bladlusen

Det är fantastiskt hur hon finner på vägar att tjäna pengar
och se till att få uppmärksamhet. Hon söker verkligen
efter uppmärksamhet och det skulle inte förvåna mig
om hon älskar alla som följer efter henne.

Hur som helst är hon ett modernt och intressant
fenomen att följa, hon har på sitt eget sätt skapat
sitt eget speciella varumärke, där hon gör allt
som hon själv vill.

Michael är också mer eller mindre född i rampljuset,
till skillnad från Paris valde han när han blev vuxen
att undvika massmedia. Han var popens kung,
som försvann och ryktena falska och sanna började
att byggas kring honom. Nu är han död och alla
är chockade för att skulle precis göra en serie med
flera uppträdanden i London.

I hans fall tycker jag att det är synd att han och
hans familj inte kan få lugn och ro nu med sin sorg.
Spekulationerna om honom och vad som har hänt
är värre än någonsin.

Kommer du ihåg berättelsen från bibeln när du var liten om den förlorade sonen.
Det handlar om två bröder, varav den yngsta i förskott vill ta ut sitt arv och får
det, åker iväg till utlandet och lever upp alla sina tillgångar medan den älsta
sonen arbetar hemma på gården och arbetar med att få faderns gård att
växa.

Den yngsta sonen tvingas att ta anställning efter sitt liv i sus och dus
och när alla pengar har tagit slut som svinaherde. Då inser han att hans
far behandlar sina anställda bättre än hans egen arbetsgivare och
bestämmer sig att återvända hem och ta anställning på sin gamla
färdenegård.

Fadern tillåter dock inte detta, han blir överlycklig när han ser sin yngsta
son och väljer att säga. " Min son var död, men nu har han fått liv igen,
min son var borttappad och nu har han blivit funnen igen."
Den älsta sonen gillar inte detta firande av den yngsta brodern, eftersom
han slösat bort alla sina tillgångar men fadern förmanar honom och
säger att allting han äger tillhör honom, men det är viktigt att glädjas
när hans bror kommit tillbaka och blivit levande igen. Att det är viktigt
att förlåta och visa förståelse.

Ingenstans vet jag mig att finna en berättelse om en förlorad dotter.
Beror det på att döttrar under biblisk tid och senare aldrig blivit förlorade,
eller är det så att de inte blivit mottagna väl igen om de av någon anledning
valt att gå sin egen väg. Eller vågar döttrarna inte gå sin väg med risk
för att bli utfrusna. Bibeln är full av starka kvinnor att se upp till,
men av någon anledning har de aldrig blivit borttappade.
Jag undrar hur en sådan berättelse skulle se ut.

Resa är verkligen livet och det ger så mycket nya tankar och energi,
men det är fantastiskt att komma hem igen.
Jag skall försöka att dela med mig av dessa tankar så myket jag
kan under denna vecka och innan jag själv förlovar bort dem i minnets
förrädiska träsk.

Då jag har rest så mycket detta år, bestämde jag mig för att göra
en påvegest vid hemkomsten. Det är ju inte bra om mitt hem
känner sig ensamt och övergivet, eller hur?
Så jag böjde mig ner i hallen och kysste golvet. Viskade tyst;
"Hej kära hem, nu är jag hemma igen. Det är underbart.
Jag har saknat dig så."

Det är inte bara jag som har hemlängtan. På vägen i flyget igår,
satt jag bredvid en turkisk ingengör från Ankara. Han var på väg
på jobb till Ludvika och skulle sedan spendera helgen i Stockholm.
Det var hans första besök i Sverige och han hade massor av
frågor, precis som jag har när jag kommer till ett nytt land.
Han tog chansen nu när han satt bredvid en svensk. Han trodde
att jag var arkeolog, när jag berättade att jag varit på arbete i
Turkiet. Det tog jag som en komplemang.

Det var så många frågor som var söta. Hur kan jag t.ex. sova
när det är ljust hela natten. Stämmer det att det är kallt i Sverige,
han hade för säkerhetsskull tagit med sig en dunjacka.
Det är driftigt, för det är inte alltid som det är så bra väder som nu,
och bara för två veckor sedan trodde vi att sommaren som vanligt
skulle regna bort.

Den sötaste frågan kom dock på slutet av vår gemensamma resa.
Han frågade om jag längtade hem, när jag var ute på resande fot.
Ja, svarade jag. Även om jag försöker att njuta av varje minut,
så händer det att jag längtar hem, speciellt på hemresedagen.
Han svarade att han hade åkt från Ankara igår och även om detta
var ett stort och spännande äventyr för honom, så längtade han
redan hem till Turkiet, sin stad och sitt hem. Men, för att kunna
uppskatta sitt hem och allt som jag har, behöver jag ibland
resa bort. Det är så sant, jag kan inte annat än instämma
med honom. Jag älskar mitt hem.

Jag är på resandet fot till nästa helg, då jag inte finns våra bokstäver
på internetcafeer kommer jag istället att skriva en summering av
alla mina tankar när jag är tillbaka i Svea rike.

Jag hoppas på din förståelse!

Bladlusen

Regn är en resebyrås dröm och en svensk som måste semestra i sitt eget lands mardröm.

Regn, som det var idag med hällregn - så du blir helt blöt in på bara kroppen är inte
speciellt behagligt. Jag kan inte hjälpa att tycka synd om alla som inte kommer att
få en chans att åka iväg åtminstone en vecka i sommar och få lite sol och värme.

Men om vi tittar på tendenserna sedan de sista åren, om jag kommer ihåg rätt:)
Börjar sommaren efter midsommar och att solen numera kommer mer fram i
juli och augusti, så det får vi hoppas på...

Är det inte världens bästa serie? Jag kan bara inte sluta att se den,
och jag kan definitivt inte längre boka in någonting på onsdagar
för jag vill inte missa ett avsnitt när jag kan.

Igår var det denna säsongs sista avsnitt och spänningen är nu
olidlig inför nästa omgång. Må denna serie aldrig sluta...

Grace med alla dess skådisar forever....

Jag kan inte säga att jag är fotbollsgalen,
men efter Råsunda i lördags är önskan att det skall gå bättre för Sverige.

Idag blev det 4-0 till Malta. Det gäller nu att kämpa på och fortsätta
att vinna varje match så att vi kan få möta danskarna igen i Sydafrika.

Vi svenskar är bra i underläge och nu får vi verkligen visa det.

Tack för idag, svenska hjältar!

Jag har fått nöjet att resa på två platser som jag inte varit på flera år.

Det är spännande att få höra mina kollegors kärleksförklaringar
till sin destination. I många fall är det slumpen som gjorde att
de först kom dit. Det är inte eget val, utan den destination som
de fick. Men så är oftast den första utlandsdestination något
som länge finns kvar i minnet och som betyder mycket:)

Men platsen har av någon anledning tagit deras hjärta och själ,
de känner sig hemma där och oavsett vad som händer kommer
det att vara en plats som de alltid återvänder till.

Frågan är vad som började triggade deras kärlek?
Det är inte alltid det är kärlek vid första ögonblicket,
många gånger har den första säsongen varit tuff,
men det har varit envisheten och viljan som har bidragit
till den senare enorma kärlek.

Om en människa känner en sådan enorm kärlek
till en plats, måste det finnas någon form av motsvarig
känsla tillbaka. Jag vill inte tro något annat.

Det blir en rysare ikväll. Frågan är vem av mina vänner som kommer att vara glada efter matchen?

För mig skall det bli kul att gå på en riktig landskamp, tror aldrig att jag har gjort det tidigare
på fotboll. Min sport är hockey framför allt...

Som vanligt skriver svenska tidningar och jämför vilket land som är bäst,
Sverige eller Danmark. Vi har en helt annan relation än Norge.
Danmark är och kommer alltid vara en konkurrent till oss,
historisk har de många gånger varit en stark och svår fiende,
men idag är det mest vänskapligt kärleksfullt gnabb.

Må bästa lag vinna!

Handen på hjärtat, skulle du kunna klara dig utan den idag?

Jag hade problem med min laddare förra veckan och telefonen laddade ur.
Jag fick nästan panik innan jag kom hem till Sverige och kunde köpa
en ny laddare som fungerade. Tänk om det var någon som hade sökt mig.

En vän till mig glömde sin laddare nu när hon skulle på semester och
var lika frusterad som mig. Hon var tvungen att ha telefonen avstängd
för att kunna bli nådd när det var extra viktigt.

Det är bara att säga grattis till mobiltillverkarna. Om det var någon som
hade sagt detta till mig för 10 år sedan hade jag skrattat och aldrig
trott att jag skulle vara så beroende av en teknisk pryl.
Idag har jag inte ens ett vanligt telefonabonnemang. Alla ringer
på mobilen i alla fall, så varför skall man ha ett nummer som bara
försäljare och ens mamma ringer på.

Frågan är om arbetsgivarna visste detta för 10 år sedan och
kunde tänka sig hur tillgängliga vi alla skulle vara idag.
Det finns ju inte längre någon fredad zon där det inte finns
mobiltelefon eller bärbart internetabonnemang.

Det är ju bara att konstatera att vi alla är så lättlurade.

Många i min generation kommer ihåg Staffan Wästerberg och hans barnprogram...
det är inte utan en viss ångerst... jag gillade inte dem alls.
Så här i efterhand har jag hört att de skall vara pedagogiska, kanske är programen
det med vuxna ögon, jag vet inte men de var inte roliga när jag var barn.

Denna vecka har jag varit på Mallorca med jobbet och häromdagen kände
jag mig bildligt vilse i pannkakan, Jag har en bild av mig själv att jag är
ganska bra på lokalkännedom ,.. men det var innan jag skulle hitta till
kontoret på Mallorca.

Instruktionerna var lätta, följ skyltarna till flygplatsen och sedan skulle
jag tänka på hur jag åkte i en rondell. Kontorshusen är två stora
runda byggnader och om jag såg dem visste jag att jag hade åkt för långt.

In på avtagsvägen till flygplatsen, vägen delar sig i två delar, jag följer skyltarna
till flygplatsen och får då köra runt hela flygplatsen och kommer sedan ut på
motorvägen igen. Nya tag, åka och vända på nästa avfart, komma från andra hållet.
När jag kommer in på flygplatsvägen tar jag första avfartvägen istället för att åka
mot flygplatsen och kommer då istället in i en by, snurra runt, ut och upp på
motorvägen, åka in på nästa avfart, vända och åka tillbaka igen.
Prova nästa avfart från första hållet, sängde ner rätt hittade rondellen som jag
letade efter och så var det 4 exit, jag tar fel exit ser de runda byggnaderna
och helt plötsligt är jag ute på motorvägen igen. Jag han prova tre vägar
innan jag äntligen kom rätt och helt plötsligt tog resan från hotellet till kontoret
1 1/2 timme istället för 10 minuter.

Snacka om att bli frusterad. Resten av dagen fortsatte i samma tecken,
jag tror aldrig att jag har kört så mycket fel på en och samma ö.
I så fall är det så länge sedan att jag inte längre kommer ihåg det.

Men det viktiga är att jag inte gav upp. Livet är många gånger likadant.
Det är inte alltid vi väljer rätt första gången, och ibland gör vi samma
misstag flera gånger innan vi ser vilken som är den rätta vägen och
kan ta oss vidare.