bladlusen

TV4 har en diskussion kring skönhet och skönhetstävlingar.
För dig som känner mig, vet ni att jag hatar dessa tävlingar.

Det är inte att jag inte gillar skönhet - för det gör jag.
Det jag inte tycker om är att dessa skönhetstävlingar
både för män och kvinnor är en form av objektivisering.
Det är bra att detta äntligen kommer upp i samtalsämnet.
 
Det är en intressant diskussion kring vad som är
kvinliga förebilder. Vad handlar en kvinlig förebild om egentligen?
Är det utseendet, intellektet, arbetsutförandet eller moderskapet?
Hur många förebilder har vi i yrkeslivet, på högskolan och
som politiker?

Jag tror att alla dessa krav är det som bidrar till att vi har
så många kvinnor som är utbrända och som hela tiden
stävar efter att vara en duktig flicka, men som för en
ojämn kamp som aldrig går att vinna.

Det går inte att vinna och vara bäst på alla.
Det är bara att inse detta, det gäller både dig och mig.

Tack för all respons som du som min läsare ger mig.

Det betyder mycket för mig!

Jag har svårt att inse att det finns personer som är intresserad
av mitt reflekterande... samtidigt som det är jätte häftigt att
inte veta vem som läser mina små alster.

Bladlusen

" We waste time looking for the perfect lover,
instead of creating the perfect love."
/ Tim Robbins

"Why does a women work ten years to change a man´s habits and
then complain that he is not the man she married?"
/ Barbara Streisand

Att ha en relation med en perfektionist, är en utmaning som inte går att vinna.
Du får arbeta ihjäl dig för att känna dig accepterad, samtidigt är det aldrig
tillräckligt... det finns mer saker som du kan arbeta med längst vägen.

När en perfektionist letar efter kärleken finns checklistor som behöver prickas
av, utmaningen för dem är att alla punkter aldrig är ok och därför finns risken
att helt välja bort kärleken i sitt liv, eftersom det inte finns några perfekta
människor. Frågan är vad som är trevligast, att vara ensam och drömma
om den perfekta eller att vara tillsammans med en spännande och operfekt person.

Att vara perfektionist handlar också om att själv inte känna att jag duger, som människa
med mitt utseende, mina kvalifikationer till att ha en kärleksrelation till en annan
människa. Genom att jag inte duger blir jag inte öppen för andra människor.

Att vara en perfektionist handlar också om att inte våga tala om när någon inte
är bra, för det är ett misslyckande att bjuda in en annan person eller våga erkänna en svaghet.
Istället för att gå ner i sig själv och fråga vad som är fel, arbetar perfektionist med
det som den kan arbeta med, det är att putsa ytan och ljuga för alla i sin omgivning
hur bra allting är, så att hon/han i slutändan tror sig själv.

"En enskild människa kan inte tillfredställa en annan människas alla behov.
Det gör istället flera personer, på olika nivåer, vid olika tillfällen."
/ Elisabeth Gummesson

Så frågan är hur man skall vända på trenden och vara nöjd, eller arbeta på
att bli mer nöjd med livet och allting som finns i det?

Efter dagens kurs, bestämde vi att verkligen ha en ordentlig lördagkväll i Gilleleje.

Det blev en tur in till byn och kanalkiosken, där vi kunde köpa softis och kulglass,
sedan att vi i solen och njöt av glassen och tittade på människovimlet.
Det är härligt att se hur ungdomar, familjer och enskilda personer kommer till kiosken
av samma anledning som oss, att köpa en tidning, en glass eller hyra en film.

Det påminner mig om att denna typ av beteenden finns också i Sverige och småstäder,
när det inte finns någon ordentligt mötesplats på kvällarna, så samlas man vid kiosken.
Personalen var mycket trevlig och jag funderar på om vi inte skall gå tillbaka och
fiska lite personal till sommar... det är bara att säga att är det någonting som vi
kan bedömma så är det bra service och det fick vi verkligen ikväll.

Jag måste dela med mig av Sonja Aldéns fantastiska text...

Kärlek i sitt vadande, medan det fortfarande är en liten knopp
och innan den slår ut i blom.

"Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart. "

Maskrosorna har just börjat komma upp på gräsmattan här i Gilleleje.

Sitter och tittar på ett repotage om Jessica Andersson på Baben.
Hon har haft en tufft uppväxt med en familj där hennes mor haft drogproblem.
Hon säger själv att hon alltid älskade sin familj, och inte för något ville
byta ut dem, men att hon önskade samma stabilitet som hos sina vänner.
Hon tvingades flytta till mer än en fosterfamilj och hennes familj splittrades.
I hennes fall säger hon själv att hon hade tur och idag har hon nått sina
drömmar genom att leva ut sin dröm och är idag en känd sångerska.
Vi kan alla förstå att denna uppväxt inte varit utan motgångar.

Men för många personer är inte livet så tufft, utan livet går ganska bra
och de flesta går lite kanske inte på räls men det går ok.
Det som däremot blir tufft är när första motgången kommer,
vet man inte längre vad man skall göra. Allting blir satt på stillestånd...
Livet står stilla, det är som att vara i ett vacum, du kommer ingenstans.
Du försöker fly, men det går inte. Du går åt ena och sedan det andra
håller men kommer tillbaka till utgångspunkten och går i cirklar.
Det är som att fastna i en labyrint och vad du än gör, kommer du
tillbaka till utgångspunkten.

Varför är vi så rädda för att misslyckas? Är inte motgångar bara
en liten vägbula på vägen mot målet, framtiden och framgången?
Vad är det du lär dig mest av? Att allting går din väg eller när
du stöter på hinder och lär dig att lösa dessa.

Varför inte ta alla maskrosbarn som mentorer, se vad de har gjort?
Fråga vilken motivationsfaktor som de använde när det var tufft.
Det skulle jag vilja veta och lära mig.

Jag har fått ett stort intresse de sista månaderna och
det är att lyssna på musik via youtube.

Det är roligt att se nya stjärnor födas som Paul Pots, Connie Talbot
och Susan Boyle.  Det visar vad vad fördomar kan ställa till med,
och hur mycket oslipade diamanter får kämpa för att komma igenom.
Det är verkligen moderna askungesagor och jag blir lycklig
när jag ser dessa människor som slår igenom.

Vad är det som gör att de vågar ställa sig på scenen,
och satsa altt på ett enda kort. Tänk att stå där och känna
en hel publik emot sig, som skrattar på deras bekostnad.
Jag blir imponerad av dessa personer och får inspiration
från dem. De är mycket bra förebilder, som vågar vara
ödmjuka och göra det som de tror på.

Vet inte om det är för att vi är ute på landet som det blir en del snack om kor.
Nu har jag lärt mig för några år sedan att det går inte att säga vad som helst
om kor i Danmark. Mamma ko, är inte ett bra namn på danska och åtminstone
inte uppskattat av alla. Vi reseledare brukar le, smila en hel del när vissa i vårt
tycke ofarliga ord kommer ut, men som har en helt annan betydelse hos våra
grannländer.

Det finns ett bra uttryck " det finns inga heliga kor." Vad innebär det egentligen?
Att ingenting är heligt, betyder ju inte nödvändigtvis att vi skall ändra på allting,
men det betyder att det finns potensial att ändra på allting. Det betyder också
att det som fungerade igår, inte nödvändigtvis behöver fungera idag, och det
är då det är viktigt att kunna ändra och förändra på situationen.
När jag tänker så, inser jag att vi är många som skulle behöva göra upp med
våra heliga kor och se vad som fortfarande är nödvändigt i vårt liv och vad
som skall rensas bort.

Min gamla chef gav mig ett annat uttryck, " det är ingen ko på isen."
Där handlar det snarare om att det inte är något som hastar, det har inte
någon större betydelse, för det behövs inte någon större förändring.
Det är inte så viktigt, det är inte ett stort problem.
Men om det inte är "en ko på isen," innebär det då att det är onödigt att
tala om det eller är det bara så att det försvinner till en D uppgift i
prioriteringarnas mest effektiva värld.

Vad skulle du vilja vara? En helig ko eller en ko som står ute på isen?
Om man tittar rent bildligt och inte försöker förstå syftet känns det som
ko på isen har gått vilse och tappat bort sig själv och det är inte ett dugg
spännande och attraktivt. Att vara en helig ko, det innebär utsmyckning,
stor betydelse och bra livsvillkor. Vem flyttar sig inte undan och ger plats
till de heliga korna som finns i Indien?

Jag tänkte att det kan vara bra att kasta bort sin ödmjukhet, gå bort
från isen och istället bli en helig ko. Jag tror att det är ett mycket
mer spännande liv för framtiden, eller vad säger du?

Idag bytte Gilleleje skepnad och blev Apollo town.

Det var häftigt att se hur en dansk lansby med hjälp av
100 Apollo flaggor och lite vind kan få dig att tänka p¨å
en charterresa i ett annat land.

Det är något speciellt att se sitt eget företag flagga upp
och vara så synligt. Det rör verkligen i mitt Apollo hjärta.

Vad .är gränsen för ditt privatliv och hur lång är du beredd att bjuda in din partner
i dina personliga tankar och idéer? Jag har fått veta att jag är ganska privat,
och det är nog mitt arbete och mitt privatliv som har byggt på den privatheten.
Det har under perioder varit en överlevnadsstrategi.

Jag behöver känna en person länge, innan jag väljer att dela något som
verkligen har värde för mig. Det finns så mycket annat som jag faktiskt
kan prata om, och om inte annat går det alltid att lägga fokus på den du talar
med. Det är få personer som inte tycker om att tala om sig själva.

Att vara tillsammans med en partner eller en vän, är ett förtroende där du skall
kunna dela med dig av dina tankar, men jag anser också att det skall vara
ett forum där du inte behöver ge av allting som du tänker på. Frågan är om det
överhuvudtaget är intressant är en aspekt. En annan att alla behöver vi få tänka
och fundera själva, ibland med hjälp av en vän och ibland helt själv.

När jag växte upp lärde min mamma mig att respektera andras privatliv,
oavsett vilken relation som de stod till mig. Det skulle aldrig falla mig in
att läsa en annan persons mail, mobilmeddelande eller dagbok.
Det är en sak om personen själv väljer att dela med sig via nätet.

Det jag inte förstår är hur en person som antingen läser denna information
 i smyg eller som tvingar till sig upplysningar som inte tillhör den personen
har rätt att bli arg eller förnärmad. För mig är det endast ett uttryck för den
egna tankarna på att vara perfekt och därmed ha hybris eller en stor
osäkerhetskänsla som personen i fråga gör allt för att finna bekräftelse på.

Om vi skulle gå och fråga vem som helst, finns det dagar då du inte tycker
om någon i hela världen. Det är inte dessa dagar och dessa tankar som
personerna i din omgivning skall känna till dina tankar.
Det finns dagar då du genom kemi kan välja att drömma dig bort i tankar
om något som är förbjudet, men alla har vi rätt till våra egna tankar och
vår egen fantasi. Det finns ingen som säger att våra tankar och fantasier
någonting som att bli någonting annat än just det.

En god vän har sagt till mig, att han inte ser till att utsätta sig för frestelser.
Det är ett sätt att undkomma problem. I mitt fall tror jag snarare att det
handlar om att jag fegt nog drar mig tillbaka och därmed missar upplevelser
och fantasier som jag gärna skulle vilja utforska mer eller åtminstone få
ett smakprov på. Sedan finns det självklart andra som kör stilen att både
äta kakan och vilja ha den kvar. Olika sätt som olika personer under olika
perioder i sitt liv väljer att leva. Jag personligen känner inte att jag vill fördömma
något sätt. För jag kan inte veta vad som ligger bakom ett beslut eller förstå
en annan persons känslor, det kan hon/han bara göra själv.

Men jag håller på meningen som nu stått sig i 2000 år, den person som
själv är felfri på alla sätt, endast den personen har rätt att kasta den stenen.
Ingen person som jag känner är 100 % felfri...

Tillbaka till Danmark och Gilleleje. Det märks tydligt att våren kommit ordentligt till dessa trakter,
det är fullt med vitsippor som nästan är på väg att blomma ut. Träden visar sina mest praktfulla
dräkter fullt med blommor och gräset har börjat blivit grön och full med maskrosor,
tillsammans med träden som fått nya löv.

För mig som var i Skelefteå för drygt en vecka sedan är det häftigt vilka klimatförändringar
det är bara i Skandinavien. Jag upplever nästan hur jag passerat 3 års tider på en vecka.
Från vinter med en halv meter snö i Skellefteå, till vår i Stockholm med tussilago och
försommar i Danmark där träden redan fått blad och blommor. Så med andra ord
behöver du inte flytta utanför Skandinavien för att få en längre sommar.
Gilleleje bjuder verkligen på sin bästa sida. Imorgon har vi sagt att vi några av oss
skall gå ut och ta en morgonprommenad kl 06:00. Tänk att gå upp precis tillsammans
med morgonljuset.

Vad har du för rättigheter i livet? Vad eller finns det någonting som du faktiskt kan kräva?
Enligt mänskliga rättigheterna finns det ganska mycket dom du faktiskt kan kräva
och det är meningen att dessa rättigheter skall skydda dig.

Du har rätt till ditt eget liv, till egna politiska åsikter, till ett tak över huvudet och
med det kommer mat och värme.  Du har rätt till att gifta dig med vem du vill,
så med andra ord borde det tolkas till att du har rätt till kärlek.

Om du tittar igenom alla 52 rättigheter och ser på dagens värld, det räcker med
att titta i Skandinavien, så kan du konstatera att alla dessa rättigheter inte efterhålls.

Vad kan jag göra för att arbeta med dessa rättigheter, både för mig själv och
för andra?

Det var tänkvärda ord i kalendern för denna vecka och passar
det team som jag skrivit om tidigare.

"Man kan inte välja när och hur man skall dö.
Det enda man kan bestämma är hur man skall leva."

/ Joan Baez

Det enda man kan bestämma är hur man skall leva.

Då är vi tillbaka på tankarna om val, små och stora som du gör i ditt liv.
Varför tänker vi så ofta på vad andra skall tänka, varför säger vi så ofta
nej utan att tänka efter och missa chanser som förmodligen hade
varit fantastiska. Att säga nej, är att säga nej till kunskapen att
någonsin kunna veta - hade det blivit bra eller inte.
Att våga ha fler ja dagar. För det du gör är egentligen att
säga ja till livet och ja till möjligheter.

Att våga hoppa ut från klippkanten, att kasta sig ut i livet
och våga visa känslor och visa sig sårbar,
ger respekt från dina medmänniskor och visar stort mod.

När du gör ett rätt val, känns det med hela kroppen
och allting flyter på mycket lättare än tidigare.
Det är viktigt att våga lite mer på instinkten och inte
bara på hjärnan och dess förnuftiga argumentering.

Det kanske är dessa ord eller mantra som jag skall ha
varje gång jag funderar om jag skall våga eller inte.
Jag vet inte när jag skall dö, men jag kan själv bestämma
och ta ansvar för hur jag skall leva mitt liv.

Hur startar du på nytt? Hur hittar du motivationen att inte bara önska något
utan att faktiskt göra det man önskar?

Kan du starta på nytt genom att bara bestämma dig?
Stämmer alla självförverklighetsböcker som säger att du kan bli
och göra exakt vad du vill. Det är bara att sätta igång och sluta
att skjuta upp livet till senare. Det handlar om att starta direkt.

Behövs det göras en vändning eller en ritual för att kunna starta om.
Tips som jag har fått och försökt är att skriva brev med mina känslor
och sedan inte posta dem, utan för att bränna upp den och känna
en befrielse över att ha släppt gamla tankar och rutiner.
Ett annat är att rena sig själv genom t.ex. heligt vatten.

Att flytta är effektfullt, för då lämnar du något för att komma
till en annan verklighet. Att resa är ett sätt att se och göra
något annat och under en kortare eller länge tid fly från
din vanliga verklighet. Frågan är bara om det går att fly
från sig själv.

Hjälp mig med tips? Hur startar du på nytt?
Kan du bara vända blad och sedan göra saker på
ett annorlunda sätt utan att komma tillbaka i dina
gamla mönster och varför fick du dessa mönster från
början... Handlar det om att få en förklaring för att
kunna förstå?

Varför drömmer vi om det omöjliga, det som vi inte kan få.
Varför inte gå ut och se vilka möjligheter det ger och våga hoppa.

Denna dikt är vacker, men vi kanske kan vända på den och inte
göra den lika en olycklig grekisk kärlekssång.

"Varför skola jag väl älska, älska den jag aldrig kan få,
varför tändes i mitt hjärta kärlek vid så unga år,
varför skola jag väl se dig, varför korsade du min väg,
ödet förde oss tillsammans, säg mig varför, säg och säg.

Jag har älskat, jag är lidit, kärlekens djupa kval för dig,
men du visste aldrig att jag älskade dig så."

Nu egen tolkning efter filmen jag såg igår och där
en man säger att en kvinna får den kärlek som
hon förväntar sig... alltså skall vi bara förvänta
oss självsfränden och lyckliga slut... om det nu stämmer.
Ja, detta är min tolkning av kärlek, du bestämmer
och tolkar din egen.

Tack för att jag kan älska, tack för alla kärlekar som passerat
mitt liv, i kortare och längre tidsperioder.
Tack för att jag i hela mitt liv har fått känna kärlek
och för att jag har kunnat få ge den till dig.
Tack för att mina ögon fann dig och du kom just förbi min väg.
Tack för att ödet förde oss tillsammans.
Tack för att du har funnits där och stöttat mig, när jag som mest
behövde det och tack för att jag har fått kunna vara där för dig.

När du ingår ett äktenskap, lovar du att älska på nöd och på lust,
trots att vi alla önskar att det skall vara mycket lust och lite nöd.
Tack för all den kärlek som du gett mig, tack för alla känslor
som jag gått igenom och tack för vi kunnat kommunicera
och visa varandra kärlek och slippa tristen och alla missförstånd
som ibland kommer efter vägen och när den första passionen
har lagt sig. Tack för att vi fortsatte att uppvakta varandra
och att vi aldrig tar varandra för givet.

Tack för att du finns i mitt liv, och oavsett hur just vår
kärlekshistoria kommer att sluta, kommer jag aldrig
att ångra mig, utan vårda ditt minne i mitt hjärta.
Tack för att du är du.

En vännina till mig sända detta citat till mig igår.

Jag vill inte alls hålla med, för allting handlar om hur du definerar ordet kärlek.
Om kärlek är lika med passion, så kan jag hålla med om att det är sällsynt,
för det är inte många förhållande som innehåller passion.
Om kärlek är lika med att finna en själsfrände, så kan jag hålla med om
att det är ännu mer sällsynt. Jag känner inte många vänner som faktiskt
har hittat sin själsfrände. Däremot går det att finns kärlek för långre
och kortare perioder, allting beror på vad du behöver i livet.

Men kärlek är inte sällsynt. Det är om du bara ser kärleken mellan
2 personer, mellan 2 partner eller en man och en kvinna som
den äkta kärleken. Det finns så mycket mer.

Kärlek till sina föräldrar, sina syskon, sina barn, sina vänner,
sina arbetskamrater och klasskamrater. Kärlek kan vara
olika stark, vänner kan komma och gå genom hela litet
och de finns hos dig av en speciell anledning.

Skall vi gå in på andlighet och religion, så är vi alla
bröder och systrar...

Så här kommer en kärleksfull godnatt hälsning
till er alla....

Med våren och ljuset kommer hoppet tillbaka. Det är egentligen inte så konstigt
att med alla knoppar som spricker, fåglar som sjunger och hormoner som
flyger runt i naturen att vi människor också blir förälskade... det är vår
reaktion på naturen och dess tillstånd. Att bli förälskad är underbart
och ett läge som jag gärna befinner mig i ofta.

För några dagar sedan var jag i Skellefteå med en halv meter snö.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, där snön i stort helt har försvunnit.
Visserligen är det blött i skog och mark, men det går nu att gå
igen min favoritstig runt skogen och prommenaden på morgonen
med strimlande solljus mellan träden känns helig och speciell.
Vad jag har saknat att gå i skogen hemma! Sist snubblade jag
mest runt, och det gick inte att gå runt men nu är våren här.

Sedan hittade jag en liten tussilago på vår lilla kulle utanför
huset. Vårt område är oftast lite långsammare än runtomkring.
Vet inte varför, men det är så.

När jag sedan satt och drack kaffe ute med grannen kom både
en liten humla och en liten solfjäril på väg.
Det är så underbart med vår, och jag vill bara ta hela världen
i famnen och tacka för att jag bor i ett land med årstider.
Det kan låta banalt, men det gör verkligen att man uppskattar
naturen och dess skiften mycket bättre.

Jag vill dela med mig av Jonas Gardells ord i hans sista bok om Jesus.

" Du som lever i mörkret och du som flyr mörkret,
du som vet att du till slut måste vända dig om
och se in i ditt eget mörker.

Någon trycker din hand och viskar till dig:
Jag är här. Jag skall aldrig överge dig.
Du är omfattad av Guds kärlek.
Du är inte ensam och du är inte dömd."

Igår landade jag på Skellefteå och mötes av vintern,
här är allting fortfarande vackert vintervitt med en halvmeter snö och minusgrader.
Det är en stor kontrast i genförelse med Stockholm som bjöd på vårsol
och över tio grader varmt.
Tänk att vi har ett land med så många klimatskillnader, det är helt fantastiskt.

Skellefteå och Sundsvall är på många sätt lika, jag får allting en känsla
av hemma när jag är här... det finns något med norrlandsluften, med alla
vänliga människor. Det är en oas från all stress.

Det är synd att det inte är så många som ser storheten i Norrland
och allt som finns att göra här. Samtidigt flyttade jag en gång från
Norrland för att jag inte längre tyckte att det fanns tillräckligt att göra.
Snacka om motsatser... men jag tror att man alltid har en speciellt
kärlek til sin hembygd.

Jag känner överväldigad kärlek, och känslan är helt fantastisk.
Tänk hur en person kan vända på din tillvaro totalt och du blir lycklig av ett leende,
ett skratt eller armar som sträcks till dig och vill ha en kram eller en puss.
Vem kan motstå det? Inte jag, mitt hjärta sväller av lycka.

Det är små gulliga ljud som bara du kan göra, när du är på bra humör
och du ser till att hela världen kretsar kring dig och bara dig.
Det bästa är att du egentligen inte begär något, du ger utan att kräva
något tillbaka och det finns plats för alla favoritpersoner i ditt liv.

Du har just börjat att upptäcka livet och det mesta är spännande,
leta i skåp, äta, krypa omkring på golvet eller bada.
Du har inte lärt dig att gömma några känslor utan visar direkt vad
du känner både glädje och gråt. Det är mycket som är lycka
och du glädjer dig åt det mesta.

Jag förstår mer och mer efter att ha fått vänninor som har barn
att en av de viktigaste uppdragen och lyckan i livet är att få barn.

Du har verkligen tagit mitt hjärta med storm, lilla Lilly!

" Vi vet vart vägen leder om vi väljer fruktan före hopp."

/ Barack Obama

Jag har svårt för nyheter och haft haft det under en längre period.
Jag vet att det borde vara bättre att följa med, för trots att det är mest
elänge och lågkonjunktursproblem som presenteras är det viktigt
att följa med.

Men sista dagarnas toppmöte och den nya presidenten ger
hopp, speciellt med ovanstående citat. Det är viktigt att välja
hopp och tro i alla lägen. Det är fantastiskt att någon på den
nivån kan se och förstå detta... jag ser fram emot att presidenten
visar den praktiska vägen för hopp och vad hans handlingsplan är.

Hur kan det komma sig att vissa människor reflekterar över allting som händer dem
och andra inte alls? Finns det någonting inbyggt i personligheten som bidrar till
att en person grubblar och analyserar mycket.

I vissa fall är det bra med analys och eftertänksamhet, men risken finns också
att du genom dina tankar kan reflektera sönder en händelse. Till slut vet du
inte längre vad som är sanning och vad som endast finns i din fantasi och
då är det svårt att ta ett bra beslut. Går det att analysera lagom?
Det skulle vara eftersträvansvärt...

För egen del känner jag att det är svårt att stoppa ett analyserande som
kommit igång, det är som bara tankarna i sig spinner vidare och tar
aldrig slut. Sådana gånger förbannar jag reflekterandet och önskade att
jag inte hade den förmågan alls. Jag jobbar mycket på att leva här och
nu men det är inte alltid helt lätt.

Det vanligaste som jag tänker på i grubblande är vid förälskelse,
jag tror att de flesta personer har gått igenom det stadiet på en eller
annan tidspunkt. Du träffar den fantastiska personen och ni byter
telefonnummer. Sedan pågår dagar av tortyr. När kan jag ringa för
att inte verka för angelägen? Varför ringer inte han? Vad tyckte han
egentligen om mig? Så spinner tankarna på som ett hjul och
det är en rent lättnad när äntligen det första samtalet är avklarat.
Det är samtidigt mysigt med pirr i magen, så jag skall inte helt
kalla det tortyr... det var kanske ett för starkt ord.

Men egentligen kan mer eller mindre alla händelser skapa en
kedja av grubblande. Vad menade egentligen min kompis med
det som hon sa igår? Varför gjorde min chef så där och så vidare.
Det finns inget värre än att tänka, för att min egen erfarenhet är
att oftast är de slutsatser som du själv gör överdrivna eller felaktiga.
Det är egentligen bara du som analyserar kring alla händelser i ditt
liv, alla i din omgivning har fullt upp med att analysera sitt eget.

Så jag försöker att leva efter ett råd jag själv fick för några år sedan,
jag arbetar hårt på att försöka att inte analysera allt. När jag inte kan
det och det är något som känns viktigt försöker jag att kommunicera,
för även om svaret inte alltid blir det önskade av ett samtal mår jag
mycket bättre efteråt och känner mig lugn i min förvisshet hur den
andra personen uppfattade situationen. Jag har inte alltid detta
mod, men jag försöker.

Sedan kan jag konstatera att det är lätt att vara klarsunt och förnuftig
i analys av andras personers liv,
då du inte är känslomässigt engagerad - det är mycket svårt i sitt eget.

Svd har en artikel idag som handlar om hur fåglarna är på väg tillbaka,
Det märks när jag tog min morgonprommenad i detta vackra och soliga
vårväder. Fågelkvitter och hjärtat sjunger ikapp av vårberusning och
glädje. Det är nog inte så konstigt att jag och många med mig har en
förmåga att felbedömma vädret och ha för lite kläder på sig på våren.

Fåglarnas sång berusar, och då artikeln säger att sången handlar
om förförelsesång och revirhävdande, så är det inte så konstigt.
100 miljoner fåglar är på väg till Sverige och kommer att landa här
inom de närmaste två månaderna. 100 miljoner fåglar. Det är mycket.
Flera av dessa fåglar flyger hela vägen från Sydafrika.

Vad vet fåglarna som vi inte vet? De är borta på vintern och detta
beteende har vi också startat med - resa bort på vintern.
Men på sommaren lägger de ner all denna tid och energi på att
komma upp till oss och para sig och föda sina ungar.
Vi reser bort från Sverige och Skandinavien under sommaren
och åker till varmare länder som är mer solsäkert.

Jag tycker att det är fantastiskt med fågelsång och gillar att
sitta och titta på fåglar både de stackarna som övervintrar
och får mat på fågelbon under vintern och alla fåglar som
kommer på sommaren. Jag kan drömma om den frihet
som fåglarna har i med sin flygförmåga. Att kunna resa,
vart du vill och när du vill... det är en gåva.

Med tanke på att fåglarna kan välja att flyga vart de vill,
varför lägger de ner denna enorma ansträngning på 
att komma ner till oss? Vad vet fåglarna som vi inte vet?
 

Ett av mina mål just nu är att finna harmoni...

Harmoni i kropp och själ, se till att sluta att springa runt och hela tiden göra något
och istället vara där jag är och njuta av att vara just där.
Yasuragi är en plats som får mig att känna harmoni och tillfredställelse med
livet, där inser jag hur mycket jag har att vara tacksam över.

Samtidigt är jag trött och orkeslös, det är denna tid i brytningen mellan
vinter och vår som alltid är så jobbig. Ena dagen är det så mycket snö
att jag tappar hoppet om att det skall bli vår en gång till. Nästa dag är
det så varmt att jag blir trött på mig själv för att jag är för varm.
Jag förstår inte heller detta med att ställa om tiden, det står min
rytm och det tar en vecka minst innan jag blir människa igen.
 
Hur gör jag för att släppa denna trötthet och bli glad och inspirerande.
Att känna mig delaktig och förväntasfull för livet, för 2009,
för denna vår och hela min spännande framtid som har så mycket
att erbjuda.

Idag har jag varit med goda vänner på Yasuragi och det har varit
en resa i mitt förflutna. Många glada minnen har plockats fram,
minnen som under en lång tid legat glömda eller som fortfarande
ligger dolda.

Avslutningen för dagen får bli en reklamsnutt, och en fråga.
När vet vi att vi fått en tankeställare? Hur lång tid tar det?

Emma Hamberg skrev några mycket kloka ord idag;

"Passion. Det slår ner passionsblixtar hela tiden, människor blir träffade som av missiler
från öppen himmel. De står där och tror att allting är säkert och tryggt,
så hörs det där tjutandet från himmelen och pang. Så är man träffad.
Passion skiter högaktningsfullt i klass, stil och var man hör hemma.
Den bara kör på. Pang!"

I fallet som Emma berättar vidare om fungerar inte passionen i vardagen.
Att passionen inte fungerar i verkligheten... det är en erfarenhet som
flera av mina vänner och mig själv upplevt.  Samtidigt är det passionen
som de flesta eftersträvar och längtar efter...

Så vad skall en kvinna göra? Fortsätta att leta efter den spännande
passionen, och ge sig hän på gott och ont. Eller skall man vara
förnuftig och finna en bra man, där kärleken säkert växer fram på
sikt.

Det som är märkligt att detta är inte en ny diskussion, det känns som
den är äldre än mig själv. Frågan är om det är en evig fråga
som aldrig kommer att få ett svar eller om svaret är så enkelt
att det ligger rak framför min näsa.

Idag var en ja-dag. Det är tur att det inte annonseras ut, för då vet man aldrig vad som kommer att hända...
helt klart är att ja dagarna skall bli fler.

Jag var med en vän på för premiären på "Antikmässan" i Älvsjö. Mycket trevlig tillställning där
det bjöds på vin och en fantastisk miljö med vackra möbler, smycken och kläder att gå runt
och titta på. Det är roligt att se detta innan portarna öppnas för allmänheten och det är
lätt att drömma sig bort och tänka på mitt framtida hus vid havet och vad det skall innehålla.
Ett hus med modet att blanda olika stilar från orientaliskt, modernt, klassiskt, en stil skall
råda i ett och samma rum.

Det går att spana på en antikmässan, om du är intresserad av tjocka plånböcker är det
helt klart rätt ställe. Ålder kan diskuteras och går under rubriken lätt begagnad eller
antikt precis som inredningen.

Jag drabbades av en ring och ett par örhängen, ringen klarade min nuvarande budget
den var så klart i lila och örhängen kommer att komma om ett år när budgeten är
större. Det finns verkligen oerhört vackra saker. Det roliga med att unna sig något
är att du kan gå omkring och vara lycklig i flera dagar. Så detta med shoppning-
terapi stämmer...

Jag och min vännina är med på en tävling, där jag ser fram emot vinsten.
Det är en klosterweekend i vadstena, och vi har båda bra erfarenhet av att gå
i kloster och tystnad från förra året och det gör jag gärna igen.

Vadstena klosterhotell hade en sådan fin reklam som jag vill dela med mig.

"Vila en stund i historien, mitt i nutidens flöde.
Välkommen att gå i kloster."