bladlusen

Jag såg ett underbart avsnitt av "Sex and the City" igår.
Det handlade om vänskap, relationer och åldersnoja.

Carry mådde dåligt för att det var hennes 35 års födelsedag,
och var orolig för att hon inte hittar personen att dela sitt liv med.
Tjejerna talade om svårigheten att hitta mannen som har allt.
Då säger Charlotte; Men kan inte vi vara varandras själsfränder,
och så får männen vara glädjeämnen på vägen i våra liv."

Carry ville först inte lyssna, men sedan insåg hon vad även jag
insåg, det är våra vänner som är våra själsfränder. Det är dem
som vi accepterar till fullo, de är dem som vi visar vårt rätta jag för.
De följer med oss både i regn och solsken, och är med oss när
de olika glädjeämnena kommer in i våra liv och när de försvinner igen.

Så jag vill ge en eloge till alla mina fantastiska vänner, mina själsfränder,
som följer med i mitt liv, i vått och torrt och gillar mig för den jag är,
utan att ställa krav på förändringar. Jag hoppas att jag skall finnas där
för dem, precis som de finns där för mig när jag behöver.