bladlusen

Tiden är sin egen i Gilleleje. Det är inte bara klockorna som stannar,
eller går helt sin egen tid. De har också en förmåga att gå sönder:)
Jag och en kollega har haft sönder två sedan vi startade att komma
hit i januari.

Tiden får också ett annat perspektiv, allting snurrar kring morgonmål,
lektion och inspiration där vi tillsammans reflekterar och löser
olika utmaningar. Tiden går vidare till frukost en stund att sitta ute
och njuta av vädret och sedan tillbaka till lektionen för ett eftermiddagspass
och sedan middag.

Världen som finns utanför Gilleleje är borta, allt som finns är här och
nu och tankar på att lösa nästa spännande uppgift som kommer
längst vägen.

Tiden i Gilleleje är nu inte på 4 dagar sedan ankomst. Det känns
inte som det stämmer överens med verkligheten. På en och samma
gång känns det som vi kom igår och som det var en vecka sedan,
tempot är snabbt och vi lär oss mycket på kort tid.