bladlusen

Hur kan det komma sig att vissa människor reflekterar över allting som händer dem
och andra inte alls? Finns det någonting inbyggt i personligheten som bidrar till
att en person grubblar och analyserar mycket.

I vissa fall är det bra med analys och eftertänksamhet, men risken finns också
att du genom dina tankar kan reflektera sönder en händelse. Till slut vet du
inte längre vad som är sanning och vad som endast finns i din fantasi och
då är det svårt att ta ett bra beslut. Går det att analysera lagom?
Det skulle vara eftersträvansvärt...

För egen del känner jag att det är svårt att stoppa ett analyserande som
kommit igång, det är som bara tankarna i sig spinner vidare och tar
aldrig slut. Sådana gånger förbannar jag reflekterandet och önskade att
jag inte hade den förmågan alls. Jag jobbar mycket på att leva här och
nu men det är inte alltid helt lätt.

Det vanligaste som jag tänker på i grubblande är vid förälskelse,
jag tror att de flesta personer har gått igenom det stadiet på en eller
annan tidspunkt. Du träffar den fantastiska personen och ni byter
telefonnummer. Sedan pågår dagar av tortyr. När kan jag ringa för
att inte verka för angelägen? Varför ringer inte han? Vad tyckte han
egentligen om mig? Så spinner tankarna på som ett hjul och
det är en rent lättnad när äntligen det första samtalet är avklarat.
Det är samtidigt mysigt med pirr i magen, så jag skall inte helt
kalla det tortyr... det var kanske ett för starkt ord.

Men egentligen kan mer eller mindre alla händelser skapa en
kedja av grubblande. Vad menade egentligen min kompis med
det som hon sa igår? Varför gjorde min chef så där och så vidare.
Det finns inget värre än att tänka, för att min egen erfarenhet är
att oftast är de slutsatser som du själv gör överdrivna eller felaktiga.
Det är egentligen bara du som analyserar kring alla händelser i ditt
liv, alla i din omgivning har fullt upp med att analysera sitt eget.

Så jag försöker att leva efter ett råd jag själv fick för några år sedan,
jag arbetar hårt på att försöka att inte analysera allt. När jag inte kan
det och det är något som känns viktigt försöker jag att kommunicera,
för även om svaret inte alltid blir det önskade av ett samtal mår jag
mycket bättre efteråt och känner mig lugn i min förvisshet hur den
andra personen uppfattade situationen. Jag har inte alltid detta
mod, men jag försöker.

Sedan kan jag konstatera att det är lätt att vara klarsunt och förnuftig
i analys av andras personers liv,
då du inte är känslomässigt engagerad - det är mycket svårt i sitt eget.