Santorini
Hur skall jag beskriva denna ö?
Det är inte för intet som den är Greklands mest besökta och fotograferade ö,
då den inte liknar någon annan ö i hela världen.
Det är kyrkornas ö, med fler kyrkor än årets dagar. Frågan är om det
beror på att det behövts många kyrkor för att få hem sjömännen
eller om religionen är extra stark just här.
Dess historia är både spännande och dramatisk, och det är historien
som har skapat dess speciella karaktär.
Vulkanutbrott och sunami på 1600 -talet före kristus, gjorde att större
delen av ön förstördes, gjorde att Grekland precis som Italien fått
sitt eget Pompej, Akrotiri är staden som begravdes i lavan och
på så sätt bevarandes till eftervärlden. Det som är mest slående från
staden som dessvärre inte längre går att besöka pga av rasrisk är
dess vackra fresker och väggmålningar t.ex. den unga fiskarens som
stolt bär sin fångst.
Vulkanutbrottet skapade calderan, där det på flera ställen är mer än
200 meter mellan havet och land, och där hela öns insida mot calderan
fullkomligen stupar i vattnet. Denna syn går inte att beskriva, den kan
bara upplevas.
I och med att ön har sina dramatiska färger, rött, svart och vita vulkanrester,
har den fått en mycket vacker solnedgång. Det gör Santorini till en
av kärleksparens stora favoriter.
Vi hade tur och fick vara med om en förlovning när vi åkte båt på calderan
för att se den vackra solnedgången. En ung norsk man hade under ett
år planerat att överraska sin käraste. Han hade bokat resan, han hade
valt ut en ring och han hade bestämt sig för att fira till henne på båten
i samband med att solens sista strålar låg över havet. Hon blev rörd
och svarade ja. Det är en mycket vacker historia, och det får en att
inse att det är viktigt att överraska varandra. Så det går verkligen att
säga att romantiken flödar på denna vackra och magiska ö.
Santorini är en lagom stor ö för en vecka, och en perfekt bas
om du vill ut och upptäcka fler öar i kykladerna under din semester.
Det är också speciellt på så sätt att när du är i Thira, kan du se hela ön,
och det gör att du mer än på många andra öar kan se hela dess
kosmos och universum. Från början tyckte jag att det var skrämmande,
jag är inte så förtjust i små platser - men det är mysigt.
Men jag skall också säga handen på hjärtat att det är en sak att
komma ner på semester och en helt annat sak att bo på en plats.
Jag skulle inte kunna bosätta mig på Santorini, då är det för litet.
Det som jag fortfarande tycker är så häftigt med Grekland är att
varje ö verkligen har sin egen karaktär och jag förstår att det är
många som sparar på öar, och besöker nya år efter år efter år.
Det finns ju några öar och att se. Enligt information finns 3000 öar
i den grekiska arkepelagen varav 300 är bebodda - så det håller
dig helt klart sysselsatt under några år.
De flesta besökare på Santorini är dagsbesökare och kommer
från kryssningsfartyg. Det är alldeles för kort tid i min mening
för att få mer än en första bild av ön och en önskan om att återkomma
och se mer vid nästa tillfälle.
Ja, helt klart kan jag rekommendera Santorini som ett semesterresmål,
och du behöver inte ta med din käraste eller vara förälskad när du kommer
dit. Du kommer att bli förälskad i ön.
Det är inte för intet som den är Greklands mest besökta och fotograferade ö,
då den inte liknar någon annan ö i hela världen.
Det är kyrkornas ö, med fler kyrkor än årets dagar. Frågan är om det
beror på att det behövts många kyrkor för att få hem sjömännen
eller om religionen är extra stark just här.
Dess historia är både spännande och dramatisk, och det är historien
som har skapat dess speciella karaktär.
Vulkanutbrott och sunami på 1600 -talet före kristus, gjorde att större
delen av ön förstördes, gjorde att Grekland precis som Italien fått
sitt eget Pompej, Akrotiri är staden som begravdes i lavan och
på så sätt bevarandes till eftervärlden. Det som är mest slående från
staden som dessvärre inte längre går att besöka pga av rasrisk är
dess vackra fresker och väggmålningar t.ex. den unga fiskarens som
stolt bär sin fångst.
Vulkanutbrottet skapade calderan, där det på flera ställen är mer än
200 meter mellan havet och land, och där hela öns insida mot calderan
fullkomligen stupar i vattnet. Denna syn går inte att beskriva, den kan
bara upplevas.
I och med att ön har sina dramatiska färger, rött, svart och vita vulkanrester,
har den fått en mycket vacker solnedgång. Det gör Santorini till en
av kärleksparens stora favoriter.
Vi hade tur och fick vara med om en förlovning när vi åkte båt på calderan
för att se den vackra solnedgången. En ung norsk man hade under ett
år planerat att överraska sin käraste. Han hade bokat resan, han hade
valt ut en ring och han hade bestämt sig för att fira till henne på båten
i samband med att solens sista strålar låg över havet. Hon blev rörd
och svarade ja. Det är en mycket vacker historia, och det får en att
inse att det är viktigt att överraska varandra. Så det går verkligen att
säga att romantiken flödar på denna vackra och magiska ö.
Santorini är en lagom stor ö för en vecka, och en perfekt bas
om du vill ut och upptäcka fler öar i kykladerna under din semester.
Det är också speciellt på så sätt att när du är i Thira, kan du se hela ön,
och det gör att du mer än på många andra öar kan se hela dess
kosmos och universum. Från början tyckte jag att det var skrämmande,
jag är inte så förtjust i små platser - men det är mysigt.
Men jag skall också säga handen på hjärtat att det är en sak att
komma ner på semester och en helt annat sak att bo på en plats.
Jag skulle inte kunna bosätta mig på Santorini, då är det för litet.
Det som jag fortfarande tycker är så häftigt med Grekland är att
varje ö verkligen har sin egen karaktär och jag förstår att det är
många som sparar på öar, och besöker nya år efter år efter år.
Det finns ju några öar och att se. Enligt information finns 3000 öar
i den grekiska arkepelagen varav 300 är bebodda - så det håller
dig helt klart sysselsatt under några år.
De flesta besökare på Santorini är dagsbesökare och kommer
från kryssningsfartyg. Det är alldeles för kort tid i min mening
för att få mer än en första bild av ön och en önskan om att återkomma
och se mer vid nästa tillfälle.
Ja, helt klart kan jag rekommendera Santorini som ett semesterresmål,
och du behöver inte ta med din käraste eller vara förälskad när du kommer
dit. Du kommer att bli förälskad i ön.
Vad är viktigt när du är ute och reser?
Jag försökte få mina kära reskamrater att säga ord idag om vad som är viktigt när man
åker på semester tillsammans,och jag inser att de har lika svårt som mig.
En stor del av vikten för att en resa skall vara bra är resesällskapet. Jag har bara en
gång gjort felet att inte välja min reskamrat med omsorg - det blev en katastrof och
det misstaget har jag sedan dess aldrig gjort om.
Det är viktigt att resa med personer som jag tycker om, känner mig bekväm med
och framför allt som jag kan vara mig själv med. Det skall kunna gå att säga ja
och nej till olika aktiviteter som sker.
Hotellets vikt beror på hela syftet med resan. Jag har inga problem att bo enkelt
eller lyxigt, allt beror på vad jag skall göra, upptäcka ett land, vila upp mig, åka
på en kärlekssemester eller åka med familj och vänner.
Vad gör man då på en semester? Ja, det beror också så mycket på vilken
destination du åker till, vilket mål du har. En storstadssemester är mycket
shopping, se staden och dess olika kulturaktiviteter.
En plats som du varit på tidigare, ger ett annat lugn för du behöver inte
stressa med att se för mycket saker, utan kan koppla av och ta det lugnt
eller välja ut de bästa gobitarna. För det går inte att lita på andra personers
omdömen om du inte känner dem väl. Smaken är subjektiv och därför
är det många gång lättare att lita på det egna omdömet.
Det är viktigt att försöka komma utanför turiststråken och finna det genuina.
Det är olika svårt på olika resmål, men det handlar om att finna platser
dit ortens egen befolkning väljer att besöka och det är lättast att hitta
genom att fråga sig fram.
En plats handlar också mycket om dess natur och atmosfär. Det kan vara
speciellt att bara känna in en stämning och sitta och njuta av dem.
Oavsett syfte tycker jag personligen att det är viktigt att ha en balans,
mellan aktivitet och vila. Att kunna vara så länge som du vill på en plats,
att inte bara komma för att ha sett något, utan att sätta dig ner och verkligen
ta tid att uppleva.
åker på semester tillsammans,och jag inser att de har lika svårt som mig.
En stor del av vikten för att en resa skall vara bra är resesällskapet. Jag har bara en
gång gjort felet att inte välja min reskamrat med omsorg - det blev en katastrof och
det misstaget har jag sedan dess aldrig gjort om.
Det är viktigt att resa med personer som jag tycker om, känner mig bekväm med
och framför allt som jag kan vara mig själv med. Det skall kunna gå att säga ja
och nej till olika aktiviteter som sker.
Hotellets vikt beror på hela syftet med resan. Jag har inga problem att bo enkelt
eller lyxigt, allt beror på vad jag skall göra, upptäcka ett land, vila upp mig, åka
på en kärlekssemester eller åka med familj och vänner.
Vad gör man då på en semester? Ja, det beror också så mycket på vilken
destination du åker till, vilket mål du har. En storstadssemester är mycket
shopping, se staden och dess olika kulturaktiviteter.
En plats som du varit på tidigare, ger ett annat lugn för du behöver inte
stressa med att se för mycket saker, utan kan koppla av och ta det lugnt
eller välja ut de bästa gobitarna. För det går inte att lita på andra personers
omdömen om du inte känner dem väl. Smaken är subjektiv och därför
är det många gång lättare att lita på det egna omdömet.
Det är viktigt att försöka komma utanför turiststråken och finna det genuina.
Det är olika svårt på olika resmål, men det handlar om att finna platser
dit ortens egen befolkning väljer att besöka och det är lättast att hitta
genom att fråga sig fram.
En plats handlar också mycket om dess natur och atmosfär. Det kan vara
speciellt att bara känna in en stämning och sitta och njuta av dem.
Oavsett syfte tycker jag personligen att det är viktigt att ha en balans,
mellan aktivitet och vila. Att kunna vara så länge som du vill på en plats,
att inte bara komma för att ha sett något, utan att sätta dig ner och verkligen
ta tid att uppleva.
Hemma
En klok man inom diplomatin har sagt att det går
att resa hela året utom i maj för då visar Sverige
sin absolut bästa sida och det går inte att
missa vitsippor, syrener och hägg.
Jag förstår hans uttalande även om det inte
alltid går att leva efter den regeln.
Hur som helst är det allting jätteskönt
att komma hem till fint väder och glada människor
som maj ger.
att resa hela året utom i maj för då visar Sverige
sin absolut bästa sida och det går inte att
missa vitsippor, syrener och hägg.
Jag förstår hans uttalande även om det inte
alltid går att leva efter den regeln.
Hur som helst är det allting jätteskönt
att komma hem till fint väder och glada människor
som maj ger.
Fotogalning
Idag med den moderna tekniken har det blivit oerhört enkelt
att ta fotografier i tid och otid. Det finns många spännande
objekt att ta kort på, men jag har upptäckt att vi alla har
olika objekt som lockar oss.
Min syster älskar att ta foton på allting som är levande
och då helst från alla vinklar som överhuvudtaget är
möjligt. Från början kunde jag känna en lätt frustration,
för jag tycker inte om att vara med på kort, men efter en
veckas fotomodellande har jag vant mig och t.o.m
börjat att posera :)
Själv tycker jag om att ta kort på natur, landskap, berg
och vatten. Men eftersom de aldrig kommer till rättvisa
på ett kort, utan mer ser ut som en kuliss är frågan om
det inte är bäst att i alla fall ta kort på allting som
är levande istället.
Resan i sig är minnesvärd men alla kort är det
som bidrar till att resan är en upplevelse med
hållbarhet under resten av ditt liv och en bra
minnesbank när du behöver friska upp ditt minne.
att ta fotografier i tid och otid. Det finns många spännande
objekt att ta kort på, men jag har upptäckt att vi alla har
olika objekt som lockar oss.
Min syster älskar att ta foton på allting som är levande
och då helst från alla vinklar som överhuvudtaget är
möjligt. Från början kunde jag känna en lätt frustration,
för jag tycker inte om att vara med på kort, men efter en
veckas fotomodellande har jag vant mig och t.o.m
börjat att posera :)
Själv tycker jag om att ta kort på natur, landskap, berg
och vatten. Men eftersom de aldrig kommer till rättvisa
på ett kort, utan mer ser ut som en kuliss är frågan om
det inte är bäst att i alla fall ta kort på allting som
är levande istället.
Resan i sig är minnesvärd men alla kort är det
som bidrar till att resan är en upplevelse med
hållbarhet under resten av ditt liv och en bra
minnesbank när du behöver friska upp ditt minne.
Fotspår och avtryck i sanden
Grekland betyder så mycket för mig, det är en kärlek som är obeskrivbar.
En del av den person som jag är idag, beror på all den tid som jag vistats i Gudarnas land.
En av de saker som jag tycker om att göra när jag är på resande fot är att fantisera
om svunna tider. Det är också säkert därför jag inte skulle tveka om jag fick chansen att
åka i en tidsmaskin. Hur levde människor förr, vilka tankar gick de omkring och hade.
Det är oerhört spännande att läsa gamla reseskildringar och dagböcker,
för det ger en inblick i vad som var viktigt då och vad som upptog deras tankar.
Vi tycker om att gå i andra personers forspår, både kända personer i dåtid och nutid,
se bara på alla guidningar som beskriver olika personer och vad de har gjort på
olika platser. Men vi tycker också om att gå i våra landsmäns fotspår.
Det blir något speciellt om vi får höra att vi följer t.ex. den första svensken eller
skandinavien som gjorde något speciellt på denna plats.
Men det jag undrar är om vi gör några avtryck till nästa generation på de platser
som vi besöker. Jag älskar Grekland och känner mig hemma här, men
älskar Grekland mig? En plats som jag befunnit mig på en längre tid, vars
gator som jag vandrat upp och ner som t.ex. Aten kommer min ande att
finnas kvar? Jag förstår att jag kommer att finnas kvar i de människors minne
som jag tyckte mycket om.
Men kommer platsen att komma ihåg mig?
Hur mycket påverkar jag som privatperson en plats egentligen?
Genom min närvaro har jag på något sätt påverkat platsen, dess människor
och framtid, eller är det så att det bara är platsen som oåverkat mig.
Går det överhuvudtaget att påverka en plats på samma sätt som det
går att påverka en människa?
Eller är detta bara ett desperat försök från min sida och en önskan
om att livet skall ha en mening och allting som påverkat mig genom
mitt liv och jag skall haft en chans att ha påverkat tillbaka?
En del av den person som jag är idag, beror på all den tid som jag vistats i Gudarnas land.
En av de saker som jag tycker om att göra när jag är på resande fot är att fantisera
om svunna tider. Det är också säkert därför jag inte skulle tveka om jag fick chansen att
åka i en tidsmaskin. Hur levde människor förr, vilka tankar gick de omkring och hade.
Det är oerhört spännande att läsa gamla reseskildringar och dagböcker,
för det ger en inblick i vad som var viktigt då och vad som upptog deras tankar.
Vi tycker om att gå i andra personers forspår, både kända personer i dåtid och nutid,
se bara på alla guidningar som beskriver olika personer och vad de har gjort på
olika platser. Men vi tycker också om att gå i våra landsmäns fotspår.
Det blir något speciellt om vi får höra att vi följer t.ex. den första svensken eller
skandinavien som gjorde något speciellt på denna plats.
Men det jag undrar är om vi gör några avtryck till nästa generation på de platser
som vi besöker. Jag älskar Grekland och känner mig hemma här, men
älskar Grekland mig? En plats som jag befunnit mig på en längre tid, vars
gator som jag vandrat upp och ner som t.ex. Aten kommer min ande att
finnas kvar? Jag förstår att jag kommer att finnas kvar i de människors minne
som jag tyckte mycket om.
Men kommer platsen att komma ihåg mig?
Hur mycket påverkar jag som privatperson en plats egentligen?
Genom min närvaro har jag på något sätt påverkat platsen, dess människor
och framtid, eller är det så att det bara är platsen som oåverkat mig.
Går det överhuvudtaget att påverka en plats på samma sätt som det
går att påverka en människa?
Eller är detta bara ett desperat försök från min sida och en önskan
om att livet skall ha en mening och allting som påverkat mig genom
mitt liv och jag skall haft en chans att ha påverkat tillbaka?
Bergtagen
Jag vet inte vad det är med mig och berg. Men vi har alltid haft en kärlekshistoria till varandra.
Jag gillar att se ut över havet, men den bästa kombinationen är hav och berg i kombination.
Berg och vacker karg natur får mig att känna respekt och inse min litenhet som människa.
Att bestiga ett berg är något som känns som ett Herakles dåd, och en stor bragd.
Det finns ingenting som får mig att bli lyckare än att sitta på ett berg, titta ner över utsikten,
då gärna berg, stad och hav.
Nu är det inte bergsbestigning, mitt enda intresse som kvinnan i satansverserna. Hon som gick upp för
det högsta berget i världen och sedan tog livets mening slut för henne. Det är en oerhört
vacker beskrivning på en sida i boken om vikten att ha mer än ett intresse i livet.
För kvinnan tappade livet mening och smak efter att hon varit på de gudomliga höjderna
och känt sig som en gud. Ingenting kunde liknas vid den upplevelsen och allting annat
förlorade sin mening och livet tappade all sin smak. I berättelsen slutar det med att hon
går upp för det högsta berget igen utan syrgasmask och kommer aldrig mer ner igen.
Nej, det är inte den fixeringen som jag har kring berg. Men jag tycker om att att besöka
och gå upp för berg och kullar på de platser som jag kommer till.
Jag kan uppleva att verkligheten är så oerhört vacker och det bästa sättet att uppleva
det är inte genom olika transportmedel utan med mina egna ben.
Hur mycket jag sedan tar bilder av dessa vackra utsikter, så kan de aldrig så känslan
och den glädje som jag kände när jag var där.
Om jag inte går upp på en höjd som jag är intresserad av, kan jag inte vara klar
med den platsen för då kommer den alltid att ligga som ett frågetecken om hur det
ser ut i mina tankar.
Jag gillar att se ut över havet, men den bästa kombinationen är hav och berg i kombination.
Berg och vacker karg natur får mig att känna respekt och inse min litenhet som människa.
Att bestiga ett berg är något som känns som ett Herakles dåd, och en stor bragd.
Det finns ingenting som får mig att bli lyckare än att sitta på ett berg, titta ner över utsikten,
då gärna berg, stad och hav.
Nu är det inte bergsbestigning, mitt enda intresse som kvinnan i satansverserna. Hon som gick upp för
det högsta berget i världen och sedan tog livets mening slut för henne. Det är en oerhört
vacker beskrivning på en sida i boken om vikten att ha mer än ett intresse i livet.
För kvinnan tappade livet mening och smak efter att hon varit på de gudomliga höjderna
och känt sig som en gud. Ingenting kunde liknas vid den upplevelsen och allting annat
förlorade sin mening och livet tappade all sin smak. I berättelsen slutar det med att hon
går upp för det högsta berget igen utan syrgasmask och kommer aldrig mer ner igen.
Nej, det är inte den fixeringen som jag har kring berg. Men jag tycker om att att besöka
och gå upp för berg och kullar på de platser som jag kommer till.
Jag kan uppleva att verkligheten är så oerhört vacker och det bästa sättet att uppleva
det är inte genom olika transportmedel utan med mina egna ben.
Hur mycket jag sedan tar bilder av dessa vackra utsikter, så kan de aldrig så känslan
och den glädje som jag kände när jag var där.
Om jag inte går upp på en höjd som jag är intresserad av, kan jag inte vara klar
med den platsen för då kommer den alltid att ligga som ett frågetecken om hur det
ser ut i mina tankar.
Flyga
Hur ser du på att flyga iväg?
Får du en frihetskänsla som ser dig själv breda ut vingarna
och flyga iväg till en ny okänd och spännande plats?
Eller får du en klump i magen, och tycker att det är jättejobbigt för trots alla
försäkringar i världen om att det är säkrare att flyga än att köra bil,
så känns det inte så. Dina känsla och räddsla
säger att det är livsfarligt och du vet inte om du kommer levande ner igen.
Om du känner så är du inte på något sätt ensam. Ungeför 1/3 av alla som
flyger har allt från en lätt obehaglig känsla till de som är livrädda.
Då är det verkligen tufft trots den egna räddslan och ge sig iväg i alla fall.
Att vi kan flyga idag, ger oss en enorm frihet och möjlighet som inte funnits
bara en till två generationer tidigare. Världen är nu öppen.
Ibland kan jag få en känsla av overklighet när jag flyger - det känns som allting
bara är en kuliss och det är konstigt att jag under loppet av några timmar helt
kan flytta mig från en plats till en annan. Drömmen skulle även vara att kunna
flytta sig mellan olika tidsepoker...
Andra gånger är jag lätt uttråkad av att flyga. Jag tycker att det bara är en trist
transportsträcka och jag vill bara komma fram. Den känslan kommer oftast
när jag är på väg hem, och inte till något. Det känns som jag aldrig kan komma
hem fort nog... resdagen är och förblir alltid en resdag. Då jag endast väntar
in tiden på att komma hem.
Jag önskar att jag skulle kunna uppskatta flygningar mer än vad jag gör.
En gäst på flyget ner sa något underbart som jag skall försöka att
ta med mig varje gång jag flyger.
"Tänk vem kunde tro att jag kunde dricka kaffe uppe bland molnen,
det är dröm."
Får du en frihetskänsla som ser dig själv breda ut vingarna
och flyga iväg till en ny okänd och spännande plats?
Eller får du en klump i magen, och tycker att det är jättejobbigt för trots alla
försäkringar i världen om att det är säkrare att flyga än att köra bil,
så känns det inte så. Dina känsla och räddsla
säger att det är livsfarligt och du vet inte om du kommer levande ner igen.
Om du känner så är du inte på något sätt ensam. Ungeför 1/3 av alla som
flyger har allt från en lätt obehaglig känsla till de som är livrädda.
Då är det verkligen tufft trots den egna räddslan och ge sig iväg i alla fall.
Att vi kan flyga idag, ger oss en enorm frihet och möjlighet som inte funnits
bara en till två generationer tidigare. Världen är nu öppen.
Ibland kan jag få en känsla av overklighet när jag flyger - det känns som allting
bara är en kuliss och det är konstigt att jag under loppet av några timmar helt
kan flytta mig från en plats till en annan. Drömmen skulle även vara att kunna
flytta sig mellan olika tidsepoker...
Andra gånger är jag lätt uttråkad av att flyga. Jag tycker att det bara är en trist
transportsträcka och jag vill bara komma fram. Den känslan kommer oftast
när jag är på väg hem, och inte till något. Det känns som jag aldrig kan komma
hem fort nog... resdagen är och förblir alltid en resdag. Då jag endast väntar
in tiden på att komma hem.
Jag önskar att jag skulle kunna uppskatta flygningar mer än vad jag gör.
En gäst på flyget ner sa något underbart som jag skall försöka att
ta med mig varje gång jag flyger.
"Tänk vem kunde tro att jag kunde dricka kaffe uppe bland molnen,
det är dröm."
Toaletter
En sak som jag är mycket förundrad över är folks vana att bedömma
toaletter utomlands. Varför gör vi det? När vi inte skulle komma
på att bedömma en toalett hemma, hur skulle det låta.
Jag var och hälsade på några vänner igår, men toaletten den var ej ok.
Eller berätta om hur toaletten såg ut på affären, restaurangen eller
diskoteket i Sverige. Det är ingen som talar om det.
Men så fort vi kommer utanför Sveriges gränser får jag utan någon
som helst önskan en beskrivning av toaletter i tid och otid, hur de
såg ut, hur de luktade och vad personen som besökte toaletten
tyckte om den. Jag har t.ex. hört dem som ger poäng från 1-5.
Frågan är vilken nytta det gör? Om du inte gillar toaletten är det
väl bara att vänta och gå på nästa, måste hela omgivningen
få ta del av denna information? Att gå på toaletten är ett behov,
som alla har och som inte är något märkvärdigt. Snälla, låt
det stanna vid det.
Det är samma sak med magproblem. Jag är helt övertygad
om att de finns hemma också, men så fort man kommer utomlands
är det legitimt att tala om hur magen mår hela tiden.
Snälla fokusera på allt annat än toaletter - jag är inte intresserad.
toaletter utomlands. Varför gör vi det? När vi inte skulle komma
på att bedömma en toalett hemma, hur skulle det låta.
Jag var och hälsade på några vänner igår, men toaletten den var ej ok.
Eller berätta om hur toaletten såg ut på affären, restaurangen eller
diskoteket i Sverige. Det är ingen som talar om det.
Men så fort vi kommer utanför Sveriges gränser får jag utan någon
som helst önskan en beskrivning av toaletter i tid och otid, hur de
såg ut, hur de luktade och vad personen som besökte toaletten
tyckte om den. Jag har t.ex. hört dem som ger poäng från 1-5.
Frågan är vilken nytta det gör? Om du inte gillar toaletten är det
väl bara att vänta och gå på nästa, måste hela omgivningen
få ta del av denna information? Att gå på toaletten är ett behov,
som alla har och som inte är något märkvärdigt. Snälla, låt
det stanna vid det.
Det är samma sak med magproblem. Jag är helt övertygad
om att de finns hemma också, men så fort man kommer utomlands
är det legitimt att tala om hur magen mår hela tiden.
Snälla fokusera på allt annat än toaletter - jag är inte intresserad.
Grekland
Grekland är hemma för mig. Efter alla dessa år känns det fel att inte komma till
landet åtminstone en gång per år och få en ordentlig dos av allt som det har
att erbjuda. Ibland känns det som jag aldrig flyttat härifrån, och andra gånger
känns det som all tid som jag spenderat här nere bara varit en vacker dröm.
Vad är egentligen Grekland för mig? Det är det uppdukade bordet med
massor av smårätter som grekisk sallad, saganaki, tzatsiki, kalimares,
giganter, shorta och halvt kilo vin. Det är att sitta och titta på havet och
avnjuta en frappe metrio med poli gala.
Det är också att bada i det enorma havet, och känna sig som en del
av kosmos. Havet kan avnjutas både tidig morgon, förmiddagen,
en siesta när det är som varmast 15-17 och sedan ett kvälls - eller nattbad.
Grekland är de höga bergen som sträcker sig ut över nästa varje liten ö.
Jag är glad för att fastlandet ännu inte blivit ordentligt upptäckt, för
det ger mig mer avkoppling från andra turister:) och mer möjligheter att
leva i en grekisk värld.
Det finns så mycket mer vacker grekisk natur och dess historia slutar
aldrig att farcinera mig.
Att komma ner hit och känna av deras livstempo, deras temperament,
deras livsglädje och frustration. Att få ta del av känslor på ett helt annat
sätt än hemma i Skandinavien. De har verkligen trots sitt hårda arbetstempo
anamat uttrycket carpe diem.
Att känna doften när jag landar på flygplatsen, doften av Grekland.
Att lyssna på den grekiska musiken en mörk varm natt.
Soluppgångar, solnedgångar, fåglar som sjunger en välkomstsång
på morgonen och cikadorna som sjunger dig till sömns om natten.
Jag har svårt att alla inte blir kär i landet vid första ögonkastet.
En dag kommer jag att ha ett eget litet kryp in härnere, dit jag kan
söka en tillflyktsort och finna tillbaka till mig själv.
Det är vad Grekland gör... får mig att koppla av och finna ro i själen.
Charter
Vad är charter egentligen och varför är det så många som ser ner på det?
Jag gillar att resa, men gör det bäst på egen hand. Ok, hur vet du vart du skall åka,
vilka hotell som du skall boka in dig på och vilka upplevelser som du skall besöka?
Jag slår vad till 90 % att du har läst en resebok. Hur många läser inte en resebok,
och går det verkligen att säga att du varit på en unik plats om du följt lonely planets tips.
I min värld är det inte så. Visst är det roligt att åka på äventyr. Att åka till ett land
och mellanlanda på tre flygplatser för att du vill åka reguljärt. Men det är oerhört
bekvämt att åka direkt med en chartermaskin, att slippa väntetider och byta
och komma fram direkt.
Visst är det roligt att välja hotell själv, men det gör du oavsett om du åker
med charter eller om du bokar direkt via nätet. Skillnaden är att du har en
hjälp, om det mot förmodan skulle vara något problem med hotellet om
du åker charter. Hotellproblem är en av de största klagomålen som kommer
in, så hotellet är en viktig del av din semester.
Sedan har du frihet både på charter och egen resa att välja om du vill tillbringa
en större eller mindre del av tiden på hotellet och med dess faciliteter eller
om du vill gå ner och njuta av det vackra havet.
Du kan välja om du vill resa på en utflykt med andra människor på eget eller
andra språk för att få information lättillgängligt eller om du vill hyra en bil,
köpa en guidebok och åka runt på egen hand.
Åka på en rundresa med en grupp människor ger en rad fördelar, dels
träffar du likasinnade som har samma intressen som du, dels får du
enorm kunskap av din guide och sedan har du en bra och planerad
resväg mellan olika intressanta platser. Det är verkligen synd att det
fortfarande är en ganska hög medelålder på rundresor, för den passar
verkligen alla åldrar som har ett specifikt intresse.
När du är ute på ett resmål, vad är det då som lockar, det lokalt genuina
eller de platser där du kan finna andra människor som kommer från
samma del av världen som dig själv?
Det är ditt val, och glöm inte att säga grattis till dig själv då du är en av
de 10 % av jordens befolkning som har råd att resa utanför sina egna
gränser.
Chartern är inte död, eller ens bortglömd. Den lever och frodas och hittar
istället hela tiden nya vägar att tillmötesgå sina resenärer.
Jag gillar att resa, men gör det bäst på egen hand. Ok, hur vet du vart du skall åka,
vilka hotell som du skall boka in dig på och vilka upplevelser som du skall besöka?
Jag slår vad till 90 % att du har läst en resebok. Hur många läser inte en resebok,
och går det verkligen att säga att du varit på en unik plats om du följt lonely planets tips.
I min värld är det inte så. Visst är det roligt att åka på äventyr. Att åka till ett land
och mellanlanda på tre flygplatser för att du vill åka reguljärt. Men det är oerhört
bekvämt att åka direkt med en chartermaskin, att slippa väntetider och byta
och komma fram direkt.
Visst är det roligt att välja hotell själv, men det gör du oavsett om du åker
med charter eller om du bokar direkt via nätet. Skillnaden är att du har en
hjälp, om det mot förmodan skulle vara något problem med hotellet om
du åker charter. Hotellproblem är en av de största klagomålen som kommer
in, så hotellet är en viktig del av din semester.
Sedan har du frihet både på charter och egen resa att välja om du vill tillbringa
en större eller mindre del av tiden på hotellet och med dess faciliteter eller
om du vill gå ner och njuta av det vackra havet.
Du kan välja om du vill resa på en utflykt med andra människor på eget eller
andra språk för att få information lättillgängligt eller om du vill hyra en bil,
köpa en guidebok och åka runt på egen hand.
Åka på en rundresa med en grupp människor ger en rad fördelar, dels
träffar du likasinnade som har samma intressen som du, dels får du
enorm kunskap av din guide och sedan har du en bra och planerad
resväg mellan olika intressanta platser. Det är verkligen synd att det
fortfarande är en ganska hög medelålder på rundresor, för den passar
verkligen alla åldrar som har ett specifikt intresse.
När du är ute på ett resmål, vad är det då som lockar, det lokalt genuina
eller de platser där du kan finna andra människor som kommer från
samma del av världen som dig själv?
Det är ditt val, och glöm inte att säga grattis till dig själv då du är en av
de 10 % av jordens befolkning som har råd att resa utanför sina egna
gränser.
Chartern är inte död, eller ens bortglömd. Den lever och frodas och hittar
istället hela tiden nya vägar att tillmötesgå sina resenärer.
packning
Resa är att leva sa HC Andersen för många år sedan.
Det är sant att det fyller på batterierna och att det hjälper dig att få
ett nytt perspektiv på tillvaron.
Om det är någon gång som det går att göra en förändring,
är i samband med en resa. För att resa är att vända på blad,
att få chans att starta på nytt, eller att välja att ge sitt liv
ett annat perspektiv.
Det enda som jag inte tycker om med att resa är själva packandet.
Det är det enda som begränsar mig, är att det är så svårt att veta
vad jag vill ha på mig för kläder under en resa. Att packa innebär
att jag måste bestämma flera dagar eller veckor i förväg
vad jag skall ha på mig. Det kan låta banalt men det är jobbigt.
Efter alla resor som jag gjort genom åren, har jag blivit duktig
på att packa, men jag tycker fortfarande inte att det är roligt.
Sedan har jag upptäckt att jag de sista åren får separationsångerst
från mitt hem dagen innan jag skall åka någonstans.
Precis då om du frågar mig, vill jag inte åka någonstans.
Då vill jag bara stanna hemma i min lilla värld.
Det är sant att det fyller på batterierna och att det hjälper dig att få
ett nytt perspektiv på tillvaron.
Om det är någon gång som det går att göra en förändring,
är i samband med en resa. För att resa är att vända på blad,
att få chans att starta på nytt, eller att välja att ge sitt liv
ett annat perspektiv.
Det enda som jag inte tycker om med att resa är själva packandet.
Det är det enda som begränsar mig, är att det är så svårt att veta
vad jag vill ha på mig för kläder under en resa. Att packa innebär
att jag måste bestämma flera dagar eller veckor i förväg
vad jag skall ha på mig. Det kan låta banalt men det är jobbigt.
Efter alla resor som jag gjort genom åren, har jag blivit duktig
på att packa, men jag tycker fortfarande inte att det är roligt.
Sedan har jag upptäckt att jag de sista åren får separationsångerst
från mitt hem dagen innan jag skall åka någonstans.
Precis då om du frågar mig, vill jag inte åka någonstans.
Då vill jag bara stanna hemma i min lilla värld.
Rosor på balkongen
Det är de små sakerna i livet som betyder något.
Tidigare hade jag en kolonihage, men med alla mina resor
hann jag inte göra så mycket och hagen blev lämnad åt sitt öde.
Grannarna började klaga och sa att det var mitt fel att de fick
in maskrosor på sina tomter.
Så mina blommor fick flytta till balkongen,
där stör det ingen annan om det kommer lite ogräs.
Ibland måste jag erkänna att vissa ogräs är vackra blommor
som jag inte har lust att slänga.
Nu har jag investerat i två nya rosenbusar,
så i sommar kommer jag att njuta av gula, vita, rosa, orange
och röda rosor. Det ser jag fram emot.
Att sitta på balkongen på kvällen, lyssna på vindens sus i björkarna,
ett sorl av människor på avstånd eller ett tåg på längre distans.
Eller på morgonen att sitta på balkongen med en kopp kaffe,
se människor som springer till jobbet och lyssna på fåglarnas
skönsång.
Tidigare hade jag en kolonihage, men med alla mina resor
hann jag inte göra så mycket och hagen blev lämnad åt sitt öde.
Grannarna började klaga och sa att det var mitt fel att de fick
in maskrosor på sina tomter.
Så mina blommor fick flytta till balkongen,
där stör det ingen annan om det kommer lite ogräs.
Ibland måste jag erkänna att vissa ogräs är vackra blommor
som jag inte har lust att slänga.
Nu har jag investerat i två nya rosenbusar,
så i sommar kommer jag att njuta av gula, vita, rosa, orange
och röda rosor. Det ser jag fram emot.
Att sitta på balkongen på kvällen, lyssna på vindens sus i björkarna,
ett sorl av människor på avstånd eller ett tåg på längre distans.
Eller på morgonen att sitta på balkongen med en kopp kaffe,
se människor som springer till jobbet och lyssna på fåglarnas
skönsång.
Varför svenskar älskar Norge?
Norge har dubbel lycka idag. Det är deras nationaldag och de vann grand prix igår.
Det som är intressant, är att vi behöver skriva en artikel om varför vi älskar Norge.
Missförstå mig inte, 2 av mina absolut bästa vänner är norrmän. Jag har alltid
varit svag för landet väster om oss, och vi har lite av ett syskonkomplex och förstår
varandra väldigt bra. Vem som är det äldre syskonet har varierat mellan åren,
men det finns en ömsesidig respekt mellan länderna.
Våra fördomar eller varför vi älskar Norge enligt AB idag är:
- Deras höga löner.
- Ett fredsälskande folk.
- De håller på nationaldagen.
- De talar så sött / dialekten.
- Norrmän är så goda och glada
- Tjejerna. / Killarna.
- Lättsamt och ärligt folkslag.
- Hurtigrutten - vacker natur.
Ja, det säger ju inte så mycket eller hur? Men det blev en tidningsartikel.
Men jag som fått Danmark som ett land som också ligger nära hjärtat
undrar varför vi inte skriver det samma om danskar.
Är det för att vi fortfarande tycker att norrmän är ganska oförargliga
och inte känner så stor konkurrens från dem?
Norrmännen är så glada att vara sitt eget land och självständiga,
så de har inte tid att tänka större eller åt något annat håll.
Danmark, det är däremot en helt annan historia och har alltid varit.
Danmark är inte ett sedan länge förlorat syskon, Danmark är mer
en konkurrent, en retsam spännande person som är svår att
förutse vad nästa steg skall bli. Danskarna har börjat smygkolonisera
Skåne, och om vi inte ser upp finns risken att vi en dag förlorar
Skåne för alltid.
I storkyrkan i Stockholm finns en vacker prinsessa som blivit
bortrövad av en drake och hon väntar på en riddare som skall
komma och rädda henne. Prinsessan representarerar Sverige,
draken är Danmark och riddaren Gustav Vasa.
Vad är det man säger om sina fiender eller konkurrenter,
om du inte kan slåss och vinna måste du överlista dem.
Just nu är frågan vem som överlistar vem, Danmark
eller Sverige?
Det som är intressant, är att vi behöver skriva en artikel om varför vi älskar Norge.
Missförstå mig inte, 2 av mina absolut bästa vänner är norrmän. Jag har alltid
varit svag för landet väster om oss, och vi har lite av ett syskonkomplex och förstår
varandra väldigt bra. Vem som är det äldre syskonet har varierat mellan åren,
men det finns en ömsesidig respekt mellan länderna.
Våra fördomar eller varför vi älskar Norge enligt AB idag är:
- Deras höga löner.
- Ett fredsälskande folk.
- De håller på nationaldagen.
- De talar så sött / dialekten.
- Norrmän är så goda och glada
- Tjejerna. / Killarna.
- Lättsamt och ärligt folkslag.
- Hurtigrutten - vacker natur.
Ja, det säger ju inte så mycket eller hur? Men det blev en tidningsartikel.
Men jag som fått Danmark som ett land som också ligger nära hjärtat
undrar varför vi inte skriver det samma om danskar.
Är det för att vi fortfarande tycker att norrmän är ganska oförargliga
och inte känner så stor konkurrens från dem?
Norrmännen är så glada att vara sitt eget land och självständiga,
så de har inte tid att tänka större eller åt något annat håll.
Danmark, det är däremot en helt annan historia och har alltid varit.
Danmark är inte ett sedan länge förlorat syskon, Danmark är mer
en konkurrent, en retsam spännande person som är svår att
förutse vad nästa steg skall bli. Danskarna har börjat smygkolonisera
Skåne, och om vi inte ser upp finns risken att vi en dag förlorar
Skåne för alltid.
I storkyrkan i Stockholm finns en vacker prinsessa som blivit
bortrövad av en drake och hon väntar på en riddare som skall
komma och rädda henne. Prinsessan representarerar Sverige,
draken är Danmark och riddaren Gustav Vasa.
Vad är det man säger om sina fiender eller konkurrenter,
om du inte kan slåss och vinna måste du överlista dem.
Just nu är frågan vem som överlistar vem, Danmark
eller Sverige?
Barndom
Jag har läst en mycket intressant bok som heter " Det är aldrig försent att få en lycklig barndom."
Jag kan rekommendera den av Ben Furman.
Det kan låta som det är en bok utan hopp, och att det är lätt att skylla alla oförrätter på sin barndom,
men det är faktiskt tvärtom. Boken ger på många sätt en helt ny vinkel. Det har kommit så många rön
om barn som mår dåligt under sin uppväxt, kommer att må dåligt som vuxna. Karriärscoachen som
jag lyssnade på i måndags sa samma sak, det finns två kategorier av männskor, de som säger
att de har haft en lycklig barndom och de som inte haft en lycklig barndom. Men när många av
de som påstår sig haft en lycklig barndom tänker efter, så stämmer det inte heller. Det är inte
att ge något hopp.
Men denna bok talar istället om att mer än 2/3 av alla som haft det tufft som barn klarar sig bra.
Om vi tänker på hur uppväxtförhållanden har varit och är, så är det positivt. Jag tror aldrig
världen har varit riktigt lugn och utan problem av något slag.
Det minskar kraven både på barn och vuxna vad det gäller barndomen. När du har ett litet
barn i din famn och tänker på alla misstag som du kan göra, är risken stor att du blir förstelnad
och inte vågar göra någonting alls. Men att ha en olycklig barndom handlar om barn som gått igenom
mycket tuffare saker än så. Men samtidigt är det är viktigt att inte gradera en olycklig barndom,
för det kan innebära så mycket och vi kan aldrig förstå en annan persons smärta.
Men hoppet kommer genom följande ord:
"...människan är en varelse som i princip kan komma över vad som helst. Jag förstod att vi
kan utveckla en förmåga att se vårt förflutna som en kraftkälla snarare än roten till allt ont -
också om det har varit förbundet med ett oändligt lidande."
"Nittonhundratalets erfarenheter har visat sig att människor ofta klarar sig förvånade bra genom
såväl krigets fasor som svåra familjeförhållanden."
"Det heter att när man utser en psykoterapeut åt sig ska man välja omsorgsfullt, för inom kort
kommer man att se sitt förflutna med terapautens ögon. Det ligger säkert någonting i det,
för när vi talar om vad vi har gått igenom med en annan människa så kan vi inte undgår att
påverkas av hennes synsätt... När vi söker terapi borde vi därför fråga vårt tilltänkta terapeut
"Hur kommer jag att se på mitt förflutna när jag väl benat ut det tillsammans med dig?"
Det är ett direkt svar till coachen som sa att hon var ett neutralt bollplank. Det finns ingen
person någonstans som kan vara 100% neutral eller objektiv, vi utgår alla från våra
tidigare erfarenheter när vi hjälper andra människor. Vi påverkar vår omgivning och
våra medmänniskor mycket mer än vi alltid vill erkänna.
"När du tänker tillbaka på ditt liv, kanske du börjar att se dig själv på ett annat sätt än
hittills. Om du skulle uppskatta vad du varit och vad du har gjort och leva med den inställningen
ett tag, vilka förändringar tror du då att dina närmaste skulle märka?"
"... det gäller att fästa mer uppmärksamhet kring barns överlevnadsstrategier. När barn märker
att man sätter värde på deras sätt att lösa sina problem får de självaktning och känner sig
snarare stolta än som olyckliga offer.
Vårt förflutna är en historia som vi kan berätta för oss själva på flera olika sätt. Genom att framhävda
hur vi kommit över våra värsta upplevelser kan vi börja att respektera oss själva och minnas vår
barndom mera med stolthet än ånger."
Så vad handlar allting egentligen om? Se sitt eget förflutna som en resurs, men inte låta
det säga vem du är som person idag. Vem du är som person kan du påverka i alla ögonblick
oavsett ålder. Varje dag har du en ny chans att bestämma vem du vill vara, och hur du skall
bli sedd och omtalad den dagen du lämnar in för en annan värld.
Så varför låta ett förflutet hindra dig, våga vara den du är, eller en annan version av dig
själv- det viktiga är bara att du känner att du gör det för dig själv och inte för någon annan.
Jag kan rekommendera den av Ben Furman.
Det kan låta som det är en bok utan hopp, och att det är lätt att skylla alla oförrätter på sin barndom,
men det är faktiskt tvärtom. Boken ger på många sätt en helt ny vinkel. Det har kommit så många rön
om barn som mår dåligt under sin uppväxt, kommer att må dåligt som vuxna. Karriärscoachen som
jag lyssnade på i måndags sa samma sak, det finns två kategorier av männskor, de som säger
att de har haft en lycklig barndom och de som inte haft en lycklig barndom. Men när många av
de som påstår sig haft en lycklig barndom tänker efter, så stämmer det inte heller. Det är inte
att ge något hopp.
Men denna bok talar istället om att mer än 2/3 av alla som haft det tufft som barn klarar sig bra.
Om vi tänker på hur uppväxtförhållanden har varit och är, så är det positivt. Jag tror aldrig
världen har varit riktigt lugn och utan problem av något slag.
Det minskar kraven både på barn och vuxna vad det gäller barndomen. När du har ett litet
barn i din famn och tänker på alla misstag som du kan göra, är risken stor att du blir förstelnad
och inte vågar göra någonting alls. Men att ha en olycklig barndom handlar om barn som gått igenom
mycket tuffare saker än så. Men samtidigt är det är viktigt att inte gradera en olycklig barndom,
för det kan innebära så mycket och vi kan aldrig förstå en annan persons smärta.
Men hoppet kommer genom följande ord:
"...människan är en varelse som i princip kan komma över vad som helst. Jag förstod att vi
kan utveckla en förmåga att se vårt förflutna som en kraftkälla snarare än roten till allt ont -
också om det har varit förbundet med ett oändligt lidande."
"Nittonhundratalets erfarenheter har visat sig att människor ofta klarar sig förvånade bra genom
såväl krigets fasor som svåra familjeförhållanden."
"Det heter att när man utser en psykoterapeut åt sig ska man välja omsorgsfullt, för inom kort
kommer man att se sitt förflutna med terapautens ögon. Det ligger säkert någonting i det,
för när vi talar om vad vi har gått igenom med en annan människa så kan vi inte undgår att
påverkas av hennes synsätt... När vi söker terapi borde vi därför fråga vårt tilltänkta terapeut
"Hur kommer jag att se på mitt förflutna när jag väl benat ut det tillsammans med dig?"
Det är ett direkt svar till coachen som sa att hon var ett neutralt bollplank. Det finns ingen
person någonstans som kan vara 100% neutral eller objektiv, vi utgår alla från våra
tidigare erfarenheter när vi hjälper andra människor. Vi påverkar vår omgivning och
våra medmänniskor mycket mer än vi alltid vill erkänna.
"När du tänker tillbaka på ditt liv, kanske du börjar att se dig själv på ett annat sätt än
hittills. Om du skulle uppskatta vad du varit och vad du har gjort och leva med den inställningen
ett tag, vilka förändringar tror du då att dina närmaste skulle märka?"
"... det gäller att fästa mer uppmärksamhet kring barns överlevnadsstrategier. När barn märker
att man sätter värde på deras sätt att lösa sina problem får de självaktning och känner sig
snarare stolta än som olyckliga offer.
Vårt förflutna är en historia som vi kan berätta för oss själva på flera olika sätt. Genom att framhävda
hur vi kommit över våra värsta upplevelser kan vi börja att respektera oss själva och minnas vår
barndom mera med stolthet än ånger."
Så vad handlar allting egentligen om? Se sitt eget förflutna som en resurs, men inte låta
det säga vem du är som person idag. Vem du är som person kan du påverka i alla ögonblick
oavsett ålder. Varje dag har du en ny chans att bestämma vem du vill vara, och hur du skall
bli sedd och omtalad den dagen du lämnar in för en annan värld.
Så varför låta ett förflutet hindra dig, våga vara den du är, eller en annan version av dig
själv- det viktiga är bara att du känner att du gör det för dig själv och inte för någon annan.
Halo
Min favoritlåt och avslutningsnumret i Globen.
Halo lyrics
Songwriters: Bogart, Evan Kidd; Knowles, Beyonce Gisselle; Tedder, Ryan Benjamin;
Remember those walls I built
Well, baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make up a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now
It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
It's the risk that I'm takin'
I ain't never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
Think I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again
But this don't even feel like falling
Gravity can't forget
To pull me back to the ground again
Feels like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
The risk that I'm takin'
I'm never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Halo, halo
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Beyoncé 2
Jag kan verkligen rekommendera hennes sista skiva "I am"
både rösten och många av texterna är fantastiska.
Det är låtar som Ave Maria, If I were a boy, Halo,
broken-hearted girl, radio och smash in to you.
Kolla gärna henne på sportify eller youtube.
Hon fick mycket bra recentioner i tidningen
dagen efter sitt uppträdande.
Ave Marias text:
"She was lost in so many different ways
Out in the darkness with no guide
I know the cost of a losing hand
Never thought the grace of God go high
I found heaven on earth
You were my last, my first
And then I hear this voice inside
Ave Maria
I've been alone when I'm surrounded by friends
How could the silence be so loud?
But I still go home knowing that I've got you
There's only us when the lights go down
You are my heaven on earth
You are my hunger, my thirst
I always hear this voice inside
Singing Ave Maria
Sometimes love can come and pass you by
While your busy making plans
Suddenly hit you and then you realize
It's out of your hands, baby you got to understand
You are my heaven on earth
You are my last, my first
And then I hear this voice inside
Ave Maria, Ave Maria, Ave Maria"
Beyoncé avslutade genom att säga
I am, I am, I am... yours.
Min syster tolkar det som ett beroende av sina fans
medan jag ser det som en kärleksförklaring till sina fans.
Är det inte intressant hur vi kan se saker olika...
Beyoncé
Syrran och jag var i Globen igår och lyssnade på Beyonce.
Vilken fantastisk röst som hon har.
Ser idag att hon har fått mycket bra recentioner.
Min syster är bra på att se till att vi kommer längst
fram och verkligen ser våra favoritartister.
Det är jag tacksam över. Frustrerad blir jag därimot
över min längd, jag är egentligen alldeles för kort för
att kunna se bra. Det borde vara en regler som säger
att vi får stå efter längdordning.
Jag ser fram emot denna sommar, då jag kommer att
se många starka kvinnor, nästa upp är Brittan och Madonna.
Vad skulle livet vara utan musik?
Vilken fantastisk röst som hon har.
Ser idag att hon har fått mycket bra recentioner.
Min syster är bra på att se till att vi kommer längst
fram och verkligen ser våra favoritartister.
Det är jag tacksam över. Frustrerad blir jag därimot
över min längd, jag är egentligen alldeles för kort för
att kunna se bra. Det borde vara en regler som säger
att vi får stå efter längdordning.
Jag ser fram emot denna sommar, då jag kommer att
se många starka kvinnor, nästa upp är Brittan och Madonna.
Vad skulle livet vara utan musik?
För sent...
Idag med alla valmöjligheter är det så svårt att välja.
Vilken riktning skall jag ta, vilken väg är den riktiga?
Hur länge har jag möjlighet att välja?
Finns det ett sista datum för val precis som det finns
ett sista datum på ett mjölkpaktet.
Bara vetskapen att det finns ett sista utgångsdatum
på allt gör mig ibland rädd. Skall jag våga ta steget,
innan det är försent, eller fastnar jag med ett steg
i luften, det andra på marken analyserande vad
som är det bästa alternativet. Skall jag våga,
eller kommer min tveksamhet göra att jag tappar chansen.
Snälla ge mig råd, för jag vet inte.
Misstag
Greys Anatomy, jag älskar den serien. De säger så många kloka saker,
just nu kör jag avsnitt efter avsnitt och lever i mitt eget Greys anatomy universum.
Ett av avsnitten handlar om misstag, och vad vi egentligen lär oss om dem.
"Timmar. Timmar i vårt liv. Det är allt jag kan tänka på. Varför kommer du
inte ihåg dessa timmar. Vad beror minnesförlust på? Att timmarna inte
var viktiga att komma ihåg?...
Om otrohet känns så bra, är det Guds vilja.
Tror du verkligen att Gud vill att du skall vara otrogen? Gud är inte logisk,
han såg till att en oskuld blev gravid...
Patient slarvade och gjorde ett dåligt beslut,
men vad betyder det? Att det inte finns någon mer chans?
Du måste fixa det, världen är oftast full av misstag och det är
sällan som det finns något bra, därför måste det fixas...
Jag borde tagit in henne tidigare. Jag gjorde ett misstag.
Hon var inte redo att lämna dig, men hon var redo att lämna
sin kropp. Men hon var rädd för att du tagit på dig så mycket
av hennes sjukdom att du frysit till is och var på väg att bli en sten.
Du har ägnat så mycket tid åt att planera och kalkylera bort risker
för henne, jag förstår att du har gjort det. Men du är frisk, och
om du faller kommer du inte att bli förvandlad till en sten.
Din mamma ville så gärna att du skulle få chansen att falla.
Att göra misstag - det är vad som gör oss till människor.
Det är vad som ger oss erfarenhet och då det är så vi lär oss.
Där vi finner glädje i de saker som vi inte planerar.
De de saker som kommer helt oväntat och som vi själva
aldrig kunde förutse.
Vi gjorde ett misstag, vi planerade inte att göra ett misstag.
Men nu har det skett och vi får bestämma hur vi skall
gå vidare därifrån."
Snacka om undermeningar i varje rad. Det är spänning,
mänsklig smärta och mina känslor kommer fram i nästan
varje avsnitt och tårarna trillar ner för kinderna.
Men det är inte för att jag är ledsen, utan oftast för att
det är vackert.
just nu kör jag avsnitt efter avsnitt och lever i mitt eget Greys anatomy universum.
Ett av avsnitten handlar om misstag, och vad vi egentligen lär oss om dem.
"Timmar. Timmar i vårt liv. Det är allt jag kan tänka på. Varför kommer du
inte ihåg dessa timmar. Vad beror minnesförlust på? Att timmarna inte
var viktiga att komma ihåg?...
Om otrohet känns så bra, är det Guds vilja.
Tror du verkligen att Gud vill att du skall vara otrogen? Gud är inte logisk,
han såg till att en oskuld blev gravid...
Patient slarvade och gjorde ett dåligt beslut,
men vad betyder det? Att det inte finns någon mer chans?
Du måste fixa det, världen är oftast full av misstag och det är
sällan som det finns något bra, därför måste det fixas...
Jag borde tagit in henne tidigare. Jag gjorde ett misstag.
Hon var inte redo att lämna dig, men hon var redo att lämna
sin kropp. Men hon var rädd för att du tagit på dig så mycket
av hennes sjukdom att du frysit till is och var på väg att bli en sten.
Du har ägnat så mycket tid åt att planera och kalkylera bort risker
för henne, jag förstår att du har gjort det. Men du är frisk, och
om du faller kommer du inte att bli förvandlad till en sten.
Din mamma ville så gärna att du skulle få chansen att falla.
Att göra misstag - det är vad som gör oss till människor.
Det är vad som ger oss erfarenhet och då det är så vi lär oss.
Där vi finner glädje i de saker som vi inte planerar.
De de saker som kommer helt oväntat och som vi själva
aldrig kunde förutse.
Vi gjorde ett misstag, vi planerade inte att göra ett misstag.
Men nu har det skett och vi får bestämma hur vi skall
gå vidare därifrån."
Snacka om undermeningar i varje rad. Det är spänning,
mänsklig smärta och mina känslor kommer fram i nästan
varje avsnitt och tårarna trillar ner för kinderna.
Men det är inte för att jag är ledsen, utan oftast för att
det är vackert.
tandläkare
Jag har de sista 2 månaderna behövt besöka tandläkaren flera gånger.
Jag kan inte säga att den yrkesgruppen på något sätt tillhör mina favoriter.
Jag undrar vad som egentligen har byggt på denna tandläkarskräck när
jag var barn. Var tandläkare annorlunda då? Jag ser dem som elaka
satan för att uttrycka det milt.
Men tandläkare är inte så idag, inte alls. Har deras syn på deras
kunder ändras. Idag är de snälla och förstående. De kan ge dig
hur mycket bedövning du vill. Igår när jag skulle dra ut delar av en
tand som krånglat i flera år, märkte det inte ens. Jag märkte inte
att hon drog ut en tand... det är helt otroligt.
Ni vet hur det är med tänder, har det en gång börjat att krångla,
så fortsätter det bara. Denna tand har spökat i 15 år och nu
är det dags att göra en ny stifttand och det kommer att ta
ett år innan allting är klart med alla läkningar mellan de
olika ingreppen. Men om det är denna form av besök som
jag skall se fram till, så gör det ingenting. Ingenting alls.
Jag kan inte säga att den yrkesgruppen på något sätt tillhör mina favoriter.
Jag undrar vad som egentligen har byggt på denna tandläkarskräck när
jag var barn. Var tandläkare annorlunda då? Jag ser dem som elaka
satan för att uttrycka det milt.
Men tandläkare är inte så idag, inte alls. Har deras syn på deras
kunder ändras. Idag är de snälla och förstående. De kan ge dig
hur mycket bedövning du vill. Igår när jag skulle dra ut delar av en
tand som krånglat i flera år, märkte det inte ens. Jag märkte inte
att hon drog ut en tand... det är helt otroligt.
Ni vet hur det är med tänder, har det en gång börjat att krångla,
så fortsätter det bara. Denna tand har spökat i 15 år och nu
är det dags att göra en ny stifttand och det kommer att ta
ett år innan allting är klart med alla läkningar mellan de
olika ingreppen. Men om det är denna form av besök som
jag skall se fram till, så gör det ingenting. Ingenting alls.
Gilla läget
Hemsk titel eller hur? Är det verkligen ok att gilla läget, eller är det bara en dålig ursäkt för
att inte fortsätta vidare och försöka att göra någonting åt situationen.
Finns det en deadline när det inte längre är någon ide att kämpa, utan att faktiskt sätta
sig ner och acceptera livet precis som det är. Att låta sig ryckas med, utan att stå emot.
Att våga vila i omständigheterna...
Hittade denna överlevnadsguide om hur man skall gilla läget i min nya favorittidning PS!
som jag vill dela med mig av till er.
"Jämför dig med dig själv
Så fort du börjar att jämföra dig med andra riskerar du att bli missnöjd med dig själv
och det du har. Om du nu ändå gör det, välj den majoritet i världen som har det
sämre än du.
Stärk dig själv
Du duger som du är! Påminn ofta dig själv att du duger som du är, oavsett hur du och
ditt liv ser ut. Stärk dig själv och stoppa självkritiken.
Var positiv
Fokusera på möjligheter, istället för brister och fel. Stärk det som är bra med dig
och ditt liv. Det som verkar hemsk, kan i slutändan visa sig vara bra. Du vet ändå
ingenting om framtiden.
Var tacksam
Se till det som är bra i livet,när du drabbas av motgångar. När du tränar att se
det goda i livet ökar din lycka.
Släpp kontrollen
Acceptera att du inte alltid kan styra hur du själv, andra eller livet skall vara.
Livet blir inte alltid som du vill. Du kan välja om du tycker att det är hemskt
eller spännande.
Styr dina tankar
Ta kontrollen över negativa tankar. Så fort din hjärna går igång i sit missnöje,
kritik eller gnäll, lär dig uppmärksamma och stoppa det.
Kompromissa
Träna dig i att vara nöjd med kompromisser och mindre bra lösningar.
En halvbra lösning är bättre än ingen lösning alls.
Ge upp
Vi har en tendens att kämpa emot, även när vi fakti
att inte fortsätta vidare och försöka att göra någonting åt situationen.
Finns det en deadline när det inte längre är någon ide att kämpa, utan att faktiskt sätta
sig ner och acceptera livet precis som det är. Att låta sig ryckas med, utan att stå emot.
Att våga vila i omständigheterna...
Hittade denna överlevnadsguide om hur man skall gilla läget i min nya favorittidning PS!
som jag vill dela med mig av till er.
"Jämför dig med dig själv
Så fort du börjar att jämföra dig med andra riskerar du att bli missnöjd med dig själv
och det du har. Om du nu ändå gör det, välj den majoritet i världen som har det
sämre än du.
Stärk dig själv
Du duger som du är! Påminn ofta dig själv att du duger som du är, oavsett hur du och
ditt liv ser ut. Stärk dig själv och stoppa självkritiken.
Var positiv
Fokusera på möjligheter, istället för brister och fel. Stärk det som är bra med dig
och ditt liv. Det som verkar hemsk, kan i slutändan visa sig vara bra. Du vet ändå
ingenting om framtiden.
Var tacksam
Se till det som är bra i livet,när du drabbas av motgångar. När du tränar att se
det goda i livet ökar din lycka.
Släpp kontrollen
Acceptera att du inte alltid kan styra hur du själv, andra eller livet skall vara.
Livet blir inte alltid som du vill. Du kan välja om du tycker att det är hemskt
eller spännande.
Styr dina tankar
Ta kontrollen över negativa tankar. Så fort din hjärna går igång i sit missnöje,
kritik eller gnäll, lär dig uppmärksamma och stoppa det.
Kompromissa
Träna dig i att vara nöjd med kompromisser och mindre bra lösningar.
En halvbra lösning är bättre än ingen lösning alls.
Ge upp
Vi har en tendens att kämpa emot, även när vi fakti
Händerna på täcket
Vad betyder det egentligen," jag lovar att hålla händerna på täcket?"
ÄR det en stilla försäkran att jag skall inte göra något
som du inte vill eller är det en uppmaning till att jag vill gärna att du
tar det första steget, iniativet till att någonting skall hända...
Jag har själv inte tänkt på det på detta sätt tidigare,
att det skulle vara en uppmaning mellan raderna till att ta iniativ.
Intressant, en dag kanske jag också förstår.
Språket och dess undermeningar kan gå många krångliga vägar.
Varför inte direkt säga vad du vill? Troligtvis för att hålla spelet
igång och spänningen så länge som möjligt. Eller finns det ännu
andra undermeningar som jag ej förstår.
ÄR det en stilla försäkran att jag skall inte göra något
som du inte vill eller är det en uppmaning till att jag vill gärna att du
tar det första steget, iniativet till att någonting skall hända...
Jag har själv inte tänkt på det på detta sätt tidigare,
att det skulle vara en uppmaning mellan raderna till att ta iniativ.
Intressant, en dag kanske jag också förstår.
Språket och dess undermeningar kan gå många krångliga vägar.
Varför inte direkt säga vad du vill? Troligtvis för att hålla spelet
igång och spänningen så länge som möjligt. Eller finns det ännu
andra undermeningar som jag ej förstår.
Vinnarskalle
Det finns ingen plats för någon annan än nummer 1,
den som kommit först. Den som tar guld.
Att komma på andra plats är inte att få silver,
utan att förlovar guld...
Idag kommer kampen att sätta igång i Gilleleje
en kamp om röda och gröna poäng och det
skall bli intressant att se vem som vinner.
den som kommit först. Den som tar guld.
Att komma på andra plats är inte att få silver,
utan att förlovar guld...
Idag kommer kampen att sätta igång i Gilleleje
en kamp om röda och gröna poäng och det
skall bli intressant att se vem som vinner.
If
En kära kollega till mig, har delat med sig följande text,
som varit hennes motivation sedan hon var ett barn.
Det är mycket bra ord.
If you think you are beaten, you are
If you think you dare not, you don´t
If you like to win, but don´t think you can´t
It´s almost certan you won´t.
If you think you´ll lose, you´ve lost
for out of the word we find
success begins with a fellow´s will -
it´s all in the state of mind.
If you think you´re outclassed, you are
You have to think high to rise
You got to be sure of yourself before
you can ever win a prize.
Life´s battles don´t always gpo
to the stronger or faster man
but sooner or later the man who wins
is the one who thinks he can.
/ Anonymous
som varit hennes motivation sedan hon var ett barn.
Det är mycket bra ord.
If you think you are beaten, you are
If you think you dare not, you don´t
If you like to win, but don´t think you can´t
It´s almost certan you won´t.
If you think you´ll lose, you´ve lost
for out of the word we find
success begins with a fellow´s will -
it´s all in the state of mind.
If you think you´re outclassed, you are
You have to think high to rise
You got to be sure of yourself before
you can ever win a prize.
Life´s battles don´t always gpo
to the stronger or faster man
but sooner or later the man who wins
is the one who thinks he can.
/ Anonymous
överraskningar
Det är underbart att få en överrasning, i alla fall för det mest...
Jag vet att alla inte skulle hålla med mig, men oftast finns det
så mycket tankar och planering bakom en bra överrasning.
Svårigheten är dock att veta hur den kommer att tas emot,
om du läst av signalerna rätt eller inte.
För inte så länge sedan var jag med och planererade en
40 -hippa. Istället för möhippa inför ett bröllop blev det
en snäll kidnappning inför en 40 års dag.
Nu har jag varit med om att planlägga en annan överraskning
som förhoppningsvis bidrar till bättre samarbete och förståelse
mellan Danmark och Sverige. Det kanske är lite stora tankar,
men jag har ju fått lära mig vilken av danskar att det är viktigt
att lyfta upp de bra egenskaper som jag har.
Men att det skulle gå så snabbt att nå målet och
att överrasningen togs emot så bra hade jag aldrig i min
vildaste fantasi trott. Att överrasningen dessutom passade
som handen i hansken...underbart.
Jag har bestämt mig för att lita på mina instinker och
göra mer överrasningar. Jag tycker om att glädja andra,
precis som jag tycker om att själv få det samma tillbaka.
Jag vet att alla inte skulle hålla med mig, men oftast finns det
så mycket tankar och planering bakom en bra överrasning.
Svårigheten är dock att veta hur den kommer att tas emot,
om du läst av signalerna rätt eller inte.
För inte så länge sedan var jag med och planererade en
40 -hippa. Istället för möhippa inför ett bröllop blev det
en snäll kidnappning inför en 40 års dag.
Nu har jag varit med om att planlägga en annan överraskning
som förhoppningsvis bidrar till bättre samarbete och förståelse
mellan Danmark och Sverige. Det kanske är lite stora tankar,
men jag har ju fått lära mig vilken av danskar att det är viktigt
att lyfta upp de bra egenskaper som jag har.
Men att det skulle gå så snabbt att nå målet och
att överrasningen togs emot så bra hade jag aldrig i min
vildaste fantasi trott. Att överrasningen dessutom passade
som handen i hansken...underbart.
Jag har bestämt mig för att lita på mina instinker och
göra mer överrasningar. Jag tycker om att glädja andra,
precis som jag tycker om att själv få det samma tillbaka.
sommaren berusar
Det känns verkligen som sommar här nere i Gilleleje.
På morgonen njuter jag av alla ny blommor som kommer upp dag
för dag på min strandväg. Jag förstår mer och mer varför jag en
dag vill bo i närheten av havet. Tänk att kunna gå på så vackra
stigar som detta varje morgon... det tokiga är att jag förmodligen inte
skulle uppskatta det lika mycket om det var framför mina ögon varje dag.
Varför är det så att jag så snabbt börjar att ta saker för givet,
tro att de hela tiden kommer att finnas i min närhet.
När jag egentligen inte skall ta något för givet,
ingen av oss vet hur morgondagen kommer att se ut
inte på något sätt eller vilka människor som kommer
att dela den med mig.
Sommaren får mig att le både i hjärta och själ,
och jag inser att det materiella betyder något,
ingenting alls.
Det absolut vackraste i livet måste du arbeta hårt för,
det är att få vänskap och kärlek.
Det handlar om att få pirret i magen eller sommarfåglar
så fort föremålet för dina lustar kommer i närheten.
Det är vad sommarkänslor gör med mig.
På morgonen njuter jag av alla ny blommor som kommer upp dag
för dag på min strandväg. Jag förstår mer och mer varför jag en
dag vill bo i närheten av havet. Tänk att kunna gå på så vackra
stigar som detta varje morgon... det tokiga är att jag förmodligen inte
skulle uppskatta det lika mycket om det var framför mina ögon varje dag.
Varför är det så att jag så snabbt börjar att ta saker för givet,
tro att de hela tiden kommer att finnas i min närhet.
När jag egentligen inte skall ta något för givet,
ingen av oss vet hur morgondagen kommer att se ut
inte på något sätt eller vilka människor som kommer
att dela den med mig.
Sommaren får mig att le både i hjärta och själ,
och jag inser att det materiella betyder något,
ingenting alls.
Det absolut vackraste i livet måste du arbeta hårt för,
det är att få vänskap och kärlek.
Det handlar om att få pirret i magen eller sommarfåglar
så fort föremålet för dina lustar kommer i närheten.
Det är vad sommarkänslor gör med mig.
