100 saker att göra innan jag dör...
Jag läste i tidningen om äventyraren Dave Freemans olyckliga död. Han snubblade i hallen så illa, slog i huvudet och dog 47 år gammal. Hans bedrift var att skriva en bok om 100 saker som man skulle göra innan man checkade ut för sista gången från jorden. Enligt artikeln i aftonbladet hann han göra 50 saker av sin egen lista och 50 saker ligger fortfarande ogjorda. Dave livsfilosofi var att leva varje dag som den sista, och verkligen krama ur droppen av varje dag med dess möjligheter. Det ironiska i hela situationen får mig att reflektera över livet.
Daves lista över de 100 saker som han vill göra innan han dog är många spännande och annorlunda som t.ex. att gå på en Oscarsgala, vara med på en skriktävling i ett exotiskt land och nakensurfa i Australien. Allting är mycket spännande på sitt sätt och jag skulle utan problem kunna skriva upp en lista på 100 saker som jag gärna skulle vilja hinna med i mitt liv. Min lista skulle dock bli mycket annorlunda från Dave, helt enkelt för att vi har olika intressen och drivkrafter. Men är det vad livet egentligen handlar om? Att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går? Om du stressar i den omfattningen och hela tiden kräver mer spännande och utmanande händelser, hinner du verkligen leva och njuta? Hinner du förstå vad du är med om, eller är det bara ytterligare en punkt på listan som skall bokas av. Ja, då har jag nakensurfat i Australien. Vad skall jag göra sedan...
Under min utlandstid kunde jag förundras över de gäster som reste för att ha sett, men som inte stannade upp och upplevde en plats. När jag guidade på en utgrävning, kunde en gäst gå sin väg, gå runt på 5 minuter och sedan sitta och vänta tills gruppen kom tillbaka 1 ½ timme senare. Gästen var nöjd, eller sa helt enkelt, ok då har jag varit här. Det är sant, gästen har varit där men har gästen upplevt mystiken, tagit till sig av gammal visdom eller bara gått runt och reflekterat? Jag är glad att jag har varit reseledare, för det innebär att jag fått sett en och samma plats många gånger, och fått chansen att lära mig mycket mer än genomsnittet på de platser som jag har arbetat på. Jag kan lekande lätt spendera en hel dag i ett museum eller arkeologisk utgrävningsplats eller en plats som är viktig av andra orsaker. Jag tycker om att känna av stämningar, gå omkring och lyssna på mina medmänniskors reaktioner av en plats. Åldern och erfarenheten har lärt mig att det alltid finns mycket mer att lära och förstå än att bara skrapa på ytan...
100 saker att göra innan jag dör, kommer säkert att vara ett sätt för framtiden att beskriva oss som lever nu. Generationerna som hade så bråttom, som sprang från det ena till det andra. Generationerna som hade så många valmöjligheter i livet och som inte kunde välja. Konsekvensen blir antingen att de sprang för snabbt i hjulet för att hinna med så mycket som möjligt och aldrig hann stanna upp och njuta, för tanken fanns redan på nästa upplevelse och projekt eller de som stannade och blev handlingsförlamade. De som inte visste alls vad de ville, åt vilket håll de skulle gå och därför inte gick alls.
Det finns inga rätt och inga fel, jag tror att det bara handlar om att ha ett eget medvetet val om vad jag vill med mitt liv.
