Den rätta vägen

Vad innebär det egentligen att gå den rätta vägen?

I bibeln har jag förstått att det handlar om att gå den smala vägen,
som innebär att inte ge efter alla egna inpulser och önskningar,
utan att sätta andra människor framför sig själv och gå någon slags
gyllene medelväg.

I dagens 2009 vad innebär det då? Vad är det att gå den rätta vägen?
Är det att följa lagen? Att följa de tio budorden eller de levnadsvillkor
som gäller för den religion som du praktiserar.

Är den rätta vägen att kunna motstå habegäret i stort och smått?
Att kunna avstå den extra chokladbiten, klädesplagget eller en ny
människa som lockar? Att gå till jobbet, skolan och inte stanna
hemma bara för att man känner för det. Är den rätta vägen
att sätta andra människors önskningar framför sina egna?

Eller handlar den rätta vägen om någonting helt annat.
Är den rätta vägen att vara sann mot sig själv, sitt syfte och
att våga se din egen gudomlighet.
För hur mycket kan du ge andra, om du inte fyller på och
tar hand om dig själv?

Hela livet är fullt av vägar och framför allt valmöjligheter
hela tiden. Ibland kan jag känna att de kommer hela
tiden och det är en sådan stor del av mitt liv jag som
människa kan påverka. Även om jag inte kan påverka
en del av mitt liv, kan jag alltid påverka min inställning
till just den händelsen och erfarenheten.

Inte att för glömma kan det vara stor skillnad på
vad som är rätta vägen för dig och för mig.
Det viktiga kanske är färden, för kommer vi någonsin
i vårt liv att komma fram? Vi bygger ju hela
tiden nya mål och drömmar.

Hälsomässan

Jag var med en vän på hälsomässan idag. Det är många som var intresserade
av att lära sig mer om hur hur de skall förbättra sin hälso och sin andlighet.
Jag tycker att det är spännande och samtidigt skrämmande att gå omkring
bland alla dessa utställare. Spännande för att besök av detta slag ger nya
idéer och här har vi massor av människor som vågar vara annorlunda
och stå för det. Skrämmande om du inte är berädd att ta och utforska det
okända och att jag har inte tro till alla utställare. Detta är ett område
där det dessvärre samlas en hel del buff och båg. Men generellt har
det varit en mycket givande dag.

Tystnad

I en vecka har jag varit tyst. Har du saknat mig?

I en vecka har jag inte gett mig själv egen tid att skriva, trots att jag mår så bra av att göra det.
Jag känner att jag lever när jag skriver och reflektererar, skrivandet är mitt element även
om de flesta säger att jag är bättre på tal. Så för egen del är skrivandet viktigast.
Sedan är det en stor skillnad på vad jag skriver i en blogg, i min dagbok, på arbetet
eller som skolarbete och vad jag skriver på kammaren som en dag kommer att bli
publicerat.

För snart ett år sedan gick jag under en helg in i kloster och i tystnaden en helg.
Det var en annorlunda men fantastisk känsla att få tid för mig själv, känslor och mina
tankar. Det är alldeles för sällan som jag ger dem plats. Det är någonting som jag
skulle behöva göra oftaste - ge mig själv egen tid och egen plats.
Yasuragi har på många sätt blivit ett ett andningshål, genom att där får tankarna gå
helt sina egna vägar - utan någon som helst styrning från annat håll. 

Av någon anledning är jag bra på att lyssna och reflektera över andra personers problem,
men jag är inte bra och ta hand om mig själv. Det är egentligen en paradox, för att kunna
ta hand om andra - måste jag först ta hand om mig själv. Hur funderar du?


att arbeta med mig själv

Det är ett av mina livsprojekt, att arbeta med mig själv och reflektera över livet
i största allmänhet. Det visar bara mina inköp av böcker som gärna blir böcker
som handlar om förbättringar i livet, större andlinghet, bättre självkännedom
och effektivitet. Böcker är nog en av mina laster i livet om jag skall vara
riktigt ärlig.

Nu har jag börjat på en ny bok som just kommit ut på pocket,
" Be så skall du få" av Ester och Jerry Hicks.

Jag kommer under tiden som jag läser boken att dela med mig
mina reflektioner och tankar med ojämna mellanrum i bloggen.
Efter allt mitt pluggande de sista åren har jag insett att dela med
sig at reflektioner i böcker kan ge oerhört mycket.

Förordet till boken har skrivits av en gammal favorit till mig och
en av de första böckerna i denna genre som jag läste.
Det är Wayne W.Dyer som bland annat skrev boken älska dig själv.
En iakttagelse som Wayne har gjort och som han delar med dig i
förordet är följande:

"När man förändrar sitt sätt att se på saker och ting,
förändras sakerna man ser på."

En enkel mening med fantastiskt mycket djup och sanning,
men så oerhört svårt att leva efter som de vanedjur som
människan är. Kanske det är steg 1 om du vill prova att leva
ett annorlunda liv.
 

Män som hatar kvinnor

I fredags kväll fick jag chansen att gå och se denna film,
det är den bästa svenska film som jag sett på flera år.

Filmen griper tag i dig, du kan inte på något sätt hålla dig neutral
och den sitter kvar länge hos dig efteråt. Filmen är en väckarklocka,
tänk det finns så många i vårt land som sitter fast i fruktansvärda
situationer som de inte kan ta sig ut ur.

Jag var bara tvungen att gå och köpa boken igår,
för att jag skall kunna gå in mer i karaktärerna och försöka förstå
vad det är som driver dem. Men jag kommer att aldrig att
kunna förstå dessa män och mitt hjärta blöder för alla kvinnor
som utsätt för detta.

Tipset till dig är att gå och se filmen om du inte redan har
gjort det.

Böcker

Skrivandet måste vara en av de största uppfinningarna i hela världshistorien.

Det finns ingenting annat som kan hjälpa oss att kommunicera genom
åren som genom skrivkonsten. Vi kan läsa texter som är tusentals år
gamla och som är röster från det förflutna som berättar som samma
favoritteam som vi talar om idag. Det är filosofiska tankar om livet
och dess syften. Hela känsloregistret tas upp med hjärta - smärta,
glädje och sorg.



vitaminbjörnar

Norrmän vet hur de skall förgylla livet. Det kan vara tråkigt att äta vitaminer,
men vem kan motstå en förpackning med riktiga godisbjörnar i gele som är nyttiga.

Det som är ännu bättre är de livslevande vitaminbjörnarna.
Deras uppenbarelse sprider ständig glädje och ljus omkring sig.
Jag är så glad att jag har sådana fina vänner som är mina vitaminbjörnar.

Jag fikade idag med min vän som ger energi och som vanligt efter möte
med henne mådde jag ännu bättre sedan på vägen hem.

Den underbara kommentarer som jag har lärt mig idag är,
att i krig, kärlek och ansökan om semester är allting tillåtet...
Det skall bli roligt att vara med i kampen i år...

Ljus i mörkret

Det är inga konstigheter att vi har kommit in i en lågkonjunktur,
däremot att det trist att media målar ut allting i nattsvart mörker.

Varför ges inget hopp? Varför talar vi bara om allting det jobbiga
som sker i världen. I dessa tider borde vi mer än normalt fokusera
på allting positivt i livet. Pengar har aldrig köp lycka, även om det
till stor del kan underlätta ditt liv och se till att vissa av dina mål
blir uppfyllda.

Men vad handlar livet om egentligen? Att må bra handlar inte
om att köpa in det senaste, bilen, huset eller kläderna.
Lycka handlar om tacksamhet, att kunna njuta av nuet och
finna fördelar där du befinner dig. Att visa uppskattning
till dina vänner, till din familj och till alla som du håller kär.

Ett sätt att må bra, är att se ljuspunkterna, att leta efter
ljuset i mörkret och orka dra alla andra åt samma håll.

Denna lågkonjunktur kommer att ta slut som allting annat,
det gäller att spendera tiden bra i väntan på bättre tider.

Mahatma Gandhi

En man med många kloka ord, här kommer några.

" Din tro formar dina tankar
dina tankar formar dina ord
dina ord formar dina handlingar
dina handlingar formar dina vanor
dina vanor formar dina värden
dina världen formar din framtid."

Charterhjältar

Ja, vad skall man säga... är charterhjältar bra för resebranschen eller spär det bara på fördomarna.

Jag förstår inte hur mina konkurrenter, varför ger de ok på att endast visa glada reseledare och
vad de gör på sin fritid. Det är ju roligt att de festar, men är det det enda som TV producenterna
vill visa. En charterhjälte för mig är en person som gör skillnad, inte en person som bara har roligt.
Det finns så mycket annat utmanade i vårt arbete som jag helldre skulle vilja visades,
men av någon anledning väljer man att inte göra det.

Så den stora frågan är är all reklam bra reklam, eller är detta är den sista spiken i kistan
för yrket reseledare. Jag hoppas verkligen inte det. För det finns så otroligt mycket
mer och de flesta mig mig tycker att det är den bästa erfarenhet som de har
och det som lärt dem mest i deras arbetsliv. Att vara reseledare är en bra inkörsport
till andra spännande arbetsuppgifter längre fram i livet.

Nej, kanal 5. Den enda behållningen idag var bröllopet. Kom fram med riktiga
charterhjältar till nästa program istället. Reseledare som räddar liv, räddar äktenskap,
tar hand om barn som gått vilse eller vad som helst som visar lite hjältemod som
de gamla traditionella hjältar som jag känner till. Mina förebilder är stålmannen,
fantomen eller varför inte Bamse, världens starkaste och snällaste björn.

Sliding doors

Idag är det filmen slidning doors... en bra tanke som jag tror att vi alla har ibland.

Hur skulle det vara om ödet var annorlunda? Skulle mitt liv varit annorlunda?
Om jag hade gjort andra val, hur hade mitt liv sett ut? Skulle det se likadant ut
eller skulle det vara helt annorlunda? Det har varit många vägval genom livet,
många gånger när jag kunde valt annorlunda och därigenom haft ett helt
annat liv.

Det är inte så att jag ångrar något som jag har varit med om.
Men jag kan inte hjälpa att undra vad som hade hänt om jag hade varit
modigare och vågar tagit mer chanser...hoppat ut i det blå och fullkomligt
struntat i konsekvenserna. Mitt liv hade förmodligen varit mer spännande.

En sak som jag inte trodde tidigare, men som jag insett de sista åren
är att även om jag ännu inte känner mig gamla, så har jag inte längre
samma intresse som tidigare. Att få erfarenhet innebär att bli bekvämt,
att få andra intressen och dessvärre bli lite mindre äventyrslysten.

Men slidning doors budskap enligt min meing är att det som är meningen
kommer att ske förr eller senare. Så jag skall förmodligen inte drömma
över mina förlorade chanser, om jag skall tro på filmen utan istället
luta mig tillbaka i förvissning att livet kommer att bli precis som det
är meningen att det skall vara för mig. Den enda skillnaden är att
jag genom olika beslut väljer hur krokig livet skall bli till det slutliga
målet och vad som är meningen med just mitt besök på denna jord.


Nätets lockelser och förbannelser...

Jag lyssnade på en intressant diskussion idag om nätanvändandet.

Diskussionen gick ut på att vi luras att tro att ingen har tillgång till våra sidor,
men det kan själva verket vara flera hundra och tusen personer som går in på dina sidor.
Så du är inte anonym - men frågan är om du vill vara anonym när du sätter ut bilder
eller texter på nätet. Är det inte så att du faktiskt vill dela med dig till andra?

Mannen, chefsredaktör, som var för vårt blottande på nätet, så att vi alla tider har
tyckt om att dela med oss, och att det mest säljande är just vanliga människors
tankar och livssituation. Utan dessa tankar skulle större delen av våra böcker
inte kommit till, och då hänvisade han inte bara till memoarer som är en fin
förpackning av upplevelsen av det som är ditt liv. Minnet är i bland selektivt för
oss alla och tur är väl det...

Motståndaren, en kille som åker runt och talar om nätetik, snackade om att
ungdomarna idag får skulden om de inte är rädda om sig och det är dagens
stigmatisering över att blotta sin själv istället för att bära en kort kjol.
För som vanligt är det en unga kvinnan som vi är oroliga för, inte den unga mannen.

Carolina var också där, och hennes konstaterande var att vi alla tycker om
att bli sedda och bekräftade och att nätet ger oss den möjligheten.

Vad är rätt och vad är fel? Jag tror att ingenting är så enkelt...
Det handlar nog att vi som personer måste ta samma val vad det gäller
nätet som i övriga livet, själv bestämma vad som är bäst för dig.
Det är ingen annan som kan ta det beslutet.

mailboxen

Hur många mail har du i din mailbox? 2,10, 50, 100 eller ännu fler?

Personligen har jag pendlar på hela skalan. Numera har jag som
mål att ligga 50 st och under.. det är inte alltid det lyckas men
det är mycket bättre än tidigare. För ett år sedan var det mer än
regler än ett undantag att jag hade 200 mail plus.

Vi hade planering och prioritering idag, och jag blir alltid så
inspirerad att prova nya idéer. Det senaste tipset var att
göra i ordning en mapp för det som skall fixas, men som
jag inte kan göra på en gång, för att det inte skall ligga
nästan några mail alls i inboxen.

Så när jag kom hem från undervisningen, har jag precis
gjort det, delat in i mappar för urgent och fixas och
helt plötsligt ligger bara 1 mail kvar i boxen.
Det känns underbart befriande....

En ny folkrörelse är på väg...

En ny folkrörelse är på väg. Det är alldeles för mycket nej som är ute och simmar runt i världen runt
omkring oss. De negativa nyheterna om lågkonjunkturen gör inte heller saken bättre.
Enligt medierna är allting katastrof, och det kommer att ta mycket lång til innan det blir bättre.

Frågan är hur du som person skall se ljusare på livet och må bättre. Min vännina startade
ja-dagen tillsammans med mig. Att säga ja för att öppna upp för det okända.
Sedan fortsatte det med arbetsdiskussioner om att lära sig att brainstorma och se fördelar
med nya spännande förslag istället för att lägga ner energi på att förkasta och argumentera
emot dessa förslag.

Nu har jag flera kollegor som blivit inspirerade av ja-dagen och det skall bli intressant
att se vilken konsekvens det kommer ge oss alla, och vilka spännande vägar och val
som vi kommer att få i och med att vi har skapat detta ja.

Så fortsätt som min läsare säger, ja, ja och mera ja för att utöka spänningen i ditt liv.
Tack alla läsare som kommenterar och lägger ner tid på att läsa bladlusens alster.
Det betyder mycket för mig.

Att säga ja istället för nej

Varför är det så svårt att säga ja, och då tänker jag när det kommer positiva förändringar.

Jag kan ibland säga nej av rena farten, och inte hinna se vad som faktiskt är bra.
Jag vet inte varför det blir så, men ibland säger jag bara nej.

Nu tänker jag inte bara på arbetet, om det var det du trodde det. Jag tänker
på hela livet och att jag ibland är alldeles för förnuftig och tackar nej till
spännande äventyr som jag inte borde säga nej till. Jag börjar fundera
på om jag har fastnat för mycket i en roll och blivit rädd för att ta chanser
och hoppa ut i det okända. Om det är själva hoppandet som skrämmer
mig, varför tar jag inte då bara ett kliv rakt ut i.

Någon klok person sa en gång, att för att vinna måste du våga chansa,
våga ge av dig själv och framför allt ge dig hän... det är lätt sagt,
men svårare att efterleva.

Jag tror att jag måste sätta igång och inrätta fler jadagar, då jag inte
får ge ett annat svar än ja. Jag är helt övertygad om att mitt liv då
kommer att få ett annat slutresultat.

Borta, hemma och borta igen...

Vad är egentligen hemma och vad är borta?
Jag inser att jag missbrukar dessa ord, och detta utan att ens tänka på det.

Är det så att jag har många hem? Jag landade i Danmark idag och har
kommit upp till mitt lilla Gilleleje, det har blivit ett hem.
För mig blir en plats ett hem när jag känner trygghet, känner människor
och vet vart jag skall ta vägen. Då tänker jag inte på de vanliga turiststråken,
utan när man lär sig det lokala... de speciella hemliga platserna som inte
så många finner.

När jag reser till Grekland och landar på Athens flygplats eller en av Kretas
flygplatser, så känner jag mig som en förlorad dotter som äntligen har
kommit tillbaka igen... jag har ett band med Grekland som inte går att
beskriva. Det är en kärlek som går över alla gränser. 
Det är inte ett år i min historia sedan 1991 som jag inte tillbringat
några dagar,veckor eller månader i Grekland.

Egypten är också ett land som ligger mig nära. Första besöket
var inte så bra, jag var i landet i 10 timmar och drabbades av alla turist-
fällor som går att tänka sig... men från 2000 när jag kom ner på ett
riktigt besök till landet har jag verkligen fått möjlighet att känna av
landets magi. Jag förstår att det alltid har setts som ett av gudarnas
länder. Egypten har allt. Det kommer att ta många bloggar innan
jag kan beskriva alla tankar som jag har om detta underbara land
som stal mitt hjärta.

Sverige är mitt hemland, men jag tillhör än av alla dessa ofrivilliga
svenskar, som helst vill vara någon annanstans. Jag har under
de sista åren sedan jag flyttat hem insett hur många fördelar
landet faktiskt har, och jag älskar mitt hem och mitt lilla krypin.
Men jag är fortfarande på många sätt en svenska som gärna
upplever världen istället för att vara hemma för mycket.
 

Hemmakvällar är underskattat

Vad är väl en bal på slottet? Vad är en het saltsakväll i Stockholm?
Vad är en bouzoukikväll på en häftlig grekisk klubb?

När du kan stanna hemma och titta på Petra och melodifestivalen.
Att njuta av älskade vänners sällskap och bara kunna vara
dig själv...

Tv som står på och spelar snälla, snälla, snälla.
Det är nog den låten som blivit min favoritlåt ikväll,
chips i skålen och chokladbollar.
Kan livet bli bättre...

Hemma

Det är något alldeles fantastiskt att få vara hemma,
hemma i mitt hem och bland mina saker och mina vänner.

Jag tror aldrig jag varit så hemmakär som de sista åren.
Kanske beror det på att jag reser mer än tidigare.

Det är inte så att jag har problem när jag är borta.
Jag är bra på att fokusera och vara precis där jag är.
Ibland undrar jag t.o.m om jag är för bra på att fokusera
på platsen jag är på, för allting annat försvinner eller jag
tappar fokus på allting annat.

Jag är så tacksam att jag har förstående vänner,
som står ut med mina perioder av frånvaro och
den tystnad som jag har just då.


Denna gång är jag bara hemma över helgen,

min kära granne är så underbar och pysslar om mig,

så jag kan koppla av och stänga allting annat ute.


Jag tror att det är viktigt, att efter en intensiv arbetsperiod,

Stänga av och bara göra helt andra saker för dig själv.




Blommor är lycka

Denna tid på året när det går att njuta av vårlökar är fantastiskt.
Att se hur en blomma utvecklar sig, hur den slår ut och
visar sig i all sin prakt.

Hur får vi människor att växa, att också slå ut och bli
den bästa versionen av sig själva?
Vem är jag som överhuvudtaget tror att jag kan eller
förstår det undret som ibland sker...

Personligen arbetar jag hela tiden på att finna en
bättre version av mig själv, men det är kanske fel
taktik. Kanske det istället handlar om att inte försöka
för mycket, utan istället slappa av och bara uppskatta
att vara sig själv.

Jag kan tycka synd om människor som har svårt att ta
emot positiv respons, men om jag skall vara helt ärlig,
så har jag också svårt attta emot det själv.
Jag vet inte varför, det är den absolut
finaste gåva som man kan få. Det är som att få en
bukett med blommor som precis är på väg att
slå ut.


Separation

Egentligen är livet bra märkligt.

Du är tillsammans med personer under en kort och intensiv period,
då ni tillsammans fokuseras på en uppgift. Du kan inte se någonting
som ligger utanför denna värld som ni delar tillsammans.

Helt plötsligt är arbetstiden slut och du står och känner dig så tom.
Vad var det egentligen som hände? Varför gick tiden så snabbt
och varför uppskattade du inte er gemensamma tid bättre.

Många gånger kan jag inte låta bli att fundera över varför en
viss person kommer in i ditt liv vid en viss tidpunkt och
om det finns något speciellt syfte? Det är inte alltid som jag kommer
på syftet förrens det är för sent...

Vad är verklighet?

De senaste åren har jag stött på ett nytt begrepp eller en ny mening.

"Jag agerar så nu, men i verkligheten skulle jag göra någonting helt annat."
Vad menas egentligen med det? Vad är skillnad på verklighet och verklighet?

Om du i en träningssituation agerar på ett visst sätt, t.ex. om du tränar
fotboll och inte kan slå bollen på mål, hur stor är chansen att du skall kunna
få bollen i mål på en match, för jag antar att det är vad som menas med
verkligheten? För vad är skillnaden mellan träning och match?
Är det ena verklighet men inte det andra... Snälla förklara för mig för jag
förstår inte.

För mig är allt jag upplever varesig det är i en träningssituation eller
verkligheten är det lika mycket verklighet för mig. Det enda som inte
är verklighet för mig, är när jag drömmer mig in i en film och ser någon
annars liv.

Men det är kanske så att jag har missförstått allting? Att träna kanske
inte är att leva? Frågan är hur eniga våra idrottsmän är om detta.
För vad jag förstår, så är det när de tränar som de verkligen känner
att de lever.

Arbete och fritid

Varför är det så lätt att glömma bort sig själv och prioritera arbete hela tiden?

Jag tror att det är så när man har ett roligt arbete, så är det lätt att komma in i en flow,
ett tillstånd där allting bara flyter iväg som du vill och du blir så ivrig för att komma
fram till slutmålet och resultatet att du glömmer bort dig själv.

Jag kan bara konstatera att jag har ett alldeles för roligt och stimulerande arbete
och att jag måste börja att ge mig själv lite egen tid varje dag. Men det är inte
lätt när du bor och arbetar under perioder på ett och samma ställe.

Det är lätt att tala om hur andra skall leva och vad de skall göra,
men den svåraste utmaningen är att leva som du lär ut.

Tillit

Idag har vi haft en intressant diskussion kring tillit. Vilka fantastiska effekter tillit kan ge.

På ett arbete har en ledare möjlighet att styra kommunikationsflödet och kan välja
om hon/han skall involvera sina medarbetare genom att ge kommunikation.
Att ge information, handlar om att ge makt och inflytande, eftersom du aldrig vet vad
den person som du visar tillit till kan göra med den informationen som du ger.
Samtidigt ger det många positiva effekter, genom att ge tillit och information, får
du dina medarbetare att växa och de kommer att känna större engagemang
och intresse av det företaget som de arbetar för.

I ett vänskapsförhållande är tillit viktigt, för att komma förbi ordet bekantskap
den första ytan av kontakt mellan 2 personer, behöver du visa och ge mer
av dig själv samtidigt som du skall vara intresserad av den andra personen.
Samtidigt kan det vara tufft att ge av sig själv, vad kan jag säga, vad vill jag
säga och vad vill jag ge. En vänskapsrelation blir djupare ju större tilliten
är mellan de båda parter och när du delar språk och ger förtroenden som
få andra människor vet någonting om.

I ett kärleksförhållande är tanken att du skall gå ytterligare ett steg.
Du skall dela allting med den andra personen, både i vått och torrt,
i överflöd och i fattigdom och om relationen leder till barn och giftemål.
Samtidigt är det svårt att ge av sig själv, för att ge av sig själv, innebär
att blottlägga din själ och det är inte säkert att dina tankar blev väl mottagna.
Svårigheten kan ligga i tidigare missbruk av förtroende eller av dåliga
erfarenheter, trots detta är det viktigt att fortsätta att ge förtroende till sin
omgivning.

Du kan aldrig bedömma en person utifrån tidigare erfarenheter.
Även om det kan finnas många likheter, är alla människor unika och
varje situation är annorlunda. Så det gäller att våga hoppa, våga ta chansen,
den dagen du finner en person som gör att det är värt att ta risken.
Det gäller att våga blottlägga sin själ och inte lägga dina egna tankar
som andra personers sanningar. Ditt sätt att se på livet behöver inte
alls vara på samma sätt som den person som sitter framför dig.

Tillit och förtroende är en fantastisk gåva till alla som får den,
det är värt att ta chansen för de få personer i alla tre katergorier
arbete, vänskap och kärlek som inte klarar av att förvalta det och
stolt som person själv gå vidare. Jag tror att det är en av de saker
som du inte kommer att ångra på ålderdomshemmet när du kör
rullstolsrace, jag vågade ge tillit och jag vågade tro på andra 
människor och se hur långt det har fått mig på min livsväg.

Men det skall också säga att det kan vara svårt att leva 
som man lär... det kräver lång övning.
 

RSS 2.0