bladlusen

Resa är verkligen livet och det ger så mycket nya tankar och energi,
men det är fantastiskt att komma hem igen.
Jag skall försöka att dela med mig av dessa tankar så myket jag
kan under denna vecka och innan jag själv förlovar bort dem i minnets
förrädiska träsk.

Då jag har rest så mycket detta år, bestämde jag mig för att göra
en påvegest vid hemkomsten. Det är ju inte bra om mitt hem
känner sig ensamt och övergivet, eller hur?
Så jag böjde mig ner i hallen och kysste golvet. Viskade tyst;
"Hej kära hem, nu är jag hemma igen. Det är underbart.
Jag har saknat dig så."

Det är inte bara jag som har hemlängtan. På vägen i flyget igår,
satt jag bredvid en turkisk ingengör från Ankara. Han var på väg
på jobb till Ludvika och skulle sedan spendera helgen i Stockholm.
Det var hans första besök i Sverige och han hade massor av
frågor, precis som jag har när jag kommer till ett nytt land.
Han tog chansen nu när han satt bredvid en svensk. Han trodde
att jag var arkeolog, när jag berättade att jag varit på arbete i
Turkiet. Det tog jag som en komplemang.

Det var så många frågor som var söta. Hur kan jag t.ex. sova
när det är ljust hela natten. Stämmer det att det är kallt i Sverige,
han hade för säkerhetsskull tagit med sig en dunjacka.
Det är driftigt, för det är inte alltid som det är så bra väder som nu,
och bara för två veckor sedan trodde vi att sommaren som vanligt
skulle regna bort.

Den sötaste frågan kom dock på slutet av vår gemensamma resa.
Han frågade om jag längtade hem, när jag var ute på resande fot.
Ja, svarade jag. Även om jag försöker att njuta av varje minut,
så händer det att jag längtar hem, speciellt på hemresedagen.
Han svarade att han hade åkt från Ankara igår och även om detta
var ett stort och spännande äventyr för honom, så längtade han
redan hem till Turkiet, sin stad och sitt hem. Men, för att kunna
uppskatta sitt hem och allt som jag har, behöver jag ibland
resa bort. Det är så sant, jag kan inte annat än instämma
med honom. Jag älskar mitt hem.