bladlusen

Tekniska saker kan vara fullständigt underbara
och de gör mig verkligen lyckliga.

Nesexpresso har gjort en kaffemaskin med kapslar
och gudomligt kaffe. Det gör mig lycklig.

Det finns en dammsugare som sköter dammsugningen själv,
det är ju helt fantastiskt. Man kastar in den i ett rum
och den går runt av sig själv till den är klar och så
är jobbet gjort. Bra med tid till annat.

För att inte tala om de apparater som vi använder
dagligen, TV, dator och mobiler.
Efter att varit tillsammans med apple och Iphone
nu i ett år, drömmer jag om en MacAir och naturligtvis
en Ipad.

Vet att jag inte idag skulle kunna klara mig utan
någon av dessa saker och de skapar både ett
beroende och en lyckokänsla.

Igår efter allt regn som kom, för att ta bort det mesta
av snön som är kvar - såg jag en regnbåge.
Det var jättevacker och jag inser att det är länge sedan
jag såg en regnbåge sist. Den gjorde mig lycklig.

Jag tänker alltid när jag ser en regnbåge vart den slutar,
och vet logiskt att den aldrig tar slut eftersom den följer
med betraktaren i dess fotspår tills den helt plötsligt försvinner
och man undrar det hela var en synvilla.

När jag var liten fick jag höra som så många andra barn
att vid regnbågens slut fanns en kruka av guld.
Men eftersom jag aldrig kunde hitta slutet,
kunde jag inte heller hitta guldet.
Jag hade en intressant diskussion med en kär vän
om det igår kväll. Om det nu verkligen finns en kruka
med guld vid regnbågens slut - vem flyttar krukan
när regnbågen försvinner? Varje steg man tar närmare
regnbågens båge, förflyttar den sig också.

Eller är hela regnbågen en metafor? En symbol för
något helt annat? Är regnbågen livet själv och vår vandring?
Står regnbågen för det andliga och gudomliga som finns
hos oss alla? Den innehåller jordens alla färger, så vem
vet om den inte också innehåller jordens alla känslor?
Regnbågen har också blivit en symbol för människans
olikheter och vår mänsklighet.

Regnbågen gjorde mig lycklig och fick mina tankar
att spinna ett varv av fantasi, filosofi och allvar.
Jag tänker alldeles för lite på de stora spännande frågorna
och alldeles för mycket på vardagens små men jobba
utmaningar. Jag tror att jag skall försöka ändra riktning
och gå efter mer regnbågar i mitt liv.

Det finns ett program, en realityshow som jag faktiskt gillar.
Det är det som går på TV5 och som handlar om en coach
som hjälper personer som varit arbetslösa en längre tid
att få arbete - Jobbjägaren.

Det gör det så tydligt att självförtroende hos oss i Sverige
ligger helt och hållet i vårt arbete och en sådan stor del
av vår identitet. Om man tänker efter är det en av de
första frågor som man får, när man träffar en ny person.
Vad heter du? Vad arbetar du med? Har du någon familj.

Om du inte har ett arbete, ja då är du misslyckad,
då har ingenstans att gå på dagarna och du har ingen
riktig uppgift.

Frågan är om det är rätt att ge arbetet en sådan stor
och viktig del av sitt liv? Men det är en fråga som vi
kan vi ta vid ett annat tillfälle.

Själva programmet är pedagogisk och går in och ser
fler orsaker än bara arbetslösheten.
Så tack för et program som är ok att titta på
och som jag faktiskt kan bli inspirerad av.
Hur viktigt det är att hjälpa och stötta varandra.
Andra sådan program som jag gillar är Anna Skippers,
du är vad du äter och ekonomiprogrammet på 3:an.

Lycka är vad man fokuserar på. Det växer och blir större.
Det är min fasta övertygelse.

I gårdagens metro stod det om att 1,5 miljoner svenskar
lider av vårdepressioner. Det är tråkigt för dem.
Men skall man verkligen fokusera på alla dessa?

Om jag använder enkelt matematik innebär det att 7,5
miljoner svenskar är glad och mår bra när det börjar
bli vår. Att de känner att hoppet kommer tillbaka tillsammans
med ljuset. Att de liksom jag tar av mig vinterkläderna allt
för snabbt bara för att jag vill att det skall vara vår och sommar nu.

Jag har aldrig sett statistik på hur många som är deprimerade i
november eller januari och jag är ganska övertygad om att
siffran är mycket högre. Rimligtvis borde majoriteten av
av svenskar kunna stötta den del som har vårdepressioner.

För mig personligen är regnet, snön som smälter, de ostadiga
vädret som ofta byter skepnad lycka.
I sanband med våren byter också människor skepnad,
från att det är mycket kläder i grått, svart och mörka färger
börjar redan nu vackra härliga vårkläder komma in.
Att möta en person på pendeltåget med gula, rosa, ljusblå
kläder som andras vår, det är också lycka för mig.

Vet du vad som är lycka för mig precis just nu?

Att komma hem, hem från en resa eller hem från jobbet
och bara få njuta av att vara hemma och göra ingenting.
Inte ställa krav på mig själv om att göra ditten eller datten,
utan bara vara jag och göra precis vad jag har lust med.

Jag vet att det är en vardagslyx, att kunna göra precis
vad man vill eller inte göra något alls.
De flesta personer runt omkring mig har massor av
måsten och låter sig själva och sina behov ligga
långt ner på listan.

Jag är inte bättre, för jag har en förmåga att sätta
andra personer som familj och vänner framför mina
egna behov eller jobbet är bra på att ta min tid.
Men när jag väl ger mig själv egen tid är det
helt underbart....

Förlåt min tystnad - det blir alltid så när jag är på resande fot.
Hinner inte tänka och reflektera så mycket. Jag undrar när det
skall bli en app på blogg.se så kan kan skriva in sina tankar
direkt i mobilen. Det skulle verkligen vara lycka.

För då slipper man spara alla tankar tills jag kommer hem igen
för det är dessvärre så att alla tankar som jag inte sparar
direkt i skriftform har en förmåga att försvinna.

Skriva, tänka, prata och reflektera är lycka för mig.
Det ger mig ett bredare perspektiv på livet och det
är ännu roligare när mina vänner saknar mina tankar
och reflektioner för då vet man att de betyder något.
Nu skriver jag inte bara på nätet, i det fallet är jag en
traditionalist och skriver dagbok också.

Jag har skrivit sedan jag var 7 år, så det har blivit
en hel del tankar genom åren och det är skönt att ibland
gå tillbaka och läsa. Det ger en känsla om vart jag var då
och framför allt känner jag att det har hänt så mycket.

Mina dagböcker ger mig mer än något annat känslan
av rörelse i mitt eget liv. Andra gånger inser jag också
att jag går i cirklar och samma tankar och problem kommer
tillbaka om och om igen. Fördelen då är att dagboken
faktiskt får mig att se mina egna cirklar som jag inte var
medveten om tidigare och det är då som jag kan börja
reagera och hantera just den speciella händelsen.

Jag har fått ett annat tips och det är att man kan ta bilder
och skriva egna reflektioner kring detta på nätet till olika
rubriker. Det låter superroligt. Så jag skall försöka undersöka
det mer i helgen och sätta igång. I och med att telefonen
tar ok bilder numera och det är enkelt att dela med sig
av bilder till vänner och familj har jag börjat ta mer kort igen.