bladlusen

Jag har haft en fantastisk helg med två av mina närmaste vänner.

Vi har diskutera många av livet djupa och extensiella frågor. Den största och viktigaste av dem alla är kärleken.

Vänskap - kärleken som aldrig försvinner och som följer med dig från det era vägar möts tills dess
att det är dags att gå vidare till en annan verklighet.
En del vänner finns där endast under en period, då ni båda har behov av varandra. Vänner finns där genom svårigheter, lycka, genom äktenskap och skiljsmässa, genom barn och tonårsperiod. Vänner finns där genom arbeten, skolor och alla dina fritidsintressen. Vänskap är en ouppskattat och fantastisk gåva som dessvärre underskattas och det skrivs alldeles för lite om äkta vänskap.
 
" En äkta vän värmer dig med sin närvaro, anförtror dig sina hemligheter, och kommer ihåg dig i sina böner."

"Jag tvivlar inte på att jag förtjänar mina fiender, men jag tror inte att jag förtjänar mina vänner."
/ Walt Whitman

"Jag håller fast vid mina vänner som en girig till sin skatt, eftersom allt det som man fått genom visdom,
finns det inget större eller bättre än vänskap."
/Pietro Aretino

" En vän kommer glatt att sjunga när du står på en bergstoppen, och gå tyst bredvid dig genom dalen."

Kärleken till ett barn - jag tror att de flesta föräldrar kan säga att det inte finns en större kärlek.
Det är en förmån att få vara med om ett eller flera barns utveckling från baby och hela vägen till att bli en vuxen person,
den tiden går oftast alldeles för fort. Så det gäller att försöka att ta vara på så många magiska ögonblick som möjligt.

"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem kärlek, inte inte era tankar. Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Ni kan stäva att efterlikna dem, men sök inte göra dem lika er. Ty livet vänder inte åter och det dröjer inte vid gårdagen. Ni är de bågar från vilka era barn flyger som levande pilar..."
/Profeten av Kahlil Gibran

Kärleken till en man/partner. Kärleken till en annan person, varför har den blivit så svår idag? Hur skall jag veta vad som är äkta kärlek och vad som bara är en attraktion? Är det valmöjligheterna som gör det svårt? Har vi blivit bortskämda med för många valmöjligheter? Varför tar kärleken idag många gånger slut alldeles för snabbt eller varför har vi inte hittat receptet som gör att vi kan fortsätta med samma person tills döden skiljer oss åt. Är det bara en romantisk dröm och har den västerländska människan istället blivit en seriemonogam person? Vet vi ens vad som skulle vara den optimala kärlekspartnern för just mig?

" ...Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den helldre vara likt ett öppet hav mellan era själars ständer. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam, liksom stängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära, ty templets pelare står åtskilda. Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."
Profeten av Kahlil Gibran