eller
flera nattövningar. I natt fick de med besked svar på sin fråga. Samtliga studenter blev uppringda
kl 03:45 och kallades till konferensrummet inom 15 minuter.
Den stora frågan var i början om det var en annan student som drev med dem,
eller om det faktiskt var lärarna som kallade in dem till klass.
Men nästan ingen vill chansa och de flesta kom direkt. Vad vi har hört var det några som under
några kvällar sovit med kläderna på, för att vara beredd... andra har varit ute på Gilleleje och
precis just kommit hem från sitt nattliga äventyr.
Klassen delades in i för dagen olika team, de fick flera arbetsuppgifter och deadlines som
skulle arbetas med under morgonen och dagen.
I skrivande stund har studenterna ingen aning om hur länge de kommer att arbeta, och vilka
arbetsuppgifter som vi lärare fortfarande håller i våra händer.
Alla är vid mycket gott mod och trots att de nästan inte har sovit någonting, så arbetar de
intensivt och mycket engagerat.
slutet är nära...
separationsångersten har slagit in....
Men ännu har inte sista bägaren blivit uppdruken och imorgon kommer alla studenter
att göra Gilleleje osäkert...
Annars är det väldigt mycket examensnerver... exakt hur skall vi göra, hur länge
skall vi tala och vilken typ av information skall vi tala om och hur skall vi hinna
med detta på endast tio minuter. Det är examensnerver med stora mått.
Jag vet att det kommer stt gå bra för alla, men jag förstår att det känns tufft
med många examen nu på slutet. Det är nu som stresshanteringen kan
hjälpa.
Ett stort lycka till för er alla...
Cuba for ever
flera kollegor som haft lyckan att arbeta på Cuba och de flesta har haft
oerhört positiva upplevelser och kan verkligen rekommendera landet.
Samtidigt säger också alla kollegor att det är ett tufft land att arbete i,
och att det verkligen är en utmaning.
Men idag har jag verkligen blivit överbevisad att detta är landet att resa till.
Ett bättre föredrag om den Cuba eller ett annat land för den delen har
jag inte varit med om. Att ge så mycket av sig själv, att berätta så spännande
och levande om landets historia, dess människor, deras tro och livsstil.
Cuba, nu skall det inte dröja länge innan jag åker ditt detta fantastiska
land. Så spännande och stolta människor skall man inte missa.
Tack fortsättning
Det är spännande att vi kan samlas på en utbildning och bli ett sådant starkt
och bra team som kompletterar på några få korta dagar.
Jag får samma känsla som jag är ute på en destination under 6 månader,
teamet kommer inte längre att vara ett team när vi skiljs åt -
utan vi har hunnit kommit varandra mycket närmare.
Gilleleje har en effekten både på lärare och elever, att vi kommer varandra mycket
närmare och ser mer av varandra än i Egypten där det fanns så mycket annat
som distraherade och tog bort fokus från utbildningen och deltagarna.
Jag vill fortsätta vidare på min hyllning av mina kollegor, och idag har det blivit
resten av teamets tur.
En av mina kollegor är mycket duktig på storytellning, han får mig verkligen
att följa med i tanken med sitt underbara målade av bilder i sina berättelser.
En av mina kollegor är oerhört lekfull, glad och charmerande som en
bra motpol till den organiserade person som finns i klassrummet.
En av mina kollegor och jag är verkligen varandras motsatser i allt,
och det hjälper mig att hålla skärpan uppe och hela tiden blir utmanad.
Nätet är tillbaka...
Hurra, vad vi är glada i dag.
Mitt på dagen upptäckte vi att Gilleleje åter hade kontakt med omvärlden.
Nätet fanns helt plötsligt i våra stugor igen och nu behöver vi inte längre
sitta instänga med oss själva - även om det är mycket trevligt och
jag kommer att ha separationsångerst från detta härliga gäng
och alla mina underbara kollegor på tisdag.
Nätet ger ju oss möjlighet att skriva rapporter om hur vi mår,
vad som händer här vid kattegatts kust och tala med våra nära
och kära. Häromdagen talade vi just om detta med att leva i sin
egen bubbla och jag blev glatt överraskad att det är många som
tvärtemot mig är bra på att höra av sig till omvärlden.
Hallo, hallo hör ni oss här i Gilleleje. Nu kommer vi snart
att åka härifrån och ta hela världen med storm...
Då skall ni titta efter oss.
Tack
Vi har så lätt att trycka ner varandra och spela på jäntelagen,
idag fick jag insikt att jag inte är bättre än folk i allmänhet.
Varför skall jag ta ner på andra personers förmåga som är fulla av liv,
och som står där med ett underbart självförtroende och fullkomligen
strålar. Det finns ingen som helst anledning. Det är en sådan Gud
som jag träffat idag och som gett mig den insikten. Han sa, ta
inte min gudomlighet ifrån mig och njut av min självkänsla.
Jag skall i fortsättningen börja att leta efter alla personers gudomlighet,
för det där extra underbara finns i alla - svårigheten kan bara vara
att fånga det ögonblick när gudomligenheten kommer fram som den
gjorde nu.
En av mina kollegor har en underbar humor som lockar fram
skratt och glädje i oss alla,
en annan av mina kollegor har en fantastisk utstrålning som
fyller oss med en sådan lugn och harmoni varje gång vi
träffar henne.
En av mina kollegor har en sådan omtanksamhet om oss
alla i lärarteamet och får oss att bara må allmänt bra
och känna oss speciella och ompysslade.
Då har jag bara talat om hälften av mina kollegor.
den andra underbara hälften kommer jag att tala om imorgon.
The winners takes it all
Eller som en av studenterna sa efteråt - the principale rules... i de lugnaste vattnen går de farligaste fiskarna.
"The Winner Takes It All"
I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play
The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That's her destiny
I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense
Building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool
Playing by the rules
The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It's simple and it's plain
Why should I complain.
But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed
The judges will decide
The likes of me abide
Spectators of the show
Always staying low
The game is on again
A lover or a friend
A big thing or a small
The winner takes it all
I don't wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize
If it makes you feel bad
Seeing me so tense
No self-confidence
But you see
The winner takes it all
The winner takes it all...
Att lyfta sig själv på en dålig dag...
Att om du ser hela din värld i rosa, så kommer den att vinka rosa tillbaka till dig,
och du kommer att minska den snåriga stigen och göra den helt hanterbar.
Jag förstår allt det där och gör allt jag kan för att leva efter att vara positiv, engagerad och professionell,
men vad gör jag den dagen det bara inte går. Det bara inte går, trots att jag vet enligt förnuftet
borde jag försöka vara glad.'
Den dagen jag inte vill gå upp, jag vill inte ens gå utanför täcket. Jag vill inte, jag bara vill inte.
Jag vill inte heller bete mig som ett litet barn, och inte vilja någonting.
Vad är lösningen? Att gå en prommenad längst stranden och känna hur kattegatts vindar
smeker i sitt ansikte och ta en stor kram av mina fantastiska vänner när jag kommer hem
som säger att jag duger precis som jag är.
Men andra ord, ingen kan vi vara en superman eller superkvinna hela tiden och det
är helt ok...
Min världsbubbla
kan många gånger känns som du går in i en helt annan verklighet.
Du kliver in i ett annat landskap och är så fokuserad på att lära
känna dina nya omgivningar att du glömmer allting om var du kommer
ifrån, du glömmer kontakta dina vänner och familj och världshändelser
blir bara som ett tyst bakgrundsbrus. Du kan få denna overklighetskänsla,
är detta på riktigt eller finns det någonting annat utanför denna världsbubbla.
Att komma in på en utbildning som denna ger lite grann av den samma
känsla. Vi ligger långt borta ifrån det vanliga livet i Danmark. Allt som
existerar för oss är Gilleleje feriecenter. Vi deltagare pendlar mellan
att gå till restaurangen och äta våra måltider, som frukost, lunch och
middag, vidare till konferenslokalerna för att se vad är dagens ämne
och vilka är våra lärare idag...Sedan går vi tillbaka igen till våra stugor,
eller någon annans stuga för ett kvälls eller nattbesök, några timmar
i sängen och sedan börjar livet om på nytt igen.
Jag var på byn idag en kort sväng, det kändes nästa overkligt att se
och tala med andra människor än den ligga världsbubbla med
personalen, studenterna och lärarna. Det var skönt att komma bort
en stund och tänka på någonting helt annat, samtidigt som det
kändes skönt och tryggt att komma tillbaka hem till skolan igen.
Hela min världsbubbla just nu är Gilleleje med allt vad det innebär,
jag har svårt att förstå att jag någonsin har varit någon annanstans,
jag känner tillhörighet och hemkänsla. Det är det enda som betyder
någonting just nu... att känna dagsformen och se vad Gilleleje skall
bjuda på för spännande utmaningar denna dag.
Semestersvenskar
en mycket ensidig bild av livet som reseledare och där alla prototyper tas fram för att
skapa en form av underhållningstv.
Jag vet att det finns många som säger att all reklam är god reklam, men jag håller inte
med. Programet semestersvenskar bara bekräftar tidigare fördomar om vad resebranschen
idag står för, istället för att visa vilken utveckling resandet, resenärerna och resebranschen
genomgått de sista fem till tio åren.
Men all respekt för de gäster som medverkar och för de kollegor som arbetar i detta program,
jag hoppas att vi för allas skull får se mer olika bilder av Thailand och hur svenskar väljer
att semestra där i resten av programmen.
10 dagar har gått och 10 dagar kvar...
Idag har vi nått halvlek, 10 dagar har gått och 10 dagar återstår. Ännu har insikten om att tiden nu för varje dag blir mindre inte kommit till gemene person, utan vi lever alla i tron att detta är vårt liv och här kommer vi att vara för evigt. Jag har själv en känsla att precis nu, i detta ögonblick skulle jag vilja frysa tiden. Den kunde stå stilla några dagar, låta oss alla njuta av utbildningen, klasserna och platsen.
För den jobbigaste delen på en utbildning är när det är dags att säga farväl. Det är något som vi helst inte alls gör i min bransch, vi säger istället på gensyn, vi ses snart igen. Avsked är trist, för efter en utbildning eller efter en säsong, så vet vi att alla människor som delat denna tid tillsammans, som har sitt eget kodspråk, sina egna speciella upplevelser och som delade gemensamma mål, alla dessa underbara människor kommer aldrig att träffa på samma sätt igen.
I och med att jag tar flyget, bussen, tåget eller båten vidare, så vet jag att förändringens vind har börjar att blåsa, och att ingenting någonsin kommer att bli det samma. Våra bilder och gemensamma minnen kommer att hänga fast. För de personer som kommit mig riktigt nära, så kommer jag att kunna ringa dem på telefonen och ta upp kontakten direkt igen. För gamla kollegor och gamla kurskamrater är speciella och de får samma plats i ditt hjärta som barndomsvänner och din familj. Så även om avskedet i sig är trist, är du glad för alla nya vänner och erfarenheter som du har fått på din väg genom livet.
Men innan vi kommer in i avskedets känslomässiga stund skall vi ännu i tio dagar njuta av att vara här och nu, och lära känna våra nya vänner ännu bättre.
Du duger precis som du är
Vi lever i en värld där många som jag känner hela tiden springer i ett ekorrhjul. De arbetar på att bli bättre och bättre, men stannar aldrig upp och glädjes åt sina framgångar eller tillåter sig själv fira när någonting gått bra. Fokusen ligger istället på allting som inte hunnits med, på allting som fortfarande ligger i en hög full med måste och som ger mer och mer dåligt samvete. Det är så lätt att hamna i tankarna, att alla andra hinner med sitt liv, varför gör jag inte det? Alla andra verkar vara så lyckliga och tillfredställda, varför är inte jag det.
Det finns så många åtaganden som vi egentligen med handen på hjärtat skulle kunna tacka nej till, för att ge plats till att kunna njuta av det vi har, och att komma ut det förbannade ekorrhjulet om så bara för en liten stund. Men hur många av oss prioriterar så hårt. Kommer någon att dö om jag inte fixar detta tills imorgon? Måste det verkligen vara jag som skall göra detta, eller kan jag delegera det till någon annan? Hur många strider tar jag för min egen skull och hur många strider tar jag för andra människor skull? Hur ofta visar jag tacksamhet mot mina nära och kära, som är dem som jag går upp för på morgonen och de som gör att jag somnar med ett leende på läpparna. Vad är viktigt egentligen?
Jag håller på att läsa Eva Rusz bok att bli en vinnare med kognitiv coaching, och vill dela med mig några av hennes tankar.
" Försök inte vara en perfekt människa, det blir varken du själv eller någon annan glad åt. Perfektionism är just att låta sig regleras av måsten och borden. Perfektionism är absolut inte att ha roligt. Vem bestämmer egentligen vad som är perfekt? Varför välja mellan allt eller inget? När vi visar våra mänskliga sidor, misslyckas lite lagom mycket, erkänner våra hemliga svagheter, skrattar åt en eller annan skavank istället för att putsa på vår skinande fasad - visst är det då vi alla mår bäst? Du är bra nog! Du har oanade styrkor. Och säkert alldeles betagande svagheter."
Rusz 2008:129
examen
Examensnerver, vad skall jag prioritera och vad kan jag välja bort?
Vad är det egentligen som lärarna förväntar sig av mig? Av två examen försäljning och muntliga examen, vilken är viktigast? Är det verkligen så att jag kan välja.
Hur skall jag lyckas få med allting, ethos, logos, pathos och de fem sinnen samtidigt?
Är det inte att ställa för höga krav? Att tala inför andra människor är en av de fem största rädslorna, och jag har bestämt mig för att övervinna detta. Vad vart det egentligen som jag tänkte på. Denna utbildning går ut på att tala varje dag och helst flera gånger om dagen.
Efter examen:
Lättnaden har spridit sig över hela kroppen. Nu är det första kraftprovet gjort. Nu kan jag slappna av och dra en lättnadssuck. Jag har reflekterat över min första vecka, jag har träffat gäster och gett dem en upplevelse. Det är mycket möjligt att detta är en träningslokal - men en examen är en examen och det är alltid skönt när det är överstökat.
En vecka har gått på skolan, 1/3 del av utbildningen och tiden både känns lång och kort på samma gång. Ibland kändes som det var igår som jag satt på tåget till Gilleleje och såg fram till att träffa nya människor. I nästa minut kändes som jag varit här i flera månader. Med all press som vi utsätts för, har jag nästan glömt bort mitt liv utanför utbildningen. Allting som existerar just nu, är precis här och nu.
Flera har blivit sjuka, både bland lärare och studenter. Inte så konstigt med tanke på att vi är så många personer som samlas på en plats, och om en person blir dålig så har det en förmåga att sprida sig till de andra. Det gäller nu att se till att hålla sig frisk, eller om jag mot förmodan blir sjuk, ta det lugnt för att snabbt kunna vara uppe på benen igen. Lärarna talade om kvalitativ vila. Att det är viktigt att direkt efter en stressad situation t.ex. en examen vila en kväll innan jag kavlar upp armarna och tar hand om nästa spännande arbetsuppgift. Att jag skall vara bra på att fira mina segrar och de olika steg som jag går igenom under utbildningen.
Teknik
Men det har inte alltid varit så, och vi behöver inte gå så lång tillbaka för att
det var helt annorlunda.
När jag började att arbeta utomlands hade vi telefax, en fantastiskt modern
uppfinning där vi kunde kommunicera mellan två länder med en skrivmaskin.
För att veta att det var någon som ville tala fanns ett pling ljud som du skulle
trycka en, två eller tre gånger och det betydde ungefär att hallå finns det någon
på andra sidan. Jag skulle gärna vilja tala med dig. Vi betala
Men någonting som är oerhört frusterande är när
tekniken helt plötsligt inte fungerar längre, eller när den blir alldeles för långsam.
Dimma över Gilleleje
vi befinner oss längst upp på Själland längst kusten och havet kattegatt mellan Sverige och Danmark.
I min fantasi måste detta vara en speciell plats. Vi bor i en liten stuga uppe på en kulle.
På morgonen ligger dimman tjock och det är svårt att se många meter. Havet är helt försvunnet,
och det är bara grått i olika toner som skiftar.
Jag har fått höra berättelser från lokalbefolkningen att det i alla tider bott fiskare här, det kan
jag förstå med närheten till det öppna havet. Men havet visar inte alltid sin bästa sida
och många har arbetat hårt för sin fångst, och en del har fått gett sitt liv.
De måste vara tuffa män och kvinnor som valt att tillbringa sina liv i denna del av Danmark.
Gilleleje är en vacker plats med vattendrag, luftíga skogar, kuperade kullar och jordbrukslandskap.
Många av husen är byggda med halmtak och de är sällan mer än 1-2 våningar.
Det finns en oerhört vacker strandprommenad som du kan gå och känna havets bris och
bara vara ett med naturens element.
Jag kan sitta länge och titta ut genom dimman och fantisera vad som finns bakom den.
Men jag skall inte avslöja vad jag har sett idag, utan det får vi ta en annan dag...
Norskt bidrag om livets mening
Jag har hittat denna en gång på svenska, men det var länge sedan
och jag har den inte kvar, så jag ger denna text som jag idag på
mail vidare till dig. Njut av lördagskvällen.
Syltetøyglasset, golfballer, steiner og kaffe....
> >
> >
> > Når tingene i ditt liv virker nesten uoverkommelige; når 24 timer pr. dag
> > ikke er nok, så husk syltetøyglasset og kaffen ....
> > En dansk professor stod foran sine filosofistudenter med noen ting foran
> > seg. Da timen begynte, tok han uten å si et ord, et meget stort og tomt
> > syltetøyglass fram og begynte å fylle det med golfballer. Da han hadde gjort
> > det, spurte han klassen om glasset var fullt, og de var enige om at det var.
> >
> > Så tok professoren en kasse med småstein fram, og begynte å helle dem ned i
> > glasset. Han ristet glasset lett, så småsteinene fordelte seg imellom
> > golfballene. Deretter spurte han igjen studentene om glasset var fullt, og
> > det mente klassen at det var.
> >
> > Deretter tok professoren en kasse med sand fram og begynte å helle den opp i
> > glasset. Sanden fylte naturligvis det resterende hulrommet i glasset. Igjen
> > spurte han om det var fullt. Klassen svarte enstemmig ja.
> >
> > Til slutt tok professoren to kopper kaffe og helte dem begge ned i glasset.
> > Hulrommet som var mellom sandkornene, ble nå effektivt fylt.
> > Studentene lo.
> >
> > 'Nåvel', sa professoren, da latteren var stilnet. 'Hvis dere nå forestiller
> > dere, at dette glasset representerer deres liv. Golfballene er de viktige
> > ting i livet - deres familie, kjærester, barn, helse, venner og
> > yndlingspasjoner - de ting som, selv om alle andre ting gikk tapt, og bare
> > disse tingene var tilbake, likevel ville gjøre deres liv fullkomment.
> > Småsteinene er de andre tingene, som betyr noe - sånn som jobb, hus, bil
> > osv.. Sanden er alle andre småting'.
> >
> > Professoren fortsatte: 'Hvis dere putter sanden ned i glasset først, er det
> > ikke plass til verken småsteinene eller golfballene. Det samme gjelder i
> > livet. Hvis dere bruker all deres energi og tid på de små ubetydelige
> > tingene, får dere aldri plass til det som er viktig for dere. Vær oppmerksom
> > på de tingene som er avgjørende for deres lykke. Lek med barna. Pass på
> > helsen! Inviter deres partner på middag. Ta enda en tur ut i skogen!
> >
> > Det vil alltid være tid til å gjøre huset rent og ordne avløpene. Ta dere de
> > morsomme tingene først - de tingene som virkelig betyr noe. Få styr på det
> > dere vil prioritere - resten er bare sand.
> >
> > En av studentene rakte hånden i været og spurte hva kaffen representerte.
> > Professoren smilte: Jeg er glad for at du spør. Det er bare for å vise, at
> > uansett hvor fullt ditt liv synes å være, så er det alltid plass til et par
> > kopper kaffe sammen med en venn.
> >
> >
Husräddaren
mig väldigt fånig att jag känner så.
På TV 3 finns det ett program house makeover. Helt otroligt program som visserligen
kan uppfattas väldigt amerikanskt, men som jag fullkomligen älskar.
Programmet väljer ut familjer som av olika anledningar har haft det svårt i livet,
det kan ha varit en av föräldrarna som har dött, problem med huset som möggel,
en familj som inte har några ekonomiska medel, men som hjälper andra människor.
De intervjuar familjen och tar reda på vad de har för intressen och vad som är viktigt
för dem.
Sedan skickar de iväg familjen på semester och under tiden, plockar de ut de saker
som de uppfattat att familjen tycker är viktigt. De förstör sedan huset från grunden
och bygger upp ett helt nytt hus. Byggarbetare, inredare, arkitekter och frivilliga
arbetar sedan hårt med huset
2 dygns frånvaro
underbart välkomnande som jag får av mina kollegor.
Det märks redan stora ändringar på guideskolan. Det är häftigt hur snabbt det går att gå från en situation till en annan.
Vad är det då som har ändrats? Studenterna har börjat bli bekväma med varandra,
med Gilleleje och med lärarna. De har börjat finna personer som betyder extra
mycket för dem och som de umgås extra med under lediga stunder.
Det har kommit ett annat självförtroende för alla studenter från första dagen när allting var nytt,
och jag inte visst något om någon, till att jag nu har kommit in i rutiner och känner mig säker.
Det är så skönt när man kommit över den första osäkerheten som en ny situation, oavsett
var det är, ger och till att faktiskt börja förstå och få ett första stadium av kontroll på läget.
Så för er som läst ledarskap eller psykologi kan vi säga att etableringsfasen nu är här.
En annan som som gärna sker när många människor möts är sjukdomar. Det kan
vara att man har med sig någonting hemifrån som snabbt sprids. Det är precis som
en skolstart efter jullov eller sommarlov. Det andra är att vi har en förmåga att slarva
med att klä på sig ordentligt. Nu förstår jag varför mamma alltid tjatade på att jag skulle
klä på mig ordentligt. Att slarva kan dessvärre innebära förkylning och feber.
Är det något som personer i servicebranschen inte har tid med, så är det att ligga hemma
i sängen och vara sjuk.
Beslut
Vilka drivkrafter påverkar oss, som bestämmer om vi går framåt eller bakom. Vilka rädslor, drömmar och tankar
finns bakom dessa beslutstagande.
Vägval, som ibland kan betyda så oerhört mycket och speciellt när du senare tittar i bakspegeln. En klok vän till mig
sa att vi människor har ett behov av att skapa mening i våra liv, och därför finner vi alltid fram rationella förklaringar i efterhand. Livet som så ofta är kaotiskt och oförståeligt, behöver en mening.
Jag läste i tidningen idag att man tror att konsumtionssamhället är på väg att försvinna, och det är en konsekvens av lågkonjunkturen. Men också att för att få mening med sitt liv, behöver jag som människa finna mening. Jag behöver känna mig behövd. Det går att göra på många olika sätt. Allt från att ta hand om och hjälpa sina vänner och familj, till den totala motpoolen att åka iväg och arbeta för en hjälporganisation. Trenden att satsa på värden som familj och vänner istället för att satsa på saker och status. Jag vet inte om det är så enkelt, men det är helt klart tänkvärt.
Att det bästa du kan göra för att ge ditt liv mening, är att finnas där för någon annan.
Så ett beslut om att bli mer hjälpsam, att sluta konsumera, att se andra människor bortanför familj och vänner,
det är ett beslut som kan få stora konsekvenser för din framtid. En av de viktigaste komponenterna för att bli
lycklig är just att finnas där för andra människor.
Livets båt
Är du en person som drabbas av livet eller är du en person som styr ditt eget liv.
Det kan låta hårddraget, men vad menar jag egentligen med det?
Om livet drabbar dig, så tar du inget eget ansvar, utan du låter någonting utan för dig själv ta rodret
i din livsbåt och styra allt som händer. Du kan ha åsikter om riktningen, vad som sker längst
färden, rättvisan i vad som sker, känna dig orättvist behandlad om det inte går dig väl eller
ännu värre känna dig som ett offer.
Är du en person som styr ditt eget liv, så tar du själv i rodret och ansvaret för vad som händer
i ditt liv. Det är inte alltid du kan påverka vilken riktning ditt liv tar, men du kan ta ett beslut
om hur ditt livs riktning skall påverka dig. Du kan inte alltid bestämma vad som skall ske
på din resa, men du kan bestämma hur du skall uppfatta det som händer och vilka beslut
du skall ta utifrån det. Du kan själv bestämma hur du skall se på händelserna i ditt liv,
om du väljer att ta lärdom från dem och på vilket sätt. När någonting sker, så kan du alltid
välja att fråga efter rättvisan i det inträffade, men ännu bättre är om du accepterar vad som
händer och vilka val du skall ta utifrån din nya livssituation.
Det spännande är att vi alla har ett val, vi är våra egna författare i vår livsbok, kapten på
livets båt och regissörer i vår egen film. Vi kan välja hela tiden, i vilken riktning handlingen
skall gå, om vi skall våga kasta oss ut handlöst eller om vi skall stå kvar.
Vad som passar oss bäst, tror jag handlar mycket om vilka drivkrafter och personligheter
som vi själva besitter.
Personligen tror jag att det enda som vi ångrar på ålderns höst, när vi kör rullstolstävlingar
med våra vänner på hemmet, är allting som vi valde att inte göra. Att vi inte vågade ta
chansen att förändra våra liv, tala om hur viktiga våra vänner, familj och potensiella
kärlekar är. Att räddslan att få ett nej, har fått oss att stå tillbaka. Därför handlar
livet mycket om att ta fram styrkan om att våga, att se och leta efter möjligheter,
ta dem som kommer eller arbeta fram möjligheter.
Min önskan den dagen som jag sluter mina gröna ögon och väljer att gå till ett annat
universum, är att det står att jag levde för fullt.
Reseledarens kall
Att arbeta som reseledare är ett sätt att komma ut och möta världen.
Att arbeta som reseledare ger dig också möjlighet att lära dig service och dess innersta väsen,
att kunna sätta en annan person i centrum fullständigt och lyssna efter dess önskningar och behov.
Att arbeta som reseledare innebär att arbeta proaktivt, att se saker innan de sker och förhindra dem.
Att abeta som reseledare innebär att du har ett varierande arbete, där ingen dag är lik den andra.
Det är beroendeframkallande, genom att du gärna i resten av ditt liv hela tiden vill vara med
om olika former av äventyr och genuina upplevelser. Du blir en person som inte är rädd
att tala för dig själv, din sak, dina kollegors och dina gästers. Du kan ställa in fokus på dig
själv eller på en annan person, beroende på vad det behövs just nu.
Reseledare sägs ofta ge det lilla extra, men det är få som verkligen ger den svåra konsten.
Det handlar om att överträffa gästens förväntningar, genom att ge det oväntade och gärna
se och förstår gästens behov innan de själva ser och förstår dem.
Att vara reseledare innebär att kunna den plats du arbetar på, att verkligen känna till alla
fantastiska och annorlunda platser som kan ge din gäst ett mervärde. Att vara reseledare
innebär att vara bofast i ett annat land och känna till alla dess hemligheter och möjligheter.
En sådan reseledare blir du genom att ta fram den nyfikenhetslust som du hade som
barn, och där allting skulle utforskas.
Att vara reseledare innebär att se och då verkligen se varje person som du möter,
att se just den person som du har framför dig.
Att vara reseledare innebär att se ljus i allting som sker, och om du inte finner
ett ljus hämta ett nytt som lyser upp hela rummet. Att se och uppskatta utmaningar,
och att ha en positiv inställning till livet.
Vem vill inte anställa en person med ett sådant CV?
Första dagen på guideskolan
Som student själv för 18 år sedan var jag mycket förväntasfull och spänd den första dagen.
Vilka människor skulle jag träffa? Skulle jag kunna hitta några gemensamma intressen.
Hur skulle jag göra för att passa in i den nya gruppen? Hur skulle schemat se ut? Vilka arbetsuppgifter
förväntades det att jag skulle göra. Jag hoppades innerligt att jag skulle göra ett bra intryck, så jag
skulle kunna få ett arbete för Apollo. Det var min dröm.
Intervjun hade inte känts så bra, så jag var överlyckligt och kände
mig verkligen utvald att få komma med på denna utbildning. Ingenting om upplägget visste
jag, utan i mitt välkomstbrev stod det att jag skulle få all information när jag kom fram. Den enda
information som vi hade var att utbildningen skulle vara i 3 1/2 dagar.
Det stod en buss och möte upp mig vid Stockholms centralstation. Vi körde norr ut från Stockholm.
Vet inte riktigt vart, men efter ett tag längst kusten, så jag tror att det var mot Norrtäljehållet.
Jag var alldeles för spänd för att lägga märke till sådana detaljer. Det är ovanligt, för normalt
har jag bra lokalsinne, men inte denna dag. Allting kändes som höjt i dimma.
När vi kom fram 1 1/2 timme senare fick vi alla varsin stuga, där det var 1 sovrum med vånings-
sängar. Jag fick bo tillsammans med 3 andra tjejer. Vi hann inte mer än att checka in och sedan
var det dags att gå till konferenslokalen och starta vår undervisning...
Dagens skola har studenter samlats hela dagen och gjort en resa från Norge med flyg, från Sverige med tåg och
från Danmark på egen hand för att mötas upp i Gilleleje. Kl 18:30 var alla på plats och
då var det dags för oss alla att träffas för första gången. Vi lärare har också lite sommarfåglar
i magen första gången vi står inför en helt ny klass och en glad förväntan över att få vara
tillsammans i 3 veckor. Det är verkligen en ynnest att få vara med och hjälpa människor
att växa och se deras kunskapsinhämtning under en utbildning.
Alla studenter har fått göra en egen presentation vid middagen idag. De skulle berätta om varför de ville
blil reseledare och lite kort om vem de såg sig själva om med 3 egenskaper. De tre egenskaperna
skulle knytas med något djur. Vi kan konstatera att de vanligaste djuren var hund, katt, lejon,myra och fågel.
Men det är många olika egenskaper som olika människor kan se i ett och samma djur, vilket
jag tycker är oerhört spännande. Men det fanns också ovanligare djur som giraff, camelont, geopard, panter och
pingvin.
Presentationerna gjort oss alla lärare och studenter så glad.Tänk vilket fantastiskt gäng vi är och med så många spännande människor som vi skall tillbringa tiden tillsammans under denna period.
Dagen före dan
24 timmar kvar och sedan kommer de, våra studenter. Vad roligt det skall bli...
Idag har vi arbetat med mission, vision och mål. Vi är ett nytt härligt lärargäng som skall
arbeta tillsammans och då är det viktigt att vi alla är på samma våglängd.
Att starta ett nytt samarbete är som att starta en ny relation.
Att starta en relation i vänskap, arbete eller för den delen kärlek handlar om att lära känna varandra.
Hur kan du snabbt komma in på livet på en person. Att känna dig bekväm i personens sällskap.
Att få veta vem är personen som står mitt emot mig, vad är viktigt för mig att veta i detta samarbete.
Hur skall vi kunna hitta en kommunikationsväg och tala ord och tankar som vi båda förstår.
Är det en allvarlig eller humoristiskt person?
Vilket budskap har denna person? Vad kan jag lära mig av honom / henne?
Det är en av de mest spännande med att träffa nya människor, att få veta vem de är,
vilka intressen som de har, vad som döljer sig bakom det första intrycket.
Att gå på guideskola var en av mina bästa upplevelser i livet. Helt plötsligt träffade
jag flera människor som hade precis samma intressen som mig. Som kunde
satsa alla sina pengar på att åka till ett annat land. Att inte bara titta på de stora
sevärdigheterna, utan att våga komma närmare kulturen och människorna
genom att gå på bakgatorna- möta och få nya vänner. Att våga fråga om var andra
människor gör och varför. Vad är det egentligen som är speciellt med denna plats,
vilken mystik finns, vilka berättelser och orginal finns just här.
Att resa är att uppleva, att resa är att känna sig fullkomligt levande och med
rätt resesällskap kan det bli helt magiskt. Var det HC Andersen som sagt detta?
Kommer ärligt talat inte ihåg...
Att åka ut och arbeta i världen, att få vara på en plats en längre tid tillsammans
med kollegor som har precis samma intresse som dig, det är det perfekta
resandet. Det är först så som du kan stilla din nyfikenhet och verkligen
lära känna en plats, bli en del av samhället och bli hemtam på flera platser
i världen.
Jag har sett en bra logga som säger att arbeta som reseledare är din biljett
till världen, och efter att ha arbetat i resebranschen i 18 år kan jag inte annat
än att hålla med. Mitt jobb har gett mig världen och jag kan bara säga grattis
till alla som imorgon på guideskolan kommer att starta sin reseledarbana.
Guideskolans förberedelser
Tiden när du väntar på något kan gå så oerhört långsamt. När du ser fram emot en händelse,
och tiden är som en snigel. Du tittar en gång och klockan är tolv. Du tittar efter en stund igen
och då har det bara gått fem minuter. Du undrar varför tiden går så sakta.
När tiden börjar närma sig, arbetar du genast snabbare och bara genom att tänka att tiden
är en bristvara, så börjar den att gå mycket snabbare. Du tittar på klockan och hon är 20
och när det som du upplever som fem minuter senare, är klockan redan tolv på natten.
Vart tog tiden vägen...
Jag har sett många fina tankar kring tid under åren. Vad sägs om;
" Vi har alla lika lång tid mellan soluppgång och solnedgång, skillnaden är hur vi väljer
att spendera denna tid."
" Det finns ingen tid, det finns bara klockor, " stod det på en vägg på Stockholms museum
på en vägg som var full av klockor med olika tider. Där hävdades att tiden är en mänsklig
uppfattning.
Vad vill jag säga med allt detta? Jag och mina kollegor längtar efter att våra studenter kommer.
Vi räknar sekunderna,minuterna, timmarna och dagarna tills de är här och
vi kan starta vår spännande utbildningsresa tillsammans.
Guideskola i Gilleleje
Jag lovar att ni skall få daglig information om vad som händer från och med på tisdag när våra studenter kommer.
Just nu sitter och mina lärarkollegor och arbetar med att uppdatera vårt lektionsmaterial. Vad har skett sedan förra kursen i november, vad behöver uppdateras.
Gilleleje och våra små stugor är fantastiskt, det finns trådlöst internet på rummen. Jag som arbetat på guideskolor i Grekland, Spanien och Egypten kan säga att även om det är häftigt att vara i dessa länder har tekniken aldrig riktigt varit med oss. Nu är den det och ingen är lyckligare än jag...
Internet är den största innovation som har kommit till alla oss som arbetar över flera länder. Jag kommer inte längre ihåg hur det var innan internet kom och framför allt innan vi kommuncerade via dator.
Jag tillhör generationen som har varit med om telegraf och telefax. Men min guidekollega tror att jag varit med morsekoder och röksignaler, men det är lite grann före min tid... Nu är det så bra att i och med att du startar i resebranschen slutar du och fylla år och är konstant 24 år. Så även om du skulle upplevt stenåldern både historiskt och tekniskt som jag har gjort, så fyller du fortfarande 24 år, varje år...
Flygande råttor fortsättningen
På google får vi veta att uttrycket är mycket vanligt förekommande, men att det är
människornas fel att duvorna har blivit allätare. De söker sig till människors
urbana miljö, och om människan enligt fågelforskaren hade en bättre hygien
skulle fåglarna inte heller sprida sjukdomar.
För mig är duvan fortfarande en fredsduva och den som kommer med budskap
från den andra världen...
Livets stora passion
Fråga: Är choklad osunt?
Svar: Är du tokig? Kakaoböner=böner, och bönor, linser och dyl är vansinnigt nyttigt,
det vet ju alla, eller hur? Det är den bästa feel-good maten som man kan få!!
Mörk choklad, ljus choklad, ljus choklad. Jag tackar Gud för filmen Choklad
och alla spännande chokladcaféer som startat i dess köldvatten.
Det finns ingenting som ger ett snabbare välmående, det är farliga än
alla andra droger, för det är beroende framkallande efter första tuggan.
Det är i alla fall min drog i livet.
Flygande råttor
Vad är din förhållning till fåglar?
Tillhör du som min vän, skaran av personer som är rädd för fåglar
och tittade för mycket på Hitchock i din ungdom och tror att fåglarna kan vända sig emot dig.
Eller tillhör du dem som ser fåglarna som den ultimata friheten? Hur många djur finns det
som kan flytta från en världsdel till en annan?
I personlighetstester kan du tala om vilken fågel som du representerar:
Rovfågeln som skoninglöst går på sitt byte och inte skyr några medel för att gå ut efter vad den vill ha.
Rovfågeln sätter ut en riktning och går efter den utan några avbrott.
Papegojan som stoltserar med sina fjädrar, där utseendet och vilka personer som du känner
är det viktigaste. Papegojan som kan tala ihjäl sin omgivning, men som inte är lika bra att lyssna.
Duvan som antingen kan ses som en fredsduva som arbetar för samarbetet och konsensus,
samtidigt som den är en allätare och inte har någon urskiljning i sin mathållning.
Ugglan som är klok och noggrann, undersöker allting men som har svårt att bli färdig
för ugglan aldrig är nöjd med sitt arbete.
Föräldrar kan ställa till problem när de vill skydda sina barn från farliga djur och därmed
ger dem ett oförtjänat dåligt rykte. Jag ser duvan i första hand som en fredens budbärare
medan min vän ser det som flygande råtter som är fulla av sjukdomar och som äter döda
saker.
En annan förälder säger att fågelbajs i huvudet betyder tur, och då är frågan varför den
idé kom upp. Har du någonsin hört om någon som haft tur efter att de fått fågelbajs
i huvudet? Eller är det bara ett dåligt sätt att uppmuntra den stakars person som
råkar komma i den situationen?
Vad betyder fåglar för dig?
Anorexia
Jag sitter och ser på ett program om flickor som har anorexi, och jag blir så ledsen. Vad gör vi människor med oss själva egentligen? Vilken drivkraft är det som gör att vi tar olika val.
Denna sjukdom varit känd sedan slutet av 1800-talet, det är över 90 % flickor som drabbas och det är stor dödlighet på sjukdomen. Flickorna är helt enkelt duktiga på att svälta sig själv till döds, och hela deras lycka ligger i att bli smal, smalare och smalast och förlora ett till kilo. Tydligen är de flickor som väger så lite oftast deprimerade också. De mår dåligt och är inte nöja med sig själva. De får dåligt samvete om de inte äter rätt eller motionerar ordentligt.
En flicka säger att det spelar igen roll om hon dör, för det finns i alla fall ingen bra anledning till att leva. När de ser sig själv i spegeln, så ser de en helt annan person än den som faktiskt står där.
Allting sitter tydligen i hjärnan och många av dessa flickor är mycket duktiga och högpresterande. Anorexi kan bli en form av långsamt självmord. Hur många av oss har inte själva någongång eller många gånger bantat och önskat vara smalare. Hur många av oss har inte vänner eller personer i vår närhet, som har anorektiska tendenser.
Idag vill jag sända en tanke till alla som haft problem med vikten, ej varit nöjd med sig själva eller som söker sin egen lycka i sin egen vikt.
Månaden januari
Januari sägs vara årets tuffaste månad. Det är inte bara förväntningarna på det nya året och slaget om att hålla sina nyårslöften som bidrar till att januari är en lång månad.
Många håller i sina pengarna efter alla festligheter och inköp och suger mer eller mindre på ramarna. Av någon anledning kommer det också extra mycket räkningar i januari. Vad kan det bero på? Borde inte räkningarna ha en fri månad, då de helt enkelt vägrade att komma och istället tog en välförtjänst semester.
December är ljuset månad, det är så underbart att bara gå runt och titta in i människors fönster och titta på deras juldekorationer. I januari och efter trettonhelgen försvinner ljuset, och med den kommer vinterdepressionen. Jag har inte någonting emot vintern i sig, tvärtom älskar jag vintern med snö för det gör hela världen så mycket ljusare. De sista åren har jag också blivit klokare att ta på mig kläder när det är extra kallt ute och då går det att njuta av den friska luften. Det är mörkret som jag mår dåligt av. Januari är en lång månad, när det fortfarande är mörkt länge - det är en månad efter alla fester som gör att jag når någon form av antiklimat, där det känns som ingenting händer och att livet står still.
vänskap fortsättning
Profetens tankar kring vänskap av Kahlil Gibran.
Och en yngling sade, tala till oss om vänskapen. Och han svarade och sade: Er vän är svaret på era behov. Han är er åker som ni sår med kärlek och skördar med tacksamhet. Han är ert bord och er härd. Ty ni kommer till honom med er hunger, och ni söker honom för att få ro.
När er vän säger sin mening fruktar ni inte ert eget nej, ej heller håller ni tillbaka ert ja. Och när han är tyst upphör inte ert hjärta att lyssna till hans hjärta; Ty utan ord bär och delar vänskapen alla tankar, alla önskningar och all förväntan med en glädje utan gräns. När ni skiljs från er vän sörjer ni inte; Ty det ni älskar mest hos honom kan framträda tydligare i hans frånvaro, liksom berget för bergbestigaren framträder tydligare från slätten.
Och låt inte vänskapen ha något annat syfte än fördjupandet av er själ. Ty kärleken som söker något annat än svaret på sitt eget mysterium är inte kärlek, utan ett utkastat nät som endast ger värdelös fångst.
Och ge åt er vän det bästa inom er. Om han måste lära känna ert tidsvattens ebb, låt honom också lära känna dess flod. Ty vem är er vän att ni skulle söka upp honom med timmar att slå ihjäl? Sök honom alltid med timmar att leva. Ty han vill fylla era behov, inte är tomhet. Och låt vänskapens ljuvhet fyllas av skratt och delade fröjder. Ty i de små tingens dagg skall hjärtat finna sin morgon och sin vederkvickelse. //
Vackra tankar - frågan är om det är vänskap eller någon annan form av kärlek? Hur som helst är all form av kärlek i min värld vacker. Jag gillar speciellt den sista meningen, att det i de små tingen dagg som hjärtat skall finna sin morgon och sin vederkvickelse... Jag skall med andra ord lära mig att uppskatta vardagens små under.
Eller att vänskapens enda syfte är att fördjupa min själ och förhoppningsvis mina vänner... det är dagens goda mission.
Att läsa ett poetiskt språk lyser upp dagen och får själen själv att tänka nya och bättre tankar.
vänskap är underskattat
Vem är det egentligen som lyfter dig när du mår dåligt? Vem är det som får dig att se på ditt liv från ett klarare ljus och som får dig att ta tag i ditt liv när det behövs? Vem accepterar dig precis för den personen som du är. Vem finns där med dig i med och motvind, skrattar, gråter och är arg tillsammans med dig. Vem lyfter din självkänsla när den är i knävecken? Vem firar dina framgångar tillsammans med dig? Vem öppnar dörren för dig, när du har gjort ett otroligt dåligt val och bara öppnar famnen och säger att allt är ok. Inte säger "vad var det jag sa?" Utan säger nu är du en erfarenhet rikare, och vad har du lärt dig av detta. Vem kan lyssna på dina reflektioner i timmar, oavsett vad det handlar om. Jag tycker att vänskap är alldeles för underskattat. Vi borde hylla våra vänner oftare, och tala om för dem hur mycket de betyder.
Men vem är jag att tala om vänskap. Jag är själv en person som är dålig på att visa uppskattning och tala om för alla fantastiska människor i min närhet hur mycket de betyder. Alla mina fantastiska vänner runt om i världen. Tack för att ni finns och förgyller mitt liv.
Här kommer några andra kloka personers tankar kring vänskap:
"Äkta lycka består inte av massor av vänner, utan i värdet och valet." / Benjamin Jonson
"Jag tvivlar inte på att jag förtjänar mina fiender, men jag tror inte att jag förtjänar mina vänner."
/ Walt Whitman
"Du kommer aldrig att få en vän om du måste ha någon utan fel." / Okänd
100 saker att göra innan jag dör...
Jag läste i tidningen om äventyraren Dave Freemans olyckliga död. Han snubblade i hallen så illa, slog i huvudet och dog 47 år gammal. Hans bedrift var att skriva en bok om 100 saker som man skulle göra innan man checkade ut för sista gången från jorden. Enligt artikeln i aftonbladet hann han göra 50 saker av sin egen lista och 50 saker ligger fortfarande ogjorda. Dave livsfilosofi var att leva varje dag som den sista, och verkligen krama ur droppen av varje dag med dess möjligheter. Det ironiska i hela situationen får mig att reflektera över livet.
Daves lista över de 100 saker som han vill göra innan han dog är många spännande och annorlunda som t.ex. att gå på en Oscarsgala, vara med på en skriktävling i ett exotiskt land och nakensurfa i Australien. Allting är mycket spännande på sitt sätt och jag skulle utan problem kunna skriva upp en lista på 100 saker som jag gärna skulle vilja hinna med i mitt liv. Min lista skulle dock bli mycket annorlunda från Dave, helt enkelt för att vi har olika intressen och drivkrafter. Men är det vad livet egentligen handlar om? Att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går? Om du stressar i den omfattningen och hela tiden kräver mer spännande och utmanande händelser, hinner du verkligen leva och njuta? Hinner du förstå vad du är med om, eller är det bara ytterligare en punkt på listan som skall bokas av. Ja, då har jag nakensurfat i Australien. Vad skall jag göra sedan...
Under min utlandstid kunde jag förundras över de gäster som reste för att ha sett, men som inte stannade upp och upplevde en plats. När jag guidade på en utgrävning, kunde en gäst gå sin väg, gå runt på 5 minuter och sedan sitta och vänta tills gruppen kom tillbaka 1 ½ timme senare. Gästen var nöjd, eller sa helt enkelt, ok då har jag varit här. Det är sant, gästen har varit där men har gästen upplevt mystiken, tagit till sig av gammal visdom eller bara gått runt och reflekterat? Jag är glad att jag har varit reseledare, för det innebär att jag fått sett en och samma plats många gånger, och fått chansen att lära mig mycket mer än genomsnittet på de platser som jag har arbetat på. Jag kan lekande lätt spendera en hel dag i ett museum eller arkeologisk utgrävningsplats eller en plats som är viktig av andra orsaker. Jag tycker om att känna av stämningar, gå omkring och lyssna på mina medmänniskors reaktioner av en plats. Åldern och erfarenheten har lärt mig att det alltid finns mycket mer att lära och förstå än att bara skrapa på ytan...
100 saker att göra innan jag dör, kommer säkert att vara ett sätt för framtiden att beskriva oss som lever nu. Generationerna som hade så bråttom, som sprang från det ena till det andra. Generationerna som hade så många valmöjligheter i livet och som inte kunde välja. Konsekvensen blir antingen att de sprang för snabbt i hjulet för att hinna med så mycket som möjligt och aldrig hann stanna upp och njuta, för tanken fanns redan på nästa upplevelse och projekt eller de som stannade och blev handlingsförlamade. De som inte visste alls vad de ville, åt vilket håll de skulle gå och därför inte gick alls.
Det finns inga rätt och inga fel, jag tror att det bara handlar om att ha ett eget medvetet val om vad jag vill med mitt liv.
Vad gör du på årets första dag?
Det är något speciellt med årets första dag. Min mamma sa till min när jag var liten, att det som du gjorde på årets sista och första dag skulle spegla hur resten av året skulle bli. En intressant tanke som jag genast tog till mig. Det innebär att jag aldrig har så fin hemma som på nyårsdagen, för det innebär att resten av året kommer att bli lika fint. Jag är ute och motionerar, för det innebär att jag kommer att vara hälsosam resten av året. Jag äter bra och nyttig mat, för det innebär... jag du förstår resten inte sant. Detta gör jag med allting.
Jag är ganska övertygad om att det är flera med mig som är extra duktiga det nya årets första dagar. Många gånger är det löftena som spelar roll. Om du lyckas hålla ett löfte i 21 till 28 dagar, så klarar du ofta av att byta en vana och göra en ny.
Andra gånger fungerar det med omvänd metod, återigen min oerhört kloka mor som sa till mig att jag aldrig skulle klara av och röka. Det var inte konstigt att hon sa det. Jag rökte vid den tidpunkten en till två paket om dagen. Jag bestämde mig för att prova några dagar, men att sluta röka låg inte alls i mitt intresse. Det skulle bara vara kul och se hur länge kunde hålla upp...
När jag kom tillbaka till arbetet efter nyårshelgen, kom de vanliga vännerna och frågade om jag inte skulle med på en rökpaus. När jag sa att jag testade att sluta röka, började de att skratta och sa att det aldrig skulle gå. Då blev jag riktigt irriterad och förstod inte varför de inte trodde på mig. Vad blev resultatet? Ja, de som känner mig idag kan inte se mig som en rökare eller ens förstå att jag en gång har gjort det. Det är verkligen ett bra resultat och personligen förstår jag inte ens längre att jag en gång rökte. Så det finns nyårslöften som håller mer än januarimånad ut.
Lycka till med ditt nyårslöfte! Du kan allt du vill, det handlar bara att bestämma sig.
