bladlusen

Har du sett dem på stan, men valt att titta bort?

Dessa besvärliga människor som av någon anledning
har hamnat på samhällets baksida och som inte
längre har någonstans eller någon att komma hem till.

Jag har så svårt att veta vad jag som privatperson kan göra.
Visst kan jag ge en slant till dem, men nu har man inte
så ofta kontanter på sig längre. Men frågan är om det hjälper?
Jag har svårt att tro att de tjänar tusenlappar som det står
i tidningen om ibland, det kanske någon enskild person gör,
men absolut inte massan av de osynliga.
Det jag skulle önska, är att veta att pengarna verkligen går
till mat och husrum och inte att jag uppmuntrar deras
eventuella drogberoende.

I de flesta länder säger man att vad du än gör, ge inte till barn,
de skall inte lära sig att det är lönsamt att tigga.
Det är bättre att de går i skolan och att vuxna inte utnyttjar
dem genom att få dem att gå på stan. För ett barn gör
dig gärna ännu mer berörd än en vuxen som vid någon
tidpunkt själv borde ha kunnat påverka sin livssituation.
Men vi har ingen aning om egentligen om vad som har hänt
och de flesta av oss kan rasa både snabbt och djupt.

Jag tror personligen att det värsta som vi gör, inte är
att ge pengar utan att vi väljer att inte se dem alls.
Vi vill inte bli besvärade eller få dåligt samvete,
så vi tittar förbi dem.

Vi har en blick som tittar förbi dem som de inte fanns,
att de inte är viktiga eller har något existensberättigande.
Frågan är om det finns värre saker än att frysa ut en
annan människa.

I fortsättningen skall jag sluta att titta förbi och låtsas
som de inte existerar. Det minsta jag kan göra är
att visa att de finns och ge dem ett leende för att visa
den samhörighet som borde finnas mellan oss alla
människor.